mammagruppslunch hemma hos mig och Amanda

Längst bak från vänster: Emilie, Felicia. Främre raden: Lottas Amanda, min Amanda, Isabelle.

Idag har det varit mammagruppsträff hemma hos mig och Amanda.

På försäljningen i Hagbyhöjden häromveckan träffade jag några andra mammor ur vår mammagrupp och vi tyckte alla att det vore kul att ses igen. Vi sa sådär som man ofta gör:
"åh, vi borde ses igen" eller... "ja vi borde verkligen ta en träff snart igen!" Men så orkar ingen ta tag i det och det rinner ut i sanden...

Så när vi lät precis sådär när vi sågs i förra veckan kom jag på mig själv att säga "Vi kan ta det hemma hos mig!" Jag skickade ut ett mail till mailgruppen också.

Visst är det lite pyssel innan med förberedelser som att att fixa mat, plocka iordning lite och dammsuga, men det är så kul när det väl blir av så det är absolut är värt det!

Strax före elva dök fyra mammor upp, en till mötte upp oss på promenaden runt Norrö och en kom till lunchen när vi promenerat färdigt. Sammanlagt blev vi alltså sju med mig. Lotta och Amanda, Ylva och Vincent, Celina och Isabelle, Alexandra och Felicia, Carin med Emelie och Anneli och Anton.

När vi kom hem igen bjöd jag på lunch - thaigryta med kyckling och jasminris och lite senare fikade vi te, kaffe bullar och kakor.

Det blir ett underbart kaos med alla krypande bebisar som far åt alla håll, antingen åt varsitt håll så man får springa efter dem eller rakt emot varann så man får skynda sig att fånga upp dem innan de börjar dra i varann och brotta ner varandra. Det gnälls, skrattas, skramlas, skriks och mammorna babblar på samtidigt som de försöker hålla reda på sina små.

Alexandra och jag avslutade med en sista promenad längs kanalen och då sov både Amanda och Felicia. När jag kom tillbaks sov Amanda vidare i garaget i säkert en timma innan hon vaknade.

Nu är jag faktiskt riktigt trött. Jag sa kanske inte det, men dagen började riktigt tidigt idag. I och med att vi inte hann med någon övningskörning igår kväll pga att pappans styrelsemöte drog ut på tiden bestämde vi att vi tar körningen på morgonen istället. Jag väckte Amanda innan sju på morgonen för att hon skulle hinna bli trött igen tills vi skulle ut och åka men hon måste ha förstått min lilla plan för hon blev istället superpigg. Vi provade ge oss av ändå, men hon skrek hysteriskt så vi fick stanna bilen på statoil. När jag ammat henne till sömns kunde vi sedan köra nån timma innan pappan behövde åka vidare till jobbet.