En vecka har gått sen jag skrev nåt sist

En underbar våffeldag

Igår var det våffeldagen, och det firades hemma hos Amanda!

Det var supermysigt med en våffelträff, det är ett så trevligt sätt att samlas på. Alla gillar våfflor och det är ju så kul att träffas så vi blev ett litet gäng med mammor och bebisar: Anton med mamma Anneli, Linus med sin mamma Catrin, Dinah med mamma Aysha, Alexander med sin mamma Louise och så träffade vi Vincent också, och hans mamma Ylva.

Vi hade dubbla våffeljärn igång och syltbuffé och massor av grädde för jag hade uppmanat alla att ta med sig favorittillbehöret så ordnar jag smeten. Catrin hade med sig inlagda körsbär som alla älskade, så synd att man måste åka till Tyskland för att köpa dem.

Småttingarna åt våfflor och körsbär och lekte efteråt, det var full fart i huset. Det blev riktigt mysigt, det här gör jag gärna igen nästa år!

Nu måste jag skynda mig, det är fint väder och jag funderar på att åka in till stan på antingen Skansen eller Junibacken eller kanske bägge och! Men bussen går snart så jag har lite bråttom...

Lite ont i örat

Tog bussen ner till centrum för att gå till husläkaren. I väntrummet träffade vi Alexandra med Felicia. Tänk är det inte lustigt, i vanliga fall ses vi ju på torsdagar på Junibacken men idag sågs vi helt oplanerat i väntrummet på husläkarmottagningen istället. Och då är det ändå bara andra gången någonsin som Amanda är där.

Det fanns en lekhörna för barn i väntrummet, och där lekte Amanda med sån energi att jag redan innan vi fått komma in till läkaren kände mig rätt säker på att hon var på bättringsvägen.

Mycket riktigt, det gick jättebra hos doktorn! Amanda gnällde lite när titta-i-öronen-prylen kom fram men hon satt snällt stilla i mitt knä när doktorn undersökte henne. Det var lite rött i ena örat och det har säkert gjort lite ont, men det var ännu ingen varbildning och vi slipper medicinering. Vår läkare sa att hon trodde att det nog inte skulle bli värre, men om febern skulle gå upp och bli väldigt hög eller om Amanda skulle börja gråta jättemycket och vakna på natten så skulle vi åka in akut under helgen. På grund av detta blir det alltså inget bad för oss i helgen.

Nu är vi hemma igen och har ätit lite mat. Amanda sover och jag borde försöka sova lite jag också, för jag känner mig konstant trött numera. Kanske hänger ihop med att jag nattammar och inte kan somna om på morgonen så jag är oftast vaken från 6-tiden på morgonen eller ännu tidigare. Igår förrgår blev det redan klockan 04. Amanda vaknade, jag fick henne att somna om men hur jag än försökte lyckades jag inte själv. Nu när hon sover ska jag därför passa på att försöka vila upp mig själv lite för när hon väl är vaken igen är det fullt ös på nytt.

Feber

När jag kom hem i onsdags tyckte jag att Amanda kändes varm, och mycket riktigt hade hon feber. Igår var febern uppe i 39.9 och hon har fortfarande feber och dålig aptit. Förra gången hon hade mycket feber i flera dagar visade det sig ju vara öroninflammation så därför ska vi till vårdcentralen idag för säkerhets skull, för att se så att hon inte fått det igen. Det är fredag idag så det känns skönt att kolla detta innan helgen.

Utvecklas i raketfart

Det händer så mycket just nu, jag hinner inte med att beskriva allt. Tiden går så fort och det blir så lite tid vid datorn. Och det är väl bra egentligen. Men idag ska jag passa på att försöka skriva lite för vi är hemma och tar det lugnt idag, eftersom lillan hade 39 graders feber igår kväll.

Nu utvecklas Amanda i raketfart. Man märker att hon lär sig nytt hela tiden och förståelsen ökar. Hon har gått från att vara en liten bebis som helst är i famnen till en väldigt kavat glad liten tjej som utforskar omvärlden i ett rasande tempo.

