Grisen fick smaka

Visst står det att man inte får mata djuren, men just de här grisarna är det nog ingen fara med - de är inte riktiga. Grisen fick smaka Amandas riskaka, hon sprang fram till den och bjöd när hon fått sin riskaka.

Coola bruden

Visst ser hon lite cool ut? :-)

Skansen idag igen

Den killingen ville inte alls lyftas upp så den smet iväg.... Men visst är det gulligt att hon inte är rädd för dem. Så här försöker hon göra med katten Henry också, och han stackars står ut med det - och mycket till. Han är på tok för snäll för sitt eget bästa.

Skansen igår

Det har blivit många besök på Skansen på sista tiden eftersom jag fått Amanda i stan flera gånger efter jobbet, och då har det varit enkelt att ta sig till Skansen när man ändå är så när. Jag och pappan jobbar och är föräldralediga 50% var i två veckor nu medans vi byter mammaledig mot pappaledig för att göra övergången lite mjukare.

Amanda i trädgården

Slänger upp några bilder på Amanda i trädgården igår. Jag hinner inte skriva eller fotografera eller nånting nu när jag jobbar halvtid, hur ska det då gå när jag jobbar heltid? Hoppas pappan kan tänka sig dokumentera vad som sker med lite bilder i alla fall.Just nu är utvecklingen enorm. Pratade med morfar tidigare idag om att Amanda haft feber i några dagar. Amanda satt i bärsjalen och lyssnade helt klart på vad vi pratade om, för när jag sa feber satte hon fingret till örat! Ja, vi har ju en örontermometer, hon visste precis vad det handlade om.Jag har jobbat halvtid i två dagar och pappan har kört halvtid han med. Det är en stor kontrast att vara på jobbet mot att vara hemma med Amanda. Hemma är det hela tiden intensivt - men underbart ! - man kan ju inte gå på toaletten ifred och vad man än gör så kommer hon springandes och antingen vill bli buren eller se vad jag gör, eller vill jag ska leka mer med henne. Jag har försökt göra mitt bästa på alla fronter, och med ett stort hus är det lätt att få dåligt samvete när dammet samlar sig och tvätthögarna växer när jag dessutom skött all matlagning. Det är lätt att känna sig otillräcklig. Tro det eller ej, men det är på många vis rätt avkopplande att jobba, men det är ingen tvekan om att jag förstås mest av allt älskar att vara med Amanda. Men det är ingen fara nu, hon är med pappa och bara jag vet att lillan har det bra känns det bra. Igår kväll hade hon feber och kräktes på kvällen över mig och henne själv efter att hon somnat. Hon somnade om efter att vi duschat ihop, men sov väldigt oroligt hela natten. Och det gjorde jag med, eftersom jag är vaksam på minsta rörelse eller ljud från henne. Strax innan fyra-tiden i natt skrek hon flera gånger och sen vaknade hon till och satt och pratade med mig i sängen. Jag lyckades få henne somna om igen efter nån halvtimma, men eftersom jag har min väckarklocka på 5.25 (tidigt till jobbet betyder att jag kan komma tidigt hem!) så var det ingen idé att somna om, utan jag åkte tidigt till jobbet och var där redan 06.00, först av alla. När jag skulle hem sen var jag så trött och borta att jag missade gå av tunnelbanan på rätt hållplats, irriterande som sjutton när man skyndar sig hem. Pappan mötte upp i centrum med vagnen och efter en stund på biblioteket med morfar åkte vi hem och jag och Amanda sov middag tillsammans. Kanske sov vi för länge, för nu är hon överpigg igen men själv börjar jag bli väldigt trött.... Ordförrådet bara växer och växer, men hon säger inte så många ord ännu. Det hon säger utan tvekan är mamma. Säger hon "dadda" menar hon pappa. "aoooaaam" säger hon och gör en rörelse med handen sot m stoppar något i munnen - det betyder äta. Pratar jag om att vi ska äta gör hon oftast så. "Ja just det, äta!" svarar jag för jag förstår vad hon menar med sitt teckenspråk. "ennnry" betyder Henry såklart, vår en katt. "Där!" är annars ett favoritord, det används flitigt och det uttalar hon perfekt. Hörntänderna har sakta vuxit fram både uppe och nere senaste en och en halv månaden ungefär. Jag tittade tillbaks på lite gamla bilder från i höstas tidigare, och oj vad konstig hon såg ut utan hår! Det är hon på bilderna, men ändå inte på nåt vis. Det stämmer att man glömmer fort. $

Valborg

Skansen i onsdags