badhuset, indiern och lådklättring

Vi säger åt henne gång på gång, "Amanda klättra inte på lådan!" men hon tycker det är jättekul och klättrar på ändå. Överhuvudtaget kan jag inte precis påstå att den här ettåringen gör speciellt mycket som man säger åt henne. Fast vilken ettåring gör väl det. Det finns ju så mycket som ska utforskas och provas.

På badhuset idag sprang hon iväg från mig i omklädesrummet i vanlig ordning. Jag hinner inte byta om eller packa fram handdukar förrän jag måste släppa allt och springa och fånga in henne innan hon springer in i duschen med kläderna på. Det skulle liksom inte vara ett problem för henne att ställa sig och duscha med kläderna på. Det skulle nog inte störa henne alls att blöta ner sig lite utan bara vara roligt, ett tag i alla fall.

Det var kul att bada! Igår på Antons kalas hade jag pratat med Alexandra om badet och tipsat henne om att ringa öppna förskolan och kolla om det fanns plats. Och när jag träffade personalen från förskolan bekräftade de att det hade ringt en tjej på morgonen, men att de sagt till henne att det var fullt. Vad tråkigt. Speciellt som det faktiskt var två som inte dök upp. Hoppas vi kan gå dit ihop nån annan gång. Gärna nästa, för då har de faktiskt bokat simundervisningsbassängen istället.

Den lilla bassängen är ju bra på så vis att de små kan sitta, stå och gå själva i vattnet och leka med vattenleksaker. Men det är en minimal bassäng, på tok för liten egentligen. Och det blir rätt trångt i den med alla mammor, och ibland nån enstaka pappa som de flesta sitter stilla med sina bebisar i knät.

Amanda var först i bassängen och sist ur, och hela vägen på gott humör. Vi och en pappa och hans son på 1,5 år inväntade bägge att simskolebassängen skulle bli ledig och det blev den efter 45 minuter i plaskbassängen och sen badade vi säkert en halvtimma i den bassängen också.

Eftersom det inte var nåt babysim i helgen på grund av sportlov känns det extra bra att vi fick göra några provdyk från kanten även den här veckan, så det inte dröjer allt för länge mellan gångerna.

Efter badet bastade vi, duschade och klädde på oss utan stress och sen gick jag till den indiska restaurangen för att vi skulle få oss en riktigt god och trevlig födelsedagslunch. De är så himla trevliga där, och det är kul att de är så väldigt barnkära! Jag hade inte haft med mig nån mat till Amanda så det är ett perfekt ställe att gå till då. Precis som förra gången fick jag en extra tallrik med en extra portion chicken tikka masala till Amanda. Hon tycker det är jättegott, och det gör ju jag med.

Man måste uppföra sig när man är på restaurang Amanda, sa jag när hon gång på gång hamrade med sin plaskmugg i bordet. Att slänga den i golvet var också kul, och extra kul är det förstås när personalen som jobbar där tar upp den, då får man ju extra uppmärksamhet.

Efteråt gick vi till Ica där har handlade mat inför kvällens middag. Jag träffade Aysha där med Dinah, vi verkar ofta stöta ihop med varann just på Ica. Medans vi pratade släckte Amanda ögonen, och jag var förvånad att hon inte somnat tidigare.

Morfar ringde mig på mobilen och ville möta mig och ge mig blommor, så vi sågs på biblioteket och jag tog bussen hem efteråt för att inte blommorna skulle frysa. Det var tre barnvagnar som gick på vid stationen och när en skulle av blev vi tvugna att krångla lite med att flytta runt vagnarna vilket gjorde att Amanda vaknade.