Fest med huliganer

Festen igår var lite annat än hur festerna var förr.
Tre små barn som tävlade om att låta mest. Det var leksaker på golvet, på matbordet, och i munnen på de små. Bang, pang! Leksaker slängdes i golvet. Värdparet (utan barn) fick nog lite panik när de små hulliganerna släpptes lösa i det nyrenoverade vardagsrummet.

Amanda kröp gång på gång fram till lådan med Lapin Kulta. Hon reste sig upp med öl-lådan som stöd och sa aah-aa-aah. Det gick inte åt så mycket öl under kvällen så lådan var stabil att dra i hela kvällen. Vi hade tagit med hennes låda som det ploppar upp djur på när man trycker på knapparna, och den gillade de andra barnen som var på besök också. Amanda lånade en leksak av Jonatan som spelade en massa melodier och sjöng låtar. Den var rätt hemsk men den höll ju henne nöjd så vi fick lyssna på bussen går och allt vad den nu spelade under middagen.

Det var en trevlig kväll, fast den blev lite kortare än festerna brukade vara. Vi var sist att gå, men vi var ändå hemma innan midnatt. Eftersom Amanda hade somnat fick hon sova i klänningen i natt.

Bilutställning Rosersberg

Vi har precis kommit hem från bilutställningen vid Rosersbergs slott. Vi var där med farfar, och jag övningskörde både dit och tillbaka. Tyvärr glömde jag ta med mig kameran dit men jag tog några bilder på Amanda i sina fina kläder med biltema här hemma istället.

Babysimmet gick jättebra, det märktes att Amanda tyckte det var kul! Det höll bara på i ca 25 minuter första gången, men vi fick bada i några minuter till, vi som ville. Och det kan jag lova att lilla Amanda gjorde, hon älskar att plaska!

Förutom Anton som vi kände sen tidigare och som vi visste skulle dit träffade vi en till bekant, Elliot, där. Nu b

Strax ska vi byta om för vi är bjuda på middag hos Johan och Marie ikväll. Pappan har somnat i soffan mittemot...

Dags för babysim

När jag låg och ammade Amanda i sömnen tänkte jag på hur kort den här tiden är. Närheten till henne är fantastisk, hon ger så mycket och det pirrar i magen på mig av lycka. Tiden går så fort, men samtidigt blir det bara bättre allteftersom hon utvecklas och blir bättre på att kommunicera med oss .Det är så underbart.

Idag är det babysimpremiär! Jag tror hon kommer älska det, med tanke på hur förtjust hon är i att bada. Det ska vara 33 grader varmt i bassängen så det blir ju nästan som att bada i badkaret och hon har ju ändå badat i hav och sjö under sommaren. Jag har lagt fram sånt som vi ska ha med oss i hallen - schampoo, duschtvål, handdukar och badkläder till mamman och pappan, ett par pyttesmå badbyxor till lillan....

mammagruppslunch hemma hos mig och Amanda

Längst bak från vänster: Emilie, Felicia. Främre raden: Lottas Amanda, min Amanda, Isabelle.

Idag har det varit mammagruppsträff hemma hos mig och Amanda.

På försäljningen i Hagbyhöjden häromveckan träffade jag några andra mammor ur vår mammagrupp och vi tyckte alla att det vore kul att ses igen. Vi sa sådär som man ofta gör:
"åh, vi borde ses igen" eller... "ja vi borde verkligen ta en träff snart igen!" Men så orkar ingen ta tag i det och det rinner ut i sanden...

Så när vi lät precis sådär när vi sågs i förra veckan kom jag på mig själv att säga "Vi kan ta det hemma hos mig!" Jag skickade ut ett mail till mailgruppen också.

Visst är det lite pyssel innan med förberedelser som att att fixa mat, plocka iordning lite och dammsuga, men det är så kul när det väl blir av så det är absolut är värt det!

Strax före elva dök fyra mammor upp, en till mötte upp oss på promenaden runt Norrö och en kom till lunchen när vi promenerat färdigt. Sammanlagt blev vi alltså sju med mig. Lotta och Amanda, Ylva och Vincent, Celina och Isabelle, Alexandra och Felicia, Carin med Emelie och Anneli och Anton.

När vi kom hem igen bjöd jag på lunch - thaigryta med kyckling och jasminris och lite senare fikade vi te, kaffe bullar och kakor.

Det blir ett underbart kaos med alla krypande bebisar som far åt alla håll, antingen åt varsitt håll så man får springa efter dem eller rakt emot varann så man får skynda sig att fånga upp dem innan de börjar dra i varann och brotta ner varandra. Det gnälls, skrattas, skramlas, skriks och mammorna babblar på samtidigt som de försöker hålla reda på sina små.

Alexandra och jag avslutade med en sista promenad längs kanalen och då sov både Amanda och Felicia. När jag kom tillbaks sov Amanda vidare i garaget i säkert en timma innan hon vaknade.

Nu är jag faktiskt riktigt trött. Jag sa kanske inte det, men dagen började riktigt tidigt idag. I och med att vi inte hann med någon övningskörning igår kväll pga att pappans styrelsemöte drog ut på tiden bestämde vi att vi tar körningen på morgonen istället. Jag väckte Amanda innan sju på morgonen för att hon skulle hinna bli trött igen tills vi skulle ut och åka men hon måste ha förstått min lilla plan för hon blev istället superpigg. Vi provade ge oss av ändå, men hon skrek hysteriskt så vi fick stanna bilen på statoil. När jag ammat henne till sömns kunde vi sedan köra nån timma innan pappan behövde åka vidare till jobbet.

Trött mamma får skylla sig själv

Idag är mamman trött. Men man kanske får skylla sig själv lite när man vaknar strax efter fem på morgonen och sen inte somnar om. Jag försökte verkligen, men det gick faktiskt inte. Så jag läste en stund i "En fuskmammas bekännelser" som jag lånade igår på biblioteket och försökte sen lite till. Pappans väckarklocka ringde, pappan stängde av den och sov vidare. Efter ett tag petade jag på honom och undrade om han inte skulle gå upp. "Jo snart..." mumlade han. "Ok kan jag passa på att duscha först medans du passar lillan i så fall?" frågade jag. Sen när jag duschat fanns det ju inte en chans att jag kunde somna om.

Nu är vädret jättefint, men jag är zombietrött. Jag känner att jag skulle vilja gå ut och gå men jag är inte säker på om jag orkar.. fast jag borde, annars känner jag mig så instängd. Speciellt som pappan kommer hem lite senare än vanligt ikväll. Och när han kommer ska vi ju ut och övningsköra.

Amanda är just nu vaken fast hon är egentligen hur trött som helst. Först ville hon ha bröstet, sen släppte hon och skrek, jag bytte sida, det gick ett tag, sen släppte hon och skrek och skrek och sådär höll hon på. Till slut tog jag det skrikande lilla pyret i famnen, gick bort till datorn satte på Teletubbies - hon tystnade direkt. Så jag passar på att skriva lite medans hon nu ligger halvt sovande i mitt knä och tittar på de fåniga favoritfigurerna.

babycafépremiär för säsongen

Igår, tisdag, var det säsongspremiär för Babycafét på Kyrkligt centrum. Det händer ju inte så överdrivet mycket spännande saker i Åkersberga för en mammaledig, så att babycafét öppnar igen var ju något att se fram emot. Träffa andra mammor och prata vardagsliv och hur bebisarna utvecklas, och låta de små leka av sig i lekrum fullt med nya saker samtidigt som man för fullt hindrar dem från att dra varandra i håret. Sångstund med kyrkopersonalen. (Nej jag lovar, det är inga psalmer) Tjohoo!

Jag hörde av mig till Celina och frågade om hon och Isabelle var sugna på att hänga med och de gjorde gärna sällskap ner. Det är konstigt hur sällan jag och Celina träffas med tanke på hur nära vi bor, men vi verkar vara ungefär lika bra på att boka upp oss i samma perioder. Dessutom har Celina en hel del rutiner som låser in henne, som att hennes bebis måste äta klockan 11 och sova i sin egna säng vid 19-tiden.

