Nu är skinkan griljerad, risgrynsgröten kokad. Jag har gjort två frukt-och-nötlimpor till imorgon bitti, och så lägger vi fram en vörtlimpa från frysen. Paketen är inslagna och ligger under vår fina gran, förrutom nåt enstaka som jag får fixa imorgon bitti.
Ikväll har vi ätit revbensspjäll marinerade i fikonmarmelad med en krämig potatisgratäng och coleslaw tillsammans med mormor och morfar.
Julafton tillbringar vi alla tillsammans hos farmor och farfar i Vira. Vi har med oss en hemgjord sill till julbordet och en fantastisk semifreddo till dessert.
Nä jag får inte skriva nu, lillan vill bara leka och tycker jag är dödstråkig! Men ska inte små bebisar sova så här dags?
Tuesday, December 23, 2008
Friday, December 19, 2008
Idag än så länge
Idag än så länge har det inte hänt mycket här hemma i huset. Det viktigaste på förmiddagen klarades av innan pappan åkte, dvs lillans penicillinkur. Det är allra enklast att köra den när man är två som kan hjälpas åt att hålla och spruta in den äckliga vita sörjan.
Hon sover tätt intill mig, halvt på mig och jag skulle gärna vilja smita till köket för det kurrar rejält i min mage. men jag är rädd att hon vaknar då, för alla gånger jag hittills provat smita nu på morgonen har hon vaknat och gråtit. Det är bra att hon sover och så himla bråttom har jag ju inte att äta egentligen, jag dör ju inte precis utan mat. Däremot har jag magrat av en aning med tanke på att jag själv haft dålig aptit medans jag varit sjuk men min kropp har kämpat för fullt med hög feber. Och så amningen på det.
Det är inget snack om att jag kommer i festklänningen, risken finns snarare att den sitter lite för löst. Frågan är om vi är tillräckligt friska för julmiddagen med pappans jobb imorgon kväll. Jag hoppas det för det är värsta tjusiga stället vi ska till och äta lyxigt - avsmakningsmenyn på F12. Men det krävs att det funkar att ha barnvakt till Amanda (farmor och farfar vill gärna ställa upp) och att vi själva är friska nog. Just nu är febern lägre på mig och hostan mer irriterande, det är nog ett tecken på att det är på väg åt rätt håll. Känns som jag sagt så ett tag nu, men det är ju bra att vara optimist. Och det ÄR ju på väg åt rätt håll, det tar bara rejält lång tid att bli bra.
Vi skippar babysimmet imorgon. Inte för man inte får bada med öroninflammation, för enligt sjukvårdsupplysningen var det inga problem att bada så länge det inte blivit perforerat i örat, utan för förkylningen inte släppt tillräckligt ännu.
På söndag var det tänkt att vi skulle ut i skogen och hämta julträd med tillhörande korvgrillning. Vi har sett fram emot det, men även om Amanda är piggare till söndag blir det svårt att hänga med för tiden som de andra bestämt är tyvärr lite väl tidig för Amanda. Det är före den tid hon brukar vakna och det känns lite väl elakt mot ett sjukt litet pyre att dra upp henne ur sängen, dra på henne overall och tvinga åka bil som hon hatar, och sen dra ut henne i skogen när hon är dödstrött och egentligen bara vill sova. Visst går det kanske att gå runt med henne sovande i bärselen på ryggen men det känns som ingen får så mycket ut utav mer än ont i ryggen kanske. Hoppas farmor och farfar kan vara gulliga och ta med ett träd till oss ändå.
Hon sover tätt intill mig, halvt på mig och jag skulle gärna vilja smita till köket för det kurrar rejält i min mage. men jag är rädd att hon vaknar då, för alla gånger jag hittills provat smita nu på morgonen har hon vaknat och gråtit. Det är bra att hon sover och så himla bråttom har jag ju inte att äta egentligen, jag dör ju inte precis utan mat. Däremot har jag magrat av en aning med tanke på att jag själv haft dålig aptit medans jag varit sjuk men min kropp har kämpat för fullt med hög feber. Och så amningen på det.
Det är inget snack om att jag kommer i festklänningen, risken finns snarare att den sitter lite för löst. Frågan är om vi är tillräckligt friska för julmiddagen med pappans jobb imorgon kväll. Jag hoppas det för det är värsta tjusiga stället vi ska till och äta lyxigt - avsmakningsmenyn på F12. Men det krävs att det funkar att ha barnvakt till Amanda (farmor och farfar vill gärna ställa upp) och att vi själva är friska nog. Just nu är febern lägre på mig och hostan mer irriterande, det är nog ett tecken på att det är på väg åt rätt håll. Känns som jag sagt så ett tag nu, men det är ju bra att vara optimist. Och det ÄR ju på väg åt rätt håll, det tar bara rejält lång tid att bli bra.
Vi skippar babysimmet imorgon. Inte för man inte får bada med öroninflammation, för enligt sjukvårdsupplysningen var det inga problem att bada så länge det inte blivit perforerat i örat, utan för förkylningen inte släppt tillräckligt ännu.
På söndag var det tänkt att vi skulle ut i skogen och hämta julträd med tillhörande korvgrillning. Vi har sett fram emot det, men även om Amanda är piggare till söndag blir det svårt att hänga med för tiden som de andra bestämt är tyvärr lite väl tidig för Amanda. Det är före den tid hon brukar vakna och det känns lite väl elakt mot ett sjukt litet pyre att dra upp henne ur sängen, dra på henne overall och tvinga åka bil som hon hatar, och sen dra ut henne i skogen när hon är dödstrött och egentligen bara vill sova. Visst går det kanske att gå runt med henne sovande i bärselen på ryggen men det känns som ingen får så mycket ut utav mer än ont i ryggen kanske. Hoppas farmor och farfar kan vara gulliga och ta med ett träd till oss ändå.
Thursday, December 18, 2008
Provar klänningen
Klänningen jag beställde häromdan har redan kommit fram! Den var i ett jättefint rött paket av silkespapper med ett silverhjärta på, och det såg precis ut som en julklapp. Jag öppnade försiktigt för att se att det var rätt och att plagget var helt, och när jag ändå plockat upp klänningen ur paketet blev jag nyfiken på att se hur den såg ut på. Lillan var så snäll så hon lät mig prova!
De hade rätt i forumet på familjeliv när de skrev att de var lite stora i storlekarna och att storlek 80 är snarare som storlek 86. Den här är alltså i storlek 80, vilket ska motsvara 1 år men den är rätt rymlig, jag skulle nästan kunna gissa att vi kan ha den ett tag i höst också.
Försiktigt packade jag in klänningen i paketet igen, för klänningen är ändå i största laget just nu och ett till fint paket under julgranen är ju bara mysigt. Amanda gillar nog att få prassla med silkespappret också.
Idag är lillan jättemycket piggare och gladare och jag likaså. Febern har gått ner och jag har orkat röra mig runt i huset lite idag så idag åt jag "lagad" lunch i form av några stekta potatisbullar. Fast ganska mycket av tiden har jag varit helt stilla för att Amanda har legat och sovit antingen tvärs över mig eller i min famn. Det är bra att hon sover och att jag tar det lugnt så därför har jag låtit henne ligga så.
Tyvärr känner sig pappan lite förkyld och har också dragit på sig lite feber, men än så länge är det under 39 grader i alla fall, och han hostar inte. Han tror inte att han drabbats av samma som oss och det hoppas jag också att han slipper, för det här var riktigt segdraget.
Amanda och lilla datorn
Wednesday, December 17, 2008
öroninflammation
Stackars lilla Amanda har fått öroninflammation. Läkaren trodde det inte alls behövde betyda att hon blir ett så kallat "öronbarn" med mycket öroninflammationer för den skull eftersom hon inte haft nån förrän nu vid nästan 1 års ålder. Det brukar tydligen komma tidigare annars. Vi får väl hoppas att hon slipper detta en massa gånger. Men risken var lite större eftersom pappan hade haft väldigt mycket öroninflammationer när han var liten.
Att hon gråter så mycket är nog för hon har ont i öronen enligt doktorn och vi har fått penicillin som hon ska få tre gånger om dagen. Det kommer bli en pärs. Vi har precis provat ge den första dosen. Först världens brottningsmatch med en hysteriskt gråtande bebis, sen så lyckades vi spruta in medicinen i munnen och därefter flytande alvedon som de också rekommenderade. Så kräktes hon, och vi fick börja om!
Penicillinet smakar riktigt illa, jag tycker verkligen synd om henne. Hon kämpade allt hon kunde för att vi inte skulle lyckas spruta in det i munnen på henne. En del åkte ut men det mesta stannade kvar i munnen, jag hoppas det räcker så. Vi vågade inte upprepa med alvedonet den här gången så vi provade ett stolspiller alvedon istället. det var inte heller helt lätt... men nu är det också avklarat.
Pappan har åkt tillbaks till jobbet, och jag och Amanda tittar på Teletubbies för att hon ska lugna ner sig lite igen.
Att hon gråter så mycket är nog för hon har ont i öronen enligt doktorn och vi har fått penicillin som hon ska få tre gånger om dagen. Det kommer bli en pärs. Vi har precis provat ge den första dosen. Först världens brottningsmatch med en hysteriskt gråtande bebis, sen så lyckades vi spruta in medicinen i munnen och därefter flytande alvedon som de också rekommenderade. Så kräktes hon, och vi fick börja om!
Penicillinet smakar riktigt illa, jag tycker verkligen synd om henne. Hon kämpade allt hon kunde för att vi inte skulle lyckas spruta in det i munnen på henne. En del åkte ut men det mesta stannade kvar i munnen, jag hoppas det räcker så. Vi vågade inte upprepa med alvedonet den här gången så vi provade ett stolspiller alvedon istället. det var inte heller helt lätt... men nu är det också avklarat.
Pappan har åkt tillbaks till jobbet, och jag och Amanda tittar på Teletubbies för att hon ska lugna ner sig lite igen.
lite piggare efter att ha sovit
Amanda är lite piggare efter att ha sovit, kanske för att febern gick ner lite när hon sov. Hon bläddrar lite i sin plastbok bada med ankan, men gnäller hela tiden ändå. Det börjar bli dags att göra oss iordning, jag ska göra ett försök att torka ren henne i ansiktet, men risken är att hon blir jätteledsen då så det är ingen rolig uppgift. Samma sak med snortorkning, det tycks vara bland det värsta som finns om man dömmer på hennes grinanden.
dags för doktorn
Amanda har fortfarande feber (och jag också) och var jättegnällig, så jag ringde sjukvårdsupplysningen nyss. De tyckte det var läge att åka in och träffa en doktor, eftersom hon haft så hög feber så pass länge. Risken finns att det blivit nån infektion som behöver behandlas, och de tyckte en doktor skulle lyssna på lungorna.
De frågade på sjukvårdsrådgivningen om hur allmäntillståndet är, om hon orkar leka och så. Nä verkligen inte, hon gråter ju mest.. Nu på morgonen har hon varit jättegrinig igen. Det är så olikt henne när hon bara gråter och gnäller, hon brukar ju vara så himla glad annars.
Jag blev rekommenderad att ta kontakt med vårdcentralen, och nu har jag fått en tid klockan kvart över ett då vi ska få träffa en doktor.
Just nu har Amanda somnat sittande i min famn. Hon är varm, och rätt var det är hostar hon till och gnäller i sömnen.
De frågade på sjukvårdsrådgivningen om hur allmäntillståndet är, om hon orkar leka och så. Nä verkligen inte, hon gråter ju mest.. Nu på morgonen har hon varit jättegrinig igen. Det är så olikt henne när hon bara gråter och gnäller, hon brukar ju vara så himla glad annars.
Jag blev rekommenderad att ta kontakt med vårdcentralen, och nu har jag fått en tid klockan kvart över ett då vi ska få träffa en doktor.
Just nu har Amanda somnat sittande i min famn. Hon är varm, och rätt var det är hostar hon till och gnäller i sömnen.
Tuesday, December 16, 2008
En mysig klänning från adventskalender
En massa nätbutiker kör just nu adventskalendrar med ett extra bra erbjudande varje dag, och idag hittade jag den här söta klänningen till Amanda, som jag beställde i storlek 80. Det kan vara bra att ha en mysig vardagsklänning till öppna förskolan och andra utflykter i vinter och vår.
fortfarande feber
Bebis: 38.9
Mamman: 38.2
Helt friska är vi alltså inte än. Amanda kräktes förrut så vi tog ett bad ihop. Hon är tokig i att tugga på schampoflaskorna och försöka gnaga av etiketterna. Dessutom har hon blivit en hejare på att öppna flaskor med snäpplock så de får mn komma ihåg at gömma för henne, för annars sitter hon strax där med tvål runt munnen.
Hon snor gärna flaskor ur kylskåpet också när det öppnar sig, senapen har hon fått tag på flera gånger och jag som trodde västerviks senap skulle vara för stark för henne men det verkar faktiskt inte bekymra henne. Men å andra sidan har hon inte fått smaka så länge, för när jag ser att hon fått upp locket brukar jag ta flaskan och ge henne nån annan leksak.
Mamman: 38.2
Helt friska är vi alltså inte än. Amanda kräktes förrut så vi tog ett bad ihop. Hon är tokig i att tugga på schampoflaskorna och försöka gnaga av etiketterna. Dessutom har hon blivit en hejare på att öppna flaskor med snäpplock så de får mn komma ihåg at gömma för henne, för annars sitter hon strax där med tvål runt munnen.
Hon snor gärna flaskor ur kylskåpet också när det öppnar sig, senapen har hon fått tag på flera gånger och jag som trodde västerviks senap skulle vara för stark för henne men det verkar faktiskt inte bekymra henne. Men å andra sidan har hon inte fått smaka så länge, för när jag ser att hon fått upp locket brukar jag ta flaskan och ge henne nån annan leksak.
Givetvis vaknade hon...
