Träffat Anton och varit på födelsedagskalas för Lovisa 2 år

(Amanda och Anton.)

Imorse hörde Anneli av sig och undrade om vi skulle ses idag. Vad kul! Det är en trevlig promenad hem till henne och lille Anton, så jag föreslog att jag kommer förbi dem, och så blev det. Nadja ringde mig på förmiddagen innan jag kommit iväg och hon skulle åt samma håll så jag gjorde sällskap med henne och hennes lille Noah nästan halva vägen.

När jag kom fram till Anneli sov Amanda tungt i vagnen och först förväntade jag mig att hon skulle vakna så fort vagnen stannade men när hon sov vidare lyfte jag försiktigt in mjukliften i hallen. Hon sov faktiskt vidare en stund i den en stund, fast jag flyttat på den. Jag blev rätt så förvånad att hon inte vaknade direkt, det var ovanligt för hon brukar ju vara så lättväckt.

Vi fikade, ammade och pratade och Anton och Amanda fick ligga på lekmadrassen. Anton fick sova i vagnen efter ett tag och Amanda röjde runt själv på madrassen, hon rullade än hit, än dit, och kravlade sig fram. Antons babygym var kul, men det var inte precis så att hon låg snällt under det och pillade på leksakerna som hon gjorde förr - nä nu är det tuffare tag som gäller. Hon drog i prylarna så att ringarna de hänger i böjde sig, hon lyfte hela ställningen och flyttade runt den och sparkade på den med fötterna.

På fotot med Anton ser det ut som de gulligt håller varandra i handen, men sekunden efter åkte stackars lille Antons arm in i Amandas mun. Amanda tar ju allt hon får tag i till munnen, Anton var inget undantag! Anton har vuxit jättemycket, och han är så söt nu, speciellt som när han ler tillbaks när man tittar på honom.

När vi skulle hemåt och tog jag och Anneli en promenad tillsammans med vagnarna. På vägen hem hämtade pappan upp oss, eftersom vi skulle på födelsedagskalas för pappans kusin Lovisa som fyllde 2 år. De bor i Skebobruk och jag fick köra en bit på vägen. Vi brukar göra så att jag får börja köra så länge det funkar och så byter vi plats när Amanda skiker för mycket.

Vi kom lagom till den konstiga växtförsäljningen den här gången innan Amanda grät allt för förtvivlat i baksätet. Det var inte bara att hon ville ha sällskap den här gången, hon hade gjort i blöjan också så vi fixade ett snabbt byte i baksätet innan pappan fick köra vidare. Hon var sen rätt så skrikig hela vägen av och till. På slutet var hon jätteolycklig med massor av tårar i ansiktet men när vi kom fram och hon kom upp i famnen lugnade hon ner sig. Vi fick ta det lite lugnt och jag tröstade henne så att hon varvade ner i bilen innan vi gick in till födelsedagskalaset.
När vi kom in fick vi höra att hon alltid är så glad och på så gott humör... jovisst, eller hur!

Det gick bra i flera timmar på kalaset trots den höga ljudvolymen och allt folk, men till kaffet med tårta hade hennes tålamod börjat tryta, för hon gnällde så fort jag satte mig ner. Jag provade byta rum, men det hjälpte inte. Det var först när jag gick ut och satte mig på altanen där det inte var en massa folk och ljud som hon blev lugn igen. Då insåg vi att det nog ändå var dags att bege sig hemåt.

Hon somnade på vägen medans jag matade henne i nån konstig vinkel för mig och mitt stackars bröst, men vad gör man inte för att hålla sin älskling på bra humör. När hon verkade sova tungt föreslog jag att jag kanske kunde prova övningsköra på vägen hem. För ovanlighetens skull var pappan rätt så tveksam till det. "Vaddårå, sover hon" sa han. "jaa", svarade jag "hon verkar sova tungt" När vi börjat köra kröp det sen fram varför han varit såpass motvillig till att jag skulle köra! Det var fotbollsmatch på tv och han ville hinna hem till den för att se så mycket som möjligt av den på tv. Och jag kör betydligt saktare än vad han gör, för jag försöker hålla 70 om det står 70 på skyltarna och han kör notoriskt för alldeles fort. Han tänkte väl att det skulle ta längre tid att åka hem till matchen med mig bakom ratten.

När vi kom hem tittade pappan på tv, och jag kokade potatis och broccoli till Amanda som jag matade henne med, efter att ha mixat det förstås. Det blev en sen smakportion men det blev av i alla fall. I slutet på förra veckan och i helgen missade vi några av Amandas smakportioner men nu är det ny vecka och nu kör vi igen.

På BVC sa de att man efter majsen kunde prova först gröna grönsaker, och sen orange. Jag tror ärtor kan vara en bra idé efter broccolin, jag får se till att handla hem det nästa gång jag är förbi en affär.

På kalaset fick jag önskemål om bild på en sur Amanda på bloggen, men när hon var som grinigast igår hade vi inte kameran framme så det får bli en annorlunda Amandabild från kalaset istället.

(Amandas klänning och body är från Zara. Blusen hon hade på sig på förmiddagen spydde hon ner.)