Puh ja rutiner. Visst har vi också vissa rutiner. Amanda är värsta kvällspigga nattugglan som aldrig går att lägga innan oss. Vill vi hitta på något på kvällen, besöka kompisar eller farmor och farfar - inga problem! Amanda är ju oftast på rätt så bra humör bara hon sovit någolunda under dagen så hon tycker det är kul när det händer saker. Och maten, tja.. hon får riktig mat när hon är på tillräckligt gott humör för det och amning annars. Det verkar funka det med. Kanske man borde ha mer Ordnade Rutiner. Men samtidigt. Äh, det går ju faktiskt bra så här. If it´s not broken don´t fix it.

På babycafét träffade jag Ylva och Lotta som var där med sina små. Små förresten, nej alla börjar ju bli stora nu, gud vad alla bebisar växer. Ja det är väl klart de växer men det blir så uppenbart att det händer mycket när jag inte sett dem på ett tag och de plötsligt har utvecklats massvis sen jag såg dem sist.

Vincent såg jag visseligen hos på klädvisningen i Hagbyhöjden men Lottas lilla Manda sov då, så henne var det längre sen jag såg. Hon hade fått jättebra balans (nåja för att vara bebis, alltså) och kunde stå helt själv och ta några steg. Jättesöt. Och Vincent var förstås bedårande som alltid. Ett riktigt litet charmtroll.

Vi satt och pratade och våra glada och nyfikna småttingar lekte i den stora lekpölen i sådär 45 minuter innan sångstund, utan större missöden än att de försökte dra varann i varandra.
Tänk så annorlunda mot i våras, när bebisarna bara låg i famnen och var mer intresserade av mammans bröst än omgivningen runt ikring. Varje tid har sin charm, men jag tror att det stämmer det som de säger, att det blir bara roligare och roligare. I alla fall till tonåren eller så.

Klockan 11 var det sångstund. Amanda var för mycket uppe i varv för att vilja sitta still, så hon kröp iväg och en glad sångfröken fångade upp henne, och lät henne göra rörelserna till låtarna.
Efteråt matade vi våra bebisar och fikade lite. Det är faktiskt ruskigt prisvärt på babycafét. Man betalar 10 kronor per gång och då ingår att barnen får leka i lekrummen fulla med leksaker, sångstund, te, kaffe, knäckebröd, smörgåsrån, ost, marmelad och bebisgröt. Jämför det med 20 kronor per besök (eller 15 med klippkort) på öppna förskolan och då får man bara tillgång till lekrum och en sångstund - fika får man köpa där men det är inte världens roligaste urval och gröt får man se till att ha med sig själv. Nu har man ju oftast det, men ändå. Å andra sidan får man på öppna förskolan tillgång till duktig personal som uppenbart är proffs på det de gör, och sångstunden är lite bättre förberedd med texthäften.

Min Amanda, Lottas Amanda, eller Manda som de brukar kalla henne hemma, och Vincent däckade alla när vi gick därifrån.

Vi tog ett varv i skobutiken för Lotta och Ylva behövde bägge titta på barnskor. Behovet till Amanda är än så länge rätt så litet eftersom hon inte kan gå ännu. När vi stod utanför skobutiken såg sig Ylva plötsligt hastigt runt om kring och sa med en stigande panik i rösten "Var är min vagn!?" Åh nej panik, det viktigaste man har borta (Nej, inte vagnen, bebisen!)
Men hon hade ju fått utbyte. Kvar stod Lottas vagn med sovande Manda. Lotta hade gått in i butiken och hade ännu inte märkt att hon hade rullat iväg med fel unge. Det var ju rätt så kul.

Vi tog lunch på övervåningen i centrumet, jag åt en helt ok yakiniku. Alla bebisar vaknade förstås lämpligt nog när vagnarna stannade och det skramlades med brickor och tallrikar. Vincent och Manda satt duktigt kvar i sina vagnar men min lilla fröken verkar ha panik över att sitta i vagnen så hon fick sitta i knät medans jag hela tiden fick hindra hennes ivriga händer från att dra i min tallrik och kladda ner fingrarna med riset.

Lotta behövde gå och hämta på dagis så jag och Ylva gick på promenad. Amanda grinade i vagnen så hon fick åka Beco istället där hon somnade efter ett tag, fast inte utan lite amning. Man ska tydligen kunna amma i bärselen medans man bär bebisen. Jag måste kolla in instruktionsDVDn och se hur det är tänkt man ska göra, för så som jag gjorde var det nog inte tänkt. Det var skönt att röra på sig lite, vi gick ca 7 km och gick sen förbi biblioteket.

Jag lånade lite talböcker och några andra böcker. När pappan såg bokhögen på bänken i köket hojtade han "Vad är det här för värsta feministlitteraturen!?". Jag hade hittat en bok som heter "Familjens projektledare säger upp sig" men han behöver inte vara allt för orolig, jag var bara lite nyfiken på den för jag hört om den i media. Det jag läst än så länge i den är visseligen något roande men rätt så överdrivet också.

Ylva tipsade mig om att det är skönt att lyssna på talböcker när man matar bebis bland annat, och det fick mig att låna några för att prova. Jag laddade datorns cdspelare med första skivan medans jag Amanda satt i stolen för att bli matad. Hon blev först jätteglad och flaxade med armarna men det utbyttes i gnäll och skrik när hon insåg att det inte alls skulle bli några Teletubbies. Hjälp, min bebis håller på att bli helt teletubbiesberoende. Hon är helt manisk i det där. Bara hon hör signaturmelodin blir hon alldeles till sig! Jag hörde inte värst mycket av vad de sa i talboken heller "såja gumman, öppna munnen... braaaaa!"

Jag fick i henne lite thaigryta i alla fall medans pappan klippte gräset. Vi åt middag. och sen åkte vi till Babyland för att hämta upp däcket jag fick punka på i helgen. Nånting hade blivit tokigt för det hade inte kommit in på verkstan ännu. Dessutom visade det sig att ytterdäcket var superslitet med en massa sprickor som uppstått i skarvarna. Enligt tjejen i kassan ska det ta flera år innan de är så slitna, så det var mycket mer än vad de normalt ska vara med tanke på hur ny vagnen är. Vi har fått byta innerslang en gång tidigare vid punka och nu verkar det inte som däcken håller så värst länge heller. Det är något vi inte tänkte på när vi valde mellan hårda däck och pumpbara mjuka.

När vi var där köpte vi även en resepotta, Potette Plus, som även går att ha som sits till en vanlig toastol. Det verkar som Amanda ibland håller sig när vi är ute och så blir hon olycklig så jag tänkte börja ha den här i varukorgen för att göra det lättare att kissa henne.

Amanda sov på babyland och hon sov vidare efteråt så jag fick passa på att övningsköra. Det verkar populärt att övningsköra i Arninge, det var säkert sju stycken andra med övningskör-skylt som körde runt i samma område. Vi var tur nog på hemmaplan när Amanda vaknade och då gick det inte att köra längre. Men det var ju bra att det blev lite övning i alla fall. Nu när vi har lektioner bokade varje vecka måste vi se till att göra hemläxan!

Vi hade fått paket till Amanda i posten. Jag beställde en pyjamas för några dar sen på rea och nu hade den kommit. Fort gick det trots att de skrev att det kunde ta extra tid i reatider, portofritt och halva priset.

Fixat pass till Amanda

Vi ska ju ut och resa i höst och även små bebisar behöver eget pass numera så idag har jag varit på passexpeditionen och fixat passansökan till Amanda. Hon fick sitta på en hög pall när fotot skulle tas, och jag höll henne i sidan så min hand kom med på hennes passfoto. Mannen i luckan frågade om jag visste hur lång h on är. "Ja 70 cm, för några dar sen", ok då får hon inte växa på 5 år nu då!" sa han med ett leende och skrev in 70 cm som längd i passet. Det är inte länge utseende och längd stämmer på småttingarna och det här passet ska ändå vara hennes giltiga i 5 år nu. Men å andra sidan, hur ska man annars göra?