Givetvis vaknade hon och grät massvis, hur ynkligt som helst, när jag försökte lägga henne ifrån mig. Och sen kräktes hon på mig, så jag fått slänga mitt linne och min tröja i tvätten. Men nu håller hon på att somna om igen. Undrar om jag törs lägga henne ur famnen när hon somnat den här gången, hon blir ju så ledsen när hon märker att jag dumpat henne...
mindre feber
Det stod 37.6 i temp på oss bägge förrut när jag kollade, det är verkligen framsteg! Amanda är klart piggare, även om hon inte är som vanligt riktigt ännu så har hon i alla fall slutat med att gråta nonstopp! Hon kan till och med se lite glad ut när jag busar lite med henne. Hon hostar fortfarande lite då och då, sådär så det rosslar i halsen och så blir hon ledsen efteråt. Jag förstår henne precis, jag har också en massa slem i halsen, det är jobbigt. Det är ingen tvekan om att vi har drabbats av samma sak.
Det här och magsjukan för några veckor sen är det sjukaste hon varit i hela sitt liv än så länge.
Förrut försökte jag ge henne lite mat. Jag värmde hemlagad lasagne åt henne och det brukar hon ju älska, men nu vände hon bara bort huvudet när skeden kom och knep igen munnen. Jag lyckades peta in en sked med mat i munnen efter en del envisa försök, för jag tänkte att hon kanske vill ha om hon känner smaken av det goda, men hon åt nog sammanlagt bara 3 teskedar. Om ens det. Stackars liten. Men det är lite synd om mig också. Hon fick ju i alla fall hemlagad lasagne, jag orkade inte göra mat åt mig (inte helt lätt med en jättegrinig unge) så jag fick en kopp varma koppen sparrissoppa. Och nu har jag ätit lite godis också. Men det var nog inte det jag var sugen på egentligen, men det fanns ju lätt tillgängligt.
Idag har vi faktiskt varit ute på stora äventyr, vi har varit ända till brevlådan och tillbaka. Semper skickade post till Amanda och önskade henne grattis på födelsedagen med lite reklam och en rabattkupong. Pampers skickade också en rabattkupong på blöjor.
Vi har pratat med farmor i telefon. Amanda la på luren två gånger, men farmor bara skrattar och ringer upp. Tur det. Men sen fick inte Amanda hålla i telefonen längre. När hon blev ledsen fick hon hålla i min mobiltelefon istället och det funkade nästan lika bra. Fast till slut tog jag den ifrån henne också. För det vore ju en sak om hon bara höll i grejerna, men hon ska ju tugga på allt. Och hon biter inte löst precis heller. Displayen skulle hon lätt kunna spräcka, men ännu värre vore om hon pajjade telefonen så att det lossnar nån bit hon får i halsen.
Hon har precis somnat i min famn, stackars liten var så trött. Jag ska se om jag kan lägga henne ifrån mig i sängen för jag känner mig inte tillräckligt sömnig för att sova men däremot är jag sugen på att äta något vettigare.
Jag mår lite bättre
Jag mår lite bättre nu, i alla fall än så länge nu på morgonen. Febern har gått ner till 38.1, innan jag somnade på kvällen igår var det 39.6. Ofta är man ju lite piggare precis när man vaknar. I natt har jag svettats hur mycket som helst, stackars lilla pyrets pyjamaströja var alldeles fuktig så jag tog precis av henne den.
Hon vill ju ligga så nära, allra helst på mig. I natt när jag var kissnödig provade jag att putta ner henne till hennes kudde. Hon vaknade till lite då, rörde sig oroligt i sömnen och ett tu tre så la hon sig på nytt på mamma. Jag försökte efter en stund igen, men hon la sig tvärs över mig på nytt. Fjärde gången verkade det som om det skulle gå bra, så jag skyndade mig till toan. När jag kom tillbaks satt lilla pyret upp i sängen, såg jätteynklig ut och luktade bajs. Lilla hjärtat har inte bajsat på natten på jag vet inte hur länge, det måste varit i våras nån gång när hon var pyttebebis. Men nu är ju inte precis magen i vanlig form eftersom hon vägrar att äta. Från att varit väldigt matglad har hon knappt velat ha något alls längre, och jag tror det ändrade sig ungefär när hon var magsjuk.
Nu är hon ju sjuk igen, det kanske är jobbigare att äta då. Igår försökte pappan mata henne, och han provade med allt möjligt men det enda han fick i henne var två smörgåsrån och några majskrokar och lite juice. I såna här lägen är det suveränt med amningen. Hon får i sig det mesta den vägen istället. Men bajset blir lösare förstås.
Hon somnade om rätt fort i natt efter blöjbytet, och nu sover hon fortfarande, klockan halv nio. Kanske jag också borde sova men jag kände mig lite rastlös så jag gick upp en sväng ur sängen. Det blir faktiskt lite tråkigt att tillbringa både hela dagarna och hela nätterna i sängen. Fast igår var jag uppe en sväng, tittade på några avsnitt av Leilas jul och åt mat vid bordet och så.
Planen för idag är att fortsätta ta det lugnt - jag orkar inte mycket annat. Om Amanda är lika grinig idag som hon var igår har jag fullt upp. Och om hon är friskare och piggare har jag fullt upp då också, på ett annat sätt.
Jag tror hon är på bättringsvägen, men jag törs inte kolla tempen förrän hon vaknar för det är ju onödigt att väcka henne.
Hon vill ju ligga så nära, allra helst på mig. I natt när jag var kissnödig provade jag att putta ner henne till hennes kudde. Hon vaknade till lite då, rörde sig oroligt i sömnen och ett tu tre så la hon sig på nytt på mamma. Jag försökte efter en stund igen, men hon la sig tvärs över mig på nytt. Fjärde gången verkade det som om det skulle gå bra, så jag skyndade mig till toan. När jag kom tillbaks satt lilla pyret upp i sängen, såg jätteynklig ut och luktade bajs. Lilla hjärtat har inte bajsat på natten på jag vet inte hur länge, det måste varit i våras nån gång när hon var pyttebebis. Men nu är ju inte precis magen i vanlig form eftersom hon vägrar att äta. Från att varit väldigt matglad har hon knappt velat ha något alls längre, och jag tror det ändrade sig ungefär när hon var magsjuk.
Nu är hon ju sjuk igen, det kanske är jobbigare att äta då. Igår försökte pappan mata henne, och han provade med allt möjligt men det enda han fick i henne var två smörgåsrån och några majskrokar och lite juice. I såna här lägen är det suveränt med amningen. Hon får i sig det mesta den vägen istället. Men bajset blir lösare förstås.
Hon somnade om rätt fort i natt efter blöjbytet, och nu sover hon fortfarande, klockan halv nio. Kanske jag också borde sova men jag kände mig lite rastlös så jag gick upp en sväng ur sängen. Det blir faktiskt lite tråkigt att tillbringa både hela dagarna och hela nätterna i sängen. Fast igår var jag uppe en sväng, tittade på några avsnitt av Leilas jul och åt mat vid bordet och så.
Planen för idag är att fortsätta ta det lugnt - jag orkar inte mycket annat. Om Amanda är lika grinig idag som hon var igår har jag fullt upp. Och om hon är friskare och piggare har jag fullt upp då också, på ett annat sätt.
Jag tror hon är på bättringsvägen, men jag törs inte kolla tempen förrän hon vaknar för det är ju onödigt att väcka henne.
Monday, December 15, 2008
Teletubbiesmaraton i köket
Jag ligger nedbäddad i sängen, 39.4 just nu. blä. Amanda gråter inte just nu för hon och hennes pappa kör Teletubbiesmaraton i köket. Det håller henne nöjd. Hjälp, ungen håller ju på att bli beroende.
på bättringsvägen
I natt vaknade Amanda massvis med gånger och grät, stackars lilla ynkelpynkel. Men nu verkar hon vara på bättringsvägen. Jag är också piggare.
Jag kollade precis tempen på lillan, och den var nu på 37.9 - om nu termometern visade rätt. Det märks att hon är piggare, hon har sett glad ut för första gången på ett dygn ungefär.
Sunday, December 14, 2008
Adventsfikan blev inställd
Adventsfikan vi skulle haft idag blev inställd, för jag och Amanda är sjuka med runt 40 graders feber. Som mest har jag haft 40,8 och lillan 39.9, men å andra sidan tror jag inte örontermometern riktigt passar hennes öron ännu så det kan egentligen ha varit lite mer. Dessutom har vi hosta bägge två.
Det märks att hon tycker det är jobbigt. Hon är jätteynklig, gnyr och gnäller men är ändå på bättre humör än man skulle kunna förvänta sig.
Nu ligger vi i sängen tillsammans, och delar en Dumlekola. Jag fick godiset, hon fick pappret att prassla med.
Thursday, December 11, 2008
ljuga med bilder
Jag tänkte jag skulle få med en bild på förra inlägget så jag satte Amanda i sängen, tog fram kameran och hoppade upp och ner, satte bok på huvudet och larvade mig i massvis för att locka fram ett leende. Och visst fick jag till några fina bilder. Belåten drar jag med mig bebis och kameran till datorn, tankar över bilderna och uppdaterar bloggen med en bild på en söt glad unge.
Men så slog det mig att det här är ju lögn. Så där ser belåten ser hon inte alls ut ikväll! Så jag tänkte jag tar EN sista bild. Satte ner henne på golvet, och utan att göra mig till den här gången - så här ser hon ut! Grinunge, jag älskar dig. Nu ska vi sova!
det blev bullar och en annan bok
Baka bullar är inte lätt trots barnvakt, eller snarare lekhjälp. Ensam hemma ikväll och Amanda har varit rätt så krävande. Hoppas hon kan tänka sig somna snart... för jag är rätt trött!
Jag har fått besked från Bokus att de har problem att leverera boken Matildas katter. Jag har nu istället beställt en annan bok som heter "Bebisens roliga rim och ramsor".
Det ser lite kaos ut hemma just nu, men det är stört omöjligt att få nån ordning när jag måste bära på Amanda samtidigt som jag plockar och städar undan - sätter jag henne ifrån mig på golvet skriker och gråter hon nåt så förtvivlat så jag orkar inte med det, utan jag bär istället på henne.
jag kan sitta och skriva här just nu tack vare Youtube och teletubbies-avsnitten där. vi har varsitt litet hörn av skärmen...
idag tänkte jag baka saffransbullar
Idag tänkte jag baka saffransbullar till lucia och till på söndag när vi har adventsfika. (Hör av dig med ett mail till mig om du är sugen på att dyka upp!)
Min pappa kommer och hjälper till med att roa Amanda, det stört omöjligt att få något gjort annars- hon står och drar mig i byxbenen och gnäller efter en stund när jag inte ägnar mig åt henne. Än så länge sover hon, så jag kan inte göra något som låter, men jag har i alla fall plockat fram ingredienserna till degen.
Min pappa kommer och hjälper till med att roa Amanda, det stört omöjligt att få något gjort annars- hon står och drar mig i byxbenen och gnäller efter en stund när jag inte ägnar mig åt henne. Än så länge sover hon, så jag kan inte göra något som låter, men jag har i alla fall plockat fram ingredienserna till degen.
Wednesday, December 10, 2008
Världens finaste
Underbara lilla älskade Amanda, jag älskar dig så oerhört mycket. Du är helt fantastisk. Du är det bästa som hänt mig och kärleken jag känner till dig går inte att beskriva i ord. Pussar och kramar i massor /din Mamma
På kalas hos Alexander
Det är så mysigt med babykalasen nu när våra småttingar blir års-gamla. Det var trevligt hemma hos Alexander. Han fick presenter, av oss en inramad bild på honom med sin mamma, och vi fick tårta, nybakad sockerkaka och fruktsallad.
Amanda gillade Alexanders spis. Inte för att jag tror hon fattade att det var en spis, men det var kul att stänga och öppna ugnsluckan och stoppa in och ta ur leksaker ur den. Det är lite utav en favoritlek just nu, att plocka upp och ur saker.
Man får hålla koll, häromdan var vi nära att bli av med nån flaska med shampoo eller nåt sånt, för hon tycker det är kul att öppna soptunnan och kasta ner saker i den. Tur jag upptäckte det i tid. Ja, det är väl mer ok än om hon stoppar saker i toaletten i alla fall...
Amanda gillade Alexanders spis. Inte för att jag tror hon fattade att det var en spis, men det var kul att stänga och öppna ugnsluckan och stoppa in och ta ur leksaker ur den. Det är lite utav en favoritlek just nu, att plocka upp och ur saker.
Man får hålla koll, häromdan var vi nära att bli av med nån flaska med shampoo eller nåt sånt, för hon tycker det är kul att öppna soptunnan och kasta ner saker i den. Tur jag upptäckte det i tid. Ja, det är väl mer ok än om hon stoppar saker i toaletten i alla fall...
Vi ska på barnkalas idag
Vi ska på barnkalas idag, för en liten kille som heter Alexander. Vi har träffat honom och hans mamma Louise på öppna förskolan, och hemma hos Aysha på kalaset för hennes dotter Dinah.
De bor rätt nära centrum så det blir precis lagom med en promenad dit.
Tuesday, December 9, 2008
Julavslutning på öppna förskolan
Julavslutningen på öppna förskolan innebar att vi sjöng julsånger på sångstunden och en del ungar var utklädda i julkläder, såsom lucialinne, tomtedräkt och med luvor. Det är rätt gulligt med tomteluva på bebisar, men vi har skippat att skaffa en sån till Amanda eftersom hon fullständigt avskyr att få på sig mössor. I så fall kan hon få slippa tycker jag, för det ska ju vara trevligt med jul!
Till fika fanns det pepparkakor och mögelost, saffranslängd, glögg och en Paradis-ask förrutom bröd och sånt som brukar finnas alltså, allt till det facila priset av 20 kronor.
Till fika fanns det pepparkakor och mögelost, saffranslängd, glögg och en Paradis-ask förrutom bröd och sånt som brukar finnas alltså, allt till det facila priset av 20 kronor.
