Öppna förskolan och lekparken

Mia och Maja skulle kommit och hälsat på hos oss idag, men Maja är sjuk så vi fick skjuta på det till hon är frisk. Istället gick jag och Amanda till öppna förskolan där Amanda fick måla lite. Först med penslarna, men sen blev det med hela händerna. Först var det jättejobbigt att få färg på händerna, hon höll upp handen till mig och gnydde så jag skulle torka av så fort hon såg lite färg på den. Så gjorde hon på Kulturhuset häromveckan också. Så fort färgen torkar blir den ju svårare att få bort, så där fick jag hålla på med våtservietter. Den här gången var det också först besvärligt med färgen på händerna, men sen blev det kul istället! Hon kladdade för fullt på pappret med händerna och skrattade högt. Fast efter ett tag blev det jobbigt igen ändå...

Efter målandet åkte Amanda rutschkana, gång på gång inne på öppna förskolan. Det är så roligt att åka, och hon har så bråttom upp för stegen att hon lätt missar ett trappsteg och istället blir det jättesvårt att ta sig upp.

När öppna förskolan stängde vid halv tolv gick vi till lekparken där vi lekte en lång stund. Återigen är rutschkanorna favoriten.

Just nu ligger lillan och sover ute i vagnen. Pappan kommer hem sent idag.
Jag ska passa på att hänga upp tvätten och plocka undan lite. Kanske plantera squashfröerna som jag handlade på Ica på vägen hem.

En heldag hos Felicia

Igår var vi hos Felicia och Alexandra i Stava i stort sett hela dagen. Vi åkte dit med elvabussen och åt lunch där, och fikade på eftermiddagen och hade det jättemysigt.

Amanda älskar sandlådan! Hon sprattlade vilt och protesterade högt när vi försökte ta henne därifrån så det börjar bli hög tid att köpa en sandlåda hem till oss också. Felicia hade en sandlåda med bänkar på sidorna och Amanda tyckte det var perfekt att sitta på bänken när hon lekte i sandlådan medans Felicia var mer van att sitta mitt i sandenmed sanden. Fel

icia var van att sitta direkt i sanden, och eftersom Amanda inte brukar inte vara så pjoskig flyttar hon nog ner snart hon också.

Efteråt var det sand i Amandas skor och Felicia hade sand innanför blöjan efteråt, men de hade väldigt roligt. Dessutom gungade bägge tjejerna och sprang runt på gräset. Alexandra bjöd på lunch - en väldigt god thaigryta med ris, och jag hade med mat till Amanda. Men när min mat dök upp var Amanda mycket mer intresserad av den än vad hon själv fick. Hon verkar gilla starka grejer och mat med lite smak på.

Amanda och Felicia är väl lite små än så länge för att leka med varann, men de leker ändå gärna sida vid sida och intresserar sig för samma saker. Så de har ju ett tydligt utbyte av varandra.
En lite rolig grej Alexandra berättade var att Felicia kallar andra små barn för Amanda sen vi sågs så intensivt ett tag. Gulligt, eller hur?

Amandas förståelse börjar bli så stor nu. Vi har en bok hemma som heter "Stockholms ABC" med fina illustrationer från olika Stockholmsmiljöer. Den har hon blivit jätteduktig på att peka ut olika saker i nu, som ugglan, uttern, draken, kaknästornet, globen, och annat som finns på bilderna. Dessutom pekar hon på bokstaven A om jag frågar "Var är A?" och hon pekar rätt på de flesta andra bokstäverna också. Kanske hon inte kan särskilja dem från varandra så bra men det är ändå häftigt att hon pekar på bokstäverna när jag frågar om dem. Det är något utav en favoritbok just nu.

Fönsterputsardag

I lördags var vi på babysim på morgonen, eller plask och lek som det heter numera. Amanda var på superbra humör och det var riktigt roligt i vattnet.
Efteråt åkte vi hem och åt lunch och slöade i solen i trädgården, det var fantastiskt fint väder. Sommarkänsla innan valborg!

Sen blev det övningskörning och glass i tessinparken innan vi åkte hem och grillade utskuren biff och majskolvar. Suveränt gott.

Igår, söndag, kom farmor och farfar och hjälpte oss med fönsterputsning och trappmålning. Amanda var i sitt esse med så många runt ikring sig som ville ge henne uppmärksamhet!