Men innan vi gick till passexpeditionen hann vi med en del annat under morgonen. Jag hade en lektion på körskolan kl 8:30 . Inför det var jag nervös som 17, inte så mycket för själva lektionen egentligen som för hur det skulle gå med Amanda. Skulle hon skrika när vi skulle ge oss av? Skulle vi lämna henne till morfar som fick promenera med henne i vagnen, men hur skulle det då gå om hon vaknar och är olycklig? Eller skulle det vara bättre att ha med henne i bilen? Men om hon skulle vakna skulle det bli kaos direkt å andra sidan. Skulle hon somna om. Hur var det mest taktiskt att lägga upp hennes "vaken-tid" under morgonen?

På morgonen kom jag efter visst tvekan fram till att det smartaste nog måste vara att väcka henne (så skonsamt som möjligt för hon inte skulle bli på dåligt humör)
så hon får en del vaken tid innan vi ger oss iväg och hinner bli trött på nytt, annars kanske hon är som piggast och till råga på allt hungrig när det är dags för körskolan.

Vid tjugo över sex på morgonen blev hon väckt. Det smartaste sättet jag kommit på för att väcka henne är att pyssla med något som gör henne nyfiken. Öppna och stänga en låda, prassla med något, eller göra nåt annat spännande som gör henne nyfiken. Rätt vad det är sträcker hon ut en liten hand och ska "hjälpa till" med lådan eller passa på att ta den där spännande prylen... Vaken, med ett leende! Hon var i full fart ett tag där på morgonen, men innan vi hann iväg hann hon däcka i mina armar. Hon sov när vi åkte och hämtade upp morfar, hon sov medans vi försiktigt flyttade ner henne i vagnen och hon sov hela tiden medans han gick runt med vagnen och jag körde bilen. Det gick faktiskt hur bra som helst!

Hur själva körningen gick då? Jodå, det gick bra. Vi fick lite att tänka på, som vilken ordning jag ska titta i speglarna, hur jag ska planera körningen bättre och hur de tycker att man ska hantera backning.

Efter körningen hängde vi med i bilen till pappans jobb i Vreten och därifrån promenerade jag med Amanda till Rådhuset. En av promenaderna i boken Barnvagnspromenader i Stockholm går den vägen och det var lite kul att prova en av turerna. Jag fick stanna längs vägen för att Amanda inte var sugen på att sitta i vagnen, men det är ju så det brukar vara. Bra att jag hade Becon med mig, hon fick åka i den.

Innan besöket på passexpeditionen lunchade jag med Lina. Vi åt riktigt bra sallader på ett fik som hette Café Hilma Sofia. Det besöker jag gärna igen. Amanda sov i väskan på ryggen tills jag var nästan klar med salladen. När hon vaknade blev hon matad med banangröt.

Det är förresten jättelätt att mata henne med de färdiga gröterna när man är ute för hett vatten kan man oftast få tag i på fik som har en vattenkokare eller nåt annat med hett vatten till te. Dessutom klumpar sig inte såna här gröter och de behöver inte koka upp som man behöver med vanliga havregryn. Fråga mig inte varför, det är väl rätt skumt egentligen. Och läser man innehållsförteckningen innehåller de bland annat palmolja. Vad ska bebisen ha det för? Men men, ibland får man vara lite smidig också, det är trots allt praktiskt. Och hon får ju bara hemlagat till middag hemma i alla fall. Inte för det är nödvändigt egentligen, men det är ju rätt lätt att ta undan lite av maten innan jag saltar och kryddar allt för mycket och mixa och sen frysa in i isbitsformar.
i
Efter besöket på passexpeditionen, vilket för övrigt tog ett tag med väntetid, kissning och matning av Amanda gick jag ut och tänkte se mig om lite på kungsholmen för det är ju inte så ofta som jag är i de krokarna. Men Amanda blev jättegnällig, och gnället eskalerade till ett helt hysteriskt skrikande. Hjälp, undrar om hon gnäller för hon är kissnödig, eller behöver jag amma igen? Siktade fort på parken längs vattnet och halvsprang med en gallsskrikande Amanda i famnen. Plötsligt sprang en vänlig man fram och erbjöd att jag kunde mata bebisen på hans frisersalong. Tja, han verkade snäll och Amanda var helt vild, så varför inte? Det visade sig att han visste vad det handlade om för han hade själv hela fem barn själv. Det slutade upp med att jag passade på att klippa håret där, för det hade jag ju inte gjort sen jag var gravid så det var ju jätterisigt. Amanda fick vara på golvet och leka eller i min famn när hon började grina. Det var tur att han inte hade några andra kunder och att han var så van vid barn. Tack vare det gick det faktiskt jättebra.

lugn lördag och söndag

I lördags var pappa Jonas på bröllop, men även om farmor och farfar gärna hade ställt upp och tagit hand om Amanda fick jag ändå stanna hemma med lillan för det funkar inte med barnvakt, för hon är i en väldigt mammig fas. Hon har ju alltid varit rätt så mammig men nu är det extremt - hon kan börja storgråta och skrika bara jag börjar gå några steg ifrån henne.

På förmiddagen innan pappan åkte till bröllopet åkte vi iväg och köpte vi en specialanpassad väska till Amandas nya vagn bugaboo bee. Vi ska ha vagnen i den väskan när vi ska ut och flyga med vagnen. Första resan blir redan om mindre än en månad, då vi ska till London i några dagar.

Sen övningskörde vi i nån timma, och resten av dagen tog jag och Amanda det rätt så lugnt tillsammans på tu man hand. Jag försökte titta på film på tv på kvällen men Amanda distraherade rätt så mycket så det blev mest att vi lekte tillsammans istället, och det är ju faktiskt viktigare och roligare än nån film.

På söndan var pappan bakfull så jag var ute på egen promenad med Amanda sovandes i vagnen. När jag hade gått ca 5 km upptäckte jag att vagnen drog snett och konstigt... Punktering! Men det var inte lika illa som förra gången jag fått punka. Den gången hade jag haft varukorgen riktigt tungt lastad och då gick vagnen knappt att rulla framåt. Eftersom den är trehjulig ville den bara snurra runt. Nu hade jag som tur var bara ca 1 km hem så jag rullade hem istället. I såna lägen är det rätt bra att ha en vagn till så man inte är låst hemma tills punkan är lagad. Visst går det att gå ut med Amanda i bärsjal eller bärsele men om hon är nöjd i vagnen sparar det ju min rygg och mina axlar.

Pappans födelsedagskväll

Pappas födelsedagskväll blev väldigt lyckad! Anette och Linnea, farmor och farfar, Roger och Anki och Kjell, Anna och deras två barn dök upp. Lovisa var hemma med sin pappa eftersom hon var sjuk. Jonas fick bland annat blommor och vin men bästa presenten tycker jag var en flyttkartong full med superfina kläder som Linnea och Lovisa vuxit ur.

Amanda tyckte det var kul med kartongen, hon försökte tugga på den och drog i den och ställde sig upp mot den. Det är alltid spännande med nya saker. Det verkar inte som hon tyckte det var så farligt med allt folk, hon pillade på med sitt ändå. Till slut blev hon ändå jättetrött, lagom till det var dags att äta så jag fick gå åt sidan med henne medans de andra började ta sig. Är det inte typiskt att bebisar alltid blir hungriga när det är dags för deras mamma att äta?

Jag hade bakat massvis med bröd, och både jag och farmor hade lagat pajer, så det var ingen brist på mat precis. Det fanns köttfärspaj, räkpaj, paj med persilja och färskost, broccolipaj med valnötter och trattkantareller, sallad med avokado och jordgubbar, grekisk sallad med fetaost och kalamataoliver, tzatsiki och annat smått och gott. Efteråt åt vi kakor som jag bakat, bland annat solrossnittar och pappans favorit brysselkex och så hade vi schwarzwaldtårta och en chokladtryffelkaka med frukt och nötter i.

