hjälpt mamma på jobbet och åkt tunnelbana

Igår var Amanda med och jobbade. Japp, vi åkte in till jobbet för att gå igenom lite grejer med en kollega, och Amanda var supersnäll hela tiden. Hon var först pigg och intresserad av vad som hände omkring henne, sen somnade hon på min axel och vaknade inte till förrän hon var hungrig. Visseligen berättade hon för mig att hon var hungrig med lite skrik, men det är ju hennes sätt att kommunicera så man kan ju inte förvänta sig annat.

Efter maten var hon pigg och nyfiken igen och när jag gick från jobbet med henne i barnvagnen låg hon och tittade på mig med sina stora blå ögon. I vanliga fall brukar hon blunda och somna i vagnen (alternativt skrika), så det här var nog första gången som hon låg och tittade på mig så länge. Hon var supersöt!

Det var ett litet äventyr att ta sig till stan den här gången. När jag åker in brukar jag ju byta buss vid Danderyds sjukhus, och det gjorde jag igår också. Men den här gången blev det lite fel vid bytet och jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på... Blir man kanske mer disträ som förälder?

Bussen kom, jag klev på men jag blev först lite fundersam när hållplatserna började ropas upp och jag inte riktigt kände igen dem. Efter ett tag insåg jag att jag hade ju tagit fel buss - jag var inte alls på väg till stan utan satt på en buss till Jakobsberg! Jag hoppade av i Kista och tog tunnelbanan in därifrån - så nu har hon för första gången provat åka tunnelbana.

Idag ska vi till BVC för vägning och mätning för första gången på två veckor. Jag är rätt nyfiken på vad som hänt med vikt och längd sen sist, för jag tycker att hon har vuxit i massor. Men den allra största skillnaden märks i sättet. Nu är hon mycket mer vaken och intresserad och ser sig omkring. Dessutom är hon väldigt ofta glad och svarar med skratt och leenden och det är helt underbart - ett litet leende från min söta dotter gör att jag blir alldeles varm inuti.