I lekparken i Hagbyhöjden

I onsdags förra veckan, 15/4, var vi på BVC för vägning och mätning, för det var så länge sen sist. Nu väger hon 10 595 g, är 80,7 cm lång och huvudomfånget är 46,5 cm. Morfar mötte upp oss på BVC för att passa på att träffa lillan lite kort i väntrummet.

När vi var där så minns jag inte riktigt hur det kom sig, jag tror att jag b

ehövde distrahera Amanda lite, för jag frågade henne "var är magen?" medans jag pratade med sköterskan. Stolt drog Amanda upp tröjan som hon brukar för att visa magen! Vår sköterska skrattade lite och sa "Vad bra, då behöver jag inte kolla det på 18-månaderskontrollen!" Vi fortsatte tillsammans med var är ögat, kinden, örat osv och det gick galant. Det var inte heller några problem när vår sköterska frågade "Var är mammas näsa?" - direkt pekade hon på min näsa. Vi fick idel beröm och fick höra att Amanda utvecklas jättebra!

Vi fick jättemycket beröm på BVC, för Amandas vikt och längd följer sina kurvor säger vår BVC-sköterska. Hon sa att det var väldigt bra att jag också ammade, oc

h sa att det har gjort mitt barn väldigt mycket gott. Jag berättade att jag snart ska jobba, men fick till svar att inte vara orolig inför det, eftersom barnet söker tröst och närhet på andra vis med pappa än med mamma och att det blir helt annorlunda med pappan. Jag har hört det förrut men det var skönt att även få det bekräftat på BVC.

Att ta sig till BVC blev förresten lite utav ett äventyr den här gången. Det var jag och en kvinna till med barnvagn som klev på vid vår hållplats. När vi gått på och bussen börjat åka pekar hon på ett av däcken på min vagn, och frågar nåt i stil med om det ska vara så. Hon är inte så bra på svenska, men hon har helt klart upptäckt ett problem, som jag inte märkt ännu dessutom. Punktering! Igen!

Nåja, jag tänkte att det går nog att rulla vagnen rätt hyfsat till BVC från centrum ändå, det är ju en ganska kort bit. Så jag kliver av bussen i centrum och börjar rulla vagnen. Men det gick riktigt trögt, den ville bara svänga runt (trehjulig vagn) så jag fick halvt lyfta vagnen i handtaget.

Med mycket möda tog jag mig till BVC men jag insåg att jag blev ju på grund av detta tvungen att åka hem igen och byta vagn om jag skulle vidare. Och det skulle jag ju. Jag hade planerat att promenera vidare till hagbyhöjden så att Amanda skulle få träffa lille Anton som nu är hemma med sin pappa Andreas. Det är några kilometer dit så det krävs en f

ungerande vagn. Så jag åkte hem, men tog Amanda i bärselen istället för i vagn eftersom det gick lättare att rulla vagnen utan hennes vikt i den. Åt lite lunch, och tog sen en promenad upp till Hagbyhöjden.

Aristo var där och hälsade på tillsammans med sin son Sam, men just när jag kom fram var de alla på promenad tillsammans så jag och Amanda lekte i lekparken tills vidare. När de kom fram lekte vi en stund allihop. Anton satt och grävde i sanden med en fundersam min, Sam for runt lite hit och dit, och det gjorde Amanda också men hennes absoluta favorit i denna lekpark var den jättelånga rutschkanan som man kunde åka två i. Hon fick åka i mitt knä en massa gånger och hon tjöt av glädje när vi for ner för kanan.

Efter en stunds utelek gick vi in och fikade. Amanda, som somnat innan lunchen den här gången, fick en sen lunch, och jag fick te med en jättegod chokladtårta med små marsipankycklingar på som var kvar sen påskhelgen.

Mötte upp pappa på Willys på vägen hem, vi handlade blöjor och fyllde på lite matvaror eftersom jag skulle vara ensam i några dagar hemma, och så åt vi kebab till middag på pizzerian granne med Willys. När vi kom hem var det kladdkakebaksdags, för det var nån form av kladdkaketävling på pappans jobb. Det blev en variant med lakrits och citron. I smeten var det både smält käck/kick-lakrits samma lakritskola i bitar och mörk choklad i bitar. Ovanpå var det mörk choklad med citronzest och flingsalt. Blev tydligen en succé!