En dag i stan med Catrin

Vi har varit i stan idag med Catrin och hennes lille Linus, 10 månader. Faktiskt åkte jag och Amanda in till stan ihop med morfar och
mötte Catrin och Linus när de var klara med sin bebisaktivitet på tyska kyrkan i gamla stan.

När vi sågs sov Amanda så vi promenerade en stund, men medans vi funderade på vad vi skulle äta hann Linus också somna. När bägge sov ville vi inte riskera att väcka dem genom att gå in på något lunchställe. Så vi tog istället en mysig hamburgerpicknick utanför Nationalmuseum, precis mittemot Slottet. Jag hade fått te med min hamburgermeny, och jag hade med hett vatten i termos och en tepåse som Catrin kunde ta eftersom jag tagit med vatten för att kunna göra gröt till Amanda.

Jag och Catrin gick till Rum för barn på kulturhuset när Amanda och Linus bägge vaknat, och det var toppen. Det var en liten kö för att komma in, eller snarare för att få parkera barnvagnen, men det gick ändå rätt fort. Medans vi väntade sprang Amanda runt, och gång på gång sprang hon ifrån mig så jag fick springa efter och hämta tillbaks henne. Hon har blivit så tuff, vill gärna vandra iväg och utforska saker på egen hand. Linus gick runt vår vagn och knuffade den så den snurrade runt, det tyckte han var hemskt spännande.

Det märktes att Amanda trivdes med att få komma in och leka, för hon for runt i full fart inne i rummet för småttingarna. Det finns en liten rutgick utan hon gled schkana med väldigt liten lutning som ser ut som en matta. Den försökte Amanda krypa upp för och när det inte gick för hon gled tillbaka blev hon så frustrerad. Hon lät"Eeeh Äääääh" och stånkade, men hon gav sig inte förrän hon kom upp till slut. Nästa gång hon provade gick det direkt mycket bättre, så där lärde hon sig säkert nåt.

På tal om att lära sig - hon lär sig massvis varje dag nu. Och vi lär oss varje dag en massa saker hon kan, för hon kan och förstår en massa som vi inte riktigt insett. Nu på kvällen satt hon med en stor kastrull på golvet, och brevid kastrullen låg ett lock. Det la hon på kastrullen, och sen när vi pratade kunde hon lägga locket på kastrullen när jag bad henne göra det, lägga teklämman i kastrullen, lägga på locket och så vidare när jag sa åt henne. Jättehäftigt.

När jag sjunger "klappa händerna när du är riktigt glad" klappar hon händerna, och nu klappar hon också på huvudet till nästa vers "klappa huvudet när du är riktigt glad". Säger man "var är magen?" drar hon upp tröjan och visar magen. Och när hon hittar en hårborste tar hon den självmant till håret och drar den på huvudet.

Hon blir bara bättre och bättre på att gå, ja hon springer gärna fram nu. Visst kryper hon fortfarande, men det är allt mer sällan. Tidigare fortsatte hon krypandes när hon ramlade men nu verkar det faktiskt som hon föredrar att resa sig upp och fortsätta till fots igen.

Från Åhlens fick Amanda två nya coola jättestora lekkuddar, en röd som ser ut som en bil och en grå som ser ut som en lastbil. Det var halva reapriset på dem, och vi hade ändå kollat på dem tidigare innan de var på rea så det passade ju bra att hitta dem så billigt nu! (100 kr styck mot annars 350kr.) Dessutom fick hon ett par jättebra svarta mjukisbyxor ("jazzbyxor" eller vad det nu kallas) från Rönnish, men de kan hon inte ha än på ett tag för de är i storlek 90/100. Men det känns smart att passa på när det är så mycket rea, så det skadar ju inte att de ligger i garderoben och vänta på att hon växer i dem. Allt det här fick hon faktiskt i present av mormor, för vi vi tog det på presentkortet vi fick i julklapp av henne, suveränt bra faktiskt.