En gång till, den här gången med en nyare bild på Amanda. Det är så kul med gamla kort. Visst finns det likheter mellan tjejerna på bilderna, eller hur?
Thursday, June 25, 2009
Amanda och mamma en gång till
En gång till, den här gången med en nyare bild på Amanda. Det är så kul med gamla kort. Visst finns det likheter mellan tjejerna på bilderna, eller hur?
Prat
Ja, jag har varit så usel på att skriva i den här lilla dagboken den sista tiden att det inte finns ord för det, så illa har det varit.
Den 1a maj började jag jobba, och sen dess har tid verkligen varit en bristvara. Men men, nog med ursäkter, jag får gå på det viktiga direkt istället, nämligen vad händer med Amanda!?
Svaret är Hur mycket som helst!
Den lilla tjejen börjar bli tydlig med vad hon vill, hon pratar mer och mer. Idag tog hon necessären i badrummet, gav den till mig och sa nåt som lät som "doppar". Eftersom flaskan med D-dropparna brukar ligga i den förstod jag ju direkt vad hon menade. Men det är första gången hon själv berättar för mig att hon vill ha dropparna och så aktivt ber mig fixa det.
När vi skulle äta idag öppnade jag frysen kvickt och hämtade något. Efter det ville hon inte sluta upprepa "ärta! ärta! ärta!" - lillskruttan är tokig i ärtor. För att belöna henne för att hon kommunicierar vad hon vill med ord, gav jag henne ärtor, så kanske hon förstår att det lönar sig att prata med oss.
Hon säger gärna "Mamma sitta!" och klappar handen på bänken eller soffan brevid där hon själv sitter, och tittar på mig med en fodrande blick när hon vill att jag ska sitta hos henne.
Igår fick hon en gungnhäst (begagnad från Blocket men alldeles utmärkt ändå) och när hon ville att jag skulle gunga klappade hon på sadeln och sa "mamma!" "mamma!". Det var mycket tydligt vad hon ville.
Idag ställde hon sig upp på sadeln, så jag sa "oj, står du på hästen? Precis som pippi gjorde när hon var på cirkusen" Direkt nappade hon på den, för därefter ville hon inte sitta och gunga. Hon ställde sig upp gång på gång och sa "Pippi!" när hon stod upp, och såg förstås jätteglad ut. Hon snappar upp allt direkt!
Pratordförådet verkar öka med ett eller några ord om dan nu. Men vad hon förstår - det är många hundra ord, minst. Mormor hade med sig arbetsmaterial bilder som hon använt i sin undervisning, och jag har testat lite av bilderna på Amanda för att se om hon ser vad det är på bilden. Jag har lagt fram 4-5 bilder på en gång och frågat till exempel "var är stolen?" och då har hon pekat på stol. Alla bilder är inte fullt så lätta, men det som förvånade mig var att hon verkar fixa de flesta. Vissa abstrakta grejer som hon inte riktigt stött på ännu har hon inte fixat direkt, som kung och drottning, men det är inte så konstigt heller, vi har inte läst några såna sagor ännu så hon har ju aldrig hört talas om det.
En stor favorit just nu är annars Pippi - och det är Pippi Långstrump som avses. Apa säger hon gärna också, och pekar glatt ut Herr Nilsson på alla Pippibilder hon ser. Ordet häst blir vanligare och vanligare att hon använder.
Jag skulle kunna göra en rätt lång lista med alla ord och allt som händer, men det orkar jag inte nu för jag är trött -jag går upp toktidigt till jobbet numera. Men en sak kan jag lova- nu ska jag skärpa till mig i skrivandet och börja uppdatera någolunda regelbundet igen. Om så bara med en bild så ska det i alla fall börja hända nånting här igen för det är så roligt att titta tillbaks på vad som hänt för mig. Tiden går ju så vansinnigt fort!
Den 1a maj började jag jobba, och sen dess har tid verkligen varit en bristvara. Men men, nog med ursäkter, jag får gå på det viktiga direkt istället, nämligen vad händer med Amanda!?
Svaret är Hur mycket som helst!
Den lilla tjejen börjar bli tydlig med vad hon vill, hon pratar mer och mer. Idag tog hon necessären i badrummet, gav den till mig och sa nåt som lät som "doppar". Eftersom flaskan med D-dropparna brukar ligga i den förstod jag ju direkt vad hon menade. Men det är första gången hon själv berättar för mig att hon vill ha dropparna och så aktivt ber mig fixa det.
När vi skulle äta idag öppnade jag frysen kvickt och hämtade något. Efter det ville hon inte sluta upprepa "ärta! ärta! ärta!" - lillskruttan är tokig i ärtor. För att belöna henne för att hon kommunicierar vad hon vill med ord, gav jag henne ärtor, så kanske hon förstår att det lönar sig att prata med oss.
Hon säger gärna "Mamma sitta!" och klappar handen på bänken eller soffan brevid där hon själv sitter, och tittar på mig med en fodrande blick när hon vill att jag ska sitta hos henne.
Igår fick hon en gungnhäst (begagnad från Blocket men alldeles utmärkt ändå) och när hon ville att jag skulle gunga klappade hon på sadeln och sa "mamma!" "mamma!". Det var mycket tydligt vad hon ville.
Idag ställde hon sig upp på sadeln, så jag sa "oj, står du på hästen? Precis som pippi gjorde när hon var på cirkusen" Direkt nappade hon på den, för därefter ville hon inte sitta och gunga. Hon ställde sig upp gång på gång och sa "Pippi!" när hon stod upp, och såg förstås jätteglad ut. Hon snappar upp allt direkt!
Pratordförådet verkar öka med ett eller några ord om dan nu. Men vad hon förstår - det är många hundra ord, minst. Mormor hade med sig arbetsmaterial bilder som hon använt i sin undervisning, och jag har testat lite av bilderna på Amanda för att se om hon ser vad det är på bilden. Jag har lagt fram 4-5 bilder på en gång och frågat till exempel "var är stolen?" och då har hon pekat på stol. Alla bilder är inte fullt så lätta, men det som förvånade mig var att hon verkar fixa de flesta. Vissa abstrakta grejer som hon inte riktigt stött på ännu har hon inte fixat direkt, som kung och drottning, men det är inte så konstigt heller, vi har inte läst några såna sagor ännu så hon har ju aldrig hört talas om det.
En stor favorit just nu är annars Pippi - och det är Pippi Långstrump som avses. Apa säger hon gärna också, och pekar glatt ut Herr Nilsson på alla Pippibilder hon ser. Ordet häst blir vanligare och vanligare att hon använder.
Jag skulle kunna göra en rätt lång lista med alla ord och allt som händer, men det orkar jag inte nu för jag är trött -jag går upp toktidigt till jobbet numera. Men en sak kan jag lova- nu ska jag skärpa till mig i skrivandet och börja uppdatera någolunda regelbundet igen. Om så bara med en bild så ska det i alla fall börja hända nånting här igen för det är så roligt att titta tillbaks på vad som hänt för mig. Tiden går ju så vansinnigt fort!
Amanda och mamma
Det är kul med gamla bilder. Även om de skiljer några månader i ålder mellan Amanda på bilden till vänster och kortet på mig när jag var liten till höger så ser man ändå tydliga likheter.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
