Besök hos mormor

Nu har det återigen gått en halv evighet sen jag sist skrev något. Det blir lätt så när jag har väldigt mycket att göra eller när jag är sjuk. Och nu har det varit bägge och, ja egentligen är jag fortfarande sjuk men jag är ganska pigg så länge jag håller mig i sängen. Det började med mjölkstockning och hög feber- igen, som vanligt, suck - men så fick jag även ont i halsen, och jag blev helt enkelt rätt så förkyld, men fortfarande med feber dock inte lika hög som vid mjölkstockning. Febern började i tisdags kväll, och nu är det måndag och jag har fortfarande feber så det börjar kännas rätt så tjatigt nu.

I helgen har vi varit och hälsat på Amandas mormor i Linköping. Amandas farmor och farfar var också med på resan.

Resan ner gick sisådär med Amanda, hon skrek och hade inte alls lust att sitta fastspänd i sin stol. Jag brukar sitta brevid henne och eftersom hon brukar bli lugn när hon får mat, så brukar jag ibland prova att sätta mig på knä i konstig vinkel och stoppa in tutte i munnen på henne, medans hon fortfarande är fastspänd alltså. Oftast tar hon då tag och mumsar en lång stund tills hon blir lugn. Jag får visseligen lite ont i kroppen av den konstiga vinkeln och av att sitta hårt tryckt mot babyskyddet (babybilbarnstolen) men det får det vara värt, för det brukar fungera för att få lugn på henne.

Så fick jag göra på resan ner till Linköping i fredags, och när hon somnat stannade bilen och bytte plats så att jag skulle få övningsköra lite av sträckan ner. Typiskt, nog vaknade hon bara för det, och ville inte somna om eller lugna ner sig. Hon skrek och grät så mycket att det kändes som mitt hjärta skulle gå sönder. Men jag kunde ju inte göra nånting där jag satt bakom ratten och hon i baksätet med farmor och farfar. Eftersom vi var ute på motorvägen dröjde det ett tag innan vi kunde stanna. Det är som tortyr att höra henne så ledsen och inte kunna göra något.

När vi kom ner på fredagskvällen åt vi middag och fikade med mormor som inte sett Amanda sen i påskas.

På lördagen var mormor hemma och sov, och pappan, farmor och farfar var på stan.
När de kom hem från stan hade de med sig presenter till Amanda. En söt liten klänning och body från Esprit från farmor och farfar, och en pyjamas med flygplan och en blågul sweden-body från pappan.

Jag har tillsammans med lilla Amanda varit nedbäddad i sängen i stort sett hela dagarna under helgen. Det var lite jobbigt att inte kunna hosta eller snyta sig på natten, för så fort jag gjorde det vaknade hon till och blev orolig. Lillan har faktiskt inte varit sjuk alls, och jag tror att hon klarar sig tack vare de antikroppar jag bildar som hon får via amningen.

Det har varit dödstråkigt att vara sjuk och när man har feber blir man ju så orkeslös. Men jag har ändå kämpat mig upp till frukostar, middagar och så för att vara lite social.

Mormor var också hemma under lördagen, och när hon inte sov spelade hon och Amanda lite piano ihop. Amanda gillade när mormor spelade, för då blev hon alldeles tyst. Vem vet, hon kanske är jättemusikalisk egentligen? Men inte får tillräckligt med stimulans med det hemma för vi spelar ju inga instrument och knappt nån musik överhuvudtaget. Fast hon brukar gilla när jag sjunger, konstigt nog, för jag sjunger inger vidare.

Pappan och farfar var på biltävlingar på söndagen på Mantorp, och då var farmor och mormor och besökte trädgårdsföreningen. Jag och Amanda tog det lugnt hemma i sängen, för man orkar inte så mycket med feber.