Hon springer gärna iväg från mig, och kommer tillbaks med saker hon hittar. Det är väldigt tydlig vilka saker hon vill utf0rska mera, för hon grinar om man tar prylarna ifrån henne. Som alldeles nyss till exempel, när jag tog termometern ur händerna på henne. Till viss del får hon utforska den. Vi tar till exempel tempen på nallen och mig också. Men hon får inte kasta runt på termometern allt för mycket. Så jag försiktigt tillbaks termometern ocj försöker ge henne något annat att leka med istället men det hjälps inte, det blir protester i högan sky.

Det är som att hon relativt plötsligt blivit en liten egen person. Hon pekar på saker, säger "där!" eller snarare "dää!" och pekar i böcker och vill jag ska berätta om det hon pekar på.

Jag har läst mycket för henne och pekat på saker och berättat vad hon ser i böckerna. Det är häftigt att hon nu börjar förstå vad som är vad, för jag har testat fråga "var är klockan?" när jag läser en ny bok och då kan hon peka rätt utan att jag visat henne klockan i just den här boken tidigare.

Hur låter hunden? "mmmmmh mmmmh" hummar hon glatt tillbaka. Hur låter katten? "määäääääääää". Igår onsdags när vi var ute och gick gjorde hon plötsligt ljudet hon gör när jag frågar om hunden. Jag vände mig om, och mycket riktigt hade hon ju sett en hund. Vi hade precis passerat några som var ute och gick med sin hund. Och ugglan säger "ho-ho", det har hon också förstått och härmar gärna det ljudet när man gör det eller pratar om ugglan.

Om vi säger att vi ska gå och kissa gör hon "kssssss" ljudet som vi gör när hon ska kissa, och samma händer om man säger ordet "potta". Hon förstår en massa nu. Om jag tar henne i handen och säger "ska vi gå till badrummet?" så tar hon mig direkt till rätt ställe. Samma sak om jag till exempel säger att vi ska gå till köket.

Amanda vann läsarnas roligaste matbilder

Gå in på webbsidan Allt om Barn och scrolla ner till "Läsarnas roligaste matbilder". Ser ni någon ni känner igen? Just det, visst är det Amanda på den tredje bilden!

Hon har vunnit i tävlingen "Läsarnas roligaste matbilder"! Amanda är nummer 8 i bildspelet. Hon och ytterligare 9 kladdiga ungar kommer att få ett matset från Tommee Tippee. Vad kul! En riktigt bra vinst är det också! Jag minns inte exakt vad man kunde få men jag minns i alla fall mugg, en matskål, sked, en hård hakklapp. Vi har ingen hård haklapp och hennes skedar och skålen med sugpropp tycker jag jämnt står i diskmaskinen.

Bokslukaren

Igår var vi på söder och åt lunch med en gammal vän till mig.

När jag åt lunch med min vän sov Amanda i vagnen så jag väckte henne för att få i henne lite mat innan jag gick ifrån lunchstället. Men det gick inget vidare, hon ville inte äta. Jag tänkte att det var för att hon var såpass yrvaken, men det fick istället sin förklaring när vi kom hem, för då hade hon feber. Hon tappar oftast aptiten när hon blir sjuk...

Lyckligt ovetande om att hon höll på att bli dålig gav jag mig ut och tittade i butikerna på Söder. Amanda var inte alls nöjd med att åka i vagnen så hon fick vara i bärsjal och då var hon nöjd. I sjalen satt hon fortfarande när vi gick in på leksaksaffären Krabat och tur var väl det, för där finns det verkligen jättemycket intressanta saker att riva ner från hyllorna. Vi tittade runt på sakerna en lång stund, det fanns verkligen jättemycket fint och vi kom därifrån med en liten söt gryta i emalj till hennes spis i köket och en te-kopp med fat från samma servis.

