Vardagsbabbel

(Amanda i en luv-tshirt från Topshop som mamman shoppade medans hon var gravid.)

Nu har jag fått tillbaka nästan all ork, jag känner mig nästan helt bra nu! I och för sig hostar jag lite ibland men det kan man ju göra i flera veckor efter att man varit dålig. Det är faktiskt väldigt skönt att vara piggare igen. Men direkt blir jag ju förstås mer rastlös också.

Igår tog jag en promenad med Amanda i vagnen ner till Åkersberga centrum. Det var jätteskönt att vara ute och gå igen, och så är det också väldigt mysigt att se lilla Amanda sova i vagnen. Hemma sover hon ju inte alls lika bra som hon gör när jag är ute och går med henne. Det är därför vi är ute och går såpass mycket i vanliga fall, det är ju det bästa sättet att få henne att vila. Men igår sov hon inte länge i vagnen, bara ca en halvtimma, sen blev hon för nyfiken på vad som hände ikring henne. Jag tror hon vaknade till när nån tjej med en liten 2-månadersbebis i famnen frågade mig om vägen till BVC. Det var ett smart val att fråga nån med barnvagn, och givetvis hjälpte jag dem tillrätta. Men under tiden upptäckte jag ett par nyfikna blå ögon i vagnen. Jaha så länge varade alltså den friden!



Jag gick med en vaken Amanda till biblioteket och lämnade tillbaks några böcker, tog sen en tur på Ica och handlade lite till middagen och eftersom hon var vaken och verkade lite halvgnällig bestämde jag mig för att ta bussen hem istället för att gå. Det var helt rätt val, för Amanda var hungrig så jag fick amma henne lite under bussturen.


Hon somnade precis när vi gick av busshållplatsen och när vi kom hem sov hon gott i vagnen. Jag rullade försiktigt in vagnen i garaget och började fixa med middagen. Innan jag gick ner till centrumet hade jag lagt sushiris i blöt, vilket jag nu kokade. Amanda vaknade strax efter att riset kokat klart så när pappan kom hem satt jag och ammade henne igen i soffan. Pappan fick fick ta lillan medans jag gjorde klart sushirullarna och skar dem i bitar. Sushi är rätt bra mat att äta när man har en liten i knät, för man äter det med en hand och det är inte så jättegeggigt om hon råkar nå maten lite. Såtillvida hon inte når sojaskålen vill säga.. men det gjorde hon inte, vi börjar bli vana att ställa saker en bit in på bordet!


Vi måste åka till IKEA och köpa en sån där bra vit plaststol som "alla" har, för jag har provat sätta henne i en sån på babycafét och hon kunde faktiskt sitta i den en liten stund. Med andra ord är det hög tid att vi skaffar en, det skulle underlätta jättemycket när vi själva äter. Hon brukar oftast få ligga på något mjukt på golvet med sina leksaker medans vi äter, men oftast tappar hon tålamodet och vill inte alls ligga där själv utan vill vara med oss.... och det kan jag väl förstå, hur kul kan det vara att ligga där på golvet för sig själv när allt det spännade verkar ske vid bordet!



På kvällen såg vi Charlotte Perelli gå vidare till finalen i ESC, det var ju inte helt oväntat förstås men det var kul ändå att se att det gick vägen.