Saturday, December 6, 2008
Stackars lillpyret
Egentligen skulle vi till Linnea på födelsedagskalas idag, men Amanda har kräkts i stora mängder igen så vi stannar hemma. Både för att inte smitta andra och för att lillan ska få det lite lugnt när hon inte är helt ok. Hon är som vanligt när hon är vaken, jättepigg och glad, men just nu sover hon och det har hon gjort i flera timmar i sträck, ovanligt länge för att vara själv i sängen alltså. Bara det är ju ett tecken på att något inte är helt ok.
Det är regnar och är grått ute, vilket är lite trist väder för alla julmarknader som pågår. Tänk vad mycket mysigare det vore om det var sådär som det var för några veckor sen, tjockt med vit vacker snö.
Pappan har somnat i soffan, och jag har bakat lite kakor - kolasnittar - till nästa helg när vi får gäster - så nu luktar det jättegott i hela huset. Förrutom kräklukten då, förstås...
Det finns tusen och en saker jag borde göra nu när jag har ett ögonblick av lugn och ro. Tvätta golven, baka mera kakor (fast vi har ont om smör), börja fundera på middagen eftersom vi äter hemma ikväll, hänga tvätten (det kommer jag inte undan länge till men jag skulle vilja ha lite hjälp för det är stora lakan, får vänta tills han vaknar), plocka iordning, hänga upp två nya julstjärnor vi köpt, betala räkningar... osv, det finns alltid en gigantisk lista med sånt man borde göra, när det man egentligen kanske borde göra är att slappna av. Men jag är inte helt bra på det, jag försöker vara så effektiv som möjligt istället för att ta tillvara på tiden.
Det är regnar och är grått ute, vilket är lite trist väder för alla julmarknader som pågår. Tänk vad mycket mysigare det vore om det var sådär som det var för några veckor sen, tjockt med vit vacker snö.
Pappan har somnat i soffan, och jag har bakat lite kakor - kolasnittar - till nästa helg när vi får gäster - så nu luktar det jättegott i hela huset. Förrutom kräklukten då, förstås...
Det finns tusen och en saker jag borde göra nu när jag har ett ögonblick av lugn och ro. Tvätta golven, baka mera kakor (fast vi har ont om smör), börja fundera på middagen eftersom vi äter hemma ikväll, hänga tvätten (det kommer jag inte undan länge till men jag skulle vilja ha lite hjälp för det är stora lakan, får vänta tills han vaknar), plocka iordning, hänga upp två nya julstjärnor vi köpt, betala räkningar... osv, det finns alltid en gigantisk lista med sånt man borde göra, när det man egentligen kanske borde göra är att slappna av. Men jag är inte helt bra på det, jag försöker vara så effektiv som möjligt istället för att ta tillvara på tiden.
Friday, December 5, 2008
Veckan som gått
(Amanda på Kulturhuset, Rum för barn 3de December -08)Nu är det fredag och jag ska försöka summera veckan som gått, för jag har inte skrivit något på flera dagar.
I tisdags tänkte jag gå till babycafét men eftersom Amanda sov så länge satsade jag på öppna förskolan som kör babyverksamhet från halv ett och framåt istället, det passar lite bättre för min sjusovare till bebis.
Vi var på öppna förskolan hela eftermiddagen, från att vi kom dit runt kvart över ett fram till stängningsdags vid fyratiden. Amanda börjar bli en av de äldsta där nu, och det är ju inte så konstigt med tanke på att hon är elva månader och det är 0-1årsgruppen. Efter årsskiftet får vi börja gå andra dagar än tisdagar istället, och det är bara bra det för babycafét är 0-2 år.
Favoriterna på öppna förskolan är att åka rutschkanan, gunga på gunghästarna, krypa fram till de andra bebisarna och försöka dra i dem, och förstås prova alla nya leksaker.
Den här gången på öppna förskolan blev det lite lyx för mamman också, för det var en tjej där som gav energimassage till de som ville prova på det. Hon hade nyligen startat upp sin verksamhet och gjorde detta gratis på öppna förskolan för att göra lite PR för sig själv. Det var jättebra, och Amanda fick krypa runt på golvet i samma rum som jag fick massage. Hon kröp fram till mig där jag låg på den där konstiga stolen, drog mig i armen och halkade till , slog sig lite lätt och skrek hur mycket som helst! När jag fått henne att lugna ner sig fick hon följa med en av de som jobbar på öppna förskolan till andra rummet där hon fick sitta och leka medans jag blev färdigmasserad.
(Amanda på Kulturhuset, Rum för barn 3de December -08)Amanda och Alma var lite i otakt sömnmässigt, så inte långt efter att vi kom dit blev Erwan tvungen att ge sig ut med Alma i vagnen så hon fick sova. Men då var fortfarande Amanda i full gång så jag stannade kvar där och lekte med Amanda. Hon tyckte det var hur kul som helst att gunga, och att gång på gång få riva ut böckerna ur bokhyllan var också en höjdare som vanligt. Hon är mycket för att riva ut saker, min lilla tjej!
När istället Alma var vaken och pigg igen hade Amanda precis däckat! Efter Kulturhuset gick vi på promenad till Gamla Stan där vi tittade på julmarknaden på Stortorget. Det är förstås en del krimskrams i bodarna men miljön är så mysig att det är värt att besöka bara för det.
Amanda sov i vagnen, och vaknade inte förrän ombord på bussen till Kungsholmen. Jag hann med en snabb men väldigt mysig fika med Lina på ett café i närheten av hennes jobb, innan nästa utflykt som blev till frihamnen. Pappan kom och hämtade upp oss och vi handlade julstjärnor och en lampa på outletförsäljningen. Efteråt stannade vi till på en pizzeria som vi brukar besöka när vi är i de kvarteren, de måste snart tro vi bor där så ofta som vi varit där på sista tiden!
Igår, torsdag, var det julfest med mitt jobb. Amanda fick vara själv med Pappa i massor av timmar, för första gången så länge. Kort efter jag gått kröp hon runt till alla rum och sa "mama mamma mamma mamma", stackars lillpyret letade efter mig! Men då satte pappan på Teletubbies och då var det lugnt igen! Hon fick en massa fruktpuré och annat gott av Pappan och dessutom hade jag köpt en ny leksak till henne som också var kul ett tag, en plastbil man trycker på så åker den iväg.
På julfesten fick alla namnskyltar som man skulle fylla i något på raden "jag gillar ......". Man skulle skriva något man gillar. Inget svårt val alls, ni kan väl gissa vad jag skrev? Amanda!
Såklart. Min stora kärlek ju. När vi fått lyssna på ledningsgruppens skönsång, och gått igenom förrätt, varmrätt och dessert tog jag lite te och sen åkte jag till min älskling. Eller mina älsklingar ska jag kanske säga, pappan ska inte känna sig bortglömd.
Idag har vi varit och hälsat på Anton uppe i Hagbyhöjden. Jag hade sån tur att Amanda sov i vagnen hela vägen både dit och tillbaks. Hon sover inte lika mycket längre, och hon är fortfarande inte speciellt förtjust i att åka vagn utan föredrar att jag bär på henne så jag brukar hoppas på att hon ska sova så länge som möjligt när jag är ute och går.
Hon är lite vildare än Anton, i full fart ger hon sig fram till lådorna, larmdosan på väggen och annat hon inte ska hålla på med så jag fick fånga in henne gång på gång. Men Anton hade en massa roliga leksaker också som var nya och spännande att utforska.
Det börjar bli dags att sova, vi ska på babysim imorrn bitti och både vi och bebis ska vara utvilade. Imorrn blir en lång dag, för vi ska till nästankusinen Linnea som fyller år och har kalas imorgon. Ryktet går att vi kommer bli bjudna på tacos på Linneas önskemål. Men innan dess blir det kanske något besök på nån julmarknad på hemmaplan. Ja, efter babysimmet förstås.
(Amanda och Anton 5 December -08)Tuesday, December 2, 2008
sjusovarbebis
Hade tänkt gå på babycafé men det känns inte som nån större idé att skynda dit när Amanda inte vaknade förrän kvart över tio. Sångstunden är klockan 11, och det tar en stund att klä på henne kläder och komma iväg så det blir alldeles för tight. Vi siktar på öppna förskolan som öppnar 12:30 istället!
Till babycafét idag
Undrar om man kan ringa moster ännu eller om det är för tidigt? Det är en stor dag idag, hon fyller 30 år just idag! Helt otroligt vad min lilla syster blivit stor! Stort grattis, syrran!!!
Lilla pyret sover.. vi ska snart till babycafét, hon ska bara få vakna först. Dessutom ska jag duscha och jag borde plocka iordning hemma lite innan jag ger mig av, för jag har slagit ihjäl lite tid med att skriva lite här istället för att springa runt och plocka undan som jag brukar om mornarna.
Planerna för övrigt den här veckan är att åka in till stan och träffa Alma och hennes pappa imorgon och prova "Rum för barn" på Kulturhuset samt äta lunch där och sen gå en promenad. Framåt kvällen när pappan slutar jobba kommer vi åka med honom till samma outletbutik som vi var till i helgen och kanske hittar vi nån fin julstjärna där den här gången, för Watt&Veke skulle ha en del produkter där. Vi får se, om inte annat kanske vi kan övningsköra lite.
På torsdag är det julfest med mitt jobb, och Amanda blir själv med pappa i några timmar. För enkelhetens skull kommer han bli kvar i stan på sitt kontor med henne, där det finns stora lekytor och de kan se på Teletubbies-bio för det finns projektor så det blir de största Teletubbies Amanda nånsin sett. Om det krisar och hon blir jättegrinig är jag inte långt borta och kan komma till henne fortare än om de skulle vara hemma, för det är ju annars en rätt lång resa in från stan och hem. Dessutom får jag skjuts hem på det här viset!
Igår, måndag, var vi på öppna förskolan i prästgården och Amanda lekte intensivt med alla sakerna. Det är så kul med en massa nytt att utforska. Hemma har jag byggt torn åt henne av plastbyttor och muggar och hon har börjat tycka det är roligt att riva ner dem. Första gångerna blev hon lite förskräckt när de rasade, men jag byggde nya och uppmuntrade henne att fortsätta. Nu är hon inte rädd längre, för det var inte bara mina torn som var roliga att riva. I lekrummet satt även två tjejer på 3-4 år och byggde torn, jag fick gång på gång lyfta undan Amanda för tjejerna blev inte jätteglada när bebisen kom och hade sönder det som de byggt.
Favoriterna på öppna förskolan är, förrutom att plocka ur lådor och tugga på alla saker, gåvagnarna, gungdjuren och åkbilarna. I kyrkans lokaler finns inga rutschkanor, men det finns på kommunens öppna förskola och det gillar hon också väldigt mycket.
Efter öppna förskolan igår var bebis jättetrött så jag gick på promenad med vagnen medans det småduggade. Tyvärr försvinner det mer och mer snö varje dag nu. I centrum träffade vi farmor och farfar, så vi åt lunch med dem på det trevliga indiska stället innan vi handlade på Apoteket och på Willys. Jag har nu köpt hem medicinskt kol som ska vara bra att ha hemma utifall barnet (eller nån annan) blir förgiftad. Det kostade ca 90 kronor men kan det rädda liv är det en billig investering, och det håller sig till 2013, men jag hoppas att jag slipper använda det, i alla fall i det syftet.
Farmor och farfar följde med hem och pappan kom hem i samma veva så vi fikade tillsammans och såg på första avsnittet av julkalendern ihop. Jag har nog inte sett det på flera år, det var rätt kul att se!
Nu har klockan hunnit bli över halv nio, så jag ska passa på att duscha innan pyret vaknar så det inte tar så lång tid för oss att komma iväg. Duschar jag så tyst jag kan i badrummet på övervåningen hör jag om hon vaknar och kan - visseligen dyblöt - springa ut ur duschen om hon börjar vakna.
Lilla pyret sover.. vi ska snart till babycafét, hon ska bara få vakna först. Dessutom ska jag duscha och jag borde plocka iordning hemma lite innan jag ger mig av, för jag har slagit ihjäl lite tid med att skriva lite här istället för att springa runt och plocka undan som jag brukar om mornarna.
Planerna för övrigt den här veckan är att åka in till stan och träffa Alma och hennes pappa imorgon och prova "Rum för barn" på Kulturhuset samt äta lunch där och sen gå en promenad. Framåt kvällen när pappan slutar jobba kommer vi åka med honom till samma outletbutik som vi var till i helgen och kanske hittar vi nån fin julstjärna där den här gången, för Watt&Veke skulle ha en del produkter där. Vi får se, om inte annat kanske vi kan övningsköra lite.
På torsdag är det julfest med mitt jobb, och Amanda blir själv med pappa i några timmar. För enkelhetens skull kommer han bli kvar i stan på sitt kontor med henne, där det finns stora lekytor och de kan se på Teletubbies-bio för det finns projektor så det blir de största Teletubbies Amanda nånsin sett. Om det krisar och hon blir jättegrinig är jag inte långt borta och kan komma till henne fortare än om de skulle vara hemma, för det är ju annars en rätt lång resa in från stan och hem. Dessutom får jag skjuts hem på det här viset!
Igår, måndag, var vi på öppna förskolan i prästgården och Amanda lekte intensivt med alla sakerna. Det är så kul med en massa nytt att utforska. Hemma har jag byggt torn åt henne av plastbyttor och muggar och hon har börjat tycka det är roligt att riva ner dem. Första gångerna blev hon lite förskräckt när de rasade, men jag byggde nya och uppmuntrade henne att fortsätta. Nu är hon inte rädd längre, för det var inte bara mina torn som var roliga att riva. I lekrummet satt även två tjejer på 3-4 år och byggde torn, jag fick gång på gång lyfta undan Amanda för tjejerna blev inte jätteglada när bebisen kom och hade sönder det som de byggt.