En annan butik vi gick in i hade bara böcker, kort och tavlor på temat må-bra och positivt tänkande. Men bäst av allt, de hade en helt bedårande liten hundvalp av rasen toypudel. Hur söt som helst, jag blev helt såld på den.. och Amanda blev svartsjuk! Hon blev mycket nöjdare när mamma inte gosade med den lilla hunden. Amanda fick klappa den ystra lilla valpen och den slickade henne på handen. Det tyckte hon var lite läskigt och först var hon lite avvaktande mot valpen. Men det gick bättre och bättre efter ett tag. Jag vill inte att hon blir hundrädd och vi träffar ju annars så sällan hundar så hon får inte så mycket kontakt med hundar, så det här var ett jättebra tillfälle, speciellt som vovven var så liten. Valpen var betydligt mindre än vad våra katter är och såg ut som en leksakshund!

Vi gick götgatsbacken ner med siktet inställt på att besöka barnklädesbutiken Matador kids. Jag hade glömt att kolla exakt adress och jag visste bara på ett ungefär vart den låg. Så när Amanda blev gnälligare och gnälligare i vagnen tog jag upp henne och bar på henne igen, men det blev det blev bara lite bättre. Jag misstänkte att hon var hungrig med tanke på hur lite hon fick i sig till lunch så jag ställde om siktet till att hitta ett fik.

Vi var inte så långt från Mariatorget och där ligger Bokslukaren en fantastiskt bra bokhandel kombinerad med café. Vi hade gått förbi nån annan gång när det varit stängt, så jag tänkte att det var värt ett nytt försök den här gången.

Det var helt rätt val! Det var jättemysigt där, med en lite lekhörna för barnen och härliga röda plyschsoffor man sitter och fikar i. Det känns som de har bokhandeln i filmen "you got mail" som förebild.

Där träffade jag Lydia med som var där med sin dotter tilsammans med en kompis och hennes dotter. Lydia är en gammal skolkompis från högstadiet och gymnasiet och vi bodde dessutom grannar. En sån slump att vi skulle stöta ihop med varandra i den här pyttelilla bokhandeln! Fast egentligen blev jag inte så förvånad, för jag visste att hon har en dotter som är lite äldre än Amanda och de bor nära Mariatorget.

Alla tre småtjejerna lekte och tittade nyfiket på varandra. Amanda fick Ellas Kitchen fruktpuré på tub, för det fanns det att köpa som fika till småttingar. Supermysigt. Själv tog jag en kopp te med en jättegullig minimazarin och pratade med Lydia och den andra mamman.

Anton på besök

Idag, tisdag, blev det inget babycafé. Däremot kom Anton hit på besök med sin mamma.

Skansen med mamma och farmor

Igår, måndag, var vi på Skansen med farmor.

Amanda lekte en ny lek när vi var där. Hon upptäckte att hon blev upplyft så fort hon trillade på marken. Jag brukar ju bara be henne att resa på sig igen, men farmor rusade fram och lyfte upp henne på stört varje gång. Resultatet blev efter ett tag att Amanda började att "trilla" precis hela tiden. Med ett stort leende slängde hon sig på marken i leran och tittade efter farmor för att få bli upplyft igen....

Besök på gymmet

Mitt gym har något som kallas minisats där man kan lämna in sina små på barnpassning medan man tränar. De rekommenderar att man besöker det tillsammans med sitt barn först innan man lämnar det självt där, och man får gärna komma flera gånger så barnen är trygga i miljön. Jag gjorde ett första besök där idag ihop med lillan.

Det var riktigt bra ytor för de små att leka på. Ytmässigt slår det öppna förskolan på fingrarna många gånger om, lekytorna var nära dubbelt så stora som på öppna förskolan. Och det var ju inte precis snålt med leksaker, men det finns ju en annan typ av budget där också kan jag tänka mig .

De hade en stor dubbel rutschkana så man kunde åka två personer samtidigt och för att komma upp till dem fick barnen själva klättra upp över flera platåer och igenom några hinder.
Vi åkte rutschkana, provade bollhavet och lekte med allt möjligt som fanns där. Det var förresten första gången Amanda provade ett bollhav. Jag tror hon tyckte det var kul, fast det är nog ännu roligare när hon är lite äldre. Jag kastade bollar och frågade om hon kunde göra likadant och hon härmade mig gärna. När vi gick in i bollhavet och lekte kom de andra två barnen som var där just då också och skulle leka i bollhavet de också, de tyckte nog jag var en rätt så skojig lektant.
Och det tyckte nog personalen också - "Du vill inte ha jobb här?" skojade de med mig när jag lekte med Amanda och pratade med de andra ungarna.

