Läsa boken "säjer hunden?"

Lilla pyret vill att vi läser boken som heter "säjer hunden?" Den är rolig för på varje sida är det en stor och en liten av varje djur och så får man till exempel veta att stora hunder säjer "WOOFF!!" och lilla valpen säger "viff-viff". När vi läser boken blir hon jätteglad, speciellt när man kör några extra Woof-woff och busar till det lite.

Allra helst vill hon bläddra själv, men hon har redan rivit sönder en sida i den här boken så det är förbjudet.... vilket förstås gör det extra intressant.

Borstar tänderna

Hon är jättesöt när hon borstar tänderna. Hon har börjar kopiera hur vi gör, eller i alla fall hur det ser ut som vi gör. När hon får tandborsten i munnen viftar hon upp och ner på armbågen för att härma våra rörelser.

Det är helt otroligt vad mycket grejer hon snappar upp nu, det händer så mycket!

Hon blir dessutom tydligare med vad hon vill, till exempel kan hon stå på tå och säga "äh äh äh!" med en väldigt bestämd röst samtidigt som hon peka på böckerna en bit upp i hyllan. Då duger inte sakerna som hon kan nå till längre, utan då är det böckerna längre upp hon vill åt.

Simningen gick ovanligt bra

Babysimmet gick ovanligt bra i morse. Jag tror det hänger ihop med att hon varit vaken längre än vanligt den här gången innan det började, så hon hunnit komma igång mera. Innan trodde jag det skulle bli tvärtom, att hon skulle bli jättegnällig bara för hon var trött men det blev en av de roligaste gångerna istället.

Hon hade verkligen roligt i vattnet den här gången, så därför ska jag testa väcka henne lite tidigare nästa gång också och hoppas succén upprepar sig. Hon plaskade och skrattade, och slängde sig i vattnet direkt igen när vi satte henne på poolkanten.

Nästa gång blir lite annorlunda än vanligt, för då är pappan bortrest och farmor kommer passa på att följa med på babysimmet istället. Hon har länge varit sugen på att se hur det är, så det ska bli kul att hon kan följa med. Dessutom är det väldigt smidigt för en hel del övningar ska man vara två för att göra.

Apropå sova - vi kom vi precis in från en övningskörningsrunda. Amanda sover ju så bra efter att vi badat, så lördagarna runt lunch är veckans bästa körtid. Då kan vi köra tills jag blir trött och inte tills bebis vaknar. Jag har en del kvar till körkortet, speciellt med tanke på att jag måste göra om teorin, men det känns ändå som jag blivit väldigt mycket mer hemmastadd vid ratten. Vi har haft svårt att få till körtillfällena med tanke på att Amanda avskyr sitta fastspänd i bilen så jag får väl tänka att jag gör så gott jag kan utifrån förutsättningarna ändå.

Pappan ska hjälpa Maggan med datorn idag. Först tänkte jag att jag och Amanda följer med, men nu när vi övningskört betyder det att Amanda i så fall skulle vara vaken i bilen och då sitter hon bara där och gnäller allt hon kan och vill ha non stopp underhållning. Det är jobbigt för alla i bilen och så skulle vi säkert ändå bara vara i vägen när de ska hålla på med datorn så vi stannar hemma och satsar på att göra lite nytta istället. Jag behöver fixa en shoppinglista och plocka undan lite hemma.

Jag är trött, men det är pappan med för han och Amanda ser ut att slumra tillsammans i soffan här brevid mig nu. Han lyfte ut Amanda försiktigt ur bilen, och hon vaknade till men somnade om. Så satte han sig i soffan med henne och somnade själv också.

Imorgon kommer Mia, Magnus och Maja och hälsar på oss på lite brunch. Solen började just skina, så jag hoppas den skiner imorgon med så vi kan gå ut på en skön promenad tillsammans med vagnarna efter vi ätit lite.

På måndag ska jag och Amanda på plask och lek i Sörabadets lilla simhall. Den har bokats av Öppna förskolan och jag anmälde mig till det när jag var där i torsdags. Det är en halvtimmas fritt badande på väldigt grunt vatten, det ska vara så att de kan sitta i det förstod jag det som. Vi får se hur det blir, om det är roligt kommer jag att gå på det fler gånger för det är lätt att ta sig dit och kostar bara en tia.

Måndag kväll kommer Amandas moster hit och hälsar på. Hon kommer att stanna i ungefär en vecka och det kommer nog bli en hel del utflykter til Stockholm då. Amanda kommer nog till Rum för barn mer än en gång misstänker jag. Vi har även planer på att prova besöka Junibacken och inviga årskortet vi fick i julklapp av morfar.

Dags för babysim

Nu ska vi åka och bada. Hoppas det går bra för Amanda har varit vaken i snart en timma. I vanliga fall brukar vi väcka henne när vi ska åka men idag vaknade hon av att hosta och kräkas (men det är ingen fara enligt doktorn) så vi får se hur det går idag.