Favoriterna på öppna förskolan är, förrutom att plocka ur lådor och tugga på alla saker, gåvagnarna, gungdjuren och åkbilarna. I kyrkans lokaler finns inga rutschkanor, men det finns på kommunens öppna förskola och det gillar hon också väldigt mycket.
Efter öppna förskolan igår var bebis jättetrött så jag gick på promenad med vagnen medans det småduggade. Tyvärr försvinner det mer och mer snö varje dag nu. I centrum träffade vi farmor och farfar, så vi åt lunch med dem på det trevliga indiska stället innan vi handlade på Apoteket och på Willys. Jag har nu köpt hem medicinskt kol som ska vara bra att ha hemma utifall barnet (eller nån annan) blir förgiftad. Det kostade ca 90 kronor men kan det rädda liv är det en billig investering, och det håller sig till 2013, men jag hoppas att jag slipper använda det, i alla fall i det syftet.
Farmor och farfar följde med hem och pappan kom hem i samma veva så vi fikade tillsammans och såg på första avsnittet av julkalendern ihop. Jag har nog inte sett det på flera år, det var rätt kul att se!
Nu har klockan hunnit bli över halv nio, så jag ska passa på att duscha innan pyret vaknar så det inte tar så lång tid för oss att komma iväg. Duschar jag så tyst jag kan i badrummet på övervåningen hör jag om hon vaknar och kan - visseligen dyblöt - springa ut ur duschen om hon börjar vakna.
Helgen som varit
Det har gått några dar nu utan att jag skrivit något. Tiden går så fort ibland. Konstigt nog hinner jag sämre med att skriva när det är helg, och igår hade vi besök så då dröjde det ytterligare en ag.
Vad har vi hittat på på sista tiden då?
Få se...
Fredags tog vi det lugnt hemma och såg på Idol. Amanda är gullig, när hon hör musik börjar hon dansa, typ gunga på knäna och hoppa lite upp och ner. Hon är rätt duktig på att leka på golvet med att plocka ur och i (fast mest ur) saker ur sin stora plastback vi har leksaker i, men jag brukar ta upp henne i famnen och dansa runt med henne lite ibland när det kommer musik, då blir hon jätteglad! Lillan blev bara i min famn hela kvällen för stackars pappan var sjuk, nära 40 graders feber. Men det gick tur nog över till nästa dag.
I lördags började vi dagen med babysim i vanlig ordning, fast eftersom pappan var lite hängig var det bara jag och bebis som badade.
Den här gången var det riktigt kul! Amanda har ju varit lite gnällig på dykandet på sista tiden, och sagt "nejnejnejnejnejnej" när vi börjat räkna ner inför dyken. Men både i lördags och söndags var hon jätteglad i att bada, speciellt på söndagen. Nu har vi förresten tagit igen bägge tillfällena vi missat för hon var sjuk och för att vi var i Portugal. I lördags badade hon bara med mig, och vi fick två nya övningar.
I den ena övningen skulle man ta i barnets händer och föra det över till ryggen, så klamrade sig bebisarna fast i axlarna, runt halsen eller genom att hålla i håret eller bikinin. Sen skulle man simma med bebisen som en ryggsäck hängandes där på ryggen. Det fungerade förvånansvärt bra. I alla fall för oss, en del bebisar ville inte alls hålla fast sig, men våran är ju jätteduktig på att vara klängapa så det var en perfekt övning! Det var rätt jobbigt att simma när nån hänger på ryggen och trycker ner en, men det gick. Det här var faktiskt en riktigt användbar grej att lära sig, för det är en övning som går att använda i livräddning.
I den andra övningen skulle man sätta barnet på kanten av bassängen och sen försiktigt dra ner det i vattnet medans man säger "dyyyyyyk", och så när barnet kommer upp till vattenytan ska man föra det tillbaks till kanten "simsimsim" innan man ger beröm. Detta för att barnen ska lära sig att ta sig tillbaks till kanten när de hoppat i vattnet. Dan efteråt när vi gjorde samma övning hann vi knappt sätta upp henne på kanten förrän hon hoppade i på nytt alldeles självmant! Nu har vi med andra ord lärt henne att vara riktigt farlig nära vatten - innan hade hon kanske varit lite avvaktande men nu slänger hon sig i! Hon dök gärna med munnen öppen, fast det blev inga kallsupar ändå, och hon var jätteglad.
På slutet av söndagens lektion fick vi låna badringar och åka jetstråle med bebisarna, Amanda gillade när det gick undan! Vi har anmält oss till nästa omgång babysim, den tredje kursen, som börjar i januari. Det är en rolig aktivitet för hela familjen och nu börjar vi ju faktiskt lära oss en del användbara saker. Målsättningen är att bebisarna ska lära sig simma och jag tror faktiskt att det blir enklare för dem att lära sig när man går på sånt här, i alla fall om man gör det hela tiden från att de är små. Pratade med en kompis vars bebis gått på babysim från första start och den lilla tjejen är nu runt 4 år tror jag. De berättade att hon simmar nu. Det är väl häftigt. Men om vi fortsätter så länge med Amanda vet jag inte, det beror på hur roligt hon tycker det är. För även om det är bra om hon lär sig simma ska det vara roligt och inget tvång, för hon kommer givetvis få lära sig simma tids nog ändå.
Efter babysimmet är Amanda alltid väldigt trött. Jag tror det är dels för man blir trött av att bada men också för att hon faktiskt inte sovit färdigt när vi åker till badet med henne. Hon är rätt morgontrött (hon sover just nu till exempel, annars skulle det vara svårt att sitta här i lugn och ro och skriva just nu) och vi brukar få göra oss själva iordning och packa väskorna och det sista vi gör är att vi drar upp vår lilla bebis ur sängen. Vi sätter på henne en tröja eller jacka, mössa och strumpor och åker iväg. Hon är den enda unge som åker till babysimmet i pyjamas. De flesta andra jag pratat med har haft sina vakna i ett antal timmar, men då somnar de innan 22-23-tiden också om kvällarna.
Efter babysimmet i lördags passade vi på att övningsköra när hon sov. Det finns inget hopp om att ta körkortet innan teorin går ut, för det är bara om några dagar nu, och på sätt och vis känns det rätt skönt för det har varit riktigt stressigt med övningskörningen på slutet. Men vi kommer köra på och när jag klarat uppkörningen kommer jag satsa allt på teorin, som jag tror jag har mycket lättare att klara av nu när jag dels förstår trafikregler från praktik, dels redan har klarat av det en gång och "bara" behöver repetera för att fixa det igen.
Vi körde till frihamnen i stan där vi köpte några kuddar på outletutförsäljning av Himlas textilier. Amanda sov medans jag körde, men till slut blev jag för trött av att koncentrera mig så mycket så vi fick stanna och då vaknade hon. Efter lite shopping åt vi pizza på vår favoritpizzeria som ligger granne med outletbutiken. Tror den heter Bella Rosa. Det är otroligt vilka goda pizzor de gör, det är synd - eller tur, beroende på hur man ser det - att de inte ligger närmre hem!
Amanda fick gröt för det kändes enklast så, även om jag hade med thaigryta också. Jag såg ingen micro men jag hade tagit med hett vatten i termos så på så vis kunde jag ordna maten direkt medans vi åt utan att behöva krångla med att få mat micrad. Hon fick thaigryta lite senare istället. Äta pizzabröd eller pizzakanter är också populärt, och hon tycker det är så roligt med sin vattenmugg att jag ibland väntar med att ställa fram den för att hon ska äta lite också och inte bara slabba med vattnet.
På söndagen är babysimmet klockan 13:30 så innan det började åkte vi till Vaxholm för att gå på julmarknad. Synd bara att vi tagit fel på en vecka, så det var ingen julmarknad utan "skyltsöndag". Alla butiker bjöd på glögg och pepparkakor och täckte av sina skyltfönster, och vi köpte en tröja och ett par byxor för halva priset i en barnaffär.
Hemma har jag adventspyntat lite nu i helgen. Jag har hängt upp röda gardiner i vardagsrummet, lagt en röd duk (löpare, dukar drar Amanda i så det är hopplöst) och gjort en julgrupp med julstjärna, hyacinter och värmeljus. Fast vi har inte nån gran ännu som jag såg att en av grannarna satt upp, vi går ut och hämtar vårt julträd först nån vecka före jul. Jo, jag säger julträd, för vi är inte alls fastlåsta vid att det behöver vara en gran utan vi tar det vi tycker vi hittar som är fint. De senaste åren har det blivit tall. En fördel med dem är att de inte barrar!
Julkänslorna börjar infinna sig fast snön smälter. Jag har bakat ännu en vörtlimpa och vi har ätit risgrynsgröt varje dag, för jag gjorde en stor sats på fredagskvällen. Amanda gillade det lite bättre än sin gröt, eller så var det bara lite extra spännande att få av vår gröt. Fast det går inte åt speciellt många skedar till henne ändå.
Vad har vi hittat på på sista tiden då?
Få se...
Fredags tog vi det lugnt hemma och såg på Idol. Amanda är gullig, när hon hör musik börjar hon dansa, typ gunga på knäna och hoppa lite upp och ner. Hon är rätt duktig på att leka på golvet med att plocka ur och i (fast mest ur) saker ur sin stora plastback vi har leksaker i, men jag brukar ta upp henne i famnen och dansa runt med henne lite ibland när det kommer musik, då blir hon jätteglad! Lillan blev bara i min famn hela kvällen för stackars pappan var sjuk, nära 40 graders feber. Men det gick tur nog över till nästa dag.
I lördags började vi dagen med babysim i vanlig ordning, fast eftersom pappan var lite hängig var det bara jag och bebis som badade.
Den här gången var det riktigt kul! Amanda har ju varit lite gnällig på dykandet på sista tiden, och sagt "nejnejnejnejnejnej" när vi börjat räkna ner inför dyken. Men både i lördags och söndags var hon jätteglad i att bada, speciellt på söndagen. Nu har vi förresten tagit igen bägge tillfällena vi missat för hon var sjuk och för att vi var i Portugal. I lördags badade hon bara med mig, och vi fick två nya övningar.
I den ena övningen skulle man ta i barnets händer och föra det över till ryggen, så klamrade sig bebisarna fast i axlarna, runt halsen eller genom att hålla i håret eller bikinin. Sen skulle man simma med bebisen som en ryggsäck hängandes där på ryggen. Det fungerade förvånansvärt bra. I alla fall för oss, en del bebisar ville inte alls hålla fast sig, men våran är ju jätteduktig på att vara klängapa så det var en perfekt övning! Det var rätt jobbigt att simma när nån hänger på ryggen och trycker ner en, men det gick. Det här var faktiskt en riktigt användbar grej att lära sig, för det är en övning som går att använda i livräddning.
I den andra övningen skulle man sätta barnet på kanten av bassängen och sen försiktigt dra ner det i vattnet medans man säger "dyyyyyyk", och så när barnet kommer upp till vattenytan ska man föra det tillbaks till kanten "simsimsim" innan man ger beröm. Detta för att barnen ska lära sig att ta sig tillbaks till kanten när de hoppat i vattnet. Dan efteråt när vi gjorde samma övning hann vi knappt sätta upp henne på kanten förrän hon hoppade i på nytt alldeles självmant! Nu har vi med andra ord lärt henne att vara riktigt farlig nära vatten - innan hade hon kanske varit lite avvaktande men nu slänger hon sig i! Hon dök gärna med munnen öppen, fast det blev inga kallsupar ändå, och hon var jätteglad.
På slutet av söndagens lektion fick vi låna badringar och åka jetstråle med bebisarna, Amanda gillade när det gick undan! Vi har anmält oss till nästa omgång babysim, den tredje kursen, som börjar i januari. Det är en rolig aktivitet för hela familjen och nu börjar vi ju faktiskt lära oss en del användbara saker. Målsättningen är att bebisarna ska lära sig simma och jag tror faktiskt att det blir enklare för dem att lära sig när man går på sånt här, i alla fall om man gör det hela tiden från att de är små. Pratade med en kompis vars bebis gått på babysim från första start och den lilla tjejen är nu runt 4 år tror jag. De berättade att hon simmar nu. Det är väl häftigt. Men om vi fortsätter så länge med Amanda vet jag inte, det beror på hur roligt hon tycker det är. För även om det är bra om hon lär sig simma ska det vara roligt och inget tvång, för hon kommer givetvis få lära sig simma tids nog ändå.
Efter babysimmet är Amanda alltid väldigt trött. Jag tror det är dels för man blir trött av att bada men också för att hon faktiskt inte sovit färdigt när vi åker till badet med henne. Hon är rätt morgontrött (hon sover just nu till exempel, annars skulle det vara svårt att sitta här i lugn och ro och skriva just nu) och vi brukar få göra oss själva iordning och packa väskorna och det sista vi gör är att vi drar upp vår lilla bebis ur sängen. Vi sätter på henne en tröja eller jacka, mössa och strumpor och åker iväg. Hon är den enda unge som åker till babysimmet i pyjamas. De flesta andra jag pratat med har haft sina vakna i ett antal timmar, men då somnar de innan 22-23-tiden också om kvällarna.
Efter babysimmet i lördags passade vi på att övningsköra när hon sov. Det finns inget hopp om att ta körkortet innan teorin går ut, för det är bara om några dagar nu, och på sätt och vis känns det rätt skönt för det har varit riktigt stressigt med övningskörningen på slutet. Men vi kommer köra på och när jag klarat uppkörningen kommer jag satsa allt på teorin, som jag tror jag har mycket lättare att klara av nu när jag dels förstår trafikregler från praktik, dels redan har klarat av det en gång och "bara" behöver repetera för att fixa det igen.
Vi körde till frihamnen i stan där vi köpte några kuddar på outletutförsäljning av Himlas textilier. Amanda sov medans jag körde, men till slut blev jag för trött av att koncentrera mig så mycket så vi fick stanna och då vaknade hon. Efter lite shopping åt vi pizza på vår favoritpizzeria som ligger granne med outletbutiken. Tror den heter Bella Rosa. Det är otroligt vilka goda pizzor de gör, det är synd - eller tur, beroende på hur man ser det - att de inte ligger närmre hem!