Min mobil ringde två gånger medan jag var där, och jag gick ut för att svara. Under tiden lekte Amanda vidare med personalen. Jag spanade på henne genom glasrutorna och hon såg inte mig men det gick bra ändå. Det var så härligt att se, och jag kände mig jättestolt.

När jag kom in igen några minuter senare var hon på väg upp för att åka rutschkanan, men när hon hörde min röst bytte hon riktning totalt. Istället vände hon håll, såg jätteglad ut och sa "mamma mamma mamma" så det kan ju hända att hon i efterhand insåg att hon varit ensam.

Det känns väldigt skönt att de kan hämta föräldern om barnet blir ledset. Man fyller i ett papper när man lämnar in barnet där man anger om man kommer vara i gymmet och köra stryka/kondition eller om man går på en klass. På så vis vet de vart de ska hitta föräldern. Superskönt att veta att om hon blir ledsen kan jag vara där inom loppet av nån minut. Då törs jag faktiskt prova lämna henne där med dem. Man får max ha sitt barn där en och en halv timma när man tränar, och man ska givetvis vara kvar i lokalerna. Där jag var, på Sats stadion, tog de som mest emot 10 barn samtidigt men ett barn under 2 år räknar de som 2 barn.

När vi var där hade några lämnat in en jättelugn liten pojke som bara satt i en gåstol i nära 45 minuter, sen gnällde han lite försiktigt så då flyttade personalen honom till en sittpuff och ställde ett babygym framför och då var han tyst och nöjd på nytt. Tänk vad olika alla barn är. Min Amanda hade gallskrikit om jag gått iväg när hon var i hans ålder. Om hon skulle suttit i en sån där stol hade hon aldrig suttit stilla i den utan farit runt över hela golvet och undersökt allt som hon kunde nå.

Mitt intryck av Minisats överträffade mina förväntningar, och jag ska gå dit igen nästa vecka. Då ska jag prova ta en tur i gymmet på en kvart eller så, och går det bra kan jag ju testa ta med träningskläderna också framöver.

pasta med tomatsås till lunch

Sen fick jag städa både köket och bebis...

äter gröt alldeles själv

Leka ute i snön

Babycafét

Imorse kände jag att jag nog skippar babycafét den här gången, för det snöade ute och jag kände inte riktigt för att ge mig ut och pulsa i snön. Det är ju inte helt fel att ta det lugnt hemma heller. Fast sen jag hört av Alexandra och hon erbjöd sig att svänga förbi och hämta upp mig och Amanda på vägen ångrade jag mig och hängde på i alla fall! Tur det, för det var jättetrevligt.

Vi åkte hem till mig efteråt och lät de små leka ute i snön.

glad på kvällen

Ensamma hemma, pappan är i Östersund. Man får sänka ambitionsnivån hemma och bara se till att pyret är på gott humör. Och det gick ju ganska bra.

Grannarna mittöver var förbi på fika igår på kvällen. De väntar bebis till sommaren så de har fått låna ett gäng av mina gamla gravid-tidningar som jag inte gjort mig av med. Vi pratade lite, tänk vad annorlunda funderingarna gick då - vad ska man ha för vagn, vilken typ av bodies ska man ha på bebisen, vilken storlek ska man köpa och hur knäpper man dem. En sån liten detalj det är i det härliga kaos som man vaknar upp i när man har lillskrutten i sin famn.

När man väl hade sin lilla bebis kunde man klä in den i en handduk bara den inte var ledsen, och funderingarna då handlade om färgen på bajset och hur ofta det kom, att den somnade medans den ammade - tänk om den inte får i sig tillräckligt, och varför skriker lillan?

Jag inser när jag pratar med kompisar med barn att Amanda varit lite speciell i sitt behov av närhet. Jag har burit väldigt mycket på henne, för så fort hon inte var i famnen skrek hon helt hysteriskt. En av de bästa prylarna i början var bärsjalen som jag chansade att köpa när jag var i nionde månaden.

