En riktig glad tjej denna pappadag

Idag har den här glada lilla tjejen haft en riktig pappadag, för vi har hela familjen varit på äventyr tillsammans. Kan berätta mer senare!

kusinträff i Vira

I förrgår var vi på småbarnssläktträff hos farmor och farfar. Ja man skulle nästan kunna säga att det var kusinträff, men det stämmer ju inte riktigt för det är ju trots allt Amandas pappas kusiner, även om de ligger närmare henne i ålder. Det var kul att träffa alla barnen för de växer ju så fort.

Vi fick både lunchsoppa, våfflor och en god gryta till middag av farmor och farfar.
Dessutom fick Amanda en hel flyttlåda full med kläder i lite större strorlek som Linnea och Lovisa vuxit ur. Helt suveränt, och så fina kläderna är dessutom!


Igår var en regnig dag så vi träffade morfar och bakade lite inför fikan på söndag. Idag har vi varit ute och promenerat nära en mil, och det har varit fantastiskt fint vårväder ute. Vi har snödroppar i trädgården och i nån trädgård jag gick förbi satt ett pensionärspar ute i solen och läste tidningen. Det såg mysigt ut.

Solen skiner och hela huset luktar kanelbullar

Just nu är vädret helt fanastiskt underbart, solen skiner och det känns väldigt vårigt ute. Åh vad skönt att våren redan är här. Jo, det kommer säkert komma snö igen, det gör det ju alltid, men just nu kan man ju baa njuta allt man kan när det är så härligt.

Jag har börjat grädda kanelbullarna och det luktar ju hur gott som helst! Fast när man har en liten bebis så får man vara beredd på att göra pauser i det man håller på med och så blev det för mig nu för just nu sitter jag och matar Amanda. Bullarna får jäsa lite extra tills Amanda är klar helt enkelt, det blir nog gott ändå! Amanda borde nog bli lite aktiv om en stund nu för hon har sovit bärsjalen i stort sett hela förmiddagen.

Vattenmätargubbarna var jättesnabba så nu är det bara bullgräddningen kvar innan vi kan ge oss ut i vårvädret!

morgonpyssel...

Det kommer en kille och ska byta vattenmätare här kl 10 . Synd för det är tokfint väder, så går jag ut måste jag vara tillbaks tills dess... Jag fick imorse för mig att jag skulle baka kanelbullar, men så upptäkte jag lagom till att jag blandat ihop en del av ingredienserna att jag hade slut på kardemummakärnor - behöver 2 tsk, hade bara en halv :/ Så nu kanske jag ska gå ut lite kort innan vattenkillen kommer oh handla lite kardemumma på Ica...

Ska väl passa på nu när Amanda är så lugn - hon somnade just i mitt knä efter att ha ätit lite.

(Den bekymrade minen på bilden är för hon precis börjar upptäcka att jag lagt henne ifrån mig för att ta fotot. Sekunden efter började hon gnälla på väg till att skrika... det är INTE roligt att ligga själv!)

Jobbmöte, Stockholmsbesök och skaldjursmiddag

I fredags var vi på jobbet igen, för ytterligare ett jobbmöte så nu börjar väl lilla Amanda känna igen lukten av myndighetskorridor. Men usch så klantigt, vi glömde ju Amandas bärsjal i receptionen. Så dagen därpå gjorde vi en liten utflykt till stan och hämtade den samt uträttade lite andra små ärenden och fick en promenad i det vackra våriga vädret på köpet. Bland annat var vi på Japanska Torget där vi handlade misopasta och noriark till framtida sushimiddagar och så besökte vi Hötorgshallen där vi köpte kryddor och åt turkiska (?) burgare till lunch.

Därefter fikade vi på Hurry Curry. som är ett fik- och lunchställe som ligger i Indiskabutiken precis intill Hötorget. Där fick pappan kardemummakaffe som han säger är väldigt gott. Jag - mamman- fick chai-te med mjölk och så delade vi på två jättegulliga små bakverk. Mums. Där passade vi på att ge Amanda sin typ av käk också dvs mamma-mjölk, tills hon också var nöjd.

På kvällen var vi på skaldjursmiddag hos farmor och farfar. Där träffade vi Peter och Pelle & Maggan, de som Amanda fick sin söta panda-body av. Tack vare att vi hämtat sjalen fick både jag och pappan armarna fria till att bryta oss in i skaldjuren, medans Amanda sov och sov i sin lilla kängurupåse i på min mage i timmar i sträck. Lilla Amanda hade fått present av farmors gulliga väninna Christina - en gosig mjuk liten vit dress med huvtröja och matchande byxor. Amanda vaknade till när det var dags för fika och var social en stund. Hon tyckte att Pelle var väldigt rolig av någon anledning.

