babycafé + studiebesök på förskolan Dahlian

Usch vad det regnar. Egentligen har jag inte så jättemycket emot regn, men det är faktiskt skönare att promenera i solen. Jag hade glömt regnskyddet till vagnen hemma och jag bar Amanda i bärselen. Så när det började regna tog jag av mig jackan och hängde den över Amanda så hon inte skulle märka av regnet. Nu sitter jag här och skriver och Amanda sover fortfarande i bärselen på min mage, alldeles för varmt påpälsad. Jag har tagit av henne mössan men skulle jag ta av henne mer kläder nu skulle hon garanterat vakna och det är bra att hon sover lite om hon behöver det.

Vi har varit på babycafét idag. Det var många bekanta där - Ylva och Vincent, Lotta och Manda och Alexandra med hennes Felicia. Dessutom ett gäng andra tjejer jag känner igen från tidigare gånger jag varit där och som jag växlat några ord med men inte känner jättebra. En av tjejerna jag träffade hade vuxit upp i samma stad som mig och kände till och med igen mig från förr. Det var ju lite lustigt. Nu bor vi här i Åkersberga bägge två, och har små bebisar i samma ålder. Vi bestämde att vi skulle ses och prata lite gamla minnen nån gång.

Först fick bebisarna leka av sig lite. Amanda och jag kom dit en kvart eller tjugo över tio och när vi kom fram var Amanda först alldeles yrvaken - hon hade sovit i bärselen på vägen ner. Men hon vaknade snabbt till liv och snart var hon i full gång. Hon och Vincent är rätt lika för de kryper gärna fram till andra bebisar och brottar ner dem. De andra mammorna springer förskräckt fram och räddar sina små älsklingar från Amanda och polarn Vincent så det dröjde inte länge innan de fick hela lekpoolen för sig själva!

Det var faktiskt ovanligt mycket folk där idag. Jag vet inte vad det kommer sig, kanske är det höstrusket som gör att fler väljer inomhusaktiviteter. Det var som vanligt sångstund vid 11-tiden och vi sjöng om krokodilen som körde omkring i en bil, de tre små aporna som hoppade i sängen, en liten båt och imse vimse spindel bland annat.

Efter sången tänkte jag att jag skulle fika, för jag hann inte med det innan sången eftersom vi gick in i lekrummet direkt. Men Amanda tyckte annorlunda. Hon kröp i korridoren från sångstundsrummet och rakt fram rakt in i lekrummet igen, fast jag stod och lockade runt hörnet, på väg till fikarummet. De är små men de har mycket makt. Hur skulle jag kunna motstå att hon vill in och röja runt bland prylarna igen, med de andra små polarna? Det gick ju såklart inte, jag hoppade över fikat och följde med henne in.

Hon röjde runt bland prylarna. Det stod en stor plastback på golvet med leksaker och de plockade hon ut, först systematiskt en och en för att efter ett tag satsa på att välta omkull hela lådan. Allt hon plockade ur tuggade hon lite på, såklart. Om det var de andra barnen som var roligast i lekrummet innan sångstunden så var det helt klart leksakerna som gällde den här gången.

Ylva, Alexandra, Lotta och jag var kvar på babycafét ända tills de stängde klockan 12. De fick nästan slänga ut oss - vi förstod piken när all personal satt och väntade på att vi skulle bli klara och gå.

Det blev lite veligt om vad vi skulle hitta på härnäst. Alla ville egentligen passa på att gå ut och gå. Men Lotta hade en dagishämtningstid att passa och egentligen var ju både jag och Ylva rätt så hungriga. Alexandra ville ut och gå direkt och hade ingen lust att gå till matstället alls. Hon hade dessutom hört på väderprognosen att det skulle bli sämre väder senare och hon hade ju rätt! Både jag och Ylva var sugna på att promenera men vi ville inte heller lämna Lotta i sticket.

Lösningen blev en kompromiss - Ylva hängde med Lotta och åt lunch på Anjas, och jag och Alexandra gick till Ica och kompletterade Alexandras medhavda picknick och jag köpte mig macka och yoghurt så jag också klarade mig.

Ylva ringde oss när de var klara så gick vi lite tillsammans men eftersom det börjat regna passade vi på att göra ett studiebesök på en ny Reggio Emilia-förskola, Förskolan Dahlian, som precis öppnat nere i centrum.