Tim och Linnea lekte med varann under kvällen, det är kul att de kommer så bra överens. Båda verkar tycka att det är roligt med Amanda. De ville vara med när jag matade Amanda med gröt och Tim gillade att busa med Amanda så att hon skrattade. Det märktes att han är van vid bebisar från sin lillebror Alexander.

När Amanda somnat i min famn ville Tim och Linnea att vi skulle leka skola tillsammans. Linnea har ju börjat i förskolan nu och tycker det är kul med skola, och Tim som är lite äldre ville gärna visa Linnea hur det ska vara fast på ett positivt sätt - han är så himla snäll, lille Tim.

Förberedelser medans lillan sover

Just nu sover Amanda. Jag slänger i mig lite mat framför datorn och funderar på vad jag ska göra härnäst. Gräddar bröd just nu, ska strax byta plåt. Dammsuga går inte när hon sover i sängen, överhuvudtaget går det bara att göra hyfsat tysta saker.

Färdiga filmjölkslimpor, strumpa i dammsugaren

Färdiga filmjölkslimpor! Har aldrig provat dem förrut, hoppas de är lika goda som de ser ut!

Nu är hallen och biblioteket dammsugna, och halva sovrummet, men jag har gjort en liten paus nu för jag råkade dammsuga upp en strumpa!

Amanda hänger i Beco-bärselen på ryggen och nu har hon somnat, det är nog lite sövande med gungandet och ljudet från dammsugaren.

Det låg en katt ivägen i sängen när jag skulle bädda, jag lyfte försiktigt ner honom på golvet på en kudde jag gjort av pappans mjukisbyxor, men han hoppade upp i sängen igen så jag bäddade ändå. Tittut, Turbo!

Grattis på födelsedagen pappa!

Grattis på födelsedagen, önskas världens bästa pappa!

Vi får gäster ikväll, så idag ska jag baka klart och städa innan gästerna kommer. Lillan vaknade 08:07 med ett gallskrik, så här är det full fart, Men innan hon vaknade hann jag i alla fall baka Leilas filmjölksbröd.

Vädret är vackert, vindarna smeker... men Teletubbies kommer inte och leker, för jag måste fortsätta göra nytta nu!

Sötnos

Aj hon bits!

Det blöder lite från min vänstra bröstvårta. Lilla tjejen har ju fått lite tänder och hon vet hur man använder dem. Eller det kanske hon inte gör, men bits gör hon i alla fall, min lilla piraya Amanda.

Trött nybadad älskling

Puh, visst är det bra att få lite barnvaktshjälp när jag har mycket att göra, men när Amanda är tillräckligt trött hjälper ingenting annat än att vara i famnen hos mamma. När hon till slut bara grinade hos morfar testade vi att sätta på Teletubbies-skivan och det funkade en stund, men sen var hon bara olycklig. Upp i famnen hos mamma - tyst igen!

Jag behövde göra pajdeg, baka och fixa med en massa som är lite besvärligt att göra ihop med henne. Men jag behövde duscha också, och det är något som funkar bra att göra ihop - hon gillar ju att bada och duscha! Så jag tog lillan under armen, ner i duschen. Den här gången la jag henne inte ens utanför först så hon fick krypa in, utan hon fick följa med in i duschen direkt.

Förra gången vi hon duschade ihop med mig hade jag satt in hennes lilla badkar i duschen och hon ville bara sträcka sig mot schampoflaskan och tugga på den. Mindre lämpligt tyckte jag, tänk om det läcker lite. Det kan inte vara alltför hälsosamt att äta schampo. Så den här gången tog jag med några leksaker som hon brukar leka med. Tror ni inte att det ändå bara var schampooflaskan som var intressant ändå!

Nu är vi bägge rena och påklädda. Det känns jätteskönt, tänk att man kan uppskatta att duscha så mycket som jag gör nuförtiden. Duscha är lyx! Jag passar på att skriva lite eftersom jag ammar och hon har lugnat ner sig en hel del. Jag tror hon håller på att somna. Skönt, hoppas hon kan sova själv i sängen lite så kan jag fixa lite under tiden. Köket ser lite kaos ut.

Om hon vaknar är min alternativa plan att lägga henne i vagnen och gå ut och gå. Jag behöver ändå handla lite, och på en promenad tur retur till centrum får hon bra sömn så hon blir lite gladare igen.

Jag fick ett mail från jobbet om att de ska på konferens på Äventyrens Ö och jag var välkommen att följa med. Det hade varit jättekul, men det funkar ju inte om man inte kan gå ut ur rummet utan att hon skriker och är världens olyckligaste. Det finns en tid för allt, just nu måste jag finnas här för min lilla tjej så att hon får trygghet. Det kommer nog fler tillfällen, och gör det inte det är ändå Amanda viktigast av allt för mig.

pyssel och bakdag

Imorgon fredag fyller pappa Jonas år och en del släktingar kommer på besök, så idag pågår det lite förberedelser inför det! Jag hann precis göra klart chokladkakan med frukt och nötter när jag hörde Amanda skrika - vaken bebis! Hon har nu fått kissa på pottan, fått av sig pyjamas och fått på sig lite kläder. Jag har startat en diskmaskin och väntar på att morfar ska dyka upp och hjälpa till med att vara barnvakt lite medans jag pysslar, för det är lite svårt att roa henne och ha henne i famnen samtidigt som jag gör än det ena än det andra.

Dessutom har jag en tvätt att hänga som jag kört över natten... och så hann jag inte duscha igår så det är högt på önskelistan för idag! Äta frukost är kanske en bra idé också.

Mina olika hjälpmedel för att bära Amanda

Amanda har fått hemlagad indisk kycklinggryta med basmatiris till lunch idag, och den grytan är verkligen en favorit! Till efterrätt fick hon nektarinpuré som jag mixade av färska nektariner som jag först skalade. Även om det först verkade på hennes min som om hon tyckte det var lite surt med nektariner åt hon ändå massvis av det. Det är lustigt hur det alltid finns plats i magen för efterrätt!

Just nu sover Amanda på min mage i nya bärselen. Hon verkar sitta bra där, och jag tycker att det verkar som den funkar bra. Det blir inte fullt lika varmt som när hon ligger i knytsjalen (Looma Sino) och bättre ergonomiskt än i ringsjalen från Bära Barn. Det känns som det belastar ryggen lite mer än vad Looma Sino gör vilket är rimligt i och med att hon sitter lite längre ut från min kropp i den här bäranordningen än vad hon gör i knytsjalen från Looma. Men det kan ju också vara så att jag inte har den nya bärselen optimalt inställd ännu. Det följde med en instruktionsDVD som jag inte tittat på ännu.

Egentligen går det väl inte riktigt att jämföra de olika, för de har lite olika användningsområden. Knytrsjalen är suverän till små bebisar, eftersom de ligger så tätt intill ens kropp och den är superbra för den lilla att sova i. Dessutom tar den "ingen" plats, det är ju bara tyg. Den går att ha färdigknuten under jackan, så det bara är att sätta ner bebisen när den behöver vara nära. Men så småningom blir bebisen för tung för det elastiska tyget i knytsjalen.

Ringsjalen är supersnabb att sätta på sig och sätta barnet i, eftersom det inte är något att justera om man bara tar av och på den utan att ändra läget på ringen mellan gångerna. Den är toppen om man är ute och har bråttom och inte har tid att fixa med band eller knytningar och den är jättebra om bebisen vill titta framåt. Men bebisen sitter inte fast riktigt lika bra i en ringsjal som i en knytsjal eller en bärsele så det gäller att vara uppmärksam förstås. Dessutom belastar den ju rygg och axlar lite snett.

Bärselen ger möjlighet att ha bebisen som i en ryggsäck på ryggen, men den går också att ha på magen som jag har den just nu. Det går att ha alla band och spännen färdigjusterade, men visst tar det en liten stund att spänna fast barnet ändå. Det verkar som om det är bärselen som går att använda längst, eftersom den ska gå att använda till ganska tunga barn, upp till 25 kg. Lotta använde sin till sin äldsta dotter som jag tror var 4 eller 5 år.