En dag i stan med Catrin

Vi har varit i stan idag med Catrin och hennes lille Linus, 10 månader. Faktiskt åkte jag och Amanda in till stan ihop med morfar och
mötte Catrin och Linus när de var klara med sin bebisaktivitet på tyska kyrkan i gamla stan.

När vi sågs sov Amanda så vi promenerade en stund, men medans vi funderade på vad vi skulle äta hann Linus också somna. När bägge sov ville vi inte riskera att väcka dem genom att gå in på något lunchställe. Så vi tog istället en mysig hamburgerpicknick utanför Nationalmuseum, precis mittemot Slottet. Jag hade fått te med min hamburgermeny, och jag hade med hett vatten i termos och en tepåse som Catrin kunde ta eftersom jag tagit med vatten för att kunna göra gröt till Amanda.

Jag och Catrin gick till Rum för barn på kulturhuset när Amanda och Linus bägge vaknat, och det var toppen. Det var en liten kö för att komma in, eller snarare för att få parkera barnvagnen, men det gick ändå rätt fort. Medans vi väntade sprang Amanda runt, och gång på gång sprang hon ifrån mig så jag fick springa efter och hämta tillbaks henne. Hon har blivit så tuff, vill gärna vandra iväg och utforska saker på egen hand. Linus gick runt vår vagn och knuffade den så den snurrade runt, det tyckte han var hemskt spännande.

Det märktes att Amanda trivdes med att få komma in och leka, för hon for runt i full fart inne i rummet för småttingarna. Det finns en liten rutgick utan hon gled schkana med väldigt liten lutning som ser ut som en matta. Den försökte Amanda krypa upp för och när det inte gick för hon gled tillbaka blev hon så frustrerad. Hon lät"Eeeh Äääääh" och stånkade, men hon gav sig inte förrän hon kom upp till slut. Nästa gång hon provade gick det direkt mycket bättre, så där lärde hon sig säkert nåt.

På tal om att lära sig - hon lär sig massvis varje dag nu. Och vi lär oss varje dag en massa saker hon kan, för hon kan och förstår en massa som vi inte riktigt insett. Nu på kvällen satt hon med en stor kastrull på golvet, och brevid kastrullen låg ett lock. Det la hon på kastrullen, och sen när vi pratade kunde hon lägga locket på kastrullen när jag bad henne göra det, lägga teklämman i kastrullen, lägga på locket och så vidare när jag sa åt henne. Jättehäftigt.

När jag sjunger "klappa händerna när du är riktigt glad" klappar hon händerna, och nu klappar hon också på huvudet till nästa vers "klappa huvudet när du är riktigt glad". Säger man "var är magen?" drar hon upp tröjan och visar magen. Och när hon hittar en hårborste tar hon den självmant till håret och drar den på huvudet.

Hon blir bara bättre och bättre på att gå, ja hon springer gärna fram nu. Visst kryper hon fortfarande, men det är allt mer sällan. Tidigare fortsatte hon krypandes när hon ramlade men nu verkar det faktiskt som hon föredrar att resa sig upp och fortsätta till fots igen.

Från Åhlens fick Amanda två nya coola jättestora lekkuddar, en röd som ser ut som en bil och en grå som ser ut som en lastbil. Det var halva reapriset på dem, och vi hade ändå kollat på dem tidigare innan de var på rea så det passade ju bra att hitta dem så billigt nu! (100 kr styck mot annars 350kr.) Dessutom fick hon ett par jättebra svarta mjukisbyxor ("jazzbyxor" eller vad det nu kallas) från Rönnish, men de kan hon inte ha än på ett tag för de är i storlek 90/100. Men det känns smart att passa på när det är så mycket rea, så det skadar ju inte att de ligger i garderoben och vänta på att hon växer i dem. Allt det här fick hon faktiskt i present av mormor, för vi vi tog det på presentkortet vi fick i julklapp av henne, suveränt bra faktiskt.

Öppna förskolan

Det blev ingen tur till stan idag. Alexandra skrev i ett SMS igår kväll att hon ville spara turen till stan till vårvärmen. Men eftersom det ena inte utesluter det andra åker jag till stan på egen hand med Amanda imorrn istället. Kommer träffa Catrin i stan och pappan kunde sluta tidigt.

Anneli och jag gick till öppna förskolan på Norrgårdsvägen idag, det var första besöket där för henne. Det var rätt lugnt där, inte alls så många andra mammor och inga andra pappor alls. Den äldsta ungen den här gången var ca 2 år så det var en behaglig ljudnivå, de låter helt klart mer när de blir större, i alla fall i grupp.

Amanda lär sig något varje dag nu, eller snarare hon lär sig väl massvis. Men det jag la märke till idag var hur duktig hon var på att trycka på knappen så att clownerna snurrade runt, och hur nöjd hon var med sig själv när hon lyckades.