Amanda fick gröt för det kändes enklast så, även om jag hade med thaigryta också. Jag såg ingen micro men jag hade tagit med hett vatten i termos så på så vis kunde jag ordna maten direkt medans vi åt utan att behöva krångla med att få mat micrad. Hon fick thaigryta lite senare istället. Äta pizzabröd eller pizzakanter är också populärt, och hon tycker det är så roligt med sin vattenmugg att jag ibland väntar med att ställa fram den för att hon ska äta lite också och inte bara slabba med vattnet.
På söndagen är babysimmet klockan 13:30 så innan det började åkte vi till Vaxholm för att gå på julmarknad. Synd bara att vi tagit fel på en vecka, så det var ingen julmarknad utan "skyltsöndag". Alla butiker bjöd på glögg och pepparkakor och täckte av sina skyltfönster, och vi köpte en tröja och ett par byxor för halva priset i en barnaffär.
Hemma har jag adventspyntat lite nu i helgen. Jag har hängt upp röda gardiner i vardagsrummet, lagt en röd duk (löpare, dukar drar Amanda i så det är hopplöst) och gjort en julgrupp med julstjärna, hyacinter och värmeljus. Fast vi har inte nån gran ännu som jag såg att en av grannarna satt upp, vi går ut och hämtar vårt julträd först nån vecka före jul. Jo, jag säger julträd, för vi är inte alls fastlåsta vid att det behöver vara en gran utan vi tar det vi tycker vi hittar som är fint. De senaste åren har det blivit tall. En fördel med dem är att de inte barrar!
Julkänslorna börjar infinna sig fast snön smälter. Jag har bakat ännu en vörtlimpa och vi har ätit risgrynsgröt varje dag, för jag gjorde en stor sats på fredagskvällen. Amanda gillade det lite bättre än sin gröt, eller så var det bara lite extra spännande att få av vår gröt. Fast det går inte åt speciellt många skedar till henne ändå.
Friday, November 28, 2008
Superglada Amanda - här är orginalet!
Amanda är med och tävlar i "Sveriges gladaste bebis" och här är orginalbilden. :-)
Men hon är inte bara världens gladaste bebis, hon är den grinigaste också ibland. Det är antingen eller, allt eller inget, på eller av. Inga mittemellanlägen utan antingen är hon hur glad som helst och smälter hela mitt hjärta, eller så världens gnällunge och provar sin mammas tålamod till det yttersta.
Men ändå är hon trots allt alltid världens goaste och den jag älskar mest av allt.
Thursday, November 27, 2008
Lugnt tempo en slaskig dag i Åkersberga
Idag har vi mest pysslat hemma. Det brukar gå till som så att jag plockar undan och Amanda plockar fram. Det blir ändå lite resultat trots allt om jag ser till att vara lite snabbare än henne....
Amanda gråter när diskmaskinen stängs, för hon vill stå och plocka bland den rena eller skitiga disken. Gärna dra ut diskkorgen och krypa in i diskmaskinen, så vi stänger så fort vi kan och vi får storböl tillbaks.
Har jag sagt att hon häromdan fattade sambandet med att hon drog i ett snöre och hennes leksak rörde på sig? Hon har fått en dragleksak från Tällberg som farmor och farfar köpte när de var där i somras och nu börjar den bli rolig på ett nytt sätt. Hon ryckte till i snöret, och såg hur den flyttade sig. Jag flyttade tillbaks och gav henne snöret igen eller la det så hon kunde dra i det, och så drog hon till på nytt och brast ut i ett stort leende.
Jag gick till centrum i värsta slasket idag, det gick knappt att ta sig fram för det var så geggigt och blött. Skönt att jag har bra kängor. Amanda var nöjd i vagnen så länge som jag gick och höll ipod touch-prylen så att hon kunde se på teletubbies medans hon åkte. Hjälp, hon håller på att bli beroende! Men alternativet hade varit att hon skrikit och gnällt och varit jätteledsen och så hade jag fått bära henne istället. Visst, jag bär gärna, det är mysigt och bra med närheten men jag måste tänka på min rygg också - jag har faktiskt lite ont och jag vill gärna det ska få chansen att läka.
I centrum mötte vi morfar och vi tog bussen tillsammans hem till oss, där jag lagade thaigryta och jasminris som alla tre åt av. Dessutom blev det massvis med portioner över till Amanda, hon fick allt som var kvar för jag hade inte så mycket färdig babymat och det är smidigt att ha en del.
Amanda gråter när diskmaskinen stängs, för hon vill stå och plocka bland den rena eller skitiga disken. Gärna dra ut diskkorgen och krypa in i diskmaskinen, så vi stänger så fort vi kan och vi får storböl tillbaks.
Har jag sagt att hon häromdan fattade sambandet med att hon drog i ett snöre och hennes leksak rörde på sig? Hon har fått en dragleksak från Tällberg som farmor och farfar köpte när de var där i somras och nu börjar den bli rolig på ett nytt sätt. Hon ryckte till i snöret, och såg hur den flyttade sig. Jag flyttade tillbaks och gav henne snöret igen eller la det så hon kunde dra i det, och så drog hon till på nytt och brast ut i ett stort leende.
Jag gick till centrum i värsta slasket idag, det gick knappt att ta sig fram för det var så geggigt och blött. Skönt att jag har bra kängor. Amanda var nöjd i vagnen så länge som jag gick och höll ipod touch-prylen så att hon kunde se på teletubbies medans hon åkte. Hjälp, hon håller på att bli beroende! Men alternativet hade varit att hon skrikit och gnällt och varit jätteledsen och så hade jag fått bära henne istället. Visst, jag bär gärna, det är mysigt och bra med närheten men jag måste tänka på min rygg också - jag har faktiskt lite ont och jag vill gärna det ska få chansen att läka.
I centrum mötte vi morfar och vi tog bussen tillsammans hem till oss, där jag lagade thaigryta och jasminris som alla tre åt av. Dessutom blev det massvis med portioner över till Amanda, hon fick allt som var kvar för jag hade inte så mycket färdig babymat och det är smidigt att ha en del.
Teletubbies när mamma klär på...
Hehe nu har jag fått på Amanda alla ytterkläderna utan gallskrik tack vare Teletubbies!
Jag satte på DVDn och när hennes kära figurer dök upp på TVn blev hon så intresserad av dem att hon lät mig hålla på påklädningen. Hon var alldeles för inne i TVn för att bry sig om vad jag gjorde. Det gäller att vara lite klurig!
Julklappsböcker
Jag blev så förtjust i boken "Nu ska vi köra" som Dinah fick av oss igår att jag gick in på Bokus för att beställa en till Amanda i julklapp. Men tyvärr var den slut, så jag får hålla utkik efter den eller önska oss den i present.
Istället hittade jag några andra böcker till Amanda. Hon kommer få en bok av samma författare, boken "Matildas katter". Man kunde provläsa ett kapitel på webben och det var en så söt historia att jag smälte och slog till direkt. Matilda har två katter, en randig som heter Nisse och en gul som heter Bosse. Dom är snälla och gulliga. Men dom är stora. JÄTTESTORA!" Ja ni gissar rätt, det är en tiger och ett lejon Matilda har.
Dessutom har jag beställt en bok som jag såg att Dinah hade, den hette "Lilla pussboken" och 3en bok jag själv hade när jag var liten, "Nalle".
Istället hittade jag några andra böcker till Amanda. Hon kommer få en bok av samma författare, boken "Matildas katter". Man kunde provläsa ett kapitel på webben och det var en så söt historia att jag smälte och slog till direkt. Matilda har två katter, en randig som heter Nisse och en gul som heter Bosse. Dom är snälla och gulliga. Men dom är stora. JÄTTESTORA!" Ja ni gissar rätt, det är en tiger och ett lejon Matilda har.
Dessutom har jag beställt en bok som jag såg att Dinah hade, den hette "Lilla pussboken" och 3en bok jag själv hade när jag var liten, "Nalle".
Wednesday, November 26, 2008
Barnkalas för Dinah
Vi har varit på barnkalas för Dinah som fyllt 1 år! Det var supertrevligt.
Det var 7-8 andra bebisar med sina mammor på kalaset, och det var fullt röj. Amanda och Alexander var extra förtjusta i att dra ut lådorna under Ayshas tv och riva ut cdskivor och annat som låg i dem. De tog systematiskt upp skiva efter skiva, provtuggade lite och släppte ner dem på golvet för att tugga sig igenom hela högen. Jag vet inte hur många gånger jag lyfte bort Amanda från de där lådorna men hon var hela tiden tillbaks där ändå. Aysha sa det var ok, och att hennes lilla tjej också brukar riva i de där lådorna men när jag försökte hålla för så att Amanda inte kunde öppna lådorna började hon störtgråta istället.
Dinah fick en bok i present av oss, en jättefin bilderbok som jag skulle vilja ha själv till Amanda faktiskt. Den hette Nu ska vi köra och hade detaljrika vackra bilder med humor. Den är av samma författare som skrotnisse och hans vänner och mannen med det röda äpplet.
Efter kalaset gick jag och två tjejer till den nyöppnade butiken Pippilotta outlet som var helt nyöppnat. Tyvärr var det inte så bra som jag hoppats på - det kändes som det bara var grejer där som de inte lyckats sälja annars. Hade man letat ordentligt hade man kanske hittat något som var ok typ en body eller pyjamas. Men på det hela taget blev jag rätt besviken eftersom Pippilottas nätbutik ger ett helt annat intryck än vad vi fick i deras utförsäljningsbutik.
Monday, November 24, 2008
Saturday, November 22, 2008
Det luktar jul
Det luktar jul i hela huset. Jag har gjort glögg och pepparkaksdeg, och påbörjat vörtlimporna, fast det brödreceptet är ett tvådagarsprojekt så de blir klara först imorgon. Men kryddorna från glöggen och pepparkakorna gör att det luktar jättegott.
Idag har vi haft en riktigt mysig familjedag. När vi tittade ut genom fönstret imorse var det alldeles vitt ute. Så vackert! Det hade snöat ca 15-20 cm och det var tjockt med snö överallt och det snöade fortfarande på morgonen när vi åkte till babysimmet. Det gick bättre idag, vi fick lite extra hjälp av en duktig instruktör eftersom Amanda börjat protestera vid dyken. Nu räknar vi inte längre innan dyken för det är ju vid räknandet hon protesterar, utan vi kör bara på. En unge bajsade i vattnet idag, visseligen i badbyxorna men pappan tänkte inte på att ta upp barnet ur vattnet innan han kollade så det flöt ju såklart ut... Därför slutade lektionen lite tidigare idag än vanligt för det känns inte så fräscht att bada i bajs.
När vi kom hem såg vi hur våra massor av våra duktiga grannar skottade snö på sina garageuppfarter, men vi tyckte det var så härligt väder ute så vi gav oss ut på promenad istället. Det var inte helt lätt att dra vagnen i all snön, och hade vi inte tagit den stora vagnen hade vi inte kommit en meter - bugaboo kan slänga sig i väggen när det kommer till vinter på villagatan. Men Quinnyn plöjde fram rätt bra ändå, fast pappan fick skjutsa på för det var lite tungt ändå. Jag kommer ju få min beskärda del av att skjuta vagn i snö i veckorna ändå.
Vi gick till Smile där alla tjejer i familjen fick röda nya mössor i present av pappan. Amandas mössa från Reima såg fin ut, och verkade varm och gosig men hur fin den skulle vara på kom som en överraskning när vi satte på den lite senare när hon vaknade - den var verkligen supergullig med sin lilla tomteluvestil.
Idag har vi haft en riktigt mysig familjedag. När vi tittade ut genom fönstret imorse var det alldeles vitt ute. Så vackert! Det hade snöat ca 15-20 cm och det var tjockt med snö överallt och det snöade fortfarande på morgonen när vi åkte till babysimmet. Det gick bättre idag, vi fick lite extra hjälp av en duktig instruktör eftersom Amanda börjat protestera vid dyken. Nu räknar vi inte längre innan dyken för det är ju vid räknandet hon protesterar, utan vi kör bara på. En unge bajsade i vattnet idag, visseligen i badbyxorna men pappan tänkte inte på att ta upp barnet ur vattnet innan han kollade så det flöt ju såklart ut... Därför slutade lektionen lite tidigare idag än vanligt för det känns inte så fräscht att bada i bajs.
När vi kom hem såg vi hur våra massor av våra duktiga grannar skottade snö på sina garageuppfarter, men vi tyckte det var så härligt väder ute så vi gav oss ut på promenad istället. Det var inte helt lätt att dra vagnen i all snön, och hade vi inte tagit den stora vagnen hade vi inte kommit en meter - bugaboo kan slänga sig i väggen när det kommer till vinter på villagatan. Men Quinnyn plöjde fram rätt bra ändå, fast pappan fick skjutsa på för det var lite tungt ändå. Jag kommer ju få min beskärda del av att skjuta vagn i snö i veckorna ändå.
Vi gick till Smile där alla tjejer i familjen fick röda nya mössor i present av pappan. Amandas mössa från Reima såg fin ut, och verkade varm och gosig men hur fin den skulle vara på kom som en överraskning när vi satte på den lite senare när hon vaknade - den var verkligen supergullig med sin lilla tomteluvestil.
Det blev god italiensk pizza till lunch i centrum, och på pizzastället tyckte Amanda det var lagom att vakna för att få provsmaka lite! När hon ändå var vaken gick vi till centrumaffärerna där vi köpte mysiga uteljusslingor att sätta upp i trädgården och i leksaksaffären kollade vi i den dansande teletubbiesdockan som vi tror Amanda vill ha i julklapp. Hon blir i alla fall otroligt glad när hon ser den! Men hon fick den inte nu, däremot köpte vi en babypulka åt henne. Det var en bra variant vi hittade där man kunde spänna fast henne i den, och hon fick prova åka på vägen hem. Det var jättekul, tills hon blev alldeles för trött.
