babycafépremiär för säsongen

Igår, tisdag, var det säsongspremiär för Babycafét på Kyrkligt centrum. Det händer ju inte så överdrivet mycket spännande saker i Åkersberga för en mammaledig, så att babycafét öppnar igen var ju något att se fram emot. Träffa andra mammor och prata vardagsliv och hur bebisarna utvecklas, och låta de små leka av sig i lekrum fullt med nya saker samtidigt som man för fullt hindrar dem från att dra varandra i håret. Sångstund med kyrkopersonalen. (Nej jag lovar, det är inga psalmer) Tjohoo!

Jag hörde av mig till Celina och frågade om hon och Isabelle var sugna på att hänga med och de gjorde gärna sällskap ner. Det är konstigt hur sällan jag och Celina träffas med tanke på hur nära vi bor, men vi verkar vara ungefär lika bra på att boka upp oss i samma perioder. Dessutom har Celina en hel del rutiner som låser in henne, som att hennes bebis måste äta klockan 11 och sova i sin egna säng vid 19-tiden.

Puh ja rutiner. Visst har vi också vissa rutiner. Amanda är värsta kvällspigga nattugglan som aldrig går att lägga innan oss. Vill vi hitta på något på kvällen, besöka kompisar eller farmor och farfar - inga problem! Amanda är ju oftast på rätt så bra humör bara hon sovit någolunda under dagen så hon tycker det är kul när det händer saker. Och maten, tja.. hon får riktig mat när hon är på tillräckligt gott humör för det och amning annars. Det verkar funka det med. Kanske man borde ha mer Ordnade Rutiner. Men samtidigt. Äh, det går ju faktiskt bra så här. If it´s not broken don´t fix it.

På babycafét träffade jag Ylva och Lotta som var där med sina små. Små förresten, nej alla börjar ju bli stora nu, gud vad alla bebisar växer. Ja det är väl klart de växer men det blir så uppenbart att det händer mycket när jag inte sett dem på ett tag och de plötsligt har utvecklats massvis sen jag såg dem sist.

Vincent såg jag visseligen hos på klädvisningen i Hagbyhöjden men Lottas lilla Manda sov då, så henne var det längre sen jag såg. Hon hade fått jättebra balans (nåja för att vara bebis, alltså) och kunde stå helt själv och ta några steg. Jättesöt. Och Vincent var förstås bedårande som alltid. Ett riktigt litet charmtroll.

Vi satt och pratade och våra glada och nyfikna småttingar lekte i den stora lekpölen i sådär 45 minuter innan sångstund, utan större missöden än att de försökte dra varann i varandra.
Tänk så annorlunda mot i våras, när bebisarna bara låg i famnen och var mer intresserade av mammans bröst än omgivningen runt ikring. Varje tid har sin charm, men jag tror att det stämmer det som de säger, att det blir bara roligare och roligare. I alla fall till tonåren eller så.

Klockan 11 var det sångstund. Amanda var för mycket uppe i varv för att vilja sitta still, så hon kröp iväg och en glad sångfröken fångade upp henne, och lät henne göra rörelserna till låtarna.
Efteråt matade vi våra bebisar och fikade lite. Det är faktiskt ruskigt prisvärt på babycafét. Man betalar 10 kronor per gång och då ingår att barnen får leka i lekrummen fulla med leksaker, sångstund, te, kaffe, knäckebröd, smörgåsrån, ost, marmelad och bebisgröt. Jämför det med 20 kronor per besök (eller 15 med klippkort) på öppna förskolan och då får man bara tillgång till lekrum och en sångstund - fika får man köpa där men det är inte världens roligaste urval och gröt får man se till att ha med sig själv. Nu har man ju oftast det, men ändå. Å andra sidan får man på öppna förskolan tillgång till duktig personal som uppenbart är proffs på det de gör, och sångstunden är lite bättre förberedd med texthäften.

Min Amanda, Lottas Amanda, eller Manda som de brukar kalla henne hemma, och Vincent däckade alla när vi gick därifrån.