Dessutom hade de en liten typ av bilbana på höjden där bilarna åkte ner längs med skenor ner till marken, och hon tyckte det var roligt att följa bilarna medans de åkte ner och provade också lägga upp dem igen så de kunde åka ner på nytt. Ibland la hon dem lite snett på skenan så de inte började rulla, men det förstod ju inte hon utan satt och tittade och förväntade sig ju att de skulle åka ner. Ibland missade hon att lägga dem på skenan så de istället föll över kanten och landade på andra sidan.

Anneli hade ställt bilen hemma hos oss och vi hade promenerat till öppna förskolan ihop så när klockan passerat 15 började vi röra oss hemåt igen. Amanda vill inte åka vagn och hon somnade inte i bärselen heller. Nu klockan kvart i sex är hon fortfarande vaken men rätt så gnällig så jag tror jag måste försöka få henne somna en kortis, så hon blir på bra humör igen. Det kan behövas för att jag ska orka för pappan är borta ikväll på möte och kommer vid nio.

1-årskontroll

Igår var vi på 1-årskontroll på BVC. Sprutorna har vi redan tagit, nu var det dags för ett läkarbesök.

Först blev Amanda vägd och mätt av en sköterska. Vikten är nu 10180g, och längden var 77.5 cm så hon har alltså nu tagit igen den lilla dippen hon gjorde i vikten i december när hon var sjuk så mycket och inte hade så mycket lust att äta.

Efter vägning och mätning fick vi sitta ner i väntrummet i några minuter, och när doktorn kom och ropade upp oss stod Amanda på golvet så jag provade först att locka på henne så hon skulle gå efter oss. Jag gick långsamt bort i korridoren och sa "kom då lilla gumman, kom då hjärtat" och först tog hon några steg men sen stod hon bara kvar och från att sett rätt glad ut såg hon bara mer och mer osäker ut. Sen började hon se ledsen ut, så då sprang jag tillbaks och hämtade upp henne och vi sprang ikapp doktorn.

Inne i undersökningsrummet fick Amanda en korg med leksaker där han kollade att hon plockade upp saker. Men hon var lite avvaktande, så hon var inte så intresserad av sakerna (för ovanlighetens skull!) utan var istället rätt nöjd när hon fick sitta i min famn för att undersökas.

Doktorn klämde henne på magen och på låren, och på låret upptäckte han en liten knöl som blivit efter vaccinationen. Han sa att det var ungfär som ett fyrkantigt riskorn i storlek och att det inte var någon fara, att det kunde bli så ibland. Det satt i fettet och inte i muskeln och det var en bra sak, och det var ingenting att bry sig om eller oroa sig för, men om det skulle växa skulle vi höra av oss.

Sen så ställde han lite frågor. Att hon kan gå ser jag, hur länge har hon gjort det? Jag berättade att hon gått sen sin födelsedag och han gissade också på att det var ungefär en månad hon gått. Han undrade om hon pratade nåt och jag berättade att hon på eget bevåg säger mamma, tacktack, nej och några andra ord men att hon än så länge mest upprepar ord man säger själv. Det gör hon å andra sidan rätt så mycket.

Han såg i journalen att jag hade haft nån fråga om kost, och han såg i hennes viktkurva att hon haft en liten nedgång i december och då berättade jag om magsjukan och influensan (eller vad det nu var) och öroninflammationen. Har hon haft öroninflammation är det inte så konstigt att hon gick ner i vikt, svarade han. Därefter tittade han i hennes öron med en liten pryl, vad de nu kan heta. Men det såg jättebra ut i öronen nu.

Amanda hostar fortfarande ibland så jag passade på att fråga om det. För några dar sen hostade hon på natten och kräktes så vi fick byta både hennes pyjamas och sängkläderna och det känns ju inte helt bra. Doktorn frågade om vi hade några allergier i familjen, astma, om vi röker eller om vi har några husdjur. Jag svarade nej, nej, nej och ja, två katter. Därefter lyssnade han noga på hennes lungor med stetoskop, både från ryggen och på framsidan. Skönt nog var det ingen fara, ingen astma eller nånting sånt utan att hon hostar var bara en liten rest från att hon varit sjuk och det var inte mer med det.

Just ja, innan han undersökte henne med stetoskop eller öronprylen la han ner det han skulle undersöka henne med framför henne så hon snabbt fick bekanta sig med det innan han satte det mot henne. Det var ju taktiskt och omtänksamt av honom!

Några kontroller av att hon kunde klappa händerna eller föra ihop klossar mot varandra, som jag hört andra fått göra. Fast nu gör hon ju faktiskt bägge. I väntrummet efteråt pratade jag med en pappa med ett annat barn som precis varit på 3årskontroll. Han berättade att storebror hade fått rita en huvudfoting på sin 3årskontroll men det hade inte den här fått göra så det skiljer väl lite från gång till gång vad de kollar.