Det finns en webbsida som heter Sjalbarn och den handlar om att bära sin bebis och olika metoder för det. Där tänkte att jag skulle läsa lite nån gång om jag får tid, för att se om jag får några bra tips med tanke på hur mycket jag ändå bär på Amanda.

På fredag fyller pappa Jonas år och jag ska baka lite inför det, så jag tänkte ge mig ut och handla nu. Eftersom Amanda sover så bra just nu låter jag henne ligga kvar i bärselen och så tar jag med vagnen att lägga eller sätta henne i utifall hon vaknar och inte alls vill sitta fast på min mage (eller rygg) längre.

Boktips - Bäbis arg

Jag fick ett boktips, om en bok som heter "Bäbis arg". Här är ett utdrag ur recensionen på Growingpeople:

"I Bäbis arg sätter Bäbis upptäckarlusta henne eller honom – vilket kön vet man inte, det är fiffigt tycker jag – i en farlig situation: att hitta en sax! Då vill bäbis förstås prova att klippa, men på vad?, jo, något som hänger nära, nämligen mammas måttband… fast oj, plötsligt är saxen borta, mamma har kommit bakom bäbis, vi ser hennes ben i bild: ”Aj aj aj, farligt” säger hon och hytter med fingret. Men Bäbis VILL ha saxen. Får inte. Bäbis arg. Dumma mamma!, bäbis bankar på mammas ben. Mamma arg. Hjälp!

Fast det blir fort en kram istället: ”Inte farligt, sams igen.” Hur slutar det här äventyret kan man undra? ”Bäbis vill låna annan sak!” och så ser man den piggelina ungen trava fram mot sybordet igen när mamma säkert vänt ryggen till, där finns det ju så väldigt många intressanta saker! Precis på pricken fångas barnets snabba vändningar i humöret och snabbheten i fötterna hos den som kommit över första vingelstadiet och nu pilar iväg fortare än föräldrarna hinner se."

Visst låter det som en rolig bok!

Öppna förskolan, ny bärsele, softshelljacka och gardiner

Idag besökte vi öppna förskolan för första gången sen i våras. Hon var ungefär jämngammal med de flesta andra bebisarna som var där men var mycket rörligare så jag fick hela tiden stoppa henne från att krypa fram till de andra bebisarna och dra i dem och ta deras leksaker. Sångstunden var fortfarande kul men hon ville ändå gärna krypa iväg även på upptäcktsfärd. När jag släppte lös henne senare kröp hon fram till en blå plastlåda fylld med leksaker, och hon lyckades vända runt på lådan och få ut alla sakerna över golvet så de andra mammorna med stillsamma bebisar skrattade.

Medans vi var där kissade hon på deras potta två gånger och hon har faktiskt lyckas hålla samma blöja torr och okissad precis hela dagen. Vi var på öppna förskolan rätt länge, och när vi gick därifrån slocknade hon direkt. Jag fick med mig gipsavtrycket vi gjorde av Amandas hand och fot i våras, det var kul att det fanns kvar fast jag inte hade lyckats hämta det innan det stängde för sommaren.

För några dar sen fick jag ett mail från Lotta om att en granne till henne säljer ytterkläder för barn via en nätbutik som heter norrbaggen.se, och att de skulle ha öppet hus ikväll där man kunde få titta och klämma på plaggen.

Jag, Jonas och Amanda åkte dit och kikade och de hade faktiskt en hel del fina och funktionella kläder. Vi köpte sista exemplaret av en liten rosa softshell-jacka i strl 74-80 från Color Kids. Enligt hon som sålde jackorna var de rätt stora i storlekarna så hon trodde vi skulle kunna använda jackan i vår också. Vi får väl se. Förresten, jag slog upp Color Kids på nätet nu när vi kom hem och då såg jag att det var ett danskt klädesmärke - hur mycket danska barnklädesmärken finns det egentligen? Hur många som helst verkar det som!

Vi slog även till på en smart och jättesnygg bärsele som hette Beco Baby Carrier. Den kan man använda till barn upp till 25 kg. Man bär barnet som i en säck på antingen magen eller ryggen - den funkar på bägge vis, och den mesta vikten hamnar på höfterna så det blir väldigt skonsamt. Både jag och Jonas provade den och den verkade passa oss bägge, även om det nog blir jag som använder den mest så är det helt klart bra om vi kan hjälpas åt med bärandet.

Vi träffade en massa gamla bekanta som vi inte sett på hela sommaren: Lotta, Ylva och Vincent, Alexandra och Felicia, Anneli (men Anton var hemma). Vi tyckte alla att det var länge sen vi sågs sist, så jag bjöd in alla på lunchträff hemma hos oss på torsdag i nästa vecka.

Jag avsluar med en bild på Amandas nya gardiner och matchande kudde som farmor sytt åt oss. Fint, eller hur? Tusen tack snälla farmor!

Nu ska jag lägga mig och läsa i boken "Barnvagnspromenader i Stockholm" som kom i ett paket från Adlibris idag och hoppas att Amanda somnar snart, men det tror jag för hon verkar jättetrött.

Läkarkontroll på BVC - full pott

På sommaren har de inga läkarkontroller på BVC här hos oss så därför hade Amanda sin 6månaderskontroll igår, sju och en halv månad gammal.

Jag fick bära Amanda i sjalen till BVC för hon var för trött och gnällig för att nåt annat skulle funka. När vi kom fram och jag klädde av Amanda kläderna för att hon skulle vägas och mätas märkte jag att blöjan fortfarande var torr, så jag funderade på om de inte hade en potta på toan, det var ju ändå BVC.
Jag småpratade med en annan tjej i väntrummet som hade en bebis som var lika gammal som Amanda, mendans jag gick in på toan och sa att jag funderar på om det inte kan finnas en potta här inne...

"Potta... till HENNE?!" svarade hon chockerad, Jag ursäktade mig lite och sa "tjaa.. hon har inte kissat ännu så jag ska bara testa om det kommer nåt..." Det fanns en potta, så jag satte Amanda på den i vanlig ordning och sa "tsssssssssssssssssss" som jag brukar och minsann kissade hon i stort sett direkt! Tjejen i väntrummet sa "vaddå så hon kissar när du gör det där ljudet alltså?!"
"Jo jag läste en artikel om det och jag tänkte att varför inte prova så jag har gjort så här ett tag nu och det funkar för det mesta." svarade jag lite ursäktande, varpå hon svarade
"Jag läste också den artikeln och jag trodde inte alls på att det kunde vara sant eller fungera! Min 3 åring går inte på pottan ännu ordentligt nä det det skulle aldrig din mamma kommit på" svarade hon och tittade på sin bebis, som alltså var jämngammal med Amanda.

Amanda börjar bli lång på vågen nu, när jag la ner henne på den stack benen ut en del när hon sträckte på sig så hon fick sitta på vågen istället - hon kunde sitta stilla när sköterskan lockade henne att titta på mobilen som hängde i taket.

Längd: 70.0 cm
Vikt: 8670 g
Huvudomfång: 44.0 cm

Strax var det dags för vårt läkarbesök. Doktorn, som var en hon, tittade på Amanda, kände på huvudet, klämde på magen och lyssnade på hjärta och lungor. Vi fick frågor om hon äter vanlig mat, gröt och ammas och allt sa vi ja på. Sen frågade doktorn om Amanda tittar efter leksaker när hon tappar dem, och det kan man ju lugnt säga att hon gör - hon kastar mer än gärna iväg saker, tittar ner på dem, och om de inte kommer upp igen tittar hon på mamma eller pappa för att de ska ta upp dem åt henne. När jag fick frågan om Amanda kunde sitta, så jag visade med att sätta Amanda på golvet, och hon hann visa att hon kan sitta innan hon kröp iväg - men det var också bara plus i kanten! Vidare frågade doktorn om Amanda tar saker och för dem till munnen, och det visade Amanda också upp. Det var full pott helt enkelt! Hon hade utvecklats bra och låg precis perfekt i alla kurvor.

