Klättra - åka!

I full fart hemma hosTobias

Amanda och mamma en gång till

En gång till, den här gången med en nyare bild på Amanda. Det är så kul med gamla kort. Visst finns det likheter mellan tjejerna på bilderna, eller hur?

Prat

Ja, jag har varit så usel på att skriva i den här lilla dagboken den sista tiden att det inte finns ord för det, så illa har det varit.

Den 1a maj började jag jobba, och sen dess har tid verkligen varit en bristvara. Men men, nog med ursäkter, jag får gå på det viktiga direkt istället, nämligen vad händer med Amanda!?

Svaret är Hur mycket som helst!

Den lilla tjejen börjar bli tydlig med vad hon vill, hon pratar mer och mer. Idag tog hon necessären i badrummet, gav den till mig och sa nåt som lät som "doppar". Eftersom flaskan med D-dropparna brukar ligga i den förstod jag ju direkt vad hon menade. Men det är första gången hon själv berättar för mig att hon vill ha dropparna och så aktivt ber mig fixa det.

När vi skulle äta idag öppnade jag frysen kvickt och hämtade något. Efter det ville hon inte sluta upprepa "ärta! ärta! ärta!" - lillskruttan är tokig i ärtor. För att belöna henne för att hon kommunicierar vad hon vill med ord, gav jag henne ärtor, så kanske hon förstår att det lönar sig att prata med oss.

Hon säger gärna "Mamma sitta!" och klappar handen på bänken eller soffan brevid där hon själv sitter, och tittar på mig med en fodrande blick när hon vill att jag ska sitta hos henne.

Igår fick hon en gungnhäst (begagnad från Blocket men alldeles utmärkt ändå) och när hon ville att jag skulle gunga klappade hon på sadeln och sa "mamma!" "mamma!". Det var mycket tydligt vad hon ville.

Idag ställde hon sig upp på sadeln, så jag sa "oj, står du på hästen? Precis som pippi gjorde när hon var på cirkusen" Direkt nappade hon på den, för därefter ville hon inte sitta och gunga. Hon ställde sig upp gång på gång och sa "Pippi!" när hon stod upp, och såg förstås jätteglad ut. Hon snappar upp allt direkt!

Pratordförådet verkar öka med ett eller några ord om dan nu. Men vad hon förstår - det är många hundra ord, minst. Mormor hade med sig arbetsmaterial bilder som hon använt i sin undervisning, och jag har testat lite av bilderna på Amanda för att se om hon ser vad det är på bilden. Jag har lagt fram 4-5 bilder på en gång och frågat till exempel "var är stolen?" och då har hon pekat på stol. Alla bilder är inte fullt så lätta, men det som förvånade mig var att hon verkar fixa de flesta. Vissa abstrakta grejer som hon inte riktigt stött på ännu har hon inte fixat direkt, som kung och drottning, men det är inte så konstigt heller, vi har inte läst några såna sagor ännu så hon har ju aldrig hört talas om det.

En stor favorit just nu är annars Pippi - och det är Pippi Långstrump som avses. Apa säger hon gärna också, och pekar glatt ut Herr Nilsson på alla Pippibilder hon ser. Ordet häst blir vanligare och vanligare att hon använder.

Jag skulle kunna göra en rätt lång lista med alla ord och allt som händer, men det orkar jag inte nu för jag är trött -jag går upp toktidigt till jobbet numera. Men en sak kan jag lova- nu ska jag skärpa till mig i skrivandet och börja uppdatera någolunda regelbundet igen. Om så bara med en bild så ska det i alla fall börja hända nånting här igen för det är så roligt att titta tillbaks på vad som hänt för mig. Tiden går ju så vansinnigt fort!

Amanda och mamma

Det är kul med gamla bilder. Även om de skiljer några månader i ålder mellan Amanda på bilden till vänster och kortet på mig när jag var liten till höger så ser man ändå tydliga likheter.

Grisen fick smaka

Visst står det att man inte får mata djuren, men just de här grisarna är det nog ingen fara med - de är inte riktiga. Grisen fick smaka Amandas riskaka, hon sprang fram till den och bjöd när hon fått sin riskaka.