Efteråt gick jag förbi Apoteket och köpte lite nya vitaminer till mig själv och en liten tub med Idomin för att kunna smörja Amanda när hon är torr. Jag har en stor tub hemma men det är inte så dumt att ha med en liten i skötväskan också. Min vitaminburk var nära att passera obetald genom kassan, för jag hade gett den till Amanda medans jag gick runt och letade efter salvan för att hon skulle ha något att roa sig med.

När jag säger "kan du skaka på burken Amanda? Maracas, maracas!" så skakar hon på burken så den skramlar och skrattar. Den var rolig ett tag, sen ville hon tugga på idomintuben istället.

Gick förbi Ica och köpte en påse wokgrönsaker, nudlar och en burk kokosmjölk och åkte hem för vi skulle träffa farmor. Hon hade varit i stan tillsammans med Skebo-tjejerna och deras mamma och gått på Junibacken. Amanda fick en present av farmor, en riktigt fin bok med tjocka sidor och flikar man kunde dra ut. Den var i ovanligt bra kvalitet, vilket är väldigt bra eftersom Amanda gillar att bläddra själv i böcker men är lite hårdhänt och tuggar gärna på dem om hon får chansen.

Jag lagade en wok med kyckling, panangcurry, grönsaker och kokosmjölk och vi åt det alla tre sen, fast Amanda fick sin mat lite lätt mixad till lite mindre bitar. Det blev minst en vuxenportion över men eftersom Amanda gillade maten mixade jag det också och frös in till senare middagar. Det är rätt skönt att ha hemma sånt som hon gillar.

Amanda var pigg hela kvällen medans farmor var här, och kort efter att hon åkte somnade Amanda i min famn. HOn vaknade och ville bli ammad ett antal gånger under natten men sover nu fortfarande för går väl bra att sova länge om man är mätt.

Jag och Alexandra hade planerat att åka till stan idag men igår kväll fick jag ett SMS från Alexandra där hon skrev att hon nog hellre vill åka senare i vårvärmen istället. SÅ vi ska ses här på hemmaplan idag istället och så åker jag in till stan imorrn.

Helgen som varit

Det blir sämre och sämre med skrivandet. Kanske för att Amanda är så otroligt intensiv när hon är vaken att jag inte hinner eller orkar. Får jag en lugn stund passar jag på att hänga tvätt, plocka ur diskmaskinen eller plocka undan leksaker och annat som ligger framme...

vad har hänt sen sist - och vad är på gång?

I fredags var vi hos Anneli och Andreas och Anton, åt tacos och marängswiss medans Amanda lekte med Antons leksaker och gång på gång drog dem ur händerna på honom, stackarn. Jag gick dit lite tidigare under eftermiddagen för att hjälpa Anneli med förberedelserna - det är ju en del skärande och hackande när man ska äta tacos och och med bebis är det bra med ett par extra armar som kan hjälpa till.

Innan vi gick dit gick jag till öppna förskolan. Det var en massa barn där, de flesta lite äldre och det var rätt rörigt. Kanske är det alltid så på fredagar. Men det var trevligt ändå. Min plan var att Amanda skulle leka sig trött där för att kunna sova på promenaden upp till Anneli, men det gick bara sisådär med planen. Hon somnade först halvvägs och då var hon dessutom i bärselen för hon bara skrek och gnällde i vagnen. Sen sov hon i vagnen i deras hall istället i säkert över en timma...

På söndagen var det babysim i vanlig ordning. Vår lilla tjej var så trött efter tacos-kvällen att hon sov hela vägen till babysimmet och vaknade först i omklädningsrummet på babysimmet. Det hade med facit i hand varit bättre om vi hade väckt henne hemma för nu var hon rätt så seg halva passet i bassängen, till hon började vakna till liv mot slutet när det var dags att gå upp ur badet.

Efter badet åkte vi hem och åt lite (vi blir alltid hungriga efter simningen, rätt konstigt med tanke på att man inte precis simmar utan mest står och går på botten) och sen gav vi oss ut och övningskörde, handlade en present och åkte till Amandas jämngamla kompis Ebba och hennes familj. Där fick vi supergod fisksoppa och ljuvliga vitchokladdesserter med bär, och hade det så trevligt att vi glömde bort tiden! De små var helt klart intresserade av varandra och de ville förstås hela tiden ha den leksak den andra höll i.

Ebbas mamma hade köpt den silvriga barnkammarboken till Ebba. Det är tydligen bara sånger i den, det låter ju perfekt. Den vill jag också ha. Jag har väl knappast sån tur att den dyker upp på bokrean men jag tänker ändå avvakta till rean för att se vad det kommer för barnböcker på den.

På söndagen tog pappan sovmorgon tillsammans med Amanda, medans jag gick upp och bakade bröd i stora mängder för vi hade så ont om bröd hemma. Nu har vi istället helt slut på vetemjöl.

Det blev ytterligare en övningskörning och ett besök på barnens hus i rotebro där vi tittade på bilbarnstolar, eftersom vi snart inte kan använda babyskyddet längre. Amanda var rätt tuff, gång på gång tultade hon ifrån oss för att på egen hand utforska leksaker och annat med starka färger i affären.