Nu ska jag inte sitta här och skriva mer utan gå och mysa med familjen! Hej hej.
Thursday, November 20, 2008
glad studsare på barnmässan
Hopp upp och ner på barnmässan - jätteglad. Hon hade hur skoj som helst! Jag glömde visa detta när jag skrev om barnmässan, men bättre sent än aldrig! Några som gick förbi sa "Kolla vilken unge!!" Hon har alltid älskat att hoppa men vi har tyvärr aldrig haft nån hoppgunga eller sån där grej som i filmen åt henne. Ha lite tålamod när ni kollar filmen, det tar några sekunder innan hon fattar grejen och kommer igång men sen blir det fart på henne!
Jag har inte kollat upp hur man gör för att vrida på filmen så ni får vrida på datorn så länge :-)
Förresten har jag fått något strul på datorn som gör att jag haft problem att hämta bilder från kameran. Därför har det varit lite tunt med bilder på sista tiden, men det kommer, så fort som jag antingen lånar pappans dator eller löser problemet. Får skicka upp lite gamla bilder som ni inte sett ännu tills vidare.
Wednesday, November 19, 2008
Lillstumpan magsjuk
I natt var lillan magsjuk, stackars liten. Det är första gången jag är med om det. Kräkts har hon alltid gjort, men inte så här. Det var hur mycket som helst, rakt över mig och det upprepade sig ungefär varannan timma. Vi har bytt lakan i sängen 3 gånger och det har gått åt några pyjamasar.
Men nu tror jag hon är bra igen för det har inte kommit upp nåt sen kvart i sex i morse. Dessutom har hon varit pigg och glad under dagen, fast just nu sover hon.. och det borde jag också göra, jag fick inte heller så mycket sömn. Var ju uppe och duschade mig själv och bebis några gånger.
Vi har fått nya diskmaskinen och den är fantastisk. Jag är hur nöjd som helst. Den är tyst, snygg och matchar nya kaklet perfekt. Och jag slipper handdiska!
Men nu tror jag hon är bra igen för det har inte kommit upp nåt sen kvart i sex i morse. Dessutom har hon varit pigg och glad under dagen, fast just nu sover hon.. och det borde jag också göra, jag fick inte heller så mycket sömn. Var ju uppe och duschade mig själv och bebis några gånger.
Vi har fått nya diskmaskinen och den är fantastisk. Jag är hur nöjd som helst. Den är tyst, snygg och matchar nya kaklet perfekt. Och jag slipper handdiska!
Monday, November 17, 2008
Amanda är i final - gå in och rösta!
Min syster är gullig. Hon har anmält en bild på Amanda i en tävling där man kan rösta fram gladaste ungen, och bilden på Amanda gick till final.
"Hej!Amanda är i final. http://www.alltombarn.se/kulturnoje/rosta-fram-gladaste-ungen-1.18527?image=0 Så be nu alla dina vänner och bekanta och rösta på henne så hon vinner. :=)ha de så brakram/Marika"
Kul va!
"Hej!Amanda är i final. http://www.alltombarn.se/kulturnoje/rosta-fram-gladaste-ungen-1.18527?image=0 Så be nu alla dina vänner och bekanta och rösta på henne så hon vinner. :=)ha de så brakram/Marika"
Kul va!
Wednesday, November 12, 2008
Resedagbok Estoril
Jag har fört en liten resedagbok för att det är lite kul att minnas vad vi gjort här nere. Vi har varit en vecka i Portugal nu.
Vi har varit en vecka i Portugal nu och vi bor på en liten lyxig förort till Lissabon som heter Estoril. Den är nästan är ihopväxt med grannstaden Cascais där det finns mer restauranger och nattliv. För att ta sig mellan Estoril och Cascais går man en otroligt vacker strandpromenad. Det är pendelavstånd till Lissabon, ca 20 minuter med tåget.Vi tog ett direktflyg till Lissabon från Arlanda. Den här gången var jag inte lika nervös över hur resandet skulle gå med bebis som jag var när vi åkte till London eftersom det gick så himla bra den flygningen, men lite pirrigt var det ändå. Vi hoppades på att hon skulle sova under resan men vi insåg att det inte fanns en chans i världen att hon skulle sova hela vägen eftersom flygningen var dubbelt så lång den här gången.
När vi lyfte från Arlanda gick det faktiskt att amma och därefter somnade hon. Hon sov ungefär halva vägen, och när hon vaknade var hon inte alls grinig, men skulle som vanligt hålla igång nonstopp. Vi fick mat på planet, det var rätt gott faktiskt, och till efterrätt fanns det en liten kaka och en fruktsallad. Jonas åt upp sin fruktsallad direkt, men jag hade sparat min så han sneglade på den lite fundersamt och till slut frågade han – Ska inte du ha din fruktsallad? "Jo", svarade jag "men jag sparar den utifall bebis skulle vakna" "Oj, det var ju rutinerat!" tyckte pappan. Jo, det blir väl så, man tar till de små knep som går för att roa och underhålla lilla pyret. Skulle hon vilja ha lite frukt skulle det kanske kunna ge oss ytterligare några minuter medans hon är nöjd.
Vi anlände till Lissabons flygplats vid halv sju på kvällen ungefär, och det tog till efter åtta innan vi var framme på hotellet. Jonas hade hört att det ska vara väldigt billigt att åka taxi i Portugal, och vi hade bestämt oss för att ta en taxi till hotellet för det blir så mycket enklare så. Men för säkerhets skull frågade vi i informationsdisken som sålde taxi vouchers om vad en taxiresa till Estoril ska kosta och om man skulle ha en sån där voucher. Enligt tjejen bakom disken skulle det inte löna sig med voucher för det kostar 45 euro fast pris med voucher men om vi kör på taxameter skulle det kosta 30-35 euro beroende på hur mycket trafik det är. Hon rekommenderade oss att därför inte köpa nån voucher, de lönar sig inte på vår resa.
Hon hade fel. Vi åkte med en rätt skum taxichaffis, eller i alla fall tycker jag de känns lite skumma om de inte säger ett ljud på hela resan. Taxametern tickade på, och man insåg att det inte riktigt skulle landa på vad hon sagt, eller åtminstone på den högre summan. När vi kom fram ville han ha över 50 euro, taxametern hade stannat på strax över 40 men så ville han ha pengar för tillbakaresan också. Suck, vi skulle köpt sån där voucher istället… men hur lätt är det att veta när man är för första gången på ett ställe?
En positiv överraskning var ändå att vårt billiga hotell såg mycket schysstare ut än vi förväntat oss. Vi fick ett dubbelrum på andra våningen och det var inte jättestort men absolut fullt tillräckligt för att Amanda skulle kunna krypa lite också. Sängarna stod ihop från början, vilket är smidigt när vi har bebis i samma säng. I London fick vi ju möblera om lite för att flytta ihop sängarna. Visserligen sover hon i min säng men det känns bättre att det är en stor säng om hon bökar runt. Längst upp i hörnet ovanför dörren satt en pytteliten tv – varför placerar man tvn så långt bort som det bara går när den är den minsta man kan tänka sig?
En annan positiv överraskning var vår balkong med fin utsikt ut över poolen med texten "Hotel Lido" i botten och jättehöga upplysta palmer runtikring som räckte ända upp till vår balkong.
Vi gick ut ganska så direkt och tog nåt lätt att äta på ett ställe mittemot Casino Estoril. Det blev varsin hamburgare, Jonas tog en dubbel med ost och bacon, medans jag provade en med ananas på. Det kändes som lagom nivå på maten eftersom vi var rätt trötta. Det var på ett enkelt ställe, men burgarna var förvånansvärt goda, de smakade riktigt hemgjort. Amanda var pigg och glad och servitörerna flörtade med henne. Det var något som de fortsatt med under hela resan.
Portugiserna verkar vara ett väldigt barnkärt folk. Vart vi än går vinkar de åt Amanda, gör roliga grimaser och leker tittut med henne – allt för att locka fram ett leende. Det är jättehärligt att de är så glada i barn.
På vår första hela dag i Portugal bestämde vi oss för att börja med att utforska hemmaplan. Vädret var varmt nog för t-shirt trots att det ändå är i november. Vi började med att prova frukosten på hotellet. Vi trodde väl inte det skulle vara något vidare, efter våra erfarenheter i London och Rom, där det brukar vara flingor, skorpor och marmelad som serveras (om man inte beställt English breakfast förstås). Men det var faktiskt inte alls så illa här. Det finns förutom den obligatoriska marmeladen och flingorna med mjölk, även ost och skinka, olika sorters färskt bröd, äggröra, färsk frukt, nån sorts lite söta gula bullar, juice, kaffe/te/choklad-automat.
Efter frukost däckade Amanda och hon sov sen i vagnen i flera timmar. Vi tog en promenad längs kusten ner till Cascais där shopping och affärslivet florerar. Estoril är i jämförelse, ganska dött. Eller lugnt, kan man kanske också uttrycka det. Men nu när det är lågsäsong skulle de säkert funka rätt bra att bo i Cascais också. Annars rekommenderas Estoril för lugnet, eftersom Cascais ändå ligger så nära om man vill ha lite mat eller nöjen.
Det var en väldigt vacker promenad längs stranden till Cascais. Det var väldigt många som joggade eller promenerade längs strandpromenaden, och det fanns till och med stationer för styrketräning längs vägen, precis som det kan göra i vissa motionsspår i skogen hemmavid. Vi såg några gubbar som gick och pratade och rätt som det var gjorde de en ursnygg vändning runt en lyktstolpe där de liksom mötte varann runt stolpen medans de rundade den från var sitt håll– det var inget snack om att det hade gjort den övningen många gånger tidigare! Det fick med att tänka på att man ser inte så mycket gubbar som är ute och promenerar ihop hemma i Sverige.
Vi gick nåt varv i Cascais innan vi gick vidare längs kusten. Inte för vi hade något speciellt mål, utan bara för det var så fint att vara ute och gå längs havet. Vi hade inte riktigt kollat upp vad vi kunde förvänta oss längs vägen där vi gick så vi stannade till och kollade på sånt som verkade intressant. En väg fortsatte in till en stor vit byggnad som var så vit att det lyste i ögonen på en. Det visade sig vara ett fyrmuseum och längst upp fanns också en häftig fyr som var helt kaklad.
Kaklad ja, allt verkar vara kaklat här, det mesta målat dessutom. De kaklar utanpå husen, inne i trappuppgångarna och alla gatuskyltar består av dekormålat kakel.
Vi ville inte stanna efterom vi var rätt så säkra att Amanda skulle somna då, men när vi kom till ett fik med ett suveränt läge med magnifik utsikt över havet kunde vi inte låta bli att ta den risken. Vi tog varsitt portugisiskt bakverk, och Jonas beställde en kaffe och jag ett glas juice. Servitören började rabbla upp olika sorters juice, men när han kom till mangojuice stoppade jag honom – "Det blir jättebra, jag tar mangojuice tack!" "Mango!" upprepade han, och en lång stund senare kom han tillbaks med den blaskigaste papayajjuice jag nånsin smakat. Den smakade i princip ingenting. Men det var ändå sammantaget en helt fantastisk fika på en fantastisk dag. Dessutom är det betydligt billigare att fika här än vad det är hemma.
Otroligt nog vaknade inte Amanda medans vi fikade, så vi började gå tillbaks till Cascais. Jonas pratade mobiltelefon med jobbet, jag tittade ut över havet och sneglade ner i vagnen om vart annat, lite orolig för att lillan skulle vakna.
Det visade sig att vi hann hela vägen tillbaks till Cascais innan hon vaknade. Jag fick börja med att byta en blöja ute i en park, och den luktade otroligt knepigt. Vi misstänker att det blir dumt för magen när hon får för mycket frukt och fruktpuré.
Lunchen intog vi på ett ställe som kändes väldigt lokalt. Vi beställde en inhemsk fiskrätt som vi hade hört och läst att man skulle prova på när man är här nere och det är ju kul att prova de lokala grejerna när man är på semester. Men när Jonas beställde en sån bestämde jag mig för att ta nåt annat och fastnade för dagens rätt – en ugnsrätt med anka och ris. När vi beställde sa kyparen att det skulle ta ett tag att fixa fram fiskrätten och att han för bebisens skull rekommenderade oss att beställa något annat. Det enda som gick någorlunda fort att fixa fram var Dagens rätt, så det slutade med att vi tog det bägge två.
Det visade sig att det var inget dåligt val. Riset var jättemustigt och gott, och det var nån sorts stekta skink eller baconbitar strösslade ovanpå maträtten som var väldigt goda och passade bra till. Det enda som inte var något vidare var oliverna. Vi gillar ju egentligen oliver, men de här var in i det närmaste oätliga. De smakade inte bara beskt, vilket är en rätt så normal smak på oliver, utan det var så att jag nästan skulle beskriva det som om de smakade nån sorts rengöringsmedel. Mycket märkligt. Det gick inte att äta upp dem hur som helst.
Jonas sa att det skulle vara lätt att bli alkoholiserad i det här landet, för det är ju så löjligt billigt med vin till maten eller portvin efteråt. En karaff med en halv liter rött vin kostade 2.50 euro, vilket just nu motsvarar 25 kronor. En halvliter, det är nästan en flaska, speciellt som de inte är så petnoga när de fyller karafferna. Man får i regel betala minst det dubbla per glas i Sverige.
Portvinsglasen är stora och fyllda till bredden de också, och prislappen är 2.50-3.00 euro för restaurangens standard portvin. Det är inte illa det heller. Jag som inte är van vid alkohol tycker inte det smakar nåt vidare, men Jonas har verkligen uppskattat sina portvinsglas till sin "bica", dvs svarta kaffet som han tar efter maten på lokalernas vis.
