regn på vår promenad

Jag valde att gå runt Norrö och hade egentligen tänkt att gå vidare ner mot centrum efteråt för att få lite längd på promenaden, men det började regna så jag gick hem istället.

Det blev 5 km totalt, och kanske var det lika bra att det inte blev längre, för jag fick bära på Amanda i sjal större delen av promenaden. När vi gav oss av var hon nöjd i vagnen i ungefär 300 meter, sen började hon grina och gråta. Efter sådär 450 meter gav jag upp och satte henne i bärsjalen, och då blev hon tyst, glad och nöjd! Efter några kilometer somnade hon, och när hon sovit en stund tänkte jag det var läge att testa flytta öer henne i vagnen. Hon vaknade, skrek och var jätteledsen. Det enda som hjälpte var upp i famnen igen så jag kapitulerade och placerade henne i sjalen igen och efter ett tag somnade hon på nytt.

Men när jag precis börjat fundera på att göra ett nytt försök att flytta ner henne i vagnen började det regna, så jag stoppade in hennes ben i sjalen och gick hem. Efter att jag ätit lunch själv - pizzabitsrest från middagen igår med farmor och farfar - så matade jag lillan med potatis och broccolipuré med katrinplommonkräm till efterätt.

Nu har vi precis klarat av ett litet bajshaveri av samma sort som skedde igår. Jag brukar ju sätta Amanda på pottan när hon ska bajsa eller när jag tror hon ska kissa och nu när jag testade så hände ingenting i pottan. Jag hade precis gett upp, och börjat lyfta upp henne och DÅ kom bajset, på golvet, på pottan, på hennes ben och min hand. Smart av henne, för på så vis fick hon bada lite ännu en gång.

Appropå bada har vi Amandas babysim att se fram emot i slutet av augusti. Jag tror hon kommer att älska det!

Just nu sitter hon naken i soffan och drar i sladden till min stegräknare.... det hjälper inte att jag lägger fram andra leksaker, det är visst min lilla sladd som är roligast just nu.

Nu skiner solen igen. Jag är mätt, lillan likaså. Bajsning är avklarad, så vi kanske skulle ge oss ut igen.