På kvällen var vi bjudna till grannarna mittemot på fika. De hade slagit på stort och köpt en tårta! Det var trevligt att prata med dem en stund.

Idag skulle jag till öppna förskolan i prästgården, men Amanda somnade i min famn strax innan vi skulle gå så det var ingen idé utan vi stannade hemma istället. Vi har lekt rätt länge i lekrummet istället, och så har hon dessutom badat idag så jag tror hon är rätt så nöjd ändå med dagen.

Egentligen är det nog värst för mig när det blir en hel dag inomhus, jag kan lätt känna mig lite instängd då. Men det kompenserar vi för nu, för efter middagen ska vi till pappans morbror Pelle som fyller år. Amanda har precis somnat i min famn igen, lika bra det så att hon orkar med kalaset och inte visar upp sig som världens gnälligaste unge, för det är ju inte så charmigt.

Jag behöver fortfarande köpa blixtbatterier till kameran... det har varit hemskt dåligt med fotograferandet på sista tiden och det är synd för varje ögonblick som varit kommer ju aldrig igen så det är kul med lite bilder som minnen.

hushållsrbete på förmiddan...

Jag pysslar hemma idag. Gick upp rätt tidigt, men tiden försvinner med hushållsarbetet... Jag har tömt diskmaskinen, fyllt upp den igen med allt som var kvar framme från att vi hade farmor och farfar på lunch, middag och fika igår, torkat bord, bänkskivor, startat en tvättmaskin, vattnat blommor. Plockat undan leksaker som låg framme från igår kväll, plockat ner tvätten som torkat, hängt upp nya tvätten. Puh. Dessutom har jag bkat bröd för igår till gulashsopan åt vi köpebröd från ica och det var inte alls lika gott som hemgjort så nu har jag tagt mig i kragen och gjort lite eget bröd igen. Det blev en variant med polenta, jag hoppas det blir gott.

Amanda har inte velat leka något på egen hand idag utn vill vara med i famnen eller få riva runt i de saker jag gör, som att hjälpa till med att hänga tvätt. Det brukar gå till så att hon river ner tvätten medans jag hänger upp...

Majskroken jag gav henne smulade hon bara sönder i småbitar, sen kröp hon på den så hennes byxor blev ingeggade med gult klegg. Så de får åka i tvätten... Det verkar inte alls lika intressant att äta majskrokarna nu som förr, nu är det roligast att leka med dem. Synd, det var ju så praktiskt när man kunde vinna lite tid med att ge henne en krok. Nu vinner man mest mer städning...

Till lunch fick jag soppa och Amanda fick pasta med en sås på ekologisk creme fraiche, tomat, champinjoner och ost och åt upp i stort sett allt den här gången. Annars är det lite sisådär med tålamodet för att äta ibland. Däremot brukar det oftast gå ner lite efterrätt (oftast nån form av fruktpuré) även fast hon tappat tålamodet för maten.

Jag har pratat i telefon med både moster Marika och morfar nu på förmiddagen. Det är himla smidigt med bärbar telefon med högtaarfunktion hemma. Då kan jag pyssla med allt möjligt samtidigt som jag pratar. När jag pratade med morfar sa han åt Amanda att pussa mamma. Då pussade hon på telefonen! När han sen sa hej då vinkade hon till telefonen. Gulligt va!

Det snöar ute. Jag skulle egentligen ha åkt till stan idag och träffat en kollega och hennes bebis, men de är sjuka så vi får se om vi kan få till en träff i nästa vecka istället. Så är det ofta när man ska bestämma träff med någon annan med småbarn.

Jag funderade ett tag på att gå till öppna förskolan idag på eftermiddagen, men klockan är redan 13 nu och visseligen har de öppet till kl 16 men jag behöver duscha och så tar det ändå ca en halvtimma att gå ner. Nu har Amanda precis somnat i min famn, vilket betyder att om jag skulle lyckas lägga henne ifrån mig och duscha skulle hon vakna upp och vara jättepigg och med största risk ganska så grinig på vägen på promenaden till förskolan. Så det lutar åt att jag skippar det. Det finns ändå en hel del att göra här hemma. Fast lite trist är det att vara hemma ändå. Kanske jag skulle ge mig ut en sväng ändå. Jag gillar att komma ut, även om det bara är en stund. Att det snöar är inget hinder, jag brukar se till att klä mig efter vad det är för väder istället för att se det som ett problem. Nä största utmaningen är nu Amandas sömn och humör. (det hänger ihop)



en liten att-göra-lista:

• hitta nya blixtbatterier så jag kan ta lite fina bilder på Amanda igen.
• ta bort ljusslingan ur julgranen så vi kan slänga ut granen. Den är fin, men nu är tiden ändå ute för den... julkulorna och polkagriskäpparna har jag redan tagit ner.
• ta ner alla stjärnor ur fönstren. har tre kvar: biblioteket, en i vardagsrummet och en i gästrummet. Plus ta bort adventsljusstaken från köksfönstret och den i lillstugans fönster.
• dammsuga (fast det är inte helt optimalt att göra när hon sover utifall hon skulle vakna av oväsendet)
• Packa in rena tvätten i skåpen.
• Lägga nybakta bröden i frysen.
• Avhåra (katthår) soffan. Katten Henry älskar att ligga på puffen och jag ser den har blivit vitluddig igen..
• När Amanda vaknar igen - leka aktivt tillsammans med henne en stund så hon inte bara får hänga med på alla tråkiga göra-nytta hemma-saker jag försöker få gjort.