Något annat de är jättebra på här nere är caféer och bakverk. Det vi provat än så länge har varit supergott, men ändå kostat en spottstyver.
Efter maten gick vi runt och tittade i stadskvarteren i Cascais. De flesta affärer var öppna och vi gick in i några av dem, men alla kommer man inte in i med barnvagnen. Även om vi får bära på Amanda största delen hon är vaken så är det väldigt smidigt att ha med vagnen för att hänga väskan på. Dessutom går det faktiskt att lägga,ner henne i vagnen när hon somnat , om Man bara är tillräckligt försiktig vid förflyttningen, och har vi tur kan hon sova timmar i vagnen.
Vi hittade en snygg liten barntröja i en butik med barnkläder som vi inte kunde motstå att köpa. Den hade ett blandat mönster på sig, lite i samma stil som Roxy och Quicksilvers mönster brukar kunna se ut. Den var inte jättestor i storleken och det fanns att välja mellan 74 och 86 så vi tog en 86a.
Vi blev rätt så mätta efter vår sena lunch så istället för att gå ut och äta igen tänkte vi köpa med oss lite till rummet när vi ändå skulle handla blöjor. Först hittade vi en galleria där en tjej vi frågat sagt att det skulle finnas en matbutik, men när vi inte direkt hittade den gick vi över vägen till något som hade en stor skylt som det stod "Jumbo" på, för det såg ut som en mataffär.
Mycket riktigt, det var som en stormarknad och det var riktigt kul att gå runt och titta där för det är ju så annorlunda mot hemma. Jag gillar att gå i mataffärer i andra länder för det ger en känsla av deras vardagsliv.
Vi köpte portugisisk lufttorkad skinka, skivad chorizo och mortadella över disk. Det fanns redan färdigskivat och upplagt under glasmonter så pekade man och sa vad man ville ha och hur många bitar. Så har vi inte i hemma i Sverige, där skivar de alltid precis när man ska ha – på gott och på ont. Det är fräscht med nyskivat, men man skulle känna sig lite besvärlig om man bara tog 5-6 skivor av varje sort av lite olika grejer. Jonas hittade en ost som han sen när han smakade på den tyckte smakade absolut ingenting, och så tog vi bröd, juice, läsk och lite snacks.
På fruktavdelningen plockade vi upp en kvittenfrukt, en jättestor sharonfrukt och mango. Det fanns två högar med mango med varsitt pris. Den ena högen var såna som åkt flyg och den andra som åkt båt. De som flugit var nästan dubbelt så dyra och visst är det ju sämre för miljön men vi tog ändå en sån för de borde rimligtvis vara mycket godare om de inte mognat i ett lastutrymme.
Jag hade missat att packa min och Amandas tandborstar, så vi gick till avdelningen för sånt och där hittade jag tandkräm till bebisar 0-2 år med mild mintsmak. Hemma hittar jag bara barntandkräm som smakar bubbelgum och godis så vi köpte en tub plus en pytteliten tandborste till lilltjejen. Typiskt nog glömde jag tandborste åt mig själv så jag får fortsätta låna Jonas tills vidare. Jag gör sådär ibland – går in i en affär för jag behöver något för egen del och kommer ut med det till Amanda istället. Det var samma sak när jag frös om händerna - Amanda fick vantar, inte jag…
Solen hade hunnit ner innan vi kom ut ur affären så vi vandrade hemåt längs vattnet. Det är en riktigt fin promenad. Det var nu högvatten så det såg lite annorlunda ut med vatten upp över vissa kajer tidigare var
Det blir kallare på kvällarna, men för att maxa känslan klädde vi på oss en tröja och åt vår picknick ute på balkongen, och det ångrade vi inte när vi väl satt där ute. Det var så vackert med utsikten över palmerna och den sköna känslan i luften. Det är ungefär som sen vår i klimatet just nu, jämfört med hemma. Man kan gå i tshirt på dagen men på kvällen drar man gärna på sig en tröja.
Den andra dagen bestämde vi oss för att prova på Lissabon. Vi hade hittat järnvägsstationen på vår tidigare promenad så efter frukost gick vi dit för att ta tåget in till storstan. Man kunde köpa biljetter i en automat och tåget kom efter en kort väntetid. Det påminde om pendeltågen hemma och restiden var ungefär 20 minuter tills vi kom fram. Amanda hade somnat i bärselen och jag hade försiktigt lagt ner henne i vagnen där hon sov vidare, i många timmar faktiskt. Kanske är det lite jobbigare med alla intryck jämfört med hemma.
Tåget åkte längs vattnet en lång stund, och det var så vackert. De flesta hus i närheten av där vi bor var tjusiga och det märks att vi bor i ett lite finare område, men när vi närmade oss Lissabon såg vi även lite sämre områden, fast det såg inte alls så ruffigt ut som till exempel förorterna till London kan göra.
Vi hade inte nån direkt plan på vad vi skulle se eller göra när vi kom fram så vi bara strosade runt lite, siktade på ett område som vi läst skulle vara fint enligt guideboken vi hade med oss. Det var ett väldigt charmigt område med smala gränder, franska balkonger och kakel på husen. Påminde lite om gamla stan hemmavid fast där hänger det inte direkt nån tvätt på linor utanför fönstren.
Området kändes ändå rätt så "dött" så vi blev lite förvånade att det stod så positivt om det i guideboken, men tänkte att det kanske är lite annat liv och myller där under turistsäsongen. Men sen visade det sig att vi hade hamnat på en bakgata, och gatan som gick parallellt med vår var det mycket mer liv på.
Trottoarerna, gågatorna och torgen i Lissabon är stenlagda, ofta i mönster såsom stjärnor eller geometriska figurer. Många hus äldre hus går grått eller beigt, men det är också vanligt med klara färger som rosa, klarblått, gult eller ockra. Delar eller hela fasaderna är ofta klädda i kakel. Längs fasaderna på husen fanns det franska balkonger med sirligt utformade räcken och de var antingen överbelamrade med växter eller så hängde det tvätt på linor, och ibland bägge var det bägge på en gång. En och en annan parabol sticker också ut från husväggarna.
På husen återkommer det hela tiden kakel, och då pratar vi inte om någon enstaka kakelplatta här och var utan hela fasaderna kan vara klädda i kakelplattor, ofta mönstrade så det blir extra slående. Kaklet återkommer överallt. Gatunamnsskyltarna är gjorda av målat kakel, trappuppgångar och fontäner på väggarna har vi också sett klädda i kakel. Och överallt finns det små butiker där man kan köpa med sig kakel hem. Det är lite lustigt med det här kakeltemat när vi faktiskt just nu får vårt kök omkaklat av farfar medans vi är borta på semester.
Det går gulliga små spårvagnar i längs de branta backarna i Lissabon, och det är jättecharmigt men jag som är uppvuxen med spårvagn uppskattar det nog inte fullt lika mycket som de flesta gör. De flesta backar gick det bra att ta sig fram i med barnvagnen, men en del var utformade som trappsteg och då är det värre för då skumpar det i massvis om man kör över dem. Det går väl an om hon är vaken och är i famnen, men sover hon tar man den mest försiktiga väg man kan istället, för att inte riskera att hon vaknar och är grinig.
Lissabon är väldigt backigt, vilket gör att vi bjuds på en del fantastiska utsiktsplatser. Vi kom till en park med en vidsträckt utsikt över staden. Där stannade vi och tog en fika - en espresso till Jonas och fräsch juice till mig och så provade vi ytterligare två av alla dessa fantastiska bakverk det finns här. Det är bra med att alla fik har espressomaskiner – de kan väldigt lätt fixa lite hett vatten som vi kan göra gröt av till Amanda.
Medans vi matade Amanda kom det en parkarbetare och sopade upp några löv i en rundel under trädet och la dem i en soptunna han hade med sig. Det såg ut som det var något han gör nån eller några dagar i veckan, och det fick mig att tänka på att den sortens helt manuellt arbete ser vi sällan i Sverige. Vi skulle klarat av hela torget på ett och samma tillfälle och gärna med nån form av maskin till hjälp, och inte åkt och småsopat lite varje dag som de verkar göra här. Men det kanske kan behövas här, för de verkar inte plocka upp bajset efter sina hundar här utan det ligger bruna högar lite här och var på trottoarerna och i parkerna, så man får passa var man sätter ner fötterna.
Efter fikan såg vi en sån där kikare som man kan blicka ut över staden med. Det är väl en sån där sak man bara gör när man är på semester. Vi stoppade ner en euro och pengen svalde den men kikaren fungerade inte ändå fast jag bankade några gånger på maskinen. Och egentligen när jag tänker på det - ofta hjälper det nånsin att man slår till en pryl? Den funkade inte ändå. Men vad gör väl det, utsikten var ju magnifik ändå.
Vi gick ännu en tur genom de gamla kvarteren och hamnade sen på lite bredare shoppinggator och gågator. De var vackert stenbelagda och tvärs över hängde nån sorts belysning som inte var tänd. Kanske var det juldekorationer, för vi har sett att de redan börjat dekorera till jul en del här nere. I en shoppinggalleria vi var inne i stod en jättestor julgran klädd med ljus och med figurer av Maria, Josef, tre vise män och andra gubbar längst ner.
Längs shoppinggatorna är det väl svårare att hitta de lite mer genuina matställena, men på en parallellgata hittade vi ett ställe som kändes som nåt mellanting mellan ett ställe för turister och lokalbefolkningen. När vi kom dit var det fullt med portugiser, men medans vi satt där kom en del andra turister också. Kanske är vi lite senare i våra lunchvanor än vad lokalbefolkningen är, eftersom vi gärna fikar en gång på förmiddagen innan vi äter mat. Jag åt grillad fisk som jag fick med ugnsbakade små potatisar och Jonas tog något grillat kött med pommes frites som han sköljde ner med rödvin. Efter maten tog Jonas en liten bica, alltså kaffe, och ett glas portvin i vanlig ordning. Jag tror han börjar göra det till en rätt så trevlig vana här nere!
En fika till hann vi med innan vi rörde oss hemåt. Längs stora shoppinggatan fanns ett ställe som sålde belgiska våfflor, jag tog en med socker och kanel och Jonas tog en toppad med pistageglass. Jag måste ju säga att vi lever rätt gott här nere!
Tåget hem var fullt med pendlare, och som vanligt flörtade en massa folk med Amanda. De är så otroligt barnkära här, vart man än går är det nån som leker tittut med Amanda eller vinkar till henne, och hon vinkar glatt tillbaka. Det märks att hon gillar gensvaret. Från att vara lite halvgrinig kan hon bli på jättebra humör om nån en bit bort sitter och vinkar åt henne, vips är hon jätteglada bebisen igen.
Hemma i Estoril gick vi förbi det gigantiska kasinot och vi provade om vi kunde få komma in och titta lite, men vi blev nekade i dörrn. Eller egentligen var det ju inte vi som blev nekade, utan Amanda – hon var för liten för kasino!
(…)
Dag 3 Utflykt till Sintra
Tjejen i receptionen hade rekommenderat oss att besöka Sintra, en by och ett område inte långt från där vi bor, och på den tredje dagen tänkte vi det skulle vara en bra utflykt. Efter frukost frågade vi i receptionen hur man tar sig dit per tåg, för vi hade för oss att hon hade sagt att det gick att ta tåget dit. Då svarade hon att det inte alls var så lätt att ta sig dit per tåg, utan om vi hade möjlighet att hyra bil var det mycket bättre att göra det.
Eftersom vi har en liten bebis som totalt avskyr att åka bil kändes det som något vi helst ville undvika under semestern. Det slutar bara upp med att Amanda skriker och jag gör allt jag kan för att få henne låta bli – tittut, ammar, leker med allt och lite till som hon kan finna intressant, matar henne med majskrokar och så vidare. Vi tänkte att vi ändå skulle höra oss för hur besvärligt det kan vara, för det skulle kunna vara värt et försök att ta tåget. Precis bredvid stationen hittade vi en turistinformation, och där fick vi tipset att istället ta bussen – de går direkt till Sintra. Perfekt, så fick det bli! Att vi inte tänkt på det tidigare.
Bussarna gick en gång i timman och vi kunde hoppa på en buss bara en kvart efter vårt besök på turistbyrån. Det var inga problem som helst att få med sig vagnen och resan kostade bara 7.10 euro för oss två inklusive bebis och vagn. Helt ok, det skulle kostat minst det dubbla hemmavid! Om man nu inte räknar med att man åker gratis med SL om man har med sig barnvagn förstås…
Resan till Sintra blev en upplevelse i sig eftersom vi fick se lite annat än de vanliga turistställena på vägen dit. Bussen passerade köpcentrum och områden som lokalbefolkningen bor och rör sig i, och de flesta som åkte bussen verkade inte heller vara turister. Men så är vi ju här i november också.
Vi gick av vid tågstationen och sen försökte vi utan att titta allt för noga på kartan, gå till nåt intressant ställe men det blev lite fel. Vi gick trånga vägar utan trottoarer där bilarna kunde komma farande hur fort som helst. Det kändes lite läskigt med bebis i vagnen. Visserligen var hon lugn och sovande men portugiserna kör ju som dårar så vi tog oss ifrån de farliga delarna så fort vi kunde.
Istället hamnade vi i en gullig liten by med lite medeltida karaktär. Hela Sintras äldre delar var otroligt fina, med äldre byggnader och trånga gränder, ett fantastiskt fint kaklat kyrktorn som glänste lång väg i solen och ett jättehäftigt slott med två väldigt speciella torn. Det såg nästan overklig ut, som en sagoby.
Jag läste att Sintra tagits upp på UNESCOs världsarvlista, och det syntes på utbudet av affärer i de gamla kvarteren att det lockar mycket turister. Det fanns gott om butiker där man kunde köpa hantverk som keramik och broderade dukar, eller tshirts med texten Sintra eller Portugal. Vi såg mycket andra turister, men eftersom vi är här i lågsäsong var det ändå inte proppfullt med folk.