När jag fick lite frågor om knäppningar på bodies gick jag och hämtade några av de första plaggen i storlek 50 ur lådan med urväxta plagg. Oj oj vad liten hon var, jag minns ju att hon badade i de plaggen, de var ju jättestora på henne då. Och nu är de pyttepyttesmå! Har hon verkligen varit så liten?

Badhuset idag

Idag har vi varit på badhuset, Söra simhall och badat ihop med Felicia och hennes mamma Alexandra. Vi badade i över en timma och det är tredje dan i rad som vi badar f ör vi har varit på babysim både lördag och söndag den här helgen.

När vi var på badhuset idag passade vi på att öva lite ryggsäckssim med dyk. Det går ut på att bebisen får hänga på ryggen medans man simmar, och hålla fast sig runt mammas (eller pappas) hals eller i axlar. Amanda håller gärna i min bikini. Sen simmar man och rätt vad det är säger man "Amanda, dyk!" och dyker under vattnet. Bebisen hänger på ner under vattnet och upp igen. Amanda är superduktig på den här övningen, det verkar passa henne jättebra eftersom hon gärna kan vara lite klängig.

Efter badet bastade vi igen. Som vanligt får jag springa efter Amanda precis hela tiden, för hon vill bara springa iväg på egna små äventyr.

Födelsedagsfirande med indiskt

Även om jag inte varit så mycket för att fira min egen födelsedag de senaste åren, har jag kommit fram till att födelsedagar ändå är en väldigt bra ursäkt för att ställa till med en trevlig fest.

Igår firade vi att jag fyllt år i veckan tillsammans med släkten. Visserligen Jonas släkt, men jag har inte så många av den varan här i trakten och de känns som mina numera. Vi som sågs igår var Barbro, Peter, Roger, Anki, Anita, Totte och Anette med Linnea och Lovisa. Jag fick ett fantastiskt fint halsband av Barbro i form av ett hjärta som hängde på snedden i fina band. Det var så personligt också, hon hade hittat det på Antikmässan och tänkt på mig direkt. Det värmer verkligen mitt hjärta! Dessutom fick jag en sak jag önskat mig, mycket för Amandas räkning faktiskt, och det var en elektrisk citruspress. Amanda älskar ju färskpressad apelsinjuice - och vem gör väl inte det? - men det är ju nyttigt också, så jag har pressat för hand till henne ibland men det är rätt så jobbigt. Men med den här apparaten går det suveränt, jag är så nöjd och glad över den! Dessutom fick jag fantastiskt fina blommor som jag kan njuta av lite extra nu när det är slaskigt ute.

När farmor och farfar kom med paketet som innehöll citruspressen blev hon alldeles vild, drog i det och ville direkt riva upp pappret. Vi försökte få henne att hålla sig lite men det gick inte, innan jag hann komma fram till det var det halvt upprivet redan.

Men det var visst inte bara jag som fick paket. Förrutom att Amanda öppnade mitt paket direkt utan att fråga fick hon faktiskt flera stycken själv också. Så är det kanske när man är liten och söt. Hon fick en bedårande söt liten hund av Barbro, och den kunde skälla, gny och vifta på svansen. Så söt. Och det kändes extra speciellt för mig att se den för den var så lik mitt favoritgosedjur från när jag var liten. Linnea och Lovisa hade med sig ett paket med en rolig liten tiger i hårdplast. Tryckte man den på svansen på rätta viset kunde den ryta, och ur munnen lyste det av en inbyggd lampa.

Amanda lekte massvis med Lovisa och Linnea. Hon sprang efter dem varv efter varv och det är ju en liten bit mellan vardagsrummet och Amandas lekrum så vi fick höra mycket småtramp.

Till middag åt vi indiska grytor, jag hade gjort tre olika och två sorters ris.

Middag i Vira

I fredags var vi bjudna till Vira på middag för att passa på att träffa Ann-Christin från Gotland som var här på besök i några dagar. Amanda fick en jättesöt elefant i present av Ann-Christin. Hur söt som helst! Amanda kramade den direkt och hemma har hon sedan sprungit runt med elefanten i famnen. Dessutom ett spelande litet lejon på hjul av farmor och farfar i Maria-present, eftersom hon precis haft namnsdag. Det låter väldigt illa och är visst väldigt roligt att trycka på.. men man står ut eftersom hon är glad medans hon håller på.

