Amanda i Uppsala

Man får ju 10 pappadagar, vilket är dagar som man kan vara tillsammans hela familjen och igår hade vi en sådan ledig dag tilsammans med Amanda. Eftersom det var så fint väder valde vi att göra en utflykt till Uppsala.

När vi skulle ge oss iväg tog jag med mig senaste numret av tidningen Mama, för jag tänkte det kan vara trevligt att bläddra lite i den på vägen. Jag öppnade dörrn till baksätet där jag brukar sitta brevid Amanda och skulle precis sätta mig när Jonas sa ifrån. "Nej där ska inte du sitta!" "Va... ska jag köra?" svarade jag förvånat, och ja, det var precis vad han tyckte att jag skulle göra. Oj, jag har ju aldrig kört så långt förrut. Hur skulle det gå?

Men okej, det var värt ett försök för det blir ju aldrig nåt körkort om jag inte övar i massor. Det gick faktiskt väldigt bra! Jag körde genom Vallentuna och Upplands Väsby och ut på motorvägen. Allt gick faktiskt jättebra tills lillan började gnälla i baksätet. Gnället blev bara värre och värre, och efter ett tag började hon gallskrika. Så stressande!

Vi hade egentligen inte alls långt kvar till Uppsala men det var inget annat att göra än att hitta nån avfart där vi kunde stanna och kolla läget med henne. Stackars liten, hon hade till och med lite riktiga tårar i ögonen och såg jätteolycklig ut. Men vi beövde inte anstränga oss så mycket för att få henne nöjd igen, för hon tystnade direkt när hon fick komma till bröstet och få mat. Inte ville hon sluta äta heller, hon var ju hur hungrig som helst. Så där stod vi med bilen parkerad framför en stoppskylt på avtagsvägen. I hela tre kvart åt hon, och först därefter kunde vi äntligen åka vidare till Uppsala med en mätt och tyst bebis.

När vi kom fram hade vi hunnit bli rätt så hungriga så vårt första stopp efter att ha parkerat bilen fick bli att hitta nån form av lunch. så vi promenerade Saluhallen där vi åt lunch. Flera personer stannade till vid vårt bord och beundrade Amanda i vagnen, och vi gjorde inte annat än höll med förstås - hon är ju verkligen jättefin!

Vi hann vi inte gå långt på promenaden efter vår lunch innan hon började skrika och tycka det var dags för hennes lunch. Vi hade hamnat lite i otakt med hennes hunger i och med amningen i bilen, och nu var det alltså dags för henne igen. Vi hade precis passerat Ofvandahls konditori men inte gått in eftersom vi precis hade ätit, men eftersom Amanda skrek vände vi tillbaks och gick dit och fikade. Fiket var fullt med en massa bohemiska studenter som satt och skissade självporträtt på servietter och filosoferade över livet. Jonas åt en semla som han gav väldigt bra betyg, i alla fall var mandelmassan väldigt god för det var små bitar hackad mandel i den.

Sen gick vi runt på stan och tittade i lite affärer, och i en butik som hette Maria Wetternånting tror jag där vi köpte en svartvit lampskärm till gästrummet. Dessutom kollade in nån galleria som inte fanns sist vi var där så den måste vara hyfsat ny.

En rolig grej som hände var att vi fick en liten tshirt i present till Amanda. Vi gick in i en liten gullig barnbutik som hette Skurk och där köpte vi en rolig pyamas från UglyDuck till Amanda. Precis vid dörren i affären såg jag en bärsjal från samma tillverkare som sjalen jag använder, fast det här var en ringsjal. Hon som hade butiken hörde att jag sa nåt till Jonas om det, och blev direkt jätteintresserad . "Jasså, har ni en knytsjal, hur funkar det?" frågade hon direkt, och började ställa lite mer frågor. Jag sa att jag kan visa henne om hon vill, för jag hade ju packat ner sjalen i skötväskan. Hon i affären blev jätteglad att jag visade hur man knöt den och som tack hämtade hon en liten gullig svart tshirt i storlek 6 månader. Den var jättesöt!

På vägen hem stannade vi till på IKEA och köpte bland annat en fot till lampskärmen, och till skötbäddsunderlägg för det är rätt bra att ha ett extra som hon kan ligga på när man har med sig henne runt i huset. Dagen slutade med hemmamys i soffan och medans vi tittade på Lets Dance.