De senaste dagarna

I måndags var vi på öppna förskolan i Prästgården, där vi träffade bland annat Alexandra och Felicia. Förra måndagen sågs vi också där och då gick vi på en promenad tillsammans och åt lunch och fikade här efteråt, men eftersom Alexandras äldsta dotter låg hemma sjuk blev det inget av det den här gången.

Amanda är rätt tuff när vi är på öppna förskolan, hon går gärna iväg ett varv och utforskar saker på egen hand och när hon håller i en leksak får inte de andra barnen ta den ifrån henne. Hon drar tillbaka om de kommer och drar i den. I måndags när en lite större unge kom och drog i hennes leksak drog hon allt hon kan och stånkade och drog så att hon låg och kramade prylen på golvet, tills den andra ungen gav upp.

På väg därifrån vägrade hon ha vantarna på sig, fast det var kallt så jag tyckte hon borde ha dem på sig. Så fort hon fick på sig vanten tog hon handen till munnen, bet i vanten och drog av den. Till slut gav jag upp, och försökte istället stoppa in hennes händer i åkpåsen men de åkte ut rätt kvickt. När hon blev trött till slut lät hon mig stoppa in händerna i åkpåsen. Jag gjorde sällskap med en väldigt trevlig tjej som kom från tyskland. Hon pratade jättebra svenska, det var knappt att det gick att höra att det fanns ett annat språk i bakgrunden. Hon var jätterar och hon bor inte alls långt härifrån. Vi bytte telefonnummer och mailadresser, så förhoppningsvis kan vi ses igen.

Igår, tisdag, var vi på babycafét. Jag och granntjejen Celina tidigare sagt att vi skulle göra sällskap dit, och luncha och fika ihop efteråt. Det var lite slaskigt väder så Celina ville ta bilen istället, så jag gick dit själv istället med Amanda. Det är skönt att promenera och jag tror det är bra för lillan med den friska luften. På babycafét träffade vi bland annat Anneli med Anton och Åsa med Calle.

Efteråt tog vi ett kort varv i centrum och sen gick vi till pizzeria Roma för att äta lunch. Jag kom till lunchkassan lite senare än de andra tjejerna vid mitt bord, och när jag såg kebabrulle på menyn kände jag att det var precis det jag var som mest sugen på. När jag sen kom tillbaks till bordet insåg jag att alla andra tjejerna bantade! Hade jag vetat det hade jag ju beställt nån annan mat som de inte skulle blivit så suktade av. Men det är inte lätt att veta alla gånger.

Vi blev klara från lunchstället kvart i två och då kände Celina att hon ville skjuta upp vår fika till senare tillfälle istället för hon hade så mycket att göra hemma.

Jag tog en promenad och kom hem precis innan det det började snöa som mest. Amanda sov vidare ett kort tag i garaget, sen lekte vi en stund i hennes lekrum tillsammans. Hon gillar att dra fram grejerna och jag plockar undan, nonstopp. Jag läser i böckerna för henne, berättar vad det står på klossarna och bygger ihop pusslen. Hon ger mig klossar och plockar i och ur klosslådan. Så fort jag slutar och försöker göra något annat tappar hon också intresset och följer efter mig och vill kolla vad jag gör (till exempel försöker kolla nåt på datorn).

När hon började tröttna och jag behövde vila lite tog vi ett bad ihop. Det är en bra grej att göra tillsammans, för jag slipper hålla reda på henne och stoppa henne från att riva fram saker, samtidigt som både hon och jag trivs. Hon försöker i och för sig att äta på schampooflaskorna istället för sina leksaker, men det går det ju att stoppa henne från.

Igår var pappan i Göteborg och när han kom hem på kvällen hade han en massa presenter till oss! Jag fick nytt te och jättefina långkalsonger från Björn borg. De är svarta med en massa pokaler på. Amanda fick en söt klänning från Petit Patapon och en cool svart plyschtröja från Katvig plus ett linne i svartvitt från Hollys. Desssutom hade han hittat några knoppar till våra garderober i sovrummet. Ska ordna bild på Amandas nya kläder!

Idag ska vi på studiebesök på Aquarius Montessori här i Åkersberga. Alexandra har bokat in en tid med dem och undrade om vi vill hänga med, så varför inte? Dessutom kommer vi träffa farmor och farfar nån gång idag, för de ska till Åkersberga och kolla på tapeter till sy och dator-rummet.