Centralt i byn låg det fantastiska gamla palatset med de häftiga tornen, och vi var väldigt sugna på att gå in och titta men när Amanda sover vill man inte gärna väcka henne – hon är så mycket roligare om hon fått sova ut, är hon trött gnäller och grinar hon för minsta lilla. Därför satsade vi att äta först.
Det är roligt att försöka hitta de där lite genuinare ställena, men i sådana kvarter är det rätt så kört. När vi blev hungriga stannade vi till och åt på en liten pub eller vad man nu ska kalla det, med det kanske inte så portugisiskt klingande namnet "Lord Byron". Det fanns ett bord utomhus med två stolar, perfekt för oss. Amanda sov i vagnen medans vi åt väldigt goda toasts med tomat, getost och skinka, toppade med lite olivolja och torkad oregano som vi sköljde ner med husets röda vin och den lokala juiceläsken– väldigt enkelt och väldigt gott.
Amanda vaknade precis när vi skulle därifrån, så då var det läge att besöka slottet! Jag hade redan kollat att det gick bra att ställa ifrån sig vagnen där man köper biljetterna, för att ta in den på slottet var inte tillåtet – och helt omöjligt också för den delen, för slottet var fullt med trappor. Vi satte Amanda i bärselen på min rygg och där var hon nöjd ganska länge. Extra roligt blir det förstås när mamma skuttar fram "i galopp, i galopp, i galopp – hoppla hoppla!". Man gör vad man kan för att hålla lilla Pyret nöjd, om det så är att studsa runt i gyllene helkaklade salar.
Slottet var väl värt att besöka fullt med takmålningar och handgjorda målade kakelplattor över hela väggarna, och utsikten från fönstren ner mot byn Sintra och bort mot havet å ena sidan och bergen på den andra var magnifik.
Efter slottet tog vi en promenad genom byn till ett ställe vi kunde fika på som hade en sorts bakverk som var väldigt genuina för Sintra. Stället vi gick till stod det som tips om i guideboken vi hade med oss, men det visade sig sen att de där kakorna fanns precis överallt. Men det var ett bra ställe vi kom till. Det fanns bord utomhus där också, och det är så skönt att sitta ute i solen när det går. Jonas tog kaffe – "uma bica" – dvs en liten kopp espresso, och jag fick färskpressad apelsinjuice. Våra kakor var så goda att vi lite senare köpte med oss några hem.
Vi fick hett vatten som vi kunde blanda gröt av åt Amanda. Vi fick lite väl mycket vatten men jag ville inte stå och hälla ut det mitt framför ögonen på den gulliga tanten som hämtat det till vår lilla skål. "Äh, det gör väl inget med lite för mycket gröt" tänkte jag, och blandade i grötpulvret. Men det visade sig att vi hade lite pulver med oss på utflykten så det blev alldeles för löst, snarare som soppa än som gröt. Men lillan åt i alla fall.
Efter fikan kändes det som det skulle kunna vara läge att röra sig hemåt, men på vägen till stationen såg vi en park vi inte kunde låta bli att gå in i, dels för den såg fin ut och dels för den hade en WC-skylt. Det var en mycket finare park än vi först insett, med stora snirklande gångar, olika sorters träd och rabatter samt en hel del blommor trots att det som sagt är november.
När jag var på toa passade Jonas på att byta blöja på Amanda. Så fort den kissade blöjan kom av passade hon på att kissa när rumpan blev bar, och det kom lite på strumpan men annars kom resten på bänken och marken. Hennes kläder har hållit sig ovanligt fräscha mot vad de brukar. I vanliga fall brukar de behöva bytas efter en dag men i stort sett allt hon haft på sig går faktiskt fortfarande att använda. Kanske är det för att hon är mycket i famnen, och inte får utforska själva så mycket.
(…)
Dag 4. Hemma i Estoril och Cascais
Vi har varit ute på äventyr flera dagar i rad nu, så det kändes dags att ta en dag hemma på lugna badorten där vi bor. På morgonen var det hur fint väder som helst utanför fönstret med inte ett moln på himlen. De senaste dagarna har det ändå varit ganska grådaskigt på morgonen, men det har lättat upp lite senare.
Vi slöade på morgonen och kom iväg senare än vanligt, fast jag hade vaknat hur tidigt som helst, blivit väckt av bebis. Klockan var väl sisådär halv sex eller nåt sånt, jag minns knappt vad klockan var, men det var hur som helst mörkt ute när jag först vaknade och klockan var över nio när vi gick ner till frukostmatsalen. Jag hade på mig kjol och linne idag, och pappa Jonas hade pikétröja och jeans, men han ångrade efter ett tag att han inte tagit shorts.
Först när vi gav oss av tänkte vi gå till det där fiket vi var på första dagen som hade sån magnifik utsikt, men istället hittade vi ett ställe i hamnen i Cascais.
Vi hittade nån form av mässa eller utställning av lokala produkter, där Amanda fick en ballong formad som en blomma av en kille utklädd till pirat. Den tuggade hon på halva dan, men den sprack faktiskt inte fast vi i början var rätt nervösa för att den skulle göra det.
Solen sken och det har varit den varmaste dagen hittills på vår semester, runt 25 grader gissar vi. En perfekt dag för att bada i poolen tänkte vi, så efter fika och promenad gick vi hem så att Amanda skulle få krypa lite och få plaska i poolen, hon älskar ju att bada. Vi gick upp på hotellrummet och bytte om till babysim-badbyxor, bikini och badshorts och gick ner till poolen. Jag kände lite försiktigt på vattnet… men det var ju ISKALLT! Inte sådär lite svalt, utan man kunde liksom se framför sig isflaken och isbjörnarna simma runt i vattnet… ruskigt kallt alltså.
Det här tänker jag inte bada i, sa jag direkt. Jag är för klok för att utsätta min kropp för det här. Jag provade att doppa ner Amandas fötter i vattnet, men hon tyckte också det var obehagligt kallt för hon drog upp benen så långt hon kunde och gnydde lite. Jag testade att känna på vattnet i barnpoolen men den var lika illa den, fast det var så lite vatten i den. De värmer inte upp sina pooler alls utan låter solen göra det och det blir väl för kallt om nätterna här nu, värmen i november räcker helt enkelt inte till badbar temperatur.
Men Jonas verkade ha bestämt sig för att har man bytt om till badshortsen och gått ner till poolen kan man inte bara vända, utan då måste man ändå i vattnet för sakens skull. Det var kanske det kortaste bad jag någonsin sett. Plask, och en halv sekund uppe ur vattnet igen. Frisyrgelén eller vad det nu är för hårklegg han använder rann på näsan på honom, och när jag påpekade det sa han att fick det i munnen och så hoppade han faktiskt i vattnet en gång till för att få bort allt hårklegget.
Sen gick vi upp på rummet så att Amanda fick krypa och röra på sig lite. Det blev en favorit i repris till lunch – vi hade fortfarande kvar en del godsaker och när vi var ute köpte vi lite mer lufttorkad skinka och bröd. Jonas köpte en liten flaska vitt vin för under 10 kronor, det är verkligen löjligt billigt här nere.
Vi åt på balkongen, och jag la ut en filt på golvet där Amanda fick krypa och slängde till henne lite saker att leka med. Givetvis var ju det som fanns på vårt bord i alla fall mycket intressantare efter ett tag. Hon fick tag i en liten chipsbit som hon förtjust tuggade på. Det är ajabaja-mat för liten bebis egentligen, men en så liten bit som hon fick tag i kan ju inte göra nån skillnad på det stora hela.
Efter ett tag däckade Amanda i min famn, så jag klädde försiktigt på henne en kofta och la henne i vagnen. Solen hade precis hunnit gå ner, och havet och himlen var färgade i vackra pasteller. Ljust rosa på himlen, blågrå toner på havet. Vi gick längs med vattnet, när Amanda plötsligt vaknade och gallskrek. Jag tror hon vaknade av ljudet av en bil som åkte förbi lite väl hastigt. Därefter ville hon bara vara i min famn, det gick inte för sig att åka vagn eller ens vara hos pappa. Det blir så ibland när hon blir väldigt trött eller om hon blir skrämd. Tack och lov för bärselen! Även om jag har lite ont i ryggen så hjälper den enormt mycket.
Vi hade tänkt äta middag vid nåt av matställena längs havet, men de stängde alla igen när solen gick ner. Konstigt, vi hade trott de skulle vara öppna länge. Det gjorde i alla fall inte mig något att ta ett extra varv i byn eftersom jag inte var ett dugg hungrig. Det var söndagskväll, men ändå var Cacais galleria med affärer öppen. Vi gick in där och eftersom Amanda varit rätt gnällig från att hon blivit väckt vågade vi inte äta på något snofsigare ställe så vi tog lite att äta på foodcourten i gallerian. Jonas, som var den av oss som var hungrig, gick några varv längs alla restaurangerna innan han till slut valde ett brasilianskt ställe där han köpte en tallrik med kött, ris och feiojada – böngryta. Han åt rätt fort upp köttet och petade i sig lite av riset. När han sen satt där med en tallrik full med en massa ris och böngryta såg han lite fundersam ut och mumlade "det inte var något vidare mat, en massa bönor och skräp, jag funderar på att gå och köpa en pizza, eller en glass…" Så försvann han iväg och kom strax tillbaks med en superstor glass.
Själv var jag inte alls hungrig, men jag tog en glass och lite färskpressad apelsinjuice i alla fall. Amanda fick smaka på juicen, det gillade hon. Det är smart med sugrör, hon är ju expert på att suga! Hon fick faktiskt lite av pappas ris också.
Dag 5 Utflykt till Belem
I guideboken finns det ett helt kapitel om ett område i utkanten av Lissabon som heter Bélem, och det passerar vårt pendeltåg på vägen in till Lissabon. Därför tänkte vi att det blir det lätt för oss att åka dit som en liten utflykt. Det blir ju bara som att åka till Lissabon fast gå av lite tidigare. Vi hade fel… när vi satt på tåget såg vi byggnaderna i Bélem som vi tänkt besöka, men tåget körde på i full fart… och passerade stationen! Det stannade inte på Bélems station! Amanda stod upp i mitt knä och vinkade till de andra på tåget, och hon studsade lite upp och ner. Plötsligt kunde jag ana en välbekant lukt… babybajs! Vi var lite osäkra på hur bra de här portugisiska blöjorna egentligen var, och vi hade dessutom missat vår tågstation så vi gick av tåget nästa gång det stannade. Vi bytte blöja på perrongen och sen tog vi tåget tillbaka en station. Det är så puckat vid stationer och annat här om man har barnvagn, rullstol av nån annan anledning har problem att ta trapporna, för det saknas väldigt ofta alternativ till dem. Så var det här också, så pappa Jonas fick bära vagnen först upp för en massa branta trappor, sen ner för lika branta trappor för att komma över till spåren på andra sidan.
På vägen hem från Bélem lärde vi oss att tågen i regel inte stannar i Bélem om man kommer från Estoril eller Cascais utan man ska man åka några stationer och byta till ett annat tåg mot Cascais. Men innan vi förstod att det var så man skulle göra missade vi ett tåg för vi inte fattade att vi skulle tagit det, och fick vänta en extra kvart.
Vi gick längs med en park med jättefina citrusträd som det hängde nån sorts orange citrusfrukter i, jag gissar det kan varit clementiner eller nåt sånt. Jag kunde inte låta bli att palla en, de såg så goda ut! Men stölden straffade sig självt, de var supersura…
Apprpoå sura -När jag fotograferade omgivningarna riktade jag kameran i närheten av några gamla skrynkliga tanter i helsvarta kläder och hucklen, som satt på en bänk nära citrusträden. Herregud, det skulle man visst inte ha gjort. De vart helt rabiata och började vifta på armarna och hota med sin käpp! Jag vinkade tillbaks så glatt jag kunde och skyndade mig därifrån, för även om jag lätt skulle kunna springa ifrån dem skulle det kunna se lite konstigt ut med en galen svartklädd russinkärring viftandes med en käpp efter sig...
Vi gick först ett varv i kvarteren ungefär enligt förslag i guideboken, men vi hade vid det här laget lärt oss att portugisiska fik är något utöver det vanliga, så vi hade siktet inställt på fika! Amanda hade somnat och låg i vagnen, så varför inte passa på när pyret sover, när det är lite lugn och ro.
Vi hade sett ett ställe som såg rätt populärt ut, men vi ratade det för det inte fanns bord utomhus. Men vi hittade inte direkt nåt annat ställe heller och det luktade vansinnigt gott av nybakta bakverk så vi gick tillbaks till huvudgatan till det där stället trots allt. En sån tur att vi gjorde det! Det visade sig vara värsta fika-palatset! De små söta bakelserna Pastis de nata som finns på alla fik här påstods ha sitt ursprung just på det här fiket, Casa Pastéis de Belém. Det var hur stort som helst, med massvis med stora salar med fikabord och man kunde till och med se på när de tillverkade de här kakorna genom stora glasfönster mot köket.
Vi fick Bélem-kakorna alldeles nygräddade och varma, och de var verkligen fantastiskt goda. Fast vi var nog bägge överens om att de ändå var lite godare med en gnutta kanel på, som vi fick dem nån annanstans. Såhär efteråt har jag sett vi vår guidebok att det står kanel och florsocker på borden som man själv ska pudra på kakorna– och jag som tänkte att de där burkarna var till att ha på kaffet men det var alltså till kakorna. Jag blir nästan lite sugen på att åka dit igen och prova hur de smakar med kanel på också… fast det var så krångligt att ta sig till Bélem, så vi skippar den idén. Men kanske nästa gång i Lissabon, för det här fiket var absolut värt att besöka!
Det var det förresten inte bara vi som tyckte. Det var hela busslaster med folk till det där stället, så jag kan bara tänka mig hur galet mycket folk det kan vara där i högsäsong.
(fortsätting följer)
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
