I torsdags hängde lilla kompisen Felicia och hennes mamma Alexandra med till Junibacken för första gången och de blev stormförtjusta i det så de planerar att följa med fler gånger. Det är ju jättekul, eftersom jag nu går dit i stort sett varje vecka med Amanda så är det kul med lite sällskap också.
Amanda är lite annorlunda under sångstunderna på såna här samlingar mot hur hon är när man sjunger hemma. Ofta tittar hon bara på hur alla gör rörelserna till låtarna och följer allt intresserat med blicken när man är borta. Men hemma gör hon rörelser till visorna med full energi. Imse vimse spindel, i ett hus i skogens slut och hej till vädret kopierar hon alla de rörelser man gör hemma men på Junibacken är hon mycket lugnare. Men det märks ju att hon tar in intrycken för när jag sjöng "hej till vädret" hemma för henne gjorde hon direkt rörelserna rätt och den har hon faktiskt bara hört på Junibacken.
När våra småtjejer blev trötta mitt på dan gick vi ut, åt mysig picknick utomhus och gick på promenad innan vi gick tillbaks till Junibacken.
Posts
No comments:
Post a Comment