Skansen i fredags

Vi var på Skansen i fredags. Vädret var fint så jag bestämde mig på morgonen att det vore trevligt med en utflykt dit. Morfar följde med på bussen och när han gjort oss sällskap till Skansens entré åkte han till Kulturhuset för att hämta tavlan Amanda målade i tisdags. Jag fick inte med mig den men det vore ju kul att behålla den så jag är jätteglad att han fixade det åt oss.

Det var skönt väder och vi hade matsäck med oss som vi åt bland alla påfåglar och hönor. Amanda tyckte påfåglarna var spännande och läskiga på en och samma gång. De är ganska fräcka så det gäller att akta sig så de inte tar för sig om man har en brödbit i handen.

Vi hade tänkt se killingar men de var inne för en av dem hade problem med benet så då var alla inne med mamman. Men vi såg ugglorna, sälarna, björnar och andra djur.

På kvällen åt vi middag på en restaurang vid vattnet tillsammans med pappan som kom dit efter jobbet. Jättemysigt.

Junibacken

Igår kväll hände nåt häftigt. När jag lyfte ner Amanda ur barnstolen efter maten tog hon mig i handen och började dra mig i korridoren bort till sitt rum med leksakerna. Men så när vi kom till badrumsdörren svängde hon in där och stannade vid pottan. 

"Vill du gå på pottan, Amanda?" frågade jag och tog av henne byxor och blöja. Och mycket riktigt var det så. Det hade redan börjat komma lite i blöjan, och  när jag satte henne på pottan bajsade hon vidare där och blev jätteglad när hon fick beröm. "bravo bravo!" sa jag, och då klappade hon i händerna och log.

Igår var vi för övrigt på Junibacken tillsammans med Alexandra och lilla Felicia. Vi har inte träffats på ett tag nu så vi hade mycket att prata om. Alexandra berättade att Felicia kallar andra bebisar som är lite mindre än henne för Amanda. Det var ju gulligt! Vi träffades rätt ofta ett tag så andra småttingar för henne blev visst "Amanda". 

På rytmiken gjorde nu Amanda tydligt alla rörelserna till "Var är..."-frågesporten. David och Ida frågar "Vaaaaar ääääär.... näsan?" och så svarar vi med "Hääääär ääääär nääääsan!" och  så pekar alla på sina näsor. Amanda satte direkt ettlk, finger på sin näsa, och det gick precis lika bra på "ögonen", "örat", "magen" och de andra sakerna de sjöng om. På slutet sjöng de var är taket, golvet, hästen och då pekade hon upp i taket, tog på golvet och vände sig om och pekade på Pippis häst. 

Jag vet ju att hon kan alla dessa grejer för hon visar allt så tydligt hemma, men det kan vara annorlunda på att göra något hemma och borta. Ofta när vi är på nån rytmik eller sångstund och det kommer nån sång som hon gillar, till exempel "imse vimse spindel"  händer det ofta att hon bara sitter och tittar istället för att själv göra rörelserna hon också. Men hemma viftar hon glatt med och hon vet vad som ska komma innan man sjungit strofen. Strax innan man sjunger "upp stiger solen" står hon och sträcker upp armarna med ett stort leende. 

Efter sångstunden lekte vi runt lite i lokalerna, åkte sagotåget och gick sen på föreställningen "Solägget och höga C". Jag kan den teatern rätt så bra nu. De hade en ny "Farbror Blå" och jag märkte direkt när han missade en del av sina repliker och skämten inte blev rätt....  men barnen märkte ju inget av de detaljerna, de tyckte det var väldigt roligt i alla fall. 

Jag tror Amandas favorit är korgen som åker i taket. De behöver bara säga "korgen" nu så tittar hon upp. När de hissar korgen upp mot mixerbordet följer hon den med att böja huvudet bakåt så hon till slut ligger helt bak med huvudet.

Barrnen fick lunch medans jag tog en liten fika i Junibackens matsal, och jag och Alexandra åt lunch på en krog som låg och flöt på vattnet. Felicia somnade så fort vi lämnade Junibacken, och jag trodde Amanda var jättetrött hon också men hon somnade inte fast jag försökte alla varianter för att få henne att somna. 

Jag slutade sjunga "vem kan segla" och satsade istället på att hålla henne på gott humör medans vi åt. Jag hade beställt fisk och skaldjurssoppa så hon fick äta min aioli vilket hon älskar, så hon fick en egen skål från köket med aioli. Brödbitarna var också kul, i alla fall ett tag.

