(Amanda blir vägd på BVC)
Amanda kunde inte sitta stilla under BVC-träffen, utan studsade upp och ner under tiden Marja pratade. Hon tuggade på sin sol-leksak, viftade hit och dit med armar och ben och höll allmänt igång för fullt som vanligt. Jag passade på att fråga om sån där gåstol som Amanda varit så belåten i igår, men då fick jag till svar att "det är bäst för bebisarna att ligga på mage och man gärna kan vänta lite tills de är åtminstonne 6 månader, för hon är väl 5 månader nu...".
Jag protesterade: "Nej nej, hon är ju 3, eller nästan tre och en halv, hon är ju född första januari." och då sa vår BVC-sköterska Marja "Oj jag glömmer ju hur liten hon är för hon är ju faktiskt så väldigt stark!"
Det är roligt att höra att hon som träffar så många bebisar tycker vår är ovanligt tidig i sin fysiska utveckling. Jag blir ju förstås stolt att den lilla älsklingen är så framåt och duktig. Men det ger mig en viss föraning om att hon kommer bli lite jobbig att hålla reda på när hon blir så stor att hon kan krypa eller gå... eftersom det redan nu är full fart hela tiden, hur ska det då bli då! Men det är bara roligt!
Efter BVC-träffen gick jag hem med Amanda och åt lunch med hennes stackars febriga pappa. Ja stackarn är hemma sjuk, men tack och lov har varken jag eller Amanda blivit smittade så det kanske bara stärker hennes immunförsvar!
Det blev bara en snabb lunch hemma, för sen stack vi tjejer hemifrån igen, promenerade ner till centrum på nytt, den här gången för att vara med på sångstunden på öppna förskolan. På vägen dit mötte vi en av tjejerna från BVC-gruppen som var på väg hem med sin bebis. Efter ett tag lär man nog känna eller känna igen allt fler av alla mammor med barnvagnar här i krokarna, för vi rör oss ju i samma områden på samma tider.
Det var trevligt på öppna förskolan den här gången också, och de verkar faktiskt ha väldigt bra personal. Vi var med på sångstunden klockan 14, Amanda lekte lite och jag pratade med de andra föräldrarna. Sen blev Amanda gnällig så jag matade henne lite i soffan de hade där, och efter ett tag märkte jag att hon andades tyngre och tyngre och till slut somnade där i min famn.
Hon vaknade till lite när vi gav oss iväg, för hon vaknar i stort sett alltid och gallskriker när jag klär på henne åkpåsen. Vi gick till ICA och handlade, och sen gick vi hem och jag lagade köttbullar och potatismos.
Jag måste väl bli bra på köttbullar nu så att hon kan säga att "mammas köttbullar" är bäst?! Fast äh, det är väl "mamma scan" ungarna menar...
Amandas vikt och längd från mätningen imorse (bilden ovan):
Vikt: 6325 g
Längd: 60 cm
Huvudomfång: 40,1 cm
No comments:
Post a Comment