Idag än så länge

Idag än så länge har det inte hänt mycket här hemma i huset. Det viktigaste på förmiddagen klarades av innan pappan åkte, dvs lillans penicillinkur. Det är allra enklast att köra den när man är två som kan hjälpas åt att hålla och spruta in den äckliga vita sörjan.

Hon sover tätt intill mig, halvt på mig och jag skulle gärna vilja smita till köket för det kurrar rejält i min mage. men jag är rädd att hon vaknar då, för alla gånger jag hittills provat smita nu på morgonen har hon vaknat och gråtit. Det är bra att hon sover och så himla bråttom har jag ju inte att äta egentligen, jag dör ju inte precis utan mat. Däremot har jag magrat av en aning med tanke på att jag själv haft dålig aptit medans jag varit sjuk men min kropp har kämpat för fullt med hög feber. Och så amningen på det.

Det är inget snack om att jag kommer i festklänningen, risken finns snarare att den sitter lite för löst. Frågan är om vi är tillräckligt friska för julmiddagen med pappans jobb imorgon kväll. Jag hoppas det för det är värsta tjusiga stället vi ska till och äta lyxigt - avsmakningsmenyn på F12. Men det krävs att det funkar att ha barnvakt till Amanda (farmor och farfar vill gärna ställa upp) och att vi själva är friska nog. Just nu är febern lägre på mig och hostan mer irriterande, det är nog ett tecken på att det är på väg åt rätt håll. Känns som jag sagt så ett tag nu, men det är ju bra att vara optimist. Och det ÄR ju på väg åt rätt håll, det tar bara rejält lång tid att bli bra.

Vi skippar babysimmet imorgon. Inte för man inte får bada med öroninflammation, för enligt sjukvårdsupplysningen var det inga problem att bada så länge det inte blivit perforerat i örat, utan för förkylningen inte släppt tillräckligt ännu.

På söndag var det tänkt att vi skulle ut i skogen och hämta julträd med tillhörande korvgrillning. Vi har sett fram emot det, men även om Amanda är piggare till söndag blir det svårt att hänga med för tiden som de andra bestämt är tyvärr lite väl tidig för Amanda. Det är före den tid hon brukar vakna och det känns lite väl elakt mot ett sjukt litet pyre att dra upp henne ur sängen, dra på henne overall och tvinga åka bil som hon hatar, och sen dra ut henne i skogen när hon är dödstrött och egentligen bara vill sova. Visst går det kanske att gå runt med henne sovande i bärselen på ryggen men det känns som ingen får så mycket ut utav mer än ont i ryggen kanske. Hoppas farmor och farfar kan vara gulliga och ta med ett träd till oss ändå.