Vi invaderade verkligen deras dagis. I och med att de hade så få barn än så länge blev det väldigt mycket mer folk när vi dök upp - tre mammor med två röjiga ungar plus en lugnare (Felicia). Jag och Alexandra passade på att mata våra små -Amanda fick hemgjord lasagne till lunch.

Personalen var supertrevliga och gav ett väldigt gott intryck. De hade fortfarande platser kvar och Ylva funderar på att låta Vincent börja där för de har väldigt svårt att hitta plats för honom och tanken är att han ska börja på dagis till årsskiftet.

Nu har Amanda vaknat och det är dags att strax gå över till grannen mittöver på middag så jag jag får berätta mer senare.

Till babycafét idag

Körlektion

Idag hade jag en körskolan-lektion inbokad klockan 13, och ganska mycket av min dag har kretsat runt det. För er som inte förstår hur 70 minuter kan ta upp en halv dag ska jag förklara lite.

Först och främst passade jag på att plocka undan lite hemma medans Amanda sov. Eftersom jag skulle iväg idag skulle jag ju inte ha så mycket tid att röja iordning kaoset hemma som så lätt blir när både jag och lillan är trötta på kvällen. Hon drar fram grejer, och jag lämnar saker lite hipp som happ efter mig - när hon skriker så släpper jag ju allt och tar hand om henne i första hand.
När Amanda väl vaknar vid kvart i nio är det full fart. Hon kryper runt, fram saker ur kökslådorna och öppna skåp (än så länge öppnar hon inte skåpen själv utan passar bara på om de redan är öppna). "Hjälper" mig att plocka ur diskmaskinen och tuggar på allt hon får tag i.

Efter att jag klätt på henne och packat extrakläder i skötväskan for jag runt hemma och funderade på vad jag kan behöva för "krispaket" i fall hon skulle vakna medans morfar har henne och behöva roas.

Givetvis tog jag med alldeles för mycket grejer: en bärbar dator med teletubbies-dvdn, maracas och tamburin, popup-lådan med djuren, den jag köpte på gotland i somras, solskallran som är både mjuk och med tuggdel, en termos med varm banangröt.

Det gick en direktbuss till Danderyds sjukhus vid 11-tiden och den tog 30 minuter. Alla andra förbindelser tog minst den dubbla tiden så det kändes inte som nån större idé att ta dem eftersom jag tycker det är skönare att vara hemma än åka runt på bussar och tåg med en massa byten. Dessutom kunde vi behöva extra tid på sjukhuset för att vara på säkra sidan att hon skulle sova vid rätt tidpunkt.

Morfar mötte oss vid busshållplatsen, och vid kvart i tolv-tiden var vi framme på sjukhuset. Eftersom morfar hade rätt så ont i ett ben fick han sitta och vänta med Amanda i den stora vänthallen på sjukhuset. Där packade vi upp alla grejer och laddade datorn och lekte med Amanda tills det var ca 35 minuter kvar tills det var dags för min körlektion. Då tänkte jag att det var dags att få henne somna.

Egentligen ville ju hon ju somna redan på bussen så det borde vara en baggis - bara amma lite och så slocknar hon, tänkte jag. Så fel jag hade! Det tog ända in till en minut i 13 tills jag fick henne somna. La snabbt ner henne i vagnen, rörde lite på den så hon inte vaknade av förflyttningen och sprang ut genom dörrarna till min körlektion.

Jag var rejält stressad när jag kom iväg. Men jag var i alla fall inte orolig över att Amanda skulle vara vaken och ledsen eftersom hon var så himla trött när jag gick.

(...)

Dags att sova?

Klockan är kvart i elva. Pyjamasen är på. Små bebisar borde definitivt sova så här dags. Men jag tycker inte riktigt det ser ut som hon håller med om att det är dags att sova!

God morgon

Barnvagnsbio!

Vi ska på barnvagnsbio! Jag slog till idag och köpte en biljett (bebis går gratis). Vi ska gå och se Mamma Mia! på onsdag och det är första gången jag är på bio på över ett års tid.