Amanda vaknade till förrut så jag tog henne i famnen och tog med henne till soffan. Hon ammade och somnade om, och sover just nu i min famn. Men jag funderar på att väcka henne itll liv så att det finns något hopp om att hon kan vara lite trött när vi ska till Aquarius, för annars har jag en vaken bebis på den långa promenaden och det kan vara rätt så påfrestande. Igår fick jag ta henne i bärselen när vi skulle till pizzerian för hon bara skrek.

Det snöar ute...

Det snöar ute nu. Vi är inne hela dan idag, inte på grund av snön men vi tar det lugnt, både för det var väldigt intensivt igår på kalaset och för att Amanda verkar lite hängig. Jag tror det kan hänga ihop med tänderna, det är nämligen två nya tänder på gång i underkäken brevid de två gaddarna i mitten. Lite feber har hon haft och det fick hon vid de förra tänderna också.

Pappan jobbar sent idag, konsultmöte med middag och förmodligen efterföljande alkoholintag så han kommer kanske hem på småtimmarna. Morfar ville komma förbi och hälsa på en sväng så han kommer strax, så som det nu verkar kommer han nog tajma det precis med att Amanda somnar...

Kom till mamma

Amandas fina presenter på barnkalaset

Tusen tack alla bebiskompisar för alla fina presenter Amanda fick igår på kalaset!

Barnkalas Amanda 1 år

Idag har vi haft barnkalas för Amanda. Det har varit ett underbart myller med småttingar och deras mammor och pappor. Manda, Kalle, Anton, Felicia, Maja, Isabelle, Alexander, Dinah, Ebba, Elliot och så vår lilla Amanda också förstås, så sammanlagt var det elva ungar. En förälder per barn, och så Amandas farmor också som var här och hjälpte till så vi hade huset fullt.

Amanda gillar verkligen att öppna paket nu, hon sliter upp pappret när man säger "Amanda kan du DRA i pappret?" och lyckades faktiskt öppna de flesta paketen utan alltför mycket hjälp om de inte har snören förstås.

Nu sover hon i min famn, helt utpumpad. Farmor har precis åkt och pappa kommer hem strax. Hela köksbänken är full med tårtor och godsaker, kanske pappa vill ha det till middag? Själv är jag ändå sugen på något som inte är sött nu känner jag.

Jo, jag ligger efter i bloggandet

Jo, jag ligger efter i bloggandet! Jag ligger efter massvis. Och det finns ju så mycket jag vill berätta om, skriva ner så jag minns det bättre.

Största nyheten är förstås att Amanda började gå på sin födelsedag. Visst har hon tagit några steg tidigare, men 1-2-3 plask på rumpan har varit så hastigt och obalanserat att det har svårt att säga om hon alls varit medveten om vad hon gjort. Men på födelsedagen var det som om hon fattade grejen. Hon gick, steg efter steg efter steg, i flera meter och höll balansen. Till slut satte hon sig på rumpan men när vi försökte på nytt lite senare gjorde hon om bravaden.

Just nu ligger lilla pyret och sover - klockan är tjugo över nio och det är tisdag så jag är lite sugen på att ta henne till babycafét för jag behöver ju ändå till centrum och handla. Vi har barnkalas imorgon och jag behöver baka lite tills dess. Ja, jag borde väl gjort det långt tidigare men det var så mycket inför festen vi hade i lördags, och så var vi på farfars födelsedagsfirande i Vira i söndags så det var så skönt att bara ta det lugnt igår.

Jag träffade Alexandra på kyrkans öppna förskola i prästgården och när förskolan stängde gick vi en promenad tillsammans med våra sovande små i vagnarna. Sen bjöd jag Alexandra på lunch och fika och lilltjejerna lekte.

Andra kul grejer med Amanda är att Lovisa nog lyckats lära henne att hålla emot leksaker för nu accepterar hon inte alls längre att andra ungar rycker prylar ur famnen på henne - hon drar tillbaks och låter "eeeehh!!" Men själv kan hon lätt rycka prylar ur famnen på andra ungar, och sen bli grinig när de försöker ta tillbaks dem...

Lillan har dessutom blivit jätteduktig på att klappa händerna! Det skojiga är bara att hon gör det spontant när hon fått en tugga mat i munnen. Jag hade morfar på besök i förra veckan och när jag skulle mata Amanda trilskades hon och vände bort munnen och ville inte ha. Men sen när hon ändå tog en sked till slut sa morfar "bravo, bravo!" och klappade händerna, och samma sak på nytt vid nästa sked. Då började lilla pyret också klappa händerna, och sen dess klappar hon händerna när hon får mat.