Även om jag trodde att allt var bra så vet man ju aldrig, det var skönt att få det bekräftat av nån som kan och vet vad det ska titta efter. Nästa läkarkontroll tror jag inte är förrän vid ett års ålder.

Norrtälje och Vaxholm

Jag hinner så sällan skriva något om helgerna, men nu är det ju måndag igen så jag ska sammanfatta vad vi har gjort i helgen.

I lördags var pappan på svensexa från lunch och resten av dagen. Men innan han gav sig iväg hann vi faktiskt med att övningsköra lite. Det är inte bara att sätta sig i bilen och köra iväg när man har med Amanda, utan jag fick börja med att få henne att varva ner och somna med lite amning i baksätet, för det går bara att köra om hon sover. Annars skriker hon.

När pappan sen gått iväg till svensexan åkte jag och Amanda till Norrtälje med farmor och farfar. Det var egentligen något som kallas Lekens dag i Norrtälje, men det var vi aldrig förbi och tittade på - Amanda är ju ändå för liten, men nästa år kanske det kan vara nåt som hon gillar där?

Vi åt jättegoda räkmackor på Gamla Stans Restaurang och Amanda fick banangröt som jag blandade till med tevatten på restaurangen. Vi besökte vi barnbutiken Boris Bus där både jag och farmor köpte varsin klänning till Amanda på 70%-rean. Klänningen från farmor var blågrå i plysch och jättesöt och mysig. Den kan Amanda ha när hon blir ett år, medans den jag köpte var en tunnare variant i storlek 86 så den är lagom till nästa sommar. Det är helt klart roligast att köpa klänningar, det finns ju så många fina och när det är slutrea är det svårt att motstå fina plagg. Det var nära att bli en rödrosavit body också men när expediten sa att de var lite små i storlekarna avstod jag från den.

Innan vi åkte till Vira handlade vi mat och en gullig bok som heter "Säjer djuren?" till Amanda på Flygfyren. Den hade tecknade bilder på djur och deras ungar och på varje sida stod det vad den stora respektive den lilla säger, till exempel sa stora hunden "WOOOOOFF!" och lilla valpen sa "viff-viff". Även om min lilla Amanda än så länge har lite dåligt tålamod att titta på bilder lugnt och stilla gillar hon när man gör olika ljud så den boken gillade hon! För att ha nåt kul att roa henne med när vi kommer till farmor och farfar lämnade vi boken där tills vidare.

Amanda är snabb på att krypa nu och tar sig fort fram till sånt som hon finner intressant. Åh titta, en keramikfågel... nä du lilla gumman, så roligt ska vi inte ha. Så jag börjar med att ta bort alla farmors "leksaker" såsom prydnadssaker och ylletomtar som står på golven eller hyllor långt ner, och öser ut med medhavda tillåtna leksaker på golvet.

Till middag blev det varmrökt lax med färskpotatis och pepparrotscremefraiche.
I en extra kastrull kokade vi nån potatis utan salt, och sen mixade vi den med lite lax, och Amanda åt det sen med god aptit. Farmor letade upp en klassisk hårdplasthakklapp som jag satte runt Amandas hals. Hon blev väldigt förvånad över vad hon fått på sig och började direkt dra allt hon kunde i den för att ta bort den, men efter ett tag fann hon sig i att ha den på sig ändå.

(Amanda försöker dra av sig haklappen)

Efter maten fikade vi pistageglass med jordgubbar ute i vardagsrumssofforna, och när Amanda fick smaka lite på en av mina jordgubbar rynkade hon ihop hela ansiktet. Jordgubbar är visst lite surt!

Under kvällen kissade hon två gånger på en orange Babybjörn-potta från 70-talet som pappa Jonas hade när han var liten. Hon är faktiskt riktigt duktig med pottkissandet, och det var ju bra att hon fattade vad hon skulle göra även på en annan potta än sin vanliga hemma.

På söndagen hade vi tänkt ta med oss picknick och lyssna på utomhuskonserten som DN arrangerar ute på Gärdet varje år, där bland annat Sanna Nielsen skulle sjunga, men det är inte precis något man gör i regnväder så vi skippade den idén. Farmor och farfar var ju medbjudna på picknick men när det blev inställt hängde de med oss till Vaxholm istället. Vi tittade i några affärer, farmor köpte en duk och vi fikade på hembygdsgården innan vi åkte hem igen.

Jag gjorde indisk kycklinggryta med spenat till middag, men innan jag saltade och hade i spenaten i maten tog jag undan lite av grytan som jag mixade tillsammans med osaltat ris.
När det var dags att äta behövde jag först amma lite medans de andra började äta, men sen när Amanda var nöjd igen fick hon också smaka på indiskt. Jag tror det var bland det godaste Amanda ätit, för hela tiden medans hon åt lät hon "maoom-maaamm-mamm" som hon brukar göra hon äter något gott, till exempel bananpuré. Det var ju kul att hon gillade den, för även om den inte var saltad var det en del andra kryddor i den, som färsk vitlök och ingefära, malen koriander och spiskummin, gurkmeja och garam masala.

Rytmik en gång till

Igår, fredag, var vi på rytmiken i stan igen. Den här gången började hon nog bättre förstå och känna igen vad som skulle hända. Hon ville gärna slå på trummorna och hon lyckades skaka på sitt lilla maracas-ägg.

Ett moment under rytmiken var att vi som ville skulle gå runt i cirkel och gunga barnen i vår famn, som små fåglar som flyger. När jag tog ett varv med Amanda flaxade hon glatt och gjorde glädjetjut och rop "oooo aaa uuuuh!!" med ett stort leende. När man gått ett varv skulle man sätta sig på sin plats igen med sin bebis, så kunde andra gå runt. När jag satte mig ner efter vårt varv började Amanda gråta direkt. "Vaddå, det roliga redan slut!? Wääää!!" Det var ju bara att ta ett varv till.. hon blev glad så fort jag reste mig upp! Lilla fröken börjar bli allt mer bestämd och veta vad hon vill minsann.

Klar för läggdags

Rumpan tvättad, blöjan bytt, AD-dropparna fixade, pyjamas på, och hennes tänder är borstade. Klart för läggdags! Nu fattas det bara att hon ska vara lite trött också. Men det är hon nog, egentligen...

Övningskörning med Teletubbies

Amanda är helt hopplös när jag övningskör. Det går bara när hon sover, annars gallskriker hon så att hon nästan tappar andan och det rinner blöta tårar på kinderna. Men jag måste ju köra, annars blir det ju inget körkort. Så nu har vi involverat morfar i övandet. Vi har testat att han sitter i baksätet brevid henne så att hon har sällskap. Det har fungerat nån gång, men inte alltid. Det beror på hur trött hon är. Det är störst chans att det funkar på förmiddagen, när hon är trött och somnar om, men vissa gånger har hon bara skrikit så vi fått avbryta istället.

Nu håller vi på att öva backning och parkering. När vi övade igår hade vi med oss nya lilla barnvagnen och så fick morfar gå runt med vagnen på parkeringsplatsen medans jag parkerade i olika rutor. Det funkade bara ett tag, tills hon blev hon jätteledsen. Nåja, tjugo minuter övningskörning var ju bättre än inget.

När vi gav oss av idag tänkte vi att vi skulle testa en annan variant. När vi kom fram till parkeringen och lyfte ner Amanda i vagnen började hon direkt att gnälla och grina, så vi tog fram vårt hemliga vapen! En bärbar dator laddad med hennes Teletubbies-dvd! Vi satte på filmen och morfar fick stå och hålla i datorn framför vagnen - succé direkt! Glad bebis! Vi kunde först köra i ca 10 minuter, sen kom det till det tråkiga partiet med barnen, så vi spolade om igen till starten, för hon gillar bara att titta på teletubbiesfigurerna.

