öroninflammation

Stackars lilla Amanda har fått öroninflammation. Läkaren trodde det inte alls behövde betyda att hon blir ett så kallat "öronbarn" med mycket öroninflammationer för den skull eftersom hon inte haft nån förrän nu vid nästan 1 års ålder. Det brukar tydligen komma tidigare annars. Vi får väl hoppas att hon slipper detta en massa gånger. Men risken var lite större eftersom pappan hade haft väldigt mycket öroninflammationer när han var liten.

Att hon gråter så mycket är nog för hon har ont i öronen enligt doktorn och vi har fått penicillin som hon ska få tre gånger om dagen. Det kommer bli en pärs. Vi har precis provat ge den första dosen. Först världens brottningsmatch med en hysteriskt gråtande bebis, sen så lyckades vi spruta in medicinen i munnen och därefter flytande alvedon som de också rekommenderade. Så kräktes hon, och vi fick börja om!

Penicillinet smakar riktigt illa, jag tycker verkligen synd om henne. Hon kämpade allt hon kunde för att vi inte skulle lyckas spruta in det i munnen på henne. En del åkte ut men det mesta stannade kvar i munnen, jag hoppas det räcker så. Vi vågade inte upprepa med alvedonet den här gången så vi provade ett stolspiller alvedon istället. det var inte heller helt lätt... men nu är det också avklarat.

Pappan har åkt tillbaks till jobbet, och jag och Amanda tittar på Teletubbies för att hon ska lugna ner sig lite igen.