Coola bruden

Visst ser hon lite cool ut? :-)

Skansen idag igen

Den killingen ville inte alls lyftas upp så den smet iväg.... Men visst är det gulligt att hon inte är rädd för dem. Så här försöker hon göra med katten Henry också, och han stackars står ut med det - och mycket till. Han är på tok för snäll för sitt eget bästa.

Skansen igår

Det har blivit många besök på Skansen på sista tiden eftersom jag fått Amanda i stan flera gånger efter jobbet, och då har det varit enkelt att ta sig till Skansen när man ändå är så när. Jag och pappan jobbar och är föräldralediga 50% var i två veckor nu medans vi byter mammaledig mot pappaledig för att göra övergången lite mjukare.

Amanda i trädgården

Slänger upp några bilder på Amanda i trädgården igår. Jag hinner inte skriva eller fotografera eller nånting nu när jag jobbar halvtid, hur ska det då gå när jag jobbar heltid? Hoppas pappan kan tänka sig dokumentera vad som sker med lite bilder i alla fall.Just nu är utvecklingen enorm. Pratade med morfar tidigare idag om att Amanda haft feber i några dagar. Amanda satt i bärsjalen och lyssnade helt klart på vad vi pratade om, för när jag sa feber satte hon fingret till örat! Ja, vi har ju en örontermometer, hon visste precis vad det handlade om.Jag har jobbat halvtid i två dagar och pappan har kört halvtid han med. Det är en stor kontrast att vara på jobbet mot att vara hemma med Amanda. Hemma är det hela tiden intensivt - men underbart ! - man kan ju inte gå på toaletten ifred och vad man än gör så kommer hon springandes och antingen vill bli buren eller se vad jag gör, eller vill jag ska leka mer med henne. Jag har försökt göra mitt bästa på alla fronter, och med ett stort hus är det lätt att få dåligt samvete när dammet samlar sig och tvätthögarna växer när jag dessutom skött all matlagning. Det är lätt att känna sig otillräcklig. Tro det eller ej, men det är på många vis rätt avkopplande att jobba, men det är ingen tvekan om att jag förstås mest av allt älskar att vara med Amanda. Men det är ingen fara nu, hon är med pappa och bara jag vet att lillan har det bra känns det bra. Igår kväll hade hon feber och kräktes på kvällen över mig och henne själv efter att hon somnat. Hon somnade om efter att vi duschat ihop, men sov väldigt oroligt hela natten. Och det gjorde jag med, eftersom jag är vaksam på minsta rörelse eller ljud från henne. Strax innan fyra-tiden i natt skrek hon flera gånger och sen vaknade hon till och satt och pratade med mig i sängen. Jag lyckades få henne somna om igen efter nån halvtimma, men eftersom jag har min väckarklocka på 5.25 (tidigt till jobbet betyder att jag kan komma tidigt hem!) så var det ingen idé att somna om, utan jag åkte tidigt till jobbet och var där redan 06.00, först av alla. När jag skulle hem sen var jag så trött och borta att jag missade gå av tunnelbanan på rätt hållplats, irriterande som sjutton när man skyndar sig hem. Pappan mötte upp i centrum med vagnen och efter en stund på biblioteket med morfar åkte vi hem och jag och Amanda sov middag tillsammans. Kanske sov vi för länge, för nu är hon överpigg igen men själv börjar jag bli väldigt trött.... Ordförrådet bara växer och växer, men hon säger inte så många ord ännu. Det hon säger utan tvekan är mamma. Säger hon "dadda" menar hon pappa. "aoooaaam" säger hon och gör en rörelse med handen sot m stoppar något i munnen - det betyder äta. Pratar jag om att vi ska äta gör hon oftast så. "Ja just det, äta!" svarar jag för jag förstår vad hon menar med sitt teckenspråk. "ennnry" betyder Henry såklart, vår en katt. "Där!" är annars ett favoritord, det används flitigt och det uttalar hon perfekt. Hörntänderna har sakta vuxit fram både uppe och nere senaste en och en halv månaden ungefär. Jag tittade tillbaks på lite gamla bilder från i höstas tidigare, och oj vad konstig hon såg ut utan hår! Det är hon på bilderna, men ändå inte på nåt vis. Det stämmer att man glömmer fort. $