Nä jag kan inte skriva mer nu, hon gallskriker. Dags att byta en blöja, på med pyjamas och natta familjen!

Babyrytmik och vattenmelon på Örtagården

Idag har vi vi varit på kulturfestivalen igen, den här gången på babyrytmik och morfar följde med och tittade på. Det var som natt och dag mot gårdagens babysalsa. Det var strukturerat, ordnat och med duktiga pedagoger. Det kändes väldigt svenskt på nåt vis, medans igår var det mer sydländskt. Igår var det rätt så mycket kaosstämning, folk överallt, rörigt, varmt och svettigt. Ingen fattade exakt vad man egentligen skulle göra för rörelser och hur man skulle dansa men det gick ju bra ändå, folk hade kul. Idag var det istället väldigt tydligt och pedagogiskt. Vi fick göra rörelselekar som "stor våg, liten våg" som jag kände igen från öppna förskolan, dansa runt med bebisarna som fåglar, och även idag delades det ut lite musikinstrument som föräldrarna och barnen fick spela på.

Det var Kulturskolans pedagoger som höll i dagens rytmik och de håller i vanliga fall till i Husby, så det blir tyvärr inte något vi kommer prova på fler gånger. Om vi inte ska dit imorgon igen, vi får se!

Efteråt tänkte jag att jag skulle passa på att mata Amanda med lite gröt vid fiket utanför stallet där babyaktiviteterna håller till. Jag ställde mig i kö till den lilla matluckan, och när jag äntligen kom fram bad jag om lite varmvatten från vattenkokaren till Amandas matskål för att blanda med grötpulvret jag hade med mig. Får vatten, går och sätter mig och plockar fram grötpulver och en haklapp med en flaxande bebis i knät... som lyckas välta ut allt vattnet över mitt ben och på marken! Det var inte speciellt varmt så det var ingen fara så, men då hade jag plötsligt inte nåt vatten till gröten längre. Går tillbaks till luckan... väntar, väntar, väntar och när det blir min tur igen ber jag på nytt om vatten och säger lite ursäktande att bebisen välte ut vattnet. De stressade latino-gubbarna i luckan häller upp lite vatten från vattenkokaren och jag hinner gå två, tre steg innan jag känner att vattnet jag fått är kallt. Suck... Amandas tålamod var slut och mitt också så det fick bli lite amning istället, och hon somnade.

Med en sovande Amanda i vagnen tog vi en promenad upp till Östermalmshallen där vi åt lunch på Örtagården Amanda sov i vagnen medans vi åt, vaknade en sväng och somnade om i min famn. (Jag har blivit så himla duktig på att göra saker med en hand.. och för att inte tala om hur stark jag blivit!) När hon sen vaknade på riktigt fick hon banangröt, och här var det inga problem att hitta varmt vatten. Till efterrätt fick hon för första gången i sitt liv provsmaka vattenmelon. Maaaomm, gott gott. Nu har jag några schyssta röda fläckar att få bort från hennes body men det var det värt för hon tyckte det var så kul att hålla på med melonbiten.

Babysalsarytmik på Stockholms kulturfestival

Det pågår nånting som kallas Kulturfestival i Stockholm just nu, med en massa uppträdanden och annat på gång på stan. I programmet såg jag att det fanns något som skulle kunna passa Amanda - babysalsarytmik. Hon gillar ju sång och dans, och det där på Operan i våras tyckte hon ju också var spännande, fast hon var så liten då.

Man skulle hämta biljetter i förväg och egentligen hade jag tänkte gå klockan 11, men när jag kom dit vid tjugo i elva var alla biljetter slut, så det fick bli klockan 12-föreställningen istället och på så vis blev jag först i kön. Bra det, för det var populärt och bara 30 platser så hade jag varit senare hade det inte blivit av alls.

Alla bebisarna med sina föräldrar samlades i en stor ring och så var det en kvinna där som spelade på en jättestor kongas-trumma. Vi fick dansa runt i ringen med bebisarna i famnen, i salsatakt, rumba, merengue och cha-cha. Det var rörigt, varmt, väldigt svettigt, men roligt!

De delade ut maracas som vi skulle vifta med så skulle bebisarna vara intresserade av dem. Amanda tyckte det var roligare med grannarnas prylar än de jag hade. Till nån annan låt skulle vi klappa händerna så sa ledaren att barnet tittar och försöker göra likadant. Amanda tog chansen att krypa iväg när jag inte höll i henne.... full fart mot mitten, för där låg det en massa leksaker.. erhm förlåt jag menar trummor, tamburiner och andra musikinstrumet, och där var också en del större barn.

Imorgon är det nån annan sorts babyrytmik, så jag funderar på att testa det också!

När vi var på stan idag ringde förresten pappan och berättade att vi ska till London i några dagar i slutet av september. Spännande, och då får vi ännu tidigare glädje av att vi har en liten resevagn också nu. Hoppas det går bra att resa med lillan. Det ska vara lättare för bebisar att tryckutjämna om man ammar dem när flyget startar så det är ju skönt att amningen funkar så bra.

Idag matade vi Amanda med kyckling och basmatiris igen. Hon äter det utan grimaser, men det är långt från nån favorit. Några skedar är kul, men sen vill hon hellre leka med skeden och är inte alls så intresserad av mer mat i munnen. Det gick ner ändå, men det tog lite mer tid. Jag stoppade skeden i min mun, det tyckte hon var skojigt så då blev hon mer villig att gapa efter mat en stund igen. Till efterrätt fick hon bananpuré. Jag mixade några bananer och fyllde i isbitsformar nu under kvällen för jag tänkte det är bra att ha färdigt, precis som jag har katrinplommonpurétärningar också i frysen. Bananpurén åt hon hur mycket som helst av, det tyckte hon var jättegott. Mjaaam maaam mjaammm låter hon när nåt smakar gott. Det är så gulligt!

Nya vagnen Bugaboo Bee

Idag har vi varit ute och gått med nya vagnen som vi skaffade i förra veckan. Den vagn vi har, Quinny Freestyle 3XL är jättebra i på de mysiga skogs och grusstigarna i Åkersberga. De stora luftfyllda hjulen gör att vi tar oss fram överallt och den är otroligt lättstyrd. Jag har faktiskt till och med provat jogga med den och det gick bra! Men den tar väldigt stor plats. Den är trehjulig och därför lite extra lång, så den måste stå på snedden i bilens bagageutrymme. Dessutom väger den en hel del och även om man fäller ihop den tar den ändå en hel del plats.

I november planerar vi att åka på en utlandsresa och då skulle det vara bra med en mindre vagn, så vi har skaffat en liten extravagn., en liten svart sulky som heter Bugaboo Bee. Anledningen till att det blev just den är för att sitsen går att vända så att bebisen tittar på de som kör. De allra flesta små ihopfällbara vagnar är vända med barnet utåt och det rekommenderas att man har små barn under ett år så att de kan se sin mamma eller pappa som kör vagnen, för att känna sig trygga. Det kommer bild på den senare!

Förrutom ca 8 km promenad med lilla vagnen har vi träffat morfar och lagat indiskt till middag. Pappan jobbade sent så vi åt middag på tu man hand, jag och Amanda.

kycklingfilé med basmatiris

Nu har jag precis lagat mat till min lilla Amanda och matat henne. Jag kokade kycklingfiléer (färska) och basmatiris utan salt och mixade det sen med lite av kokspadet från kycklingen. Det var första gången hon fick smaka kyckling men det verkar som det gick hem!

Nu har hon precis somnat i min famn

Nu har hon precis somnat i min famn. Jag sitter vid datorn, för hon ville absolut inte somna stilla i sängen. Jag provade sjunga, amma och gunga fram och tillbaka, men hon skrek, och sparkade med benen allt hon kunde åt alla håll. Det blir faktiskt väldigt obekvämt när hennes nakna fötter får tag i min hud och hon trycker ifrån allt hon kan. Till slut gick jag upp med henne, och hon varvade ner direkt när jag började gå i hallen, och nu sover hon på min axel medans jag skriver några rader.