Julafton

På julaftonsmorgonen åt vi risgrynsgröt, skinka, mögelost, vörtlimpa och nybakade frukt och nötbröd till frukost och efter vi ätit och plockat undan hade jag några paket att slå in som jag inte hunnit med under veckan jag varit sjuk.
Mormor tyckte fortfarande att Amanda är lite mammig - "Det går väl lika bra med mormor?" sa hon till Amanda med ett leende när Amanda skrek och ville till mamma. Nu gör ju Amanda precis likadant ibland med farmor, pappa, morfar - ja alla andra, men det är ändå synd att Amanda inte får träffa sin mormor lite oftare. Kanske blir det tätare besök när hon blir pensionär?
Vi åt lunch i Vira - mackor, med diverse pålägg såsom ost med och utan mögel. skinka, leverpastej.. och så hade farmor gjort nån sorts goda laxrullar också. Det var farmor, farfar, jag och pappan, mormor, morfar, gammelmoster Anette och hennes gubbe och deras två barn Linnea och Lovisa, och så tittade även pappans kusiner Elin och Malin förbi på lunchen.
Mitt i kalle anka gick jag och pappan ut en promenad med Amanda så hon skulle få sova ifred i vagnen, för det var lite stimmigt i huset och hon sover ju bäst när vagnen rör sig. Medans hon sov gick vi varv på varv runt i Vira bruk, och det var inte många som firade jul där- det var tomt i det flesta husen. Det blev lite kallt och ödsligt att gå runt i mörkret men samtidigt väldigt mysigt. Där gick vi, hand i hand och tittade på vår fantastiska lilla flicka. Ett år tidigare på julafton hade jag en jättestor mage och vi funderade på om vi skulle behöva fira hennes födelsedag på julafton eller om hon skulle kunna hålla sig inne en vecka till. Och det kunde hon ju.
Som vanligt åt vi mest av laxen och sillarna och blev rätt så mätta innan köttbullarna, prinskorvarna och skinkan landat på bordet igen. Min äppelsill med calvados gick hem hos alla sillätare och Anette ville ha receptet så det är nog inte sista gången vi äter den sillen.
Tomten passade på att komma när Pappan gick på toa, men han lämnade julklappssäcken och gick rätt fort så pappan fick vara med och titta på när paketpappren revs upp av alla barn och vuxna med för den delen. Det blev ganska kaotiskt. Lovisa, som nu är 2,5 år, har kommit in i en "min!"-fas. Hela tiden skriker hon "MIN! MIN! Min!" Under middagen satt Amanda mellan mig och Lovisas mamma Anette, och när Amanda såg sig om och kastade en blick på sin bordsgranne Anette skrek Lovisa allt hon kunde "MIN MAMMA! MIN MAMMA!" haha som om Amanda skulle vilja byta va... tror inte det :)

Under paketöppnandet fick Amanda några jättefina leksaker av Lovisa och Linnea med familj, som en bultbräda och en lille skutt verktygslåda. Amanda tog upp delarna ur verktygslådan och tuggade lite på dem som vanligt, men Lovisa var direkt framme, drog dem ur händerna på Amanda och skrek "MIN!". Sen tog hon hela verktygslådan, kramade om den hårt i famnen så ingen skulle kunna ta den i från henne och skrek "Min!"¨på nytt. När Amanda tog nån annan pryl istället kom Lovisa på nytt och slet den ur händerna på henne. Det är tur att Amanda inte brydde sig utan bara tog något annat att undersöka istället.

Amandas fick en massa fina presenter på julafton, bland annat en verktygslåda i trä, en bultbräda, e jättefin mjuk gung-ko med hjul som går att vika ner så den går att rulla på också, men den gick tyvärr sönder strax efter nyår så vi ska byta mot en ny. Vidare fick hon teletubbiesdockan Po av Barbro. När hon öppnade paketet tittade hon på sin lille kompis och sa "eh-oh!" precis som Teletubbies gör och gav honom en blöt puss i ansiktet. Hon fick en Teletubbie av oss också, en större variant av Po som kan dansa, blinka med ögonen och spela musik. Ja, det är samma som hon såg på Hamleys i London i höstas. Hon skiner upp varje gång den sjunger.
Ett pussel, en mjuk docka, en mysig hemstickad väst, ett par superbra rödvitrandiga mockasiner och en del andra jättefina kläder fick hon också. Annat vi har att se fram emot är årskortet på Junibacken som börjar gälla i Februari. Vi ska gå på rytmik där, de har rytmik för 1-3åringar varje torsdag. En annan present som kommer räcka ett tag är ett jättestort presentkort på Åhléns från mormor. Amanda fick lite böcker och annat också, men det börjar kanske bli lite väl tråkigt att läsa den här uppräkningen nu så jag slutar här ändå.

Tusen tack för de jättefina presenterna!

Det blev en väldigt trevlig julafton, kanske lite rörigare än vanligt vid presentöppningen men superkul. Det var härligt att se Amandas reaktioner när hon såg leksakerna, allra tydligast blev hon förstås glad när hon såg sina välbekanta Teletubbies men alla andra saker var också spännande att ta upp, vrida och vända på och tugga lite på. Hon börjar fatta hur man öppnar paket och drar gärna av pappret själv.