Junibacken

Igår kväll hände nåt häftigt. När jag lyfte ner Amanda ur barnstolen efter maten tog hon mig i handen och började dra mig i korridoren bort till sitt rum med leksakerna. Men så när vi kom till badrumsdörren svängde hon in där och stannade vid pottan. 

"Vill du gå på pottan, Amanda?" frågade jag och tog av henne byxor och blöja. Och mycket riktigt var det så. Det hade redan börjat komma lite i blöjan, och  när jag satte henne på pottan bajsade hon vidare där och blev jätteglad när hon fick beröm. "bravo bravo!" sa jag, och då klappade hon i händerna och log.

Igår var vi för övrigt på Junibacken tillsammans med Alexandra och lilla Felicia. Vi har inte träffats på ett tag nu så vi hade mycket att prata om. Alexandra berättade att Felicia kallar andra bebisar som är lite mindre än henne för Amanda. Det var ju gulligt! Vi träffades rätt ofta ett tag så andra småttingar för henne blev visst "Amanda". 

På rytmiken gjorde nu Amanda tydligt alla rörelserna till "Var är..."-frågesporten. David och Ida frågar "Vaaaaar ääääär.... näsan?" och så svarar vi med "Hääääär ääääär nääääsan!" och  så pekar alla på sina näsor. Amanda satte direkt ettlk, finger på sin näsa, och det gick precis lika bra på "ögonen", "örat", "magen" och de andra sakerna de sjöng om. På slutet sjöng de var är taket, golvet, hästen och då pekade hon upp i taket, tog på golvet och vände sig om och pekade på Pippis häst. 

Jag vet ju att hon kan alla dessa grejer för hon visar allt så tydligt hemma, men det kan vara annorlunda på att göra något hemma och borta. Ofta när vi är på nån rytmik eller sångstund och det kommer nån sång som hon gillar, till exempel "imse vimse spindel"  händer det ofta att hon bara sitter och tittar istället för att själv göra rörelserna hon också. Men hemma viftar hon glatt med och hon vet vad som ska komma innan man sjungit strofen. Strax innan man sjunger "upp stiger solen" står hon och sträcker upp armarna med ett stort leende. 

Efter sångstunden lekte vi runt lite i lokalerna, åkte sagotåget och gick sen på föreställningen "Solägget och höga C". Jag kan den teatern rätt så bra nu. De hade en ny "Farbror Blå" och jag märkte direkt när han missade en del av sina repliker och skämten inte blev rätt....  men barnen märkte ju inget av de detaljerna, de tyckte det var väldigt roligt i alla fall. 

Jag tror Amandas favorit är korgen som åker i taket. De behöver bara säga "korgen" nu så tittar hon upp. När de hissar korgen upp mot mixerbordet följer hon den med att böja huvudet bakåt så hon till slut ligger helt bak med huvudet.

Barrnen fick lunch medans jag tog en liten fika i Junibackens matsal, och jag och Alexandra åt lunch på en krog som låg och flöt på vattnet. Felicia somnade så fort vi lämnade Junibacken, och jag trodde Amanda var jättetrött hon också men hon somnade inte fast jag försökte alla varianter för att få henne att somna. 

Jag slutade sjunga "vem kan segla" och satsade istället på att hålla henne på gott humör medans vi åt. Jag hade beställt fisk och skaldjurssoppa så hon fick äta min aioli vilket hon älskar, så hon fick en egen skål från köket med aioli. Brödbitarna var också kul, i alla fall ett tag.

Felicia hann vakna igen innan vi lämnat restaurangen och Amanda somnade på vägen därifrån,  och hela vägen på bussen hem.

Vi var ensamma på kvällen för pappan var på konsultmöte så jag gav Amanda currygryta med ris och orkade inte fixa annat än filmjölk med flingor till mig själv. Det slutade upp med att vi bägge åt fil och flingor, hon tyckte min mat var mycket mer intressant än hennes.

Och nu är vi tillbaka där den här historien började,  för efter maten visade hon mig att hon ville sitta på pottan.