På barnvagnsbio finns det tillgång till skötbord och de gör en paus i filmen för till exempel blöjbyte. Dessutom har jag hört att man ibland får lite demoprodukter, typ barnmat eller våtservietter. Bebisarna får låta hur mycket som helst under filmen och jag kan tänka mig det nog blir rätt stökigt - men kul ändå!

Barnvagnsbio måste vara en sån där typisk aktivitet som är för föräldrarnas skull. Men, än sen?Jag tror inte att Amanda lider av att gå på lite bio - det är väl inte värre än när man har på tvn på kvällen hemma. Dessutom har jag ju valt att gå på Mamma Mia, och den är det en massa sång i. Amanda älskar när man sjunger, hon gillar musik. Konstigt nog verkar hon gilla att jag sjunger fast jag gör det falskt.

Det kommer det vara fullt med andra bebisar som hon kan bekanta sig med och andra föräldrar, förmodligen mest mammor, som jag kanske kan bekanta mig med. Det ska bli kul hur som helst.

Sötnos

Amanda i Covent Garden

Äta själv = jättekladdigt

Till lunch idag testade jag med laxrätten återigen, men det var samma sak idag också. Jag hade bara tagit fram två ynka isbitar med laxen men hon tittade åt andra håll och jag fick hela tiden tjata "Amanda, öppna munnen! Amanda, aaaaaah! Kom igen, gapa lite... Aaaaaa!" och sen när hon väl öppnade den lite på glänt och fick lite mat behövde jag ge henne massvis med beröm efteråt. "Jaa!! Braa, braaa, hurra hurra!!" På nåt märkligt vis verkade det som om hälften av maten rann ut ur munnen dessutom så matningen tog ett tag trots att det var pyttelite.

Annat var det när jag tog fram den indiska kycklingrätten när det mesta av laxen gått åt. "moojoummm mjummm mummmm" lät hon medans hon mumsade, och så fort hon fått en sked som hon mumsat i sig så öppnade hon direkt munnen igen och satt och gapade för att få mer. Jo det var helt klart inte aptiten som var problemet förrut, utan laxen...

Efter ett tag när hon började bli mättare blev hon mer och mer intresserad av att fånga skeden, så jag lät henne få hålla på själv ett tag. Snacka om att det blir geggigt! Jag fick tappa upp ett bad efteråt för att sanera henne för det var verkligen mat överallt i ansiktet och på händerna.

Medans hon badade ringde det på dörren - det var grannarna mittemot som undrade om vi ville hänga med på promenad. Vad roligt att de frågade, och vilken perfekt timing - jag hade redan tänkt att jag skulle försöka mig ut på promenad i det fina vädret efter badningen så att hon fick sova lite. Hon sover ju så dåligt i sängen hemma.

Vi gick en hyfsad tur - först längs med kanalen via norröbron, och sen över kanalen, passera centrum och upp förbi sjukhuset och tog vägen hem via röllingby backar. Innan vi skiljdes åt bestämde jag och Ulrika att ses på tisdag kväll och laga mat ihop.

Just nu sover Amanda i vagnen precis utanför altandörren. Jag är förvånad att hon fortfarande sover, och jag tror hon kommer vakna precis när som helst för hon har sovit riktigt länge nu. Men det är bra, då blir hon inte lika grinig ikväll!

Plast är farligt

Det har rapporterats en del i media de senaste dagarna om att plasten i nappflaskor är farliga. När jag läser det tycker jag det känns skönt att Amanda inte ätit ur nappflaska något alls. Dessutom har hon inte sugit på någon napp.

Vi har en mugg som hon kan dricka vatten ur men det använder vi inte så ofta. För det första tillsätter jag en hel del vatten i hennes mat när jag mixar den, och dessutom ammar jag fortfarande. Enligt livsmedelsverket behöver man inte ge något extra vatten då:

Saxat från livsmedelsverkets webbsida:
"Måltidsdryck
Om du ammar i anslutning till måltiden behöver du inte ge barnet något annat att dricka till maten. Annars är modersmjölksersättning eller vatten bra måltidsdrycker. Ge drycken med sked, ur glas eller mugg så är det ingen risk att nappflaskan ”konkurrerar” med amningen. "

Det är väl som alltid att det mest naturliga ofta är det som är bäst.

Det händer ibland att jag värmer hennes mat i plastskålar sedans en ugnssäker form från ikea sprack i två delar rakt av på mitten när jag micrade några isbitstärningar med mat.