Visste du att... om tänder (ur Förstå din baby)

Spännande fakta ur "förstå din baby", ur kapitlet om tänder:

Visste du att...

• en del bebisar har en tand redan när de kommer ut, vanligast en i underkäken. Fast det är rätt ovanligt, bara 1 på 2000 nyfödda föds med en tand färdig, en så kallad neonantaltand. Tanden brukar sitta rätt löst och böjs inåt en smula när bebisen suger under amning. Drar man ut den här tanden kommer det saknas en tand i tandraden tills barnet blir ca sex år och får sina permanenta tänder.
• de flesta spädbarn får sina första tänder vid ca 6 månaders ålder, men allt mellan 4 och 14 mån är normalt.
• under bárnets andra levnnadsår bryter kind- och hörntänderna ut och då kan ibland barnet bli gnälligt och irriterat. Under det första året ger tandframbrotten egentligen inte upphov till något större obehag.
• anlagen till mjölktänderna finns redan hos ett sex veckor gammalt foster i form av tio små knoppar i vardera käken.
• flickor får sina mjölktänder något tidigare än pojkar, men pojkarna tappar dem först.

BVC vecka 7

Nu har vi varit på BVC och Amanda har som vanligt blivit vägd och mätt.

Ålder: 7 veckor och 2 dagar
Vikt: 4890 g
Längd: 56 cm
Huvudmått: 38 cm

Det kanske är att överdriva lite att säga att jag var orolig, men visst var jag ändå lite fundersam över att hon inte hade gjort annat än kiss i blöjan på ett dygn för så brukar det verkligen inte vara. När jag klädde av henne på BVCs skötbord blev jag därför lättad att se att blöjan var alldeles full av det rinnande gula. För er som inte vet eller minns: bebisar som bara får bröstmjölk får gult rinnande bajs som bara luktar lite syrligt. "Riktigt" illaluktande bajs kommer först när bebisen börjar äta riktig mat. Inte nog med att blöjan var full, medans hon låg naken där på deras skötbord började det rinna ut ännu mer så sköterskan fick springa efter extra papper! Ja lillstumpan ställer gärna till med nåt litet äventyr på BVC! :-)

Efter BVC gick vi runt lite i centrumet, utan att shoppa mer än lite mat. Vi gick förbi posten på Ica för att höra om det gick att hämta ut paketet från Adlibris ännu men det hade inte sorterats ännu så man skulle återkomma efter klockan 17 istället. Så då tog vi en skön promenad hem och nu har hon precis somnat i mitt knä efter att ha ätit lite.

hjälpt mamma på jobbet och åkt tunnelbana

Igår var Amanda med och jobbade. Japp, vi åkte in till jobbet för att gå igenom lite grejer med en kollega, och Amanda var supersnäll hela tiden. Hon var först pigg och intresserad av vad som hände omkring henne, sen somnade hon på min axel och vaknade inte till förrän hon var hungrig. Visseligen berättade hon för mig att hon var hungrig med lite skrik, men det är ju hennes sätt att kommunicera så man kan ju inte förvänta sig annat.

Efter maten var hon pigg och nyfiken igen och när jag gick från jobbet med henne i barnvagnen låg hon och tittade på mig med sina stora blå ögon. I vanliga fall brukar hon blunda och somna i vagnen (alternativt skrika), så det här var nog första gången som hon låg och tittade på mig så länge. Hon var supersöt!

Det var ett litet äventyr att ta sig till stan den här gången. När jag åker in brukar jag ju byta buss vid Danderyds sjukhus, och det gjorde jag igår också. Men den här gången blev det lite fel vid bytet och jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på... Blir man kanske mer disträ som förälder?

Bussen kom, jag klev på men jag blev först lite fundersam när hållplatserna började ropas upp och jag inte riktigt kände igen dem. Efter ett tag insåg jag att jag hade ju tagit fel buss - jag var inte alls på väg till stan utan satt på en buss till Jakobsberg! Jag hoppade av i Kista och tog tunnelbanan in därifrån - så nu har hon för första gången provat åka tunnelbana.

