Grannarna mittöver var förbi på fika igår på kvällen. De väntar bebis till sommaren så de har fått låna ett gäng av mina gamla gravid-tidningar som jag inte gjort mig av med. Vi pratade lite, tänk vad annorlunda funderingarna gick då - vad ska man ha för vagn, vilken typ av bodies ska man ha på bebisen, vilken storlek ska man köpa och hur knäpper man dem. En sån liten detalj det är i det härliga kaos som man vaknar upp i när man har lillskrutten i sin famn.
När man väl hade sin lilla bebis kunde man klä in den i en handduk bara den inte var ledsen, och funderingarna då handlade om färgen på bajset och hur ofta det kom, att den somnade medans den ammade - tänk om den inte får i sig tillräckligt, och varför skriker lillan?
Jag inser när jag pratar med kompisar med barn att Amanda varit lite speciell i sitt behov av närhet. Jag har burit väldigt mycket på henne, för så fort hon inte var i famnen skrek hon helt hysteriskt. En av de bästa prylarna i början var bärsjalen som jag chansade att köpa när jag var i nionde månaden.
När jag fick lite frågor om knäppningar på bodies gick jag och hämtade några av de första plaggen i storlek 50 ur lådan med urväxta plagg. Oj oj vad liten hon var, jag minns ju att hon badade i de plaggen, de var ju jättestora på henne då. Och nu är de pyttepyttesmå! Har hon verkligen varit så liten?
Posts
No comments:
Post a Comment