Vi handlade väldigt lite i London, eftersom vi hade så tunga väskor. Dessutom är ju ekonomin lite skral men det mesta vi tittade på var inte dyrare där än hemma så om det ändå är saker man behöver så kan det vara roligare att ha köpt dem på en resa. Det blir ju lite av ett minne av resan då också.
Vi tittade i en hel del affärer men vi var så obeslutsamma så det blev ändå inte mycket handlat. Förmodligen eftersom vi var trötta. "Det här var en söt klänning!" sa pappan "Ja, den var jättefin!" sa mamman. Men så gick vi ändå därifrån tomhänta. Amanda fick i alla fall en ny kofta i storlek 80-86. Hon kan ha den nu om vi kavlar upp ärmarna, men det är allra främst ett bra plagg att ha när det blir kallare.
Amanda har överlag väldigt lite varma tröjor. De vi fick av Barbro i våras börjar bli rätt korta i ärmarna. Vi har fått ärva en hel del kläder av pappans små kusiner L&L men det har inte varit mycket tröjor och koftor bland de plaggen, däremot väldigt mycket annat fint och användbart som hon börjar växa i och använda nu.
Sista kvällen i London åt vi middag på en mysig thailändsk liten restaurang i Soho tillsammans med pappans kollega. Det var ett ställe som hade kombinerat takeaway och restaurang, så det var inte nåt snoffsigt ställe - vi undviker dem när vi har Amanda. Det blir ju så jobbigt ifall hon börjar skrika och alla blänger på en. Små charmigare ställen i lägre prisklass är i regel mer förlåtande när det gäller sånt. Dessutom bättre för ekonomin!
Här var det ingen risk för sura miner, det var det ett väldigt barnkärt ställe vi hade lyckats hamna på. När vi kom in och personalen fick syn på Amanda blev de alldeles till sig. De kastade sig över henne, pratade med henne, gjorde roliga miner och ville hålla henne. Amanda tyckte det var kul med all uppmärksamhet så hon fick vara i famnen hos de gulliga thailändska tjejerna ett bra tag. De var gulliga. De tog fram kameran och fotograferade sig ihop med Amanda. De gick runt med henne i restaurangen och visade henne fiskarna i akvariet, och de lekte tittut med henne. Och hela tiden var lillan bara jätteglad.
När hon sen blev lite gnälligare tog jag tillbaks henne. Det märktes att thaitjejerna började bli trötta i armarna. Amanda väger nog minst 9,5 kg med blöja och kläderna på för sist jag vägde mig med henne på badrumsvågen hemma vägde hon 9,2 kg. Jag ska gå till BVC för att väga och mäta snart igen. I början var jag där jätteofta, men då var det ju nogrannare att se att bebisen växte som den skulle. Hon äter ordentligt och går upp i vikt och har följt sin kurva helt enligt de prognoser hon fått, så nu är jag inte alls orolig. Däremot lite nyfiken.
När jag fick tillbaks Amanda samtidigt som jag skulle äta testade jag sätta henne i den portabla barnsitsen vi köpt från In the pocket baby som jag spänt fast på en stol brevid mig. Då kom de söta thaitjejerna med en extra sits att lägga på stolen för att få den högre så att Amanda kunde sitta lite länge upp och se lite mer över bordet. De var verkligen bara för gulliga.
Hon fick provsmaka mitt ris och min mat, och det var kul ett tag men till slut hade hon inte nån ork kvar och blev lite gnällig. Då vi gick sa personalen åt oss gång på gång satt vi måste komma på besök igen med Amanda när hon blev större! "Next time you come visit us again!"
Vi får väl se hur det blir med det. Maten var ok men inte fanastisk, men ett ställe där man kan ha med en stökig unge är ju bra att ha i minnet. För hon lär ju inte bli lugnare när hon blir större. Jag ska bara komma på vad det hette nu igen...
Vi tittade i en hel del affärer men vi var så obeslutsamma så det blev ändå inte mycket handlat. Förmodligen eftersom vi var trötta. "Det här var en söt klänning!" sa pappan "Ja, den var jättefin!" sa mamman. Men så gick vi ändå därifrån tomhänta. Amanda fick i alla fall en ny kofta i storlek 80-86. Hon kan ha den nu om vi kavlar upp ärmarna, men det är allra främst ett bra plagg att ha när det blir kallare.
Amanda har överlag väldigt lite varma tröjor. De vi fick av Barbro i våras börjar bli rätt korta i ärmarna. Vi har fått ärva en hel del kläder av pappans små kusiner L&L men det har inte varit mycket tröjor och koftor bland de plaggen, däremot väldigt mycket annat fint och användbart som hon börjar växa i och använda nu.
Sista kvällen i London åt vi middag på en mysig thailändsk liten restaurang i Soho tillsammans med pappans kollega. Det var ett ställe som hade kombinerat takeaway och restaurang, så det var inte nåt snoffsigt ställe - vi undviker dem när vi har Amanda. Det blir ju så jobbigt ifall hon börjar skrika och alla blänger på en. Små charmigare ställen i lägre prisklass är i regel mer förlåtande när det gäller sånt. Dessutom bättre för ekonomin!
Här var det ingen risk för sura miner, det var det ett väldigt barnkärt ställe vi hade lyckats hamna på. När vi kom in och personalen fick syn på Amanda blev de alldeles till sig. De kastade sig över henne, pratade med henne, gjorde roliga miner och ville hålla henne. Amanda tyckte det var kul med all uppmärksamhet så hon fick vara i famnen hos de gulliga thailändska tjejerna ett bra tag. De var gulliga. De tog fram kameran och fotograferade sig ihop med Amanda. De gick runt med henne i restaurangen och visade henne fiskarna i akvariet, och de lekte tittut med henne. Och hela tiden var lillan bara jätteglad.
När hon sen blev lite gnälligare tog jag tillbaks henne. Det märktes att thaitjejerna började bli trötta i armarna. Amanda väger nog minst 9,5 kg med blöja och kläderna på för sist jag vägde mig med henne på badrumsvågen hemma vägde hon 9,2 kg. Jag ska gå till BVC för att väga och mäta snart igen. I början var jag där jätteofta, men då var det ju nogrannare att se att bebisen växte som den skulle. Hon äter ordentligt och går upp i vikt och har följt sin kurva helt enligt de prognoser hon fått, så nu är jag inte alls orolig. Däremot lite nyfiken.
När jag fick tillbaks Amanda samtidigt som jag skulle äta testade jag sätta henne i den portabla barnsitsen vi köpt från In the pocket baby som jag spänt fast på en stol brevid mig. Då kom de söta thaitjejerna med en extra sits att lägga på stolen för att få den högre så att Amanda kunde sitta lite länge upp och se lite mer över bordet. De var verkligen bara för gulliga.
Hon fick provsmaka mitt ris och min mat, och det var kul ett tag men till slut hade hon inte nån ork kvar och blev lite gnällig. Då vi gick sa personalen åt oss gång på gång satt vi måste komma på besök igen med Amanda när hon blev större! "Next time you come visit us again!"
Vi får väl se hur det blir med det. Maten var ok men inte fanastisk, men ett ställe där man kan ha med en stökig unge är ju bra att ha i minnet. För hon lär ju inte bli lugnare när hon blir större. Jag ska bara komma på vad det hette nu igen...
Posts
No comments:
Post a Comment