Idag ska vi till BVC för vägning och mätning för första gången på två veckor. Jag är rätt nyfiken på vad som hänt med vikt och längd sen sist, för jag tycker att hon har vuxit i massor. Men den allra största skillnaden märks i sättet. Nu är hon mycket mer vaken och intresserad och ser sig omkring. Dessutom är hon väldigt ofta glad och svarar med skratt och leenden och det är helt underbart - ett litet leende från min söta dotter gör att jag blir alldeles varm inuti.

Om babyböcker och Johan och Marie på fika

Igår promenerade jag till biblioteket med Amanda och lånade en del böcker - alla på temat bebisar. Jag har läst lite i några av dem nu och det är mycket intressant läsning. Det känns bra när man ser att en del av de saker vi gjort instinktivt är helt rätt, och det är häftigt att läsa om sånt Amanda gör beskrivs i boken.

Plötsligt har man liksom fått ett helt nytt intresse. Inte bara det att jag tycker min egna lilla bebis är det mest underbara och häftiga som finns, utan nu är ju hela fenomenet ny liten människa spännande. Visste ni till exempel att havandeskapet är i genomsnitt ett dygn längre då barnet är en flicka? Eller att vita barn stannar i genomsnitt fem dygn längre i moderlivet än svarta. I Indien är den genomsnittliga havandeskapstiden ännu längre, nämnligen ytterligare sex dygn. Och enligt boken beror skillnaderna helt och hållet på barnens folkgruppstillhörighet och har ingenting att göra med deras vikt eller föräldrarnas sociala situation. Märkligt eller hur? Detta har jag läst i "Förstå din baby" Av Desmond Morris.

På kvällen kom Johan och Marie på fika och träffade Amanda för första gången och de hade med sig presenter till Amanda. Hon fick en gullig skallra som man kan se på bilden av Amanda i soffan -om man tittar noga för skallran är exakt färgmatchad med Amandas kläder! Dessutom fick hon jättefina kläder i lila - en klänning och ett par matchande mjuka gosiga byxor i storlek 62. Hur snygga som helst.

Katterna och Amanda

När vi kom hem från BB med Amanda så var vi lite fundersamma över hur katterna skulle reagera på henne. Vi var inte oroliga över att de skulle göra henne illa men vi trodde att det nog skulle bli det värsta trauma katterna råkat ut för än så länge i sina liv. Från att varit medelpunkt och ibland fått mer uppmärksamhet än de alltid önskat till att bli nummer två.

Men riktigt hur dramatisk förändringen skulle bli för dem hade vi inte insett - kattstackarna som ibland kan vara så tuffa i alla fall mot andra katter var totalt livrädda för vår lilla bebis. Hon behövde inte ens skrika för att de skulle fly fältet, det räckte med att man kom in i ett rum med henne i famnen där nån av katterna var så flydde katterna iväg till ett annat rum, eller än hellre ett annat våningsplan. Henry (den vita katten på bilden ovan) praktiskt taget bodde i gillestugan i veckor i sträck!

Nu har det gått 7 veckor och katterna börjar acceptera det nya livet. Turbo som tidigare alltid sov i vår säng har ibland vågat sig tillbaks till sängen ibland, på gott och på ont, för vi vill ju inte att han kliver på Amanda när han promenerar runt i sängen... Men nu när han är av med tratten ser vi honom inte lika mycket längre, han var mycket mer tillgiven och krävande med tratten på. (Ultimata tricket för att få keliga katter borde vara att gömma matskålen och sätta på dem tratt.) Men en för kelen katt är rätt så jobbigt när man inte har tid för den. Speciellt om den som Turbo gjorde, skrek i massvis för att få gå ut.

Det har tagit lite längre tid för Henry att acceptera Amanda, men nu är vi nästan där. Han kan ligga kvar betydligt längre i soffan nu även om hon är där. Fast till slut drar han ändå.. till sin kära gillestuga där han får vara ifred i lugn och ro. :-)

oj vad hon har vuxit...

Då - 6 januari. Nu 18 februari. Oj vad hon har vuxit....

coola tjejen poserar

Amanda poserar lite i sin snygga klänning.. innan hon spydde ner sig :-)

Babycafé, kusinbesök och grannfika

Stackars Turbo har fortfarande tratt som ni kan se, men han börjar lugna ner sig lite nu. Kanske inser han att han inte kommer få gå ut hur mycket han än försöker.

