Körlektion

Idag hade jag en körskolan-lektion inbokad klockan 13, och ganska mycket av min dag har kretsat runt det. För er som inte förstår hur 70 minuter kan ta upp en halv dag ska jag förklara lite.

Först och främst passade jag på att plocka undan lite hemma medans Amanda sov. Eftersom jag skulle iväg idag skulle jag ju inte ha så mycket tid att röja iordning kaoset hemma som så lätt blir när både jag och lillan är trötta på kvällen. Hon drar fram grejer, och jag lämnar saker lite hipp som happ efter mig - när hon skriker så släpper jag ju allt och tar hand om henne i första hand.
När Amanda väl vaknar vid kvart i nio är det full fart. Hon kryper runt, fram saker ur kökslådorna och öppna skåp (än så länge öppnar hon inte skåpen själv utan passar bara på om de redan är öppna). "Hjälper" mig att plocka ur diskmaskinen och tuggar på allt hon får tag i.

Efter att jag klätt på henne och packat extrakläder i skötväskan for jag runt hemma och funderade på vad jag kan behöva för "krispaket" i fall hon skulle vakna medans morfar har henne och behöva roas.

Givetvis tog jag med alldeles för mycket grejer: en bärbar dator med teletubbies-dvdn, maracas och tamburin, popup-lådan med djuren, den jag köpte på gotland i somras, solskallran som är både mjuk och med tuggdel, en termos med varm banangröt.

Det gick en direktbuss till Danderyds sjukhus vid 11-tiden och den tog 30 minuter. Alla andra förbindelser tog minst den dubbla tiden så det kändes inte som nån större idé att ta dem eftersom jag tycker det är skönare att vara hemma än åka runt på bussar och tåg med en massa byten. Dessutom kunde vi behöva extra tid på sjukhuset för att vara på säkra sidan att hon skulle sova vid rätt tidpunkt.

Morfar mötte oss vid busshållplatsen, och vid kvart i tolv-tiden var vi framme på sjukhuset. Eftersom morfar hade rätt så ont i ett ben fick han sitta och vänta med Amanda i den stora vänthallen på sjukhuset. Där packade vi upp alla grejer och laddade datorn och lekte med Amanda tills det var ca 35 minuter kvar tills det var dags för min körlektion. Då tänkte jag att det var dags att få henne somna.

Egentligen ville ju hon ju somna redan på bussen så det borde vara en baggis - bara amma lite och så slocknar hon, tänkte jag. Så fel jag hade! Det tog ända in till en minut i 13 tills jag fick henne somna. La snabbt ner henne i vagnen, rörde lite på den så hon inte vaknade av förflyttningen och sprang ut genom dörrarna till min körlektion.

Jag var rejält stressad när jag kom iväg. Men jag var i alla fall inte orolig över att Amanda skulle vara vaken och ledsen eftersom hon var så himla trött när jag gick.

(...)