Vi tog ett varv i skobutiken för Lotta och Ylva behövde bägge titta på barnskor. Behovet till Amanda är än så länge rätt så litet eftersom hon inte kan gå ännu. När vi stod utanför skobutiken såg sig Ylva plötsligt hastigt runt om kring och sa med en stigande panik i rösten "Var är min vagn!?" Åh nej panik, det viktigaste man har borta (Nej, inte vagnen, bebisen!)
Men hon hade ju fått utbyte. Kvar stod Lottas vagn med sovande Manda. Lotta hade gått in i butiken och hade ännu inte märkt att hon hade rullat iväg med fel unge. Det var ju rätt så kul.

Vi tog lunch på övervåningen i centrumet, jag åt en helt ok yakiniku. Alla bebisar vaknade förstås lämpligt nog när vagnarna stannade och det skramlades med brickor och tallrikar. Vincent och Manda satt duktigt kvar i sina vagnar men min lilla fröken verkar ha panik över att sitta i vagnen så hon fick sitta i knät medans jag hela tiden fick hindra hennes ivriga händer från att dra i min tallrik och kladda ner fingrarna med riset.

Lotta behövde gå och hämta på dagis så jag och Ylva gick på promenad. Amanda grinade i vagnen så hon fick åka Beco istället där hon somnade efter ett tag, fast inte utan lite amning. Man ska tydligen kunna amma i bärselen medans man bär bebisen. Jag måste kolla in instruktionsDVDn och se hur det är tänkt man ska göra, för så som jag gjorde var det nog inte tänkt. Det var skönt att röra på sig lite, vi gick ca 7 km och gick sen förbi biblioteket.

Jag lånade lite talböcker och några andra böcker. När pappan såg bokhögen på bänken i köket hojtade han "Vad är det här för värsta feministlitteraturen!?". Jag hade hittat en bok som heter "Familjens projektledare säger upp sig" men han behöver inte vara allt för orolig, jag var bara lite nyfiken på den för jag hört om den i media. Det jag läst än så länge i den är visseligen något roande men rätt så överdrivet också.

Ylva tipsade mig om att det är skönt att lyssna på talböcker när man matar bebis bland annat, och det fick mig att låna några för att prova. Jag laddade datorns cdspelare med första skivan medans jag Amanda satt i stolen för att bli matad. Hon blev först jätteglad och flaxade med armarna men det utbyttes i gnäll och skrik när hon insåg att det inte alls skulle bli några Teletubbies. Hjälp, min bebis håller på att bli helt teletubbiesberoende. Hon är helt manisk i det där. Bara hon hör signaturmelodin blir hon alldeles till sig! Jag hörde inte värst mycket av vad de sa i talboken heller "såja gumman, öppna munnen... braaaaa!"

Jag fick i henne lite thaigryta i alla fall medans pappan klippte gräset. Vi åt middag. och sen åkte vi till Babyland för att hämta upp däcket jag fick punka på i helgen. Nånting hade blivit tokigt för det hade inte kommit in på verkstan ännu. Dessutom visade det sig att ytterdäcket var superslitet med en massa sprickor som uppstått i skarvarna. Enligt tjejen i kassan ska det ta flera år innan de är så slitna, så det var mycket mer än vad de normalt ska vara med tanke på hur ny vagnen är. Vi har fått byta innerslang en gång tidigare vid punka och nu verkar det inte som däcken håller så värst länge heller. Det är något vi inte tänkte på när vi valde mellan hårda däck och pumpbara mjuka.

När vi var där köpte vi även en resepotta, Potette Plus, som även går att ha som sits till en vanlig toastol. Det verkar som Amanda ibland håller sig när vi är ute och så blir hon olycklig så jag tänkte börja ha den här i varukorgen för att göra det lättare att kissa henne.

Amanda sov på babyland och hon sov vidare efteråt så jag fick passa på att övningsköra. Det verkar populärt att övningsköra i Arninge, det var säkert sju stycken andra med övningskör-skylt som körde runt i samma område. Vi var tur nog på hemmaplan när Amanda vaknade och då gick det inte att köra längre. Men det var ju bra att det blev lite övning i alla fall. Nu när vi har lektioner bokade varje vecka måste vi se till att göra hemläxan!

Vi hade fått paket till Amanda i posten. Jag beställde en pyjamas för några dar sen på rea och nu hade den kommit. Fort gick det trots att de skrev att det kunde ta extra tid i reatider, portofritt och halva priset.