Igår var det ganska mycket aktiviteter för mig och Amanda. Först var det babycafé på kyrkligt centrum. När jag skulle ge mig av hemifrån hade Amanda precis somnat och var jättelugn i bärsjalen så jag hade inte hjärta att krångla upp henne, och sätta på henne extra kläder. Så istället testade att jag försiktigt sätta på henne mössan och extra sockar, och sen tog jag på mig en jättestor jacka jag hade under graviditeten som hon fick plats under. Amanda sov lugnt i värmen mot mig kropp hela vägen under den ca 3 km långa promenaden. Vi gick dit ihop med Celina och hennes lilla dotter Isabelle sovandes i vagnen.

På babycafét träffade vi Lotta och Carolina med deras små. Det var ovanligt mycket folk på babycafét den här gången, och tyvärr hade en del tagit med sig sina lite äldre sjuka barn, det var en del nysande och snörvlande. Vi håller därför tummarna att inte våra pyttesmå slipper bli drabbade.

Amanda åkte upp och ner ur sjalen beroende på hur kinkig hon var, så under sångstunden låg hon i sjalen på magen. Jag börjar lära mig lite nya låtar om nyckelpigor, krokodiler och annat. Tack och lov är några av visorna samma som när jag själv var liten i alla fall. Vi fikade lite efter sångstunden och sen gick vi hem.

Hemma igen bakade jag en misslyckad banankaka från Nigellas kokbok "Fest".
Kakan blev visseligen god, men gräddningstiden i Nigellas recept stämde inte, den var ju fortfarande halvt rinnande när jag vände på den! Så jag provade trycka ner den i formen igen och grädda vidare, och då fastnade den förstås i formen så det blev inte den vackraste kaka jag gjort precis... Men god ändå, så den är egentligen värd en chans till.

Jonas lilla kusin Linnea kom på besök ihop med Amandas farmor och farfar lite senare under eftermiddagen. Vi åt varmkorv med bröd för Linneas skull, och fikade på misslyckad banankaka. Vi åt den varm med glass och ringlad nutellasås på, och Linnea hade massvis med strössel ovanpå dessutom.

"Amanda" hade en present till Linnea- ett pärlkit men de här pärlorna var godispärlor så när man gjort sitt halsband kunde man äta upp det också. Det var populärt! Farmor Anita trädde upp pärlorna och Linnea åt upp dem.


På kvällen fick besök av grannarna mittemot, så det blev ytterligare en fika. Men som Jonas brukar säga - man kan aldrig fika för mycket. Den här gången blev det med hemgjorda semlor.

Vid det här laget tyckte väl Amanda att det blivit lite väl mycket intryck under dagen för hon skrek mer eller mindre hela tiden de var här... när hon väl lugnat ner sig sov vi riktigt gott både hon och jag.

joggingrunda

Idag har vi joggat ihop, för första gången sen gravidvecka 22 eller nåt sånt. Fast den här gången låg Amanda i vagn istället för i magen. :-)

Våran runda:

http://trail.motionbased.com/trail/activity/4954501

(tryck på "switch to metric" uppe i högra hörnet så blir det km istället för miles)

Imorrn på förmiddan ska vi till babycafét!

Vi kanske får pappas 5-åriga kusin Linnea på besök på eftermiddan och på kvällen kommer grannarna på fika. Det blir en ganska aktiv dag imorrn med andra ord!

Idag vaknade vi tidigt!

Idag vaknade vi tidigt! Nåja kanske inte mitt-i-natten-tidigt, men kvart i åtta i alla fall. Fast då har vi ju ändå varit vakna en del i natt, för nattamning - men också på grund av den skrikande katten Turbo. Turbo har fått tratt runt halsen för han har ett sår på huvudet vilket han river upp så det inte får chansen att läka. Men med tratten på får han ju inte gå ut, och det är något han inte är alls glad över. Han skriker och skriker så man kan bli galen, krafsar på altandörren ut från vårt sovrum, och hoppar på handtagen till de dörrar som kan leda ut.
Då och då tar han en promenad i sängen och tigger uppmärksamhet genom att buffa på oss och spinna. Han är söt, men man får ju passa noga så han inte får för sig att promenera på lilla Amanda. Han är ju van att gå på oss och det gör ju inget, och där hon ligger är det ju en mindre kulle så det blir förstås lockande att gå den vägen...

Idag nån gång efter lunch kommer bredbandskillen som ska felsöka vidare på varför vår internet är så vansinnigt slött att inte ens ip-telefonin funkar utan att hacka.