Valborg

Skansen i onsdags

Öppna förskolan och lekparken

Mia och Maja skulle kommit och hälsat på hos oss idag, men Maja är sjuk så vi fick skjuta på det till hon är frisk. Istället gick jag och Amanda till öppna förskolan där Amanda fick måla lite. Först med penslarna, men sen blev det med hela händerna. Först var det jättejobbigt att få färg på händerna, hon höll upp handen till mig och gnydde så jag skulle torka av så fort hon såg lite färg på den. Så gjorde hon på Kulturhuset häromveckan också. Så fort färgen torkar blir den ju svårare att få bort, så där fick jag hålla på med våtservietter. Den här gången var det också först besvärligt med färgen på händerna, men sen blev det kul istället! Hon kladdade för fullt på pappret med händerna och skrattade högt. Fast efter ett tag blev det jobbigt igen ändå...

Efter målandet åkte Amanda rutschkana, gång på gång inne på öppna förskolan. Det är så roligt att åka, och hon har så bråttom upp för stegen att hon lätt missar ett trappsteg och istället blir det jättesvårt att ta sig upp.

När öppna förskolan stängde vid halv tolv gick vi till lekparken där vi lekte en lång stund. Återigen är rutschkanorna favoriten.

Just nu ligger lillan och sover ute i vagnen. Pappan kommer hem sent idag.
Jag ska passa på att hänga upp tvätten och plocka undan lite. Kanske plantera squashfröerna som jag handlade på Ica på vägen hem.

En heldag hos Felicia

Igår var vi hos Felicia och Alexandra i Stava i stort sett hela dagen. Vi åkte dit med elvabussen och åt lunch där, och fikade på eftermiddagen och hade det jättemysigt.

Amanda älskar sandlådan! Hon sprattlade vilt och protesterade högt när vi försökte ta henne därifrån så det börjar bli hög tid att köpa en sandlåda hem till oss också. Felicia hade en sandlåda med bänkar på sidorna och Amanda tyckte det var perfekt att sitta på bänken när hon lekte i sandlådan medans Felicia var mer van att sitta mitt i sandenmed sanden. Fel

icia var van att sitta direkt i sanden, och eftersom Amanda inte brukar inte vara så pjoskig flyttar hon nog ner snart hon också.

Efteråt var det sand i Amandas skor och Felicia hade sand innanför blöjan efteråt, men de hade väldigt roligt. Dessutom gungade bägge tjejerna och sprang runt på gräset. Alexandra bjöd på lunch - en väldigt god thaigryta med ris, och jag hade med mat till Amanda. Men när min mat dök upp var Amanda mycket mer intresserad av den än vad hon själv fick. Hon verkar gilla starka grejer och mat med lite smak på.

Amanda och Felicia är väl lite små än så länge för att leka med varann, men de leker ändå gärna sida vid sida och intresserar sig för samma saker. Så de har ju ett tydligt utbyte av varandra.
En lite rolig grej Alexandra berättade var att Felicia kallar andra små barn för Amanda sen vi sågs så intensivt ett tag. Gulligt, eller hur?

Amandas förståelse börjar bli så stor nu. Vi har en bok hemma som heter "Stockholms ABC" med fina illustrationer från olika Stockholmsmiljöer. Den har hon blivit jätteduktig på att peka ut olika saker i nu, som ugglan, uttern, draken, kaknästornet, globen, och annat som finns på bilderna. Dessutom pekar hon på bokstaven A om jag frågar "Var är A?" och hon pekar rätt på de flesta andra bokstäverna också. Kanske hon inte kan särskilja dem från varandra så bra men det är ändå häftigt att hon pekar på bokstäverna när jag frågar om dem. Det är något utav en favoritbok just nu.

