London

Amandas första utlandsresa blev till London. Vi hängde med pappan dit när han skulle jobba med att hålla föredrag på nån konferens. Jag hade faktiskt varit lite nervös för hur det skulle gå att flyga med Amanda. Bebisar fattar ju inte det där med att tryckutjämna, så jag var rädd att hon skulle få ont i öronen när flygplanet lyfte. Man brukar rekommendera att man amma när det lyfter så tryckutjämnas det när bebisen sväljer, men tänk om hon inte alls skulle vara sugen på att äta just då? Eller om hon skulle gallskrika och vara så tröstlös att hon till och med skulle vägra ta bröstet? Ja jag var helt enkelt lite nervös.

Med facit i hand var det rätt onödigt, för jag måste säga att det gick över förväntan. När vi åkte till flygplatsen somnade Amanda i bilen så jag fick övningsköra dit. Medans vi väntade på att det var dags att gå på planet höll hon igång som sjutton - med att tugga på tidningar, prata med folk och vinka och hon promenera lite med en av våra väskor som gåvagn. Vi tänkte det var smart att låta henne få röra på sig så mycket som möjligt eftersom hon blir ju tvungen att sitta stilla på flygplanet.

Ryanair har ju inga numrerade platser men vi fick bra platser på flyget brevid varandra. Amanda och jag satt längst in, Jonas i mitten och nån annan satt längst ut. Amanda hade visseligen egen biljett och den var till och med dyrare än våra på en av resorna, men det är tänkt att bebisen sitter i föräldrarnas knä. Jag fick ett extra säkerhetsbälte som monterades fast på mitt bäljte och runt midjan på bebis. Nu började Amanda bli riktigt trött så när planet började lyfta började jag att amma. Amanda åt och åt och åt, hela vägen upp och så somnade hon. Jag blev ganska trött i armen av att hålla upp henne i flera timmar men det var det värt, för hon sov faktiskt precis hela vägen ända tills efter vi landat. Jätteskönt!

Tänk, att somna i ett land, vakna upp i ett annat, och inte förstå att man bytt miljö eller nånting för det viktigaste var ju som alltid - mamma och pappa var med. Rätt så häftigt.

Stanstead airport är rätt så stor, i alla fall jämfört med Västerås som vi åkte ifrån. Vi gick och gick och till slut kom vi till bagagebanden. Vi hade nya väskor som vi tyvärr insåg var på tok för tunga för bugdetflyget. För även om vi packat försiktigt och försökt att inte ta med oss allt för mycket saker så vägde de ändå ca 13 kg styck vid utresan. Ryanair har en maxgräns på 15 kg per väska så det blir inte mycket man kan handla då... Inte för att vi har speciellt gott om pengar just nu, men det är ändå kul att köpa med sig nåt när man är ute och reser.

Vi hade med amandas nya lilla vagn, Bugaboo bee, och den hade vi en egen väska till, med hjul på så man kan rulla den. Annars slår de in vagnar i plast men det är nog inte helt ovanligt att vagnar blir skadade. När vi såg att det ändå finns en specialväska till vagnen och vi dessutom hittade en ny sån på blocket slog vi till och den var bra att ha på resan.
(När vi skulle hem igen fuskade vi faktiskt lite med bagaget och la ner lite tunga saker i hennes vagnväska för att spara lite vikt från de väskor som vägdes. Och våra handbagage var hur tunga som helst!)

Från flygplatsen tog vi ett pendeltåg till Liverpool Street Station och sen promenerade vi till hotellet. Det var rätt långt att gå, det tog oss nästan en och en halv timma men vi hade suttit stilla så länge så vi kände för att röra på oss och det såg ju faktiskt inte så långt ut på kartan. Amanda fick åka i bärsjalen på min mage och jag hade en väska med hjul på i varje hand och samma sak hade pappan.

Hotellrummet var stort, större än jag förväntat mig. Det var tre sängar för vi hade fått ett så kallat "Family room" och de var faktiskt inte dyrare än dubbelrummen, märkligt nog. En säng hade vi att lägga väskor på, och de andra två drog vi ihop så det blev en dubbelsäng och så fick Amanda sova mellan oss som hon är van vid. (Fast hon sov i min säng, det hade ju varit lite taskigt att lägga henne i skarven.. speciellt som sängarna hade hjul. Tänk om de hade rullat isär under natten och lillan hade duns landat på heltäckningsmattan - inte schysst!)

Första kvällen gjorde vi inte så mycket. Vi var trötta efter resan och vår långa promenad från stationen till hotellet. Vi gick ut och åt fish and chips på ett genuint fish´n chipsställe i närheten av hotellet innan vi gick och la oss.

Dan därpå upprepade vi den långa promenaden, fast utan väskor. Vi gick till marknaden på portobello road och på vägen dit shoppade vi lite barnmat från Ella´s kitchen på Waitrose. Hon fick Sweet potato, pumpkin, apple + blueberries, Sweet potato, pumpkin, apple + blueberries Chick-chick-Chicken Casserole with rice och hon gillade den maten mycket, speciellt de första två sorterna. Undrar var den finns att få tag i här i Sverige? Det var praktiska påsar som är lätta att ha med sig i skötväskan och jag gillar det faktum att det är organiskt odlat.

Även om vår lilla vagn är väldigt smidig var marknaden var trång och det var inte helt lätt att ha med sig barnvagn men amanda satt tryggt i bärsele på min mage. Och där satt hon den mesta tiden i London. Mest för att hon skrek och grät i vagnen, men nr det var trångt och mycket folk kände jag mig tryggare med att ha henne nära.

Jag såg