Eftersom felsökningen kan ta ett tag skulle vi kanske passa på att ge oss ut och gå innan han kommer, man vill ju passa på att gå medans det är ljust ute också. Amanda är ganska lugn just nu, hon är hoppningsvis på väg att somna. Alltså perfekt läge att passa på att gå, så kan hon sova i vagnen!

Liten tjej, stor fåtölj

Söt liten docka!

Pretty in pink

Snälla söta lilla älskling... sov!

åh hon vill inte somna. lilla älsklingen, sov nu snälla du för din trötta mammas skull?

två blöjbyten senare...

Pigg bebis, dödstrött mamma. Say no more.

Det var en saga för god för att vara sann...

Att gå och lägga sig med den lilla sovande bebisen i god tid och frid och ro var helt enkelt för bra för att vara sant.

Hon vaknade när jag la henne i sängen - och kräktes.

När jag bytte hennes body märkte jag att blöjan också behövde bytas. Fixade det, och just nu äter hon. Och skriker.

Det var helt enkelt inte sovdags...

En lång dag på stan för lillan och hennes mamma

Idag har varit en lång dag för både mig och lillan. Vi tog en buss in till stan som gick klockan 11 och mötte upp några kollegor och åt lunch tillsammans på Bamboo Palace. Det var väldigt trevligt att träffa dem. Och mums, vad gott det var med lax-sushi, det var verkligen länge sen!

När vi lunchat färdigt nångång efter 13-tiden gick jag och lillan runt på stan i en massa timmar. Först köpte vi strumpbyxor till Amanda på affären Ticket to Heaven som ligger på Regeringsgatan. Sen promenerade vi genom gamla stan. I gamla stan finns det faktiskt en butik som heter "Liten Amanda" det var kul tyckte jag! Vi vandrade vidare över till Söder och tog Götgatsbacken upp till Medborgarplatsen där vi stannade och fikade lite på Lejonet & Björnen - jag åt lite glass och lillan fick det hon behövde som vanligt.

Sen traskade vi vidare till Skrapan som man numera ska kalla Skatteskrapan. Det var väl inte så märkvärdigt, men vi gick igenom gallerian lite kvickt i alla fall. Vidare sen till Skanstull och Ringen där jag shoppade lite på halva reapriset, och stannade till för ytterligare amning och dags för ett blöjbyte. Sen vandrade vi hela vägen tillbaks till Humlegården och tog bussen hem därifrån.

Ni förstår jag är lite trött nu va? Och det är den lilla också, hon har precis somnat på min axel så jag funderar på att krypa till sängs med henne, fast klockan bara är knappt halv nio på kvällen. Jag har ju varit lite lätt förkyld och det tar på krafterna mer än vanligt.

Dessutom känner jag inte att jag just nu orkar gå runt och vagga och gunga på henne i en timma eller så bara för hon inte har lust att sova. Så passar jag inte på att lägga mig nu när hon redan sover är det ju i den sitsen jag hamnar - jag dödstrött, hon pigg och vill inte somna.

Imorrn lägger jag upp bild på henne i hennes nyinköpta nästan sliskigt söta rosa lilla klänning som jag köpte på rean. Jag har ju egentligen inte tyckt att hon måste ha bara en massa rosa och superflickigt bara för hon är en tjej så jag stod och tvekade en stund, men den var ju söt ändå och så löjligt billig så jag köpte den - man får ju knappt en hamburgare för vad den kostade - 20 spänn. Kanske hon kan ju ha den som klänning till sina nallar och dockor sen :-)

5 veckor: 55 cm och 4540 g

Med så bra tillväxt blir det inget besök på BVC nästa vecka, utan nästa gång blir därför om två veckor.

Amanda på vågen

Imorrn är det vägning på BVC, men jag övar lite hemma först.

Mamma tycker att jag blivit så stor och tung.

ÄÄÄHHH! (skrikbebis)

Just nu tycker inte mamma att jag är jättekul.

I täckeshögen

Igår bakade mamma semlor, och pizza och sen kom Andreas och Anneli med bebisen i magen på besök. Mamma och pappa pratade massvis med dem om hur de haft det med mig, och de säger faktiskt mest snälla saker. Vad bra, då kan jag fortsätta i samma stil med att vägra somna själv, och tycka den lämpligaste tiden att vara vaken på är när mamma och pappa ska sova. Egentligen vill jag nog bara se mamma i mjukisbyxor för så fort hon tagit på sig kläder igen och lyft upp mig blir jag oftast lugnare.