Fönsterputsardag

I lördags var vi på babysim på morgonen, eller plask och lek som det heter numera. Amanda var på superbra humör och det var riktigt roligt i vattnet.
Efteråt åkte vi hem och åt lunch och slöade i solen i trädgården, det var fantastiskt fint väder. Sommarkänsla innan valborg!

Sen blev det övningskörning och glass i tessinparken innan vi åkte hem och grillade utskuren biff och majskolvar. Suveränt gott.

Igår, söndag, kom farmor och farfar och hjälpte oss med fönsterputsning och trappmålning. Amanda var i sitt esse med så många runt ikring sig som ville ge henne uppmärksamhet!

Skansen i fredags

Vi var på Skansen i fredags. Vädret var fint så jag bestämde mig på morgonen att det vore trevligt med en utflykt dit. Morfar följde med på bussen och när han gjort oss sällskap till Skansens entré åkte han till Kulturhuset för att hämta tavlan Amanda målade i tisdags. Jag fick inte med mig den men det vore ju kul att behålla den så jag är jätteglad att han fixade det åt oss.

Det var skönt väder och vi hade matsäck med oss som vi åt bland alla påfåglar och hönor. Amanda tyckte påfåglarna var spännande och läskiga på en och samma gång. De är ganska fräcka så det gäller att akta sig så de inte tar för sig om man har en brödbit i handen.

Vi hade tänkt se killingar men de var inne för en av dem hade problem med benet så då var alla inne med mamman. Men vi såg ugglorna, sälarna, björnar och andra djur.

På kvällen åt vi middag på en restaurang vid vattnet tillsammans med pappan som kom dit efter jobbet. Jättemysigt.

Junibacken

Igår kväll hände nåt häftigt. När jag lyfte ner Amanda ur barnstolen efter maten tog hon mig i handen och började dra mig i korridoren bort till sitt rum med leksakerna. Men så när vi kom till badrumsdörren svängde hon in där och stannade vid pottan. 

"Vill du gå på pottan, Amanda?" frågade jag och tog av henne byxor och blöja. Och mycket riktigt var det så. Det hade redan börjat komma lite i blöjan, och  när jag satte henne på pottan bajsade hon vidare där och blev jätteglad när hon fick beröm. "bravo bravo!" sa jag, och då klappade hon i händerna och log.

Igår var vi för övrigt på Junibacken tillsammans med Alexandra och lilla Felicia. Vi har inte träffats på ett tag nu så vi hade mycket att prata om. Alexandra berättade att Felicia kallar andra bebisar som är lite mindre än henne för Amanda. Det var ju gulligt! Vi träffades rätt ofta ett tag så andra småttingar för henne blev visst "Amanda". 

På rytmiken gjorde nu Amanda tydligt alla rörelserna till "Var är..."-frågesporten. David och Ida frågar "Vaaaaar ääääär.... näsan?" och så svarar vi med "Hääääär ääääär nääääsan!" och  så pekar alla på sina näsor. Amanda satte direkt ettlk, finger på sin näsa, och det gick precis lika bra på "ögonen", "örat", "magen" och de andra sakerna de sjöng om. På slutet sjöng de var är taket, golvet, hästen och då pekade hon upp i taket, tog på golvet och vände sig om och pekade på Pippis häst. 

Jag vet ju att hon kan alla dessa grejer för hon visar allt så tydligt hemma, men det kan vara annorlunda på att göra något hemma och borta. Ofta när vi är på nån rytmik eller sångstund och det kommer nån sång som hon gillar, till exempel "imse vimse spindel"  händer det ofta att hon bara sitter och tittar istället för att själv göra rörelserna hon också. Men hemma viftar hon glatt med och hon vet vad som ska komma innan man sjungit strofen. Strax innan man sjunger "upp stiger solen" står hon och sträcker upp armarna med ett stort leende. 

Efter sångstunden lekte vi runt lite i lokalerna, åkte sagotåget och gick sen på föreställningen "Solägget och höga C". Jag kan den teatern rätt så bra nu. De hade en ny "Farbror Blå" och jag märkte direkt när han missade en del av sina repliker och skämten inte blev rätt....  men barnen märkte ju inget av de detaljerna, de tyckte det var väldigt roligt i alla fall. 