Men eftersom plasten är farligast vid uppvärming ska jag nu köpa några lite dyrare microsäkra skålar som jag kan värma hennes mat i, för säkerhets skull. Och går de sönder så är det inte mer med det tycker jag, då får jag väl skaffa nya.

Lasagne är gott

På fredagskvällen dan innan vi åkte till London kom farmor och farfar hit på middag. De skulle vara kattvakt när vi var i London och ville dessuotm såklart passa på att träffa Amanda innan vi reste iväg.

Jag hade lagat nyttig lasagne med rotfrukter blandat i köttfärssåsen. När jag gjorde köttfärssåsen och bechamelsåsen lät jag bli att salta för att kunna laga en egen lasagne till Amanda också. Salt är inte bra för njurarna på små bebisar. Istället saltade jag våran lasagne medans jag monterade den. Nu har jag hur mycket lasagne som helst till lilltjejen.

Hon fick det till middag igår kväll, fast inte utan att få lite fisk först! För ett tag sen lagade jag en stor laddning lax med potatis och morötter, men hon verkar faktiskt lite skeptisk till fisken. Eftersom både jag och pappan haft problem med att äta fisk medans vi växte upp vill jag inte att hon ska få samma ovana att inte äta fisk. Det är ju bra och nyttig mat och om hon lär sig uppskatta det nu borde ju chanserna vara lite bättre för att hon ska acceptera det som mat. Dessutom säger de ju att det kan ta upp till 10-12 provsmakningar innan bebisar lär sig acceptera ny mat.

En del ungar gallskriker ju och gråter och är jättebesvärliga vid matningen. Det enda som märks som skillnad på Amanda när hon får nåt hon inte är lika förjust i är att hon inte är lika pigg på att öppna munnen. Hon gapar, men man får lirka en hel del, och det tar längre tid att få henne att äta upp.

Hon åt upp den lilla fiskportionen hon fick igår, men det tog en hel del trugande på slutet. Hon vände bort huvudet, tittade på annat och var rätt så ointresserad av maten. Då tog jag fram lite av den nya lasagnen och började mata henne med den istället. Oj, det blev skillnad. Mums, en sked borta. Hon gapade igen, mums, nästa sked. Hon satt som en liten fågelunge och ville bara ha mer och mer. Hon åt minst tre gånger så mycket lasagne som hon åt lax...

Det blev en trerättersmiddag igår för jag avrundade med lite fruktpuré som efterrrätt eftersom lite frukt ska vara bra för att näringsämnena ska tas upp.

Appropå barnmat. I fredags kväll var morfar här och jag slängde ihop en pastarätt till middag. Det blev pasta penne med kyckling, bacon, sparris, purjolök, tryffelolja och färska örter såsom dragon, citronmeliss och lite persilja.

Återigen testade jag att ta undan lite av maten innan jag saltade, och så mixade jag det till barnmat till Amanda. Det var superpoppis!

Färdiga barnmatsburkar brukar vara något enklare i smaksättningarna om man säger som så.

Det går så mycket förkylningar just nu

Fick nyss mail från en kompis som berättade att hon och hennes bebis varit sjuka en hel del om vartannat.

Amanda har än så länge klarat sig rätt bra från förkylningar. En gång i våras var hon lite snorig, samma sak efter första babysimmet, och i veckan innan London. då pappan kommit hem med en förkylning. Men det är än så länge allt hon drabbats av, tack och lov. Ingen feber, inget värre än lite genomskinligt rinnande från näsan i några dagar. Peppar peppar, jag håller tummarna att hon ska fortsätta vara frisk.

Det kanske är bra om hon blir lite sjuk för att immunförsvaret byggs upp då. Men det byggs väl upp ändå även om hon inte blir sjuk, för vi vistas ju i miljöer med mycket folk där hon kommer i kontakt med bakterier ändå. Det är inte ju inte så att vi stänger in oss hemma hela dagarna. Lagom är bäst, och jag tycker det är skönt att hon inte varit sjuk.

Om hon skulle bli sjuk så att hon missar babysimmet kan man i alla fall ta igen det tillfället nån annan gång eftersom det går flera babysimkurser.

