Babycafé, kusinbesök och grannfika

Stackars Turbo har fortfarande tratt som ni kan se, men han börjar lugna ner sig lite nu. Kanske inser han att han inte kommer få gå ut hur mycket han än försöker.

Igår var det ganska mycket aktiviteter för mig och Amanda. Först var det babycafé på kyrkligt centrum. När jag skulle ge mig av hemifrån hade Amanda precis somnat och var jättelugn i bärsjalen så jag hade inte hjärta att krångla upp henne, och sätta på henne extra kläder. Så istället testade att jag försiktigt sätta på henne mössan och extra sockar, och sen tog jag på mig en jättestor jacka jag hade under graviditeten som hon fick plats under. Amanda sov lugnt i värmen mot mig kropp hela vägen under den ca 3 km långa promenaden. Vi gick dit ihop med Celina och hennes lilla dotter Isabelle sovandes i vagnen.

På babycafét träffade vi Lotta och Carolina med deras små. Det var ovanligt mycket folk på babycafét den här gången, och tyvärr hade en del tagit med sig sina lite äldre sjuka barn, det var en del nysande och snörvlande. Vi håller därför tummarna att inte våra pyttesmå slipper bli drabbade.

Amanda åkte upp och ner ur sjalen beroende på hur kinkig hon var, så under sångstunden låg hon i sjalen på magen. Jag börjar lära mig lite nya låtar om nyckelpigor, krokodiler och annat. Tack och lov är några av visorna samma som när jag själv var liten i alla fall. Vi fikade lite efter sångstunden och sen gick vi hem.

Hemma igen bakade jag en misslyckad banankaka från Nigellas kokbok "Fest".
Kakan blev visseligen god, men gräddningstiden i Nigellas recept stämde inte, den var ju fortfarande halvt rinnande när jag vände på den! Så jag provade trycka ner den i formen igen och grädda vidare, och då fastnade den förstås i formen så det blev inte den vackraste kaka jag gjort precis... Men god ändå, så den är egentligen värd en chans till.

Jonas lilla kusin Linnea kom på besök ihop med Amandas farmor och farfar lite senare under eftermiddagen. Vi åt varmkorv med bröd för Linneas skull, och fikade på misslyckad banankaka. Vi åt den varm med glass och ringlad nutellasås på, och Linnea hade massvis med strössel ovanpå dessutom.

"Amanda" hade en present till Linnea- ett pärlkit men de här pärlorna var godispärlor så när man gjort sitt halsband kunde man äta upp det också. Det var populärt! Farmor Anita trädde upp pärlorna och Linnea åt upp dem.


På kvällen fick besök av grannarna mittemot, så det blev ytterligare en fika. Men som Jonas brukar säga - man kan aldrig fika för mycket. Den här gången blev det med hemgjorda semlor.

Vid det här laget tyckte väl Amanda att det blivit lite väl mycket intryck under dagen för hon skrek mer eller mindre hela tiden de var här... när hon väl lugnat ner sig sov vi riktigt gott både hon och jag.