Felicia hann vakna igen innan vi lämnat restaurangen och Amanda somnade på vägen därifrån,  och hela vägen på bussen hem.

Vi var ensamma på kvällen för pappan var på konsultmöte så jag gav Amanda currygryta med ris och orkade inte fixa annat än filmjölk med flingor till mig själv. Det slutade upp med att vi bägge åt fil och flingor, hon tyckte min mat var mycket mer intressant än hennes.

Och nu är vi tillbaka där den här historien började,  för efter maten visade hon mig att hon ville sitta på pottan.

Anton på besök

I onsdags tänkte jag vi skulle gå på öppna förskolan, kommunens variant, för det var evigheter sen sist. Amanda tyckte ju det var så kul att måla och de har ju ett pysselrum där man kan måla så det skulle vara kul att gå dit och låta henne göra en tavla.

Jag bestämde träff med Andreas, Antons pappa och vi skulle ses där vid sångstunden klockan 14. Amanda sov strax innan jag skulle iväg hemifrån så det blev lite stressigt när hon vaknade, jag fick småspringa hela vägen. Fast det tycker Amanda bara är roligt å andra sidan.

När jag var nästan framme, strax före två, så ringde Andreas och sa åt mig att jag kunde ta det lugnt istället - de har studiedag så det var stängt. Jaha, det var ju otur. .. och jag som ändå hade varit inne på webbsidan och tittat på öppettiderna.

Först tänkte jag att vi kunde besöka kyrkans öppna förskola istället, men det visade sig att de har all sin öppen förskole-verksamhet på förmiddagarna. Så då åkte vi hem till oss istället. Amanda och jag promenerade och Andreas tog bilen med Anton. Men eftersom han handlade på vägen kom vi fram ganska samtidigt.

Anton gillade Amandas bilar, och han fastnade för samma som hon också gillar mest just nu, den röd-gula med taket. Den andra är ju egentligen mycket coolare men det är nog roligare med en liten dörr man går in igenom och att det blir som en egen liten vrå. Speciellt som ingen av dem är så jättebra på att sparka sig fram på bilarna ännu.

När Amanda satt i gulröda bilen kom Anton intresserad och skulle in han också. Eftersom det är lite trångt hämtade jag den andra bilen så att han också skulle ha en att leka med. Vips gick Amanda ur sin bil och bytte till den jag gav till Anton. Det är visst alltid så att det som nån annan leker med är lite mer intressant än det man har själv.

Vi fick stänga in oss i vardagsmmet för farfar var här och hjälpte till med att måla räcket. Det skulle ju gärna Amanda hjälpa hnsonom med kan jag tänka mig... det blir faktiskt jättefint med vitt istället för det träfärgade som var innan. På sätt och vis känns det lite avigt att vi målar över ekpanelerna, men det blir mycket mer i vår smak nu å andra sidan.

målar tavla på kulturhuset

Trädgårdspyssel

på prästgårdens öppna förskola

I lekparken i Hagbyhöjden

I onsdags förra veckan, 15/4, var vi på BVC för vägning och mätning, för det var så länge sen sist. Nu väger hon 10 595 g, är 80,7 cm lång och huvudomfånget är 46,5 cm. Morfar mötte upp oss på BVC för att passa på att träffa lillan lite kort i väntrummet.

När vi var där så minns jag inte riktigt hur det kom sig, jag tror att jag b

ehövde distrahera Amanda lite, för jag frågade henne "var är magen?" medans jag pratade med sköterskan. Stolt drog Amanda upp tröjan som hon brukar för att visa magen! Vår sköterska skrattade lite och sa "Vad bra, då behöver jag inte kolla det på 18-månaderskontrollen!" Vi fortsatte tillsammans med var är ögat, kinden, örat osv och det gick galant. Det var inte heller några problem när vår sköterska frågade "Var är mammas näsa?" - direkt pekade hon på min näsa. Vi fick idel beröm och fick höra att Amanda utvecklas jättebra!

Vi fick jättemycket beröm på BVC, för Amandas vikt och längd följer sina kurvor säger vår BVC-sköterska. Hon sa att det var väldigt bra att jag också ammade, oc

h sa att det har gjort mitt barn väldigt mycket gott. Jag berättade att jag snart ska jobba, men fick till svar att inte vara orolig inför det, eftersom barnet söker tröst och närhet på andra vis med pappa än med mamma och att det blir helt annorlunda med pappan. Jag har hört det förrut men det var skönt att även få det bekräftat på BVC.