London II

Vi handlade väldigt lite i London, eftersom vi hade så tunga väskor. Dessutom är ju ekonomin lite skral men det mesta vi tittade på var inte dyrare där än hemma så om det ändå är saker man behöver så kan det vara roligare att ha köpt dem på en resa. Det blir ju lite av ett minne av resan då också.

Vi tittade i en hel del affärer men vi var så obeslutsamma så det blev ändå inte mycket handlat. Förmodligen eftersom vi var trötta. "Det här var en söt klänning!" sa pappan "Ja, den var jättefin!" sa mamman. Men så gick vi ändå därifrån tomhänta. Amanda fick i alla fall en ny kofta i storlek 80-86. Hon kan ha den nu om vi kavlar upp ärmarna, men det är allra främst ett bra plagg att ha när det blir kallare.

Amanda har överlag väldigt lite varma tröjor. De vi fick av Barbro i våras börjar bli rätt korta i ärmarna. Vi har fått ärva en hel del kläder av pappans små kusiner L&L men det har inte varit mycket tröjor och koftor bland de plaggen, däremot väldigt mycket annat fint och användbart som hon börjar växa i och använda nu.

Sista kvällen i London åt vi middag på en mysig thailändsk liten restaurang i Soho tillsammans med pappans kollega. Det var ett ställe som hade kombinerat takeaway och restaurang, så det var inte nåt snoffsigt ställe - vi undviker dem när vi har Amanda. Det blir ju så jobbigt ifall hon börjar skrika och alla blänger på en. Små charmigare ställen i lägre prisklass är i regel mer förlåtande när det gäller sånt. Dessutom bättre för ekonomin!

Här var det ingen risk för sura miner, det var det ett väldigt barnkärt ställe vi hade lyckats hamna på. När vi kom in och personalen fick syn på Amanda blev de alldeles till sig. De kastade sig över henne, pratade med henne, gjorde roliga miner och ville hålla henne. Amanda tyckte det var kul med all uppmärksamhet så hon fick vara i famnen hos de gulliga thailändska tjejerna ett bra tag. De var gulliga. De tog fram kameran och fotograferade sig ihop med Amanda. De gick runt med henne i restaurangen och visade henne fiskarna i akvariet, och de lekte tittut med henne. Och hela tiden var lillan bara jätteglad.

När hon sen blev lite gnälligare tog jag tillbaks henne. Det märktes att thaitjejerna började bli trötta i armarna. Amanda väger nog minst 9,5 kg med blöja och kläderna på för sist jag vägde mig med henne på badrumsvågen hemma vägde hon 9,2 kg. Jag ska gå till BVC för att väga och mäta snart igen. I början var jag där jätteofta, men då var det ju nogrannare att se att bebisen växte som den skulle. Hon äter ordentligt och går upp i vikt och har följt sin kurva helt enligt de prognoser hon fått, så nu är jag inte alls orolig. Däremot lite nyfiken.

När jag fick tillbaks Amanda samtidigt som jag skulle äta testade jag sätta henne i den portabla barnsitsen vi köpt från In the pocket baby som jag spänt fast på en stol brevid mig. Då kom de söta thaitjejerna med en extra sits att lägga på stolen för att få den högre så att Amanda kunde sitta lite länge upp och se lite mer över bordet. De var verkligen bara för gulliga.

Hon fick provsmaka mitt ris och min mat, och det var kul ett tag men till slut hade hon inte nån ork kvar och blev lite gnällig. Då vi gick sa personalen åt oss gång på gång satt vi måste komma på besök igen med Amanda när hon blev större! "Next time you come visit us again!"
Vi får väl se hur det blir med det. Maten var ok men inte fanastisk, men ett ställe där man kan ha med en stökig unge är ju bra att ha i minnet. För hon lär ju inte bli lugnare när hon blir större. Jag ska bara komma på vad det hette nu igen...

Babysim - dyket

Idag lördag har vi varit på babysimskolan igen var det dags för babysim igen, och den här gången var det bara mamma och bebis, för pappa har åkt till USA där han ska vara på konferens i en vecka. Jag och Amanda fick åka taxi till simskolan, eftersom det börjar redan klockan 9 på morgonen hade pappa lyckats övertala oss att ta taxi dit. Taxin var tidig så vi hängde på låset och gick i bassängen nästan 20 minuter innan det skulle börja så Amanda fick bada extra länge den här gången.