Hon är väldigt förtjust i att öppna paket nu! Hon blir som tokig när hon ser ett paket och river upp pappet jättefort.

Vi stannade längre än vi tänkt för det var så trevligt, egentligen behövde vi ju åka hem och förbereda inför att vi skulle ha fest dan därpå men det är ju så mycket tråkigare.

Junibacken med Felicia

I torsdags hängde lilla kompisen Felicia och hennes mamma Alexandra med till Junibacken för första gången och de blev stormförtjusta i det så de planerar att följa med fler gånger. Det är ju jättekul, eftersom jag nu går dit i stort sett varje vecka med Amanda så är det kul med lite sällskap också.

Amanda är lite annorlunda under sångstunderna på såna här samlingar mot hur hon är när man sjunger hemma. Ofta tittar hon bara på hur alla gör rörelserna till låtarna och följer allt intresserat med blicken när man är borta. Men hemma gör hon rörelser till visorna med full energi. Imse vimse spindel, i ett hus i skogens slut och hej till vädret kopierar hon alla de rörelser man gör hemma men på Junibacken är hon mycket lugnare. Men det märks ju att hon tar in intrycken för när jag sjöng "hej till vädret" hemma för henne gjorde hon direkt rörelserna rätt och den har hon faktiskt bara hört på Junibacken.

När våra småtjejer blev trötta mitt på dan gick vi ut, åt mysig picknick utomhus och gick på promenad innan vi gick tillbaks till Junibacken.

Skansen

Babycafé

Idag har vi varit på babycafét. Efteråt tog Amanda en liten promenad i snön, och gick hela vägen till centrum. Nästan i alla fall, jag bar över gatan förstås.

lillskruttan sover fortfarande

Lillskruttan sover fortfarande, själv har jag varit vaken sen strax efter fem. Det var ju dumt, men jag kan ibland ha så svårt för att somna om när jag väl har vaknat.

Idag är det tisdag, vilket betyder babycafé. Nu börjar det bli hög tid att gå dit om hon ska hinna leka lite innan sångstunden. Tror jag testar göra som förra veckan - försiktigt klä på henne lite och lyfta ner henne i åkpåsen i vagnen sovande så hon får sova på vägen också. Det är ju skönast för henne om hon är ordentligt utvilad.

Bilden ovan är från när hon låg och sov fridfullt i söndags strax innan vi åkte till Antons kalas.

tvätta håret

Hon är så häftig, det är så mycket som hon förstår. Igår när jag tvättade ansiktet satte jag ner henne i badkaret bland alla badleksakerna för att kunna tvätta mig utan att hon river hela badrummet under tiden. Får hon chansen tar hon annars tvättlapparna under skötbordet och kastar runt dem i badrummet, och öppnar alla lådorna som går att öppna och slänger ut innehållet på golvet.

När jag tittade upp från handfatet såg jag att hon satt med en schampoflaska i handen. Tittade på den, och sen tog hon händerna till huvudet och gnuggade i håret. Hon förstod, det var en flaska med sånt man har i håret. Det lilla tecknet på vad hon faktiskt egentligen förstår av sin omvärld tyckte jag var häftigt.

badhuset, indiern och lådklättring

Vi säger åt henne gång på gång, "Amanda klättra inte på lådan!" men hon tycker det är jättekul och klättrar på ändå. Överhuvudtaget kan jag inte precis påstå att den här ettåringen gör speciellt mycket som man säger åt henne. Fast vilken ettåring gör väl det. Det finns ju så mycket som ska utforskas och provas.

På badhuset idag sprang hon iväg från mig i omklädesrummet i vanlig ordning. Jag hinner inte byta om eller packa fram handdukar förrän jag måste släppa allt och springa och fånga in henne innan hon springer in i duschen med kläderna på. Det skulle liksom inte vara ett problem för henne att ställa sig och duscha med kläderna på. Det skulle nog inte störa henne alls att blöta ner sig lite utan bara vara roligt, ett tag i alla fall.