Jag tror Amandas favorit är korgen som åker i taket. De behöver bara säga "korgen" nu så tittar hon upp. När de hissar korgen upp mot mixerbordet följer hon den med att böja huvudet bakåt så hon till slut ligger helt bak med huvudet.

Barrnen fick lunch medans jag tog en liten fika i Junibackens matsal, och jag och Alexandra åt lunch på en krog som låg och flöt på vattnet. Felicia somnade så fort vi lämnade Junibacken, och jag trodde Amanda var jättetrött hon också men hon somnade inte fast jag försökte alla varianter för att få henne att somna. 

Jag slutade sjunga "vem kan segla" och satsade istället på att hålla henne på gott humör medans vi åt. Jag hade beställt fisk och skaldjurssoppa så hon fick äta min aioli vilket hon älskar, så hon fick en egen skål från köket med aioli. Brödbitarna var också kul, i alla fall ett tag.

Felicia hann vakna igen innan vi lämnat restaurangen och Amanda somnade på vägen därifrån,  och hela vägen på bussen hem.

Vi var ensamma på kvällen för pappan var på konsultmöte så jag gav Amanda currygryta med ris och orkade inte fixa annat än filmjölk med flingor till mig själv. Det slutade upp med att vi bägge åt fil och flingor, hon tyckte min mat var mycket mer intressant än hennes.

Och nu är vi tillbaka där den här historien började,  för efter maten visade hon mig att hon ville sitta på pottan.

Anton på besök

I onsdags tänkte jag vi skulle gå på öppna förskolan, kommunens variant, för det var evigheter sen sist. Amanda tyckte ju det var så kul att måla och de har ju ett pysselrum där man kan måla så det skulle vara kul att gå dit och låta henne göra en tavla.

Jag bestämde träff med Andreas, Antons pappa och vi skulle ses där vid sångstunden klockan 14. Amanda sov strax innan jag skulle iväg hemifrån så det blev lite stressigt när hon vaknade, jag fick småspringa hela vägen. Fast det tycker Amanda bara är roligt å andra sidan.

När jag var nästan framme, strax före två, så ringde Andreas och sa åt mig att jag kunde ta det lugnt istället - de har studiedag så det var stängt. Jaha, det var ju otur. .. och jag som ändå hade varit inne på webbsidan och tittat på öppettiderna.

Först tänkte jag att vi kunde besöka kyrkans öppna förskola istället, men det visade sig att de har all sin öppen förskole-verksamhet på förmiddagarna. Så då åkte vi hem till oss istället. Amanda och jag promenerade och Andreas tog bilen med Anton. Men eftersom han handlade på vägen kom vi fram ganska samtidigt.

Anton gillade Amandas bilar, och han fastnade för samma som hon också gillar mest just nu, den röd-gula med taket. Den andra är ju egentligen mycket coolare men det är nog roligare med en liten dörr man går in igenom och att det blir som en egen liten vrå. Speciellt som ingen av dem är så jättebra på att sparka sig fram på bilarna ännu.

När Amanda satt i gulröda bilen kom Anton intresserad och skulle in han också. Eftersom det är lite trångt hämtade jag den andra bilen så att han också skulle ha en att leka med. Vips gick Amanda ur sin bil och bytte till den jag gav till Anton. Det är visst alltid så att det som nån annan leker med är lite mer intressant än det man har själv.

Vi fick stänga in oss i vardagsmmet för farfar var här och hjälpte till med att måla räcket. Det skulle ju gärna Amanda hjälpa hnsonom med kan jag tänka mig... det blir faktiskt jättefint med vitt istället för det träfärgade som var innan. På sätt och vis känns det lite avigt att vi målar över ekpanelerna, men det blir mycket mer i vår smak nu å andra sidan.

målar tavla på kulturhuset

Trädgårdspyssel

på prästgårdens öppna förskola

I lekparken i Hagbyhöjden

I onsdags förra veckan, 15/4, var vi på BVC för vägning och mätning, för det var så länge sen sist. Nu väger hon 10 595 g, är 80,7 cm lång och huvudomfånget är 46,5 cm. Morfar mötte upp oss på BVC för att passa på att träffa lillan lite kort i väntrummet.

