Besök på gymmet

Mitt gym har något som kallas minisats där man kan lämna in sina små på barnpassning medan man tränar. De rekommenderar att man besöker det tillsammans med sitt barn först innan man lämnar det självt där, och man får gärna komma flera gånger så barnen är trygga i miljön. Jag gjorde ett första besök där idag ihop med lillan.

Det var riktigt bra ytor för de små att leka på. Ytmässigt slår det öppna förskolan på fingrarna många gånger om, lekytorna var nära dubbelt så stora som på öppna förskolan. Och det var ju inte precis snålt med leksaker, men det finns ju en annan typ av budget där också kan jag tänka mig .

De hade en stor dubbel rutschkana så man kunde åka två personer samtidigt och för att komma upp till dem fick barnen själva klättra upp över flera platåer och igenom några hinder.
Vi åkte rutschkana, provade bollhavet och lekte med allt möjligt som fanns där. Det var förresten första gången Amanda provade ett bollhav. Jag tror hon tyckte det var kul, fast det är nog ännu roligare när hon är lite äldre. Jag kastade bollar och frågade om hon kunde göra likadant och hon härmade mig gärna. När vi gick in i bollhavet och lekte kom de andra två barnen som var där just då också och skulle leka i bollhavet de också, de tyckte nog jag var en rätt så skojig lektant.
Och det tyckte nog personalen också - "Du vill inte ha jobb här?" skojade de med mig när jag lekte med Amanda och pratade med de andra ungarna.

Min mobil ringde två gånger medan jag var där, och jag gick ut för att svara. Under tiden lekte Amanda vidare med personalen. Jag spanade på henne genom glasrutorna och hon såg inte mig men det gick bra ändå. Det var så härligt att se, och jag kände mig jättestolt.

När jag kom in igen några minuter senare var hon på väg upp för att åka rutschkanan, men när hon hörde min röst bytte hon riktning totalt. Istället vände hon håll, såg jätteglad ut och sa "mamma mamma mamma" så det kan ju hända att hon i efterhand insåg att hon varit ensam.

Det känns väldigt skönt att de kan hämta föräldern om barnet blir ledset. Man fyller i ett papper när man lämnar in barnet där man anger om man kommer vara i gymmet och köra stryka/kondition eller om man går på en klass. På så vis vet de vart de ska hitta föräldern. Superskönt att veta att om hon blir ledsen kan jag vara där inom loppet av nån minut. Då törs jag faktiskt prova lämna henne där med dem. Man får max ha sitt barn där en och en halv timma när man tränar, och man ska givetvis vara kvar i lokalerna. Där jag var, på Sats stadion, tog de som mest emot 10 barn samtidigt men ett barn under 2 år räknar de som 2 barn.

När vi var där hade några lämnat in en jättelugn liten pojke som bara satt i en gåstol i nära 45 minuter, sen gnällde han lite försiktigt så då flyttade personalen honom till en sittpuff och ställde ett babygym framför och då var han tyst och nöjd på nytt. Tänk vad olika alla barn är. Min Amanda hade gallskrikit om jag gått iväg när hon var i hans ålder. Om hon skulle suttit i en sån där stol hade hon aldrig suttit stilla i den utan farit runt över hela golvet och undersökt allt som hon kunde nå.

Mitt intryck av Minisats överträffade mina förväntningar, och jag ska gå dit igen nästa vecka. Då ska jag prova ta en tur i gymmet på en kvart eller så, och går det bra kan jag ju testa ta med träningskläderna också framöver.