Det var kul att bada! Igår på Antons kalas hade jag pratat med Alexandra om badet och tipsat henne om att ringa öppna förskolan och kolla om det fanns plats. Och när jag träffade personalen från förskolan bekräftade de att det hade ringt en tjej på morgonen, men att de sagt till henne att det var fullt. Vad tråkigt. Speciellt som det faktiskt var två som inte dök upp. Hoppas vi kan gå dit ihop nån annan gång. Gärna nästa, för då har de faktiskt bokat simundervisningsbassängen istället.

Den lilla bassängen är ju bra på så vis att de små kan sitta, stå och gå själva i vattnet och leka med vattenleksaker. Men det är en minimal bassäng, på tok för liten egentligen. Och det blir rätt trångt i den med alla mammor, och ibland nån enstaka pappa som de flesta sitter stilla med sina bebisar i knät.

Amanda var först i bassängen och sist ur, och hela vägen på gott humör. Vi och en pappa och hans son på 1,5 år inväntade bägge att simskolebassängen skulle bli ledig och det blev den efter 45 minuter i plaskbassängen och sen badade vi säkert en halvtimma i den bassängen också.

Eftersom det inte var nåt babysim i helgen på grund av sportlov känns det extra bra att vi fick göra några provdyk från kanten även den här veckan, så det inte dröjer allt för länge mellan gångerna.

Efter badet bastade vi, duschade och klädde på oss utan stress och sen gick jag till den indiska restaurangen för att vi skulle få oss en riktigt god och trevlig födelsedagslunch. De är så himla trevliga där, och det är kul att de är så väldigt barnkära! Jag hade inte haft med mig nån mat till Amanda så det är ett perfekt ställe att gå till då. Precis som förra gången fick jag en extra tallrik med en extra portion chicken tikka masala till Amanda. Hon tycker det är jättegott, och det gör ju jag med.

Man måste uppföra sig när man är på restaurang Amanda, sa jag när hon gång på gång hamrade med sin plaskmugg i bordet. Att slänga den i golvet var också kul, och extra kul är det förstås när personalen som jobbar där tar upp den, då får man ju extra uppmärksamhet.

Efteråt gick vi till Ica där har handlade mat inför kvällens middag. Jag träffade Aysha där med Dinah, vi verkar ofta stöta ihop med varann just på Ica. Medans vi pratade släckte Amanda ögonen, och jag var förvånad att hon inte somnat tidigare.

Morfar ringde mig på mobilen och ville möta mig och ge mig blommor, så vi sågs på biblioteket och jag tog bussen hem efteråt för att inte blommorna skulle frysa. Det var tre barnvagnar som gick på vid stationen och när en skulle av blev vi tvugna att krångla lite med att flytta runt vagnarna vilket gjorde att Amanda vaknade.

Mammans födelsedag

Hon är grym på paket sa pappan när Amanda rev upp pappret. Det gick jättefort för henne att öppna mina födelsedagspaket!

På kvällen fick vi oväntat besök, som vi bjudit in till själva. Vi skickat SMS till släkten och sagt de var välkomna på tårta samma dag som jag fyller år. Men det var så pass många som inte kunde komma så vi skickade ett nytt SMS och flyttade fikan till nu på lördag istället. Men alla hade inte sett det andra SMSet... Mitt i mitt stökiga bakprojekt när allt såg kaos ut hemma dök Pelle och Maggan upp med en otroligt vacker bukett, choklad och en låda med goda öler och ölkorv som tack för hjälpen med datorn till pappan.

Vi fikade och åt semlor. Det var riktigt roligt att träffa dem och att hinna prata med dem lite mer. När det är fest och många kommer hinner man ju tyvärr inte prata så mycket med alla. Jag hoppas verkligen de dyker upp på lördag också, annars känns det som vi lurat dem och snuvat dem på festen! Det var ju himla dumt av mig att hålla på och ändra datum och sen inte verkligen kolla så att alla fått beskedet om det nya datumet, men det blev ju bra ändå. Förhoppningsvis kan vi ses på lördag också.