Att ta sig till BVC blev förresten lite utav ett äventyr den här gången. Det var jag och en kvinna till med barnvagn som klev på vid vår hållplats. När vi gått på och bussen börjat åka pekar hon på ett av däcken på min vagn, och frågar nåt i stil med om det ska vara så. Hon är inte så bra på svenska, men hon har helt klart upptäckt ett problem, som jag inte märkt ännu dessutom. Punktering! Igen!

Nåja, jag tänkte att det går nog att rulla vagnen rätt hyfsat till BVC från centrum ändå, det är ju en ganska kort bit. Så jag kliver av bussen i centrum och börjar rulla vagnen. Men det gick riktigt trögt, den ville bara svänga runt (trehjulig vagn) så jag fick halvt lyfta vagnen i handtaget.

Med mycket möda tog jag mig till BVC men jag insåg att jag blev ju på grund av detta tvungen att åka hem igen och byta vagn om jag skulle vidare. Och det skulle jag ju. Jag hade planerat att promenera vidare till hagbyhöjden så att Amanda skulle få träffa lille Anton som nu är hemma med sin pappa Andreas. Det är några kilometer dit så det krävs en f

ungerande vagn. Så jag åkte hem, men tog Amanda i bärselen istället för i vagn eftersom det gick lättare att rulla vagnen utan hennes vikt i den. Åt lite lunch, och tog sen en promenad upp till Hagbyhöjden.

Aristo var där och hälsade på tillsammans med sin son Sam, men just när jag kom fram var de alla på promenad tillsammans så jag och Amanda lekte i lekparken tills vidare. När de kom fram lekte vi en stund allihop. Anton satt och grävde i sanden med en fundersam min, Sam for runt lite hit och dit, och det gjorde Amanda också men hennes absoluta favorit i denna lekpark var den jättelånga rutschkanan som man kunde åka två i. Hon fick åka i mitt knä en massa gånger och hon tjöt av glädje när vi for ner för kanan.

Efter en stunds utelek gick vi in och fikade. Amanda, som somnat innan lunchen den här gången, fick en sen lunch, och jag fick te med en jättegod chokladtårta med små marsipankycklingar på som var kvar sen påskhelgen.

Mötte upp pappa på Willys på vägen hem, vi handlade blöjor och fyllde på lite matvaror eftersom jag skulle vara ensam i några dagar hemma, och så åt vi kebab till middag på pizzerian granne med Willys. När vi kom hem var det kladdkakebaksdags, för det var nån form av kladdkaketävling på pappans jobb. Det blev en variant med lakrits och citron. I smeten var det både smält käck/kick-lakrits samma lakritskola i bitar och mörk choklad i bitar. Ovanpå var det mörk choklad med citronzest och flingsalt. Blev tydligen en succé!

fika vid växtförsäljningen

Åkersberga växtförsäljning har öppnat ett fik i sitt växthus och det var jättemysigt. Jag och Amanda passade på med en mysig frukt och te-fika när jag köpte persiljeplantor till kryddlandet.

Amandas bilar

Tussilago

Amanda, var är blomman? Ja, där är blomman!
Vi hade plockat tussilago ihop nere vid lekplatsen.

Glad påsk!

På Skansen

Fika på kungsholms glass

I skrindan med Felicia

Alexandra med dottern Felicia kom och hälsade på en stund idag. Inte långt innan de kom somnade Amanda, så Felicia gungade i gungorna på lekplatsen tills Amanda vaknade. Sen grillade vi lite korv till lunch på uteplatsen, det var hur mysigt som helst.

Amanda bara drar av sig mössan hela tiden. Försökte ett tag med solhatt istället men den åkte av ännu fortare. Trots bilderna hade faktiskt Felicia på sig mössa hela tiden, förrutom precis här på korten som togs innan de skulle åka hem.

Det är svårt att klä lagom varmt nu. Det är väldigt blött i markerna så galonbyxor är bra, men det blir kanske lite varmt. Men så fort barnen sitter på marken en kort stund blir de istället kalla.

Amanda och Dinah på Pippis häst

på junibacken

pipmuggen utan pip

Igår efter maten fick Amanda prova dricka vatten ur mugg utan pip, och det var hur spännande och roligt som helst. Hon blev jätteblöt men ville ändå bara ha mera och mera vatten. Härliga underbara Amanda, hon var verkligen på fantastiskt humör.