När vi var där så minns jag inte riktigt hur det kom sig, jag tror att jag b

ehövde distrahera Amanda lite, för jag frågade henne "var är magen?" medans jag pratade med sköterskan. Stolt drog Amanda upp tröjan som hon brukar för att visa magen! Vår sköterska skrattade lite och sa "Vad bra, då behöver jag inte kolla det på 18-månaderskontrollen!" Vi fortsatte tillsammans med var är ögat, kinden, örat osv och det gick galant. Det var inte heller några problem när vår sköterska frågade "Var är mammas näsa?" - direkt pekade hon på min näsa. Vi fick idel beröm och fick höra att Amanda utvecklas jättebra!

Vi fick jättemycket beröm på BVC, för Amandas vikt och längd följer sina kurvor säger vår BVC-sköterska. Hon sa att det var väldigt bra att jag också ammade, oc

h sa att det har gjort mitt barn väldigt mycket gott. Jag berättade att jag snart ska jobba, men fick till svar att inte vara orolig inför det, eftersom barnet söker tröst och närhet på andra vis med pappa än med mamma och att det blir helt annorlunda med pappan. Jag har hört det förrut men det var skönt att även få det bekräftat på BVC.

Att ta sig till BVC blev förresten lite utav ett äventyr den här gången. Det var jag och en kvinna till med barnvagn som klev på vid vår hållplats. När vi gått på och bussen börjat åka pekar hon på ett av däcken på min vagn, och frågar nåt i stil med om det ska vara så. Hon är inte så bra på svenska, men hon har helt klart upptäckt ett problem, som jag inte märkt ännu dessutom. Punktering! Igen!

Nåja, jag tänkte att det går nog att rulla vagnen rätt hyfsat till BVC från centrum ändå, det är ju en ganska kort bit. Så jag kliver av bussen i centrum och börjar rulla vagnen. Men det gick riktigt trögt, den ville bara svänga runt (trehjulig vagn) så jag fick halvt lyfta vagnen i handtaget.

Med mycket möda tog jag mig till BVC men jag insåg att jag blev ju på grund av detta tvungen att åka hem igen och byta vagn om jag skulle vidare. Och det skulle jag ju. Jag hade planerat att promenera vidare till hagbyhöjden så att Amanda skulle få träffa lille Anton som nu är hemma med sin pappa Andreas. Det är några kilometer dit så det krävs en f

ungerande vagn. Så jag åkte hem, men tog Amanda i bärselen istället för i vagn eftersom det gick lättare att rulla vagnen utan hennes vikt i den. Åt lite lunch, och tog sen en promenad upp till Hagbyhöjden.

Aristo var där och hälsade på tillsammans med sin son Sam, men just när jag kom fram var de alla på promenad tillsammans så jag och Amanda lekte i lekparken tills vidare. När de kom fram lekte vi en stund allihop. Anton satt och grävde i sanden med en fundersam min, Sam for runt lite hit och dit, och det gjorde Amanda också men hennes absoluta favorit i denna lekpark var den jättelånga rutschkanan som man kunde åka två i. Hon fick åka i mitt knä en massa gånger och hon tjöt av glädje när vi for ner för kanan.

Efter en stunds utelek gick vi in och fikade. Amanda, som somnat innan lunchen den här gången, fick en sen lunch, och jag fick te med en jättegod chokladtårta med små marsipankycklingar på som var kvar sen påskhelgen.

Mötte upp pappa på Willys på vägen hem, vi handlade blöjor och fyllde på lite matvaror eftersom jag skulle vara ensam i några dagar hemma, och så åt vi kebab till middag på pizzerian granne med Willys. När vi kom hem var det kladdkakebaksdags, för det var nån form av kladdkaketävling på pappans jobb. Det blev en variant med lakrits och citron. I smeten var det både smält käck/kick-lakrits samma lakritskola i bitar och mörk choklad i bitar. Ovanpå var det mörk choklad med citronzest och flingsalt. Blev tydligen en succé!