Babyrytmik och vattenmelon på Örtagården

Idag har vi vi varit på kulturfestivalen igen, den här gången på babyrytmik och morfar följde med och tittade på. Det var som natt och dag mot gårdagens babysalsa. Det var strukturerat, ordnat och med duktiga pedagoger. Det kändes väldigt svenskt på nåt vis, medans igår var det mer sydländskt. Igår var det rätt så mycket kaosstämning, folk överallt, rörigt, varmt och svettigt. Ingen fattade exakt vad man egentligen skulle göra för rörelser och hur man skulle dansa men det gick ju bra ändå, folk hade kul. Idag var det istället väldigt tydligt och pedagogiskt. Vi fick göra rörelselekar som "stor våg, liten våg" som jag kände igen från öppna förskolan, dansa runt med bebisarna som fåglar, och även idag delades det ut lite musikinstrument som föräldrarna och barnen fick spela på.

Det var Kulturskolans pedagoger som höll i dagens rytmik och de håller i vanliga fall till i Husby, så det blir tyvärr inte något vi kommer prova på fler gånger. Om vi inte ska dit imorgon igen, vi får se!

Efteråt tänkte jag att jag skulle passa på att mata Amanda med lite gröt vid fiket utanför stallet där babyaktiviteterna håller till. Jag ställde mig i kö till den lilla matluckan, och när jag äntligen kom fram bad jag om lite varmvatten från vattenkokaren till Amandas matskål för att blanda med grötpulvret jag hade med mig. Får vatten, går och sätter mig och plockar fram grötpulver och en haklapp med en flaxande bebis i knät... som lyckas välta ut allt vattnet över mitt ben och på marken! Det var inte speciellt varmt så det var ingen fara så, men då hade jag plötsligt inte nåt vatten till gröten längre. Går tillbaks till luckan... väntar, väntar, väntar och när det blir min tur igen ber jag på nytt om vatten och säger lite ursäktande att bebisen välte ut vattnet. De stressade latino-gubbarna i luckan häller upp lite vatten från vattenkokaren och jag hinner gå två, tre steg innan jag känner att vattnet jag fått är kallt. Suck... Amandas tålamod var slut och mitt också så det fick bli lite amning istället, och hon somnade.

Med en sovande Amanda i vagnen tog vi en promenad upp till Östermalmshallen där vi åt lunch på Örtagården Amanda sov i vagnen medans vi åt, vaknade en sväng och somnade om i min famn. (Jag har blivit så himla duktig på att göra saker med en hand.. och för att inte tala om hur stark jag blivit!) När hon sen vaknade på riktigt fick hon banangröt, och här var det inga problem att hitta varmt vatten. Till efterrätt fick hon för första gången i sitt liv provsmaka vattenmelon. Maaaomm, gott gott. Nu har jag några schyssta röda fläckar att få bort från hennes body men det var det värt för hon tyckte det var så kul att hålla på med melonbiten.