Det var ju synd att pappa missade babysimmet just den här gången eftersom det var dykpremiär idag. Dyket innebär att man låter hela bebisens komma under vattnet.

Det gick till såhär:
Först skulle man hålla upp bebisen i armhålorna, säga bebisens namn och få ögonkontakt. Jag sa "Amanda" och tittade på min dotter. Hon tittade på allt och alla utom mig. De andra bebisarna, deras föräldrar, badleksakerna, vattnet - blicken for runt överallt! Allt är ju så spännande att titta på, varför ska man titta på gamla vanliga mamma för då?

När man fått kontakt med bebisen skulle man räkna säga "Ett, två, tre - dyk!" och när man sa dyk skulle man föra bebisen ner i vattnet framåt med huvudet under vattnet och sen ta upp den mot sin axel samtidigt som man sa "bra, bravo!" osv och berömde bebisen.

Amanda förstod efter ett tag vad som skulle hända och knep igen ögon och mun på vägen ner. Det blev inga kallsupar och hon blev inte rädd utan det gick hur bra som helst.

Först i bassängen och sist upp, fortfarande jätteglad och ville bada mer. Vi ska nog anmäla oss till fortsättningskursen för hon gillar ju verkligen det här.

London

Amandas första utlandsresa blev till London. Vi hängde med pappan dit när han skulle jobba med att hålla föredrag på nån konferens. Jag hade faktiskt varit lite nervös för hur det skulle gå att flyga med Amanda. Bebisar fattar ju inte det där med att tryckutjämna, så jag var rädd att hon skulle få ont i öronen när flygplanet lyfte. Man brukar rekommendera att man amma när det lyfter så tryckutjämnas det när bebisen sväljer, men tänk om hon inte alls skulle vara sugen på att äta just då? Eller om hon skulle gallskrika och vara så tröstlös att hon till och med skulle vägra ta bröstet? Ja jag var helt enkelt lite nervös.

Med facit i hand var det rätt onödigt, för jag måste säga att det gick över förväntan. När vi åkte till flygplatsen somnade Amanda i bilen så jag fick övningsköra dit. Medans vi väntade på att det var dags att gå på planet höll hon igång som sjutton - med att tugga på tidningar, prata med folk och vinka och hon promenera lite med en av våra väskor som gåvagn. Vi tänkte det var smart att låta henne få röra på sig så mycket som möjligt eftersom hon blir ju tvungen att sitta stilla på flygplanet.

Ryanair har ju inga numrerade platser men vi fick bra platser på flyget brevid varandra. Amanda och jag satt längst in, Jonas i mitten och nån annan satt längst ut. Amanda hade visseligen egen biljett och den var till och med dyrare än våra på en av resorna, men det är tänkt att bebisen sitter i föräldrarnas knä. Jag fick ett extra säkerhetsbälte som monterades fast på mitt bäljte och runt midjan på bebis. Nu började Amanda bli riktigt trött så när planet började lyfta började jag att amma. Amanda åt och åt och åt, hela vägen upp och så somnade hon. Jag blev ganska trött i armen av att hålla upp henne i flera timmar men det var det värt, för hon sov faktiskt precis hela vägen ända tills efter vi landat. Jätteskönt!

Tänk, att somna i ett land, vakna upp i ett annat, och inte förstå att man bytt miljö eller nånting för det viktigaste var ju som alltid - mamma och pappa var med. Rätt så häftigt.

Stanstead airport är rätt så stor, i alla fall jämfört med Västerås som vi åkte ifrån. Vi gick och gick och till slut kom vi till bagagebanden. Vi hade nya väskor som vi tyvärr insåg var på tok för tunga för bugdetflyget. För även om vi packat försiktigt och försökt att inte ta med oss allt för mycket saker så vägde de ändå ca 13 kg styck vid utresan. Ryanair har en maxgräns på 15 kg per väska så det blir inte mycket man kan handla då... Inte för att vi har speciellt gott om pengar just nu, men det är ändå kul att köpa med sig nåt när man är ute och reser.