Sen jag skrev något sist har jag varit på promenad. Amanda vägrade åka vagn (gallskrek!) så hon fick vara i sjalen hela tiden. Hon somnade ju efter en stund men eftersom hon blev så grinig sist jag försökte flytta henne när hon somnat i sjalen så brydde jag mig inte om att prova den här gången.

Gick förbi pippilottaskylten igen som annonserade om barnkläder, men jag såg inte nån öppning till nån butik. Gör de bara reklam för sin webbadress på en skylt mitt ute i industriområdet? Konstigt. Jag funderar på att maila dem och fråga om de har nån försäljning här i Åkersberga eller om det bara är via webben som gäller.

När jag kom till Åkersberga centrum tog jag ett varv i alla de spännande affärerna som finns där. (Det gick fort.) Vi får väl se hur det blir när de bygger om, det är ju på gång snart i alla fall. Jag kvar i centrumet pga regnet som bara vräkte ner utanför. Pappan kom och hämtade upp oss och så åkte vi och storhandlade.

Jag lagade caesarsallad med kyckling till middag, och fixade dressingen i vår nya mixer som vi köpte idag på dala-hemma brevid willys.

Vi har haft närmsta grannarna här på fika under kvällen, och Amanda har varit rätt så övertrött så jag förstår att hon däckat nu.

regn på vår promenad

Jag valde att gå runt Norrö och hade egentligen tänkt att gå vidare ner mot centrum efteråt för att få lite längd på promenaden, men det började regna så jag gick hem istället.

Det blev 5 km totalt, och kanske var det lika bra att det inte blev längre, för jag fick bära på Amanda i sjal större delen av promenaden. När vi gav oss av var hon nöjd i vagnen i ungefär 300 meter, sen började hon grina och gråta. Efter sådär 450 meter gav jag upp och satte henne i bärsjalen, och då blev hon tyst, glad och nöjd! Efter några kilometer somnade hon, och när hon sovit en stund tänkte jag det var läge att testa flytta öer henne i vagnen. Hon vaknade, skrek och var jätteledsen. Det enda som hjälpte var upp i famnen igen så jag kapitulerade och placerade henne i sjalen igen och efter ett tag somnade hon på nytt.

Men när jag precis börjat fundera på att göra ett nytt försök att flytta ner henne i vagnen började det regna, så jag stoppade in hennes ben i sjalen och gick hem. Efter att jag ätit lunch själv - pizzabitsrest från middagen igår med farmor och farfar - så matade jag lillan med potatis och broccolipuré med katrinplommonkräm till efterätt.

Nu har vi precis klarat av ett litet bajshaveri av samma sort som skedde igår. Jag brukar ju sätta Amanda på pottan när hon ska bajsa eller när jag tror hon ska kissa och nu när jag testade så hände ingenting i pottan. Jag hade precis gett upp, och börjat lyfta upp henne och DÅ kom bajset, på golvet, på pottan, på hennes ben och min hand. Smart av henne, för på så vis fick hon bada lite ännu en gång.

Appropå bada har vi Amandas babysim att se fram emot i slutet av augusti. Jag tror hon kommer att älska det!

Just nu sitter hon naken i soffan och drar i sladden till min stegräknare.... det hjälper inte att jag lägger fram andra leksaker, det är visst min lilla sladd som är roligast just nu.

Nu skiner solen igen. Jag är mätt, lillan likaså. Bajsning är avklarad, så vi kanske skulle ge oss ut igen.

Amanda har varit på gott humör efter badet

Amanda har varit på gott humör efter badet, krypit runt och velat utforska allt hon fått chansen till. När jag la henne mitt på golvet i gästrummet kröp hon direkt fram till kontakten på väggen och försökte peta med fingrarna och började dra i sladden. Såklart tog jag bort henne direkt, men är det inte märkligt att hon direkt ger sig på det mest olämpliga?

När hon sen låg på golvet i vardagsrummet kröp hon återigen iväg- först till fårskinnet där hon gjorde en liten paus, vände sig om och tittade på mig och log, innan hon fortsatte vidare mot hallen. Där, mitt på golvet låg hennes lilla leksakstelefon, och den kröp hon belåtet fram till och började pilla med. Till slut blev hon väldigt trött.

Amanda har nu somnat i min famn, så jag ska försiktigt flytta henne till vagnen och gå ut och promenera så att hon får lite sammanhängande sömn och jag får komma ut och röra på mig lite.

Semestern slut -vardag igen

Idag är första vardagen efter semestern. Trist att det är slut och det är vardag igen. Det var så mysigt att vara tillsammans hela familjen. Men nu är det måndag,och pappan har åkt till jobbet. Jag kan å andra sidan komma igång med att beskriva våra vardagar igen för nu kommer det inte vara lika fullt schema hela dagarna. När vi är lediga hela familjen finns det aldrig nån tid att sitta ner och skriva lite - hur kan det komma sig? Borde det inte vara tvärtom att man får mer tid när man är två? Men ändå blir det inte så, för när vi bägge är lediga hittar vi gärna på en massa saker ihop, utflykter, shopping, middagar osv så det blir inte många minuter man gör "ingenting" och inte är påväg någonstanns.

Nu på morgonen har jag duschat ihop med Amanda. Eftersom hon kröp in i duschen med kläderna på en annan gång när jag hade lagt henne utanför duschen så var jag lite mer förutseende idag och klädde av henne kläder och blöja och ställde in hennes badbalja i duschen innan jag själv började duscha. Och mycket riktigt, hon kom ju krypande direkt när jag satte på vattnet.

Sju månader

.Min lilla bebis är hela sju månader nu. Tiden har gått fort, men ändå känns tiden innan Amanda så avlägsen för mig.

Det har varit mycket annat som hållt mig från skrivandet, men nu när semestern tar slut tänkte jag sätta igång igen. Det finns så mycket att berätta, och det är så roligt att kunna titta tillbaks på tiden som varit och minnas vad vi gjort, hur hon utvecklats och allt som hänt.

Eftersom det har gått en evighet sen jag skrev något sist har mycket hunnit hända. Amanda har fått två väldigt synliga tänder längst ner i underkäken och det är två tänder på väg där uppe också, på sidorna.

Amanda kryper gärna, men har hon riktigt bråttom lägger hon sig fortfarande ner och ålar sig fram med ena armen. Hennes armar har förresten blivit hur långa som helst, i alla fall verkar det så med tanke på allt hon lyckas få tag i hela tiden. Hon flaxar gärna hit och dit, och är hela tiden aktiv. Lite då och då under semestern stötte vi på andra bebisar som satt lugnt och stilla på sina filtar eller i sina strandtält. Amanda är raka motsatsen, hon har hela tiden en riktning. Finns det en sak hon kanske kan nå i närheten ska hon ta den, utforska den, med händerna och med munnen.

När hon får chansen reser hon gärna sig upp, drar sig upp eller klättrar upp på vad hon får tag i. Hon blir superglad när hon får ta några vingliga steg på lära-gå-vagnen, även om hon är lite för vinglig för den är det kul att se hur glad hon blir.

Under semestern har vi bland annat tältat i en vecka i Västervik, på Lysingsbadets camping. Visst går det att tälta med en sexmånadersbebis! Hela familjen sov på samma jättestora luftmadrass med bebis i mitten, och när Amanda vaknade till lite av bland annat skräniga fåglar utanför tältet sövde jag henne på nytt med lite amning. Hon sov lite oroligare än vanligt på nätterna men det tog hon igen med att sova en del under dagarna. Det var i så fall värre för mig för jag sov ju inte under dagen till som lillan gjorde utan var helt däckad framåt kvällarna, av sömnbrist och värmen. Men jag klagar inte, för vi hade det oförskämt bra!

I vanliga fall brukar man ju leta upp soliga ställen på klipporna när man badar, men den här gången letade vi platt och skuggigt så att lillan kunde ligga och krypa lite under dagarna.