Igår fick jag ändå sitta själv en stund, när mamma och pappa bytte lakan i sängen. Jag satt snäll och stilla tills jag åkte kana ner för kudd- och täckeshögen.. så rätade mamma upp mig igen så jag kunde åka kana på nytt!

Amanda i panda

Titta så fin jag blev i mina nya kläder med pandan på! Mamma och pappa kallar mig ibland "Amanda-Panda" och nu har jag ju fått fina kläder med en panda på!

Idag tycker mamma och pappa att jag var väldigt söt när jag var glad imorse. Tänk vad de är lättimponerade, som tycker jag är duktig bara jag ler lite. Fast jag misstänker att kraven kommer ställas upp lite med åren.

Vi har varit på promenad idag tillsammans med grannarna mittemot idag för de råkade gå ut på promenad precis samtidigt som oss så då gick vi ihop på Norrö. Det var första gången jag träffade dem och de var jättetrevliga, så mamma har bjudit över dem på fika nu i veckan.

Ute är det massvis med snö och när vi var på promenad snöade det stora tunga flingor hela tiden så vagnen blev alldeles blöt utanpå. Fast jag ligger torrt inbäddad ändå.

Amanda på utflykt till Vettershaga och Vira

Idag har jag varit i Vettershaga och besökt gammelmorbror Pelle och hans snälla fru Maggan, och av dem fick jag nya fina presenter - en superfin body med en panda på och ett par snygga matchande byxor till. Pappa hjälpte Maggan med datorn medans jag fick mat och sov i mammas knä, samtidigt som min mamma pratade med farmor som också var där.

Sen åkte vi till Vira och fick middag. Jag fick det gamla vanliga av mamma, men pappa och mamma fick lax. Mums, sa mamma. Pizza var godare, sa pappa. Men sen sa han i alla fall att det faktiskt var jättegott! Sen fick alla vuxna fika och jag fick också lite av min sorts käk. Efter fikan tyckte mamma och pappa det var dags att åka hem innan jag blev en gnällunge. Det var det snöstorm ute så pappa fick köra bilen mycket försiktigt hem.

Nu är vi hemma och jag kollar på nån töntig film med pappa - Göta kanal 2. Jag protesterar lite försiktigt med wäää wäää men har inte börjat tok-skrika ännu, för jag tänkte spara rösten lite tills de ska sova.

Träffat farmor och farfar och fått presenter

Idag har jag och mamma varit hemma för mamma är lite slö efter äventyren igår. Farmor och farfar kom på fika på eftermiddagen efter att de handlat mat på ICA. Då fick jag fina presenter av dem, nya kläder att ha när jag vuxit lite. Farmor och farfar skulle på teater så de åkte hem till sig för att hämta biljetter, men de skulle egentligen äta blodpudding så mamma bjöd dem på middag i stället - alla åt hemgjord pizza utom jag som åt mjölk. Men jag hade nog lite för bråttom, jag åt så jag kräktes, flera gånger! Mamma har bytt body på mig två gånger nu på eftermiddan för hon gillar inte när jag luktar kräk.

Nu ska mamma och pappa titta på de som dansar i tv, själv passar jag på att sova lite så att jag ska orka med att skrika när mamma och pappa vill sova :-)

I nya marinblå kjolen från mormor

Titta, så här fin blev jag i min nya kjol jag fått av mormor!

Japp, jag är vaken. Okej, klockan är halv sex på morgonen men sova vill jag INTE. Det är ju dödstrist. Eller så vill jag egentligen sova men är för trött för att kunna somna. Hur konstigt är inte det egentligen?


Jo, ni kanske såg förrut att jag igår somnade sött på mammas axel. Jag bara skojade -jag öppnade ögonen igen när mamma la ner mig i sängen och när hon dessutom klädde av mig min varma mysiga ko-jacka var det avgjort! Showen var igång igen! Jag orkade faktiskt hålla på i flera timmar till! Så nu är pappa zombietrött för jag vägrade somna igår kväll, och han som ska upp till jobbet, hans väckarklocka började ringa för en halvtimma sen men han bara soooooover ändå!

Pappa var faktiskt väldigt duktig igår, han försökte med allt: låta mig åka papegoja på axeln, sjunga, prata, gå runt och han gjorde pruttljud med läpparna tills han fick blåsor på dem säger han. (Fast han överdriver nog lite.) Och innan dess hade mamma hållt på likadant i en halv evighet... nåt kul ska man ju ha om kvällarna!