Vi hade med amandas nya lilla vagn, Bugaboo bee, och den hade vi en egen väska till, med hjul på så man kan rulla den. Annars slår de in vagnar i plast men det är nog inte helt ovanligt att vagnar blir skadade. När vi såg att det ändå finns en specialväska till vagnen och vi dessutom hittade en ny sån på blocket slog vi till och den var bra att ha på resan.
(När vi skulle hem igen fuskade vi faktiskt lite med bagaget och la ner lite tunga saker i hennes vagnväska för att spara lite vikt från de väskor som vägdes. Och våra handbagage var hur tunga som helst!)

Från flygplatsen tog vi ett pendeltåg till Liverpool Street Station och sen promenerade vi till hotellet. Det var rätt långt att gå, det tog oss nästan en och en halv timma men vi hade suttit stilla så länge så vi kände för att röra på oss och det såg ju faktiskt inte så långt ut på kartan. Amanda fick åka i bärsjalen på min mage och jag hade en väska med hjul på i varje hand och samma sak hade pappan.

Hotellrummet var stort, större än jag förväntat mig. Det var tre sängar för vi hade fått ett så kallat "Family room" och de var faktiskt inte dyrare än dubbelrummen, märkligt nog. En säng hade vi att lägga väskor på, och de andra två drog vi ihop så det blev en dubbelsäng och så fick Amanda sova mellan oss som hon är van vid. (Fast hon sov i min säng, det hade ju varit lite taskigt att lägga henne i skarven.. speciellt som sängarna hade hjul. Tänk om de hade rullat isär under natten och lillan hade duns landat på heltäckningsmattan - inte schysst!)

Första kvällen gjorde vi inte så mycket. Vi var trötta efter resan och vår långa promenad från stationen till hotellet. Vi gick ut och åt fish and chips på ett genuint fish´n chipsställe i närheten av hotellet innan vi gick och la oss.

Dan därpå upprepade vi den långa promenaden, fast utan väskor. Vi gick till marknaden på portobello road och på vägen dit shoppade vi lite barnmat från Ella´s kitchen på Waitrose. Hon fick Sweet potato, pumpkin, apple + blueberries, Sweet potato, pumpkin, apple + blueberries Chick-chick-Chicken Casserole with rice och hon gillade den maten mycket, speciellt de första två sorterna. Undrar var den finns att få tag i här i Sverige? Det var praktiska påsar som är lätta att ha med sig i skötväskan och jag gillar det faktum att det är organiskt odlat.

Även om vår lilla vagn är väldigt smidig var marknaden var trång och det var inte helt lätt att ha med sig barnvagn men amanda satt tryggt i bärsele på min mage. Och där satt hon den mesta tiden i London. Mest för att hon skrek och grät i vagnen, men nr det var trångt och mycket folk kände jag mig tryggare med att ha henne nära.

Jag såg ser faktiskt förvånansvärt lite barn och barnvagnar i London. Det fanns dessutom inte amningströjor i några av alla de affärer vi var inne i, och då var vi ju ändå bland annat på Mothercare som är specialiserad på barnsaker. Man ska kanske inte vara ute bland folk om man är mamma i England och om man nu nödvändigtvis ska ut lämnar man väl babyn till nannyn.

Dagarna i London blev intensiva och jag blev helt slut. Jag tror det är lättare att ta med en bebis som antingen kan gå eller som är för liten för att krypa, för det var verkligen jättesvårt att hitta ställen i centrala London där lillan kunde få utlopp för sitt rörelsebehov.

En av dagarna när vi gick längs Regent Street började det att regna, och jag hade glömt regnskyddet hemma på hotellrummet. Då smet vi in i den legendariska leksaksaffären Hamleys och där lät jag henne få krypa lite på golvet bland alla leksakerna. Amanda alldeles exhalterad av alla saker. Hon började vifta med armarna och skratta när hon fick syn på de dansande Teletubbiesdockorna.

(skriver mer senare, nu är bebis vaken!)

Amanda och Felicia

Åh titta ett paket!

Oj, vad roligt - ett paket! Till mig!

Men hur öppnar man det?

Mamma, kan du hjälpa mig?

Ett gult paket inuti det bruna paketet..

....och ett kuvert... vad gör man med det?

Stoppar det i munnen såklart!

Tugg tugg!

Snörena var också goda....

För att inte tala om lappen på paketet! Allt ska in i munnen!

I paketet låg en supersöt grön klänning/tunika från Polarn & Pyret!

Som var jättefin på!

Tack så väldigt mycket, Ann-Christin och Richard!!!

Mamma-maaa-maa-mamamama-ma-ma!

Visst har hon sagt ljud som påmimde om mamma tidigare, men det var som hon kom på nåt igår. Sen dess har hon nästan nonstopp sagt mamma maa-maa! Hon tittar på mig och om jag säger "säg mamma" så svarar hon "mamma!" Supergulligt. (En sån talang, min dotter är ett geni!)

Teatern var riktigt bra - för bebisar alltså. De lyckades fånga alla bebisars totala uppmärksamhet i sådär 45 minuter, det är en bedrift!

Jag är väldigt trött nu och lillan har somnat i min famn så det är bäst att gå och lägga sig med henne innan hon vaknar oc är omöjlig att få somna om på några timmar.

Vi ska på bebisteater - teater bubbla

Imorgon ska vi på bebisteater, teater Bubbla heter det och spelas av teater tre. Det är alltså teater speciellt anpassad för bebisar i åldern 6-12 månader. Vi ska gå på det hela familjen för pappan fick det i present av Amanda när han fyllde år.

Amanda är förresten jättepigg. Så fort jag öppnar skafferiet eller nåt annat skåp i hennes höjd sätter hon fart även om hon är på andra sidan rummet och kryper fort fram till det för att hinna plocka ut lite saker ur det. När jag stänger blir hon ledsen så jag får väl se till att ha bara leksaker på nedersta hyllorna i köksskåpen.

Idag fick hon hemgjord köttfärssås och spagetti till lunch, och äppelpuré av äpplen från vårt egna träd till efterrätt. Äppelmoset tyckte hon var lite surt för hon rynkade ihop ansiktet först när hon smakade, men hon åt ändå vidare när jag sträckte fram sked efter sked så det kan inte varit så jättefarligt.

Snuvan verkar varit en endagsgrej för det är redan i stort sett helt som vanligt. Vi har varit hemma, inne och tagit det lugnt för säkerhets skull och det verkar ha hjälpt.

vriden skärmbild - blåskärm

Amanda kraschade min dator! Det blev en blåskärm till och med, så det var inte illa jobbat.

hon sträckte fram handen och innan jag hann stoppa henne slog hon lite på tangentbordet. Plötsligt såg jag hur hela skärmbilden vred sig så att det var på högkant istället. Sen kom en blåskärm och datorn bootade om...

Snuvig

Amanda är snorig, i princip för första gången i sitt liv. Antingen blev hon smittad av nån av de andra på babysimmet, eller på mammaträffen i torsdags eller kanske av nån sjukling på festen i lördags kväll. Eller så råkade hon bara bli lite snorig ändå. Det går ju aldrig att veta och det spelar kanske inte riktigt nån roll heller.

Hur som helst tar jag det alltså rätt lugnt nu för säkerhets skull. Eller planen är i alla fall att Amanda ska ta det lugnt. Men hon kryper runt i full fart med all energi i världen som alltid, men nyser lite då och då. Och själv har jag idag övningskört med körskolan före åtta, bakat 6 Abaguetter och gjort en rätt stor laddning äppelmos på fallfrukt (garanterat mogen!)

Förrut idag satt hon och lekte med sin vattenflaska medans jag stod och skalade äpplen. Plötsligt hör jag hur det låter plask plask plask nere på golvet. Va? Aha, oj, då hade hon lyckats få upp plaskan och hällt ut vattnet på golvet och satt sen och klappade med handen i vattnet.

Kanalens dag

Det är Kanalens dag i Åkersberga idag den sista augusti. Solbackens montessori hade öppet hus och personalen visade runt i huset och man fick se på arbetsmaterialet. Utanför hade de loppis där vi köpte två träleksaker till Amanda.Friluftsfrämjandet informerade i ett stånd längs kanalen och jag blev lite sugen på aktiviteten Skogsknopp för barn 1-2 år gamla så jag satte Amanda i kö till den. De vill dessutom ha ledare och kämpade hårt för att rekrytera mig. Jag är intresserad men det är besvärligt utan körkort. Dessutom bokar man ju upp sig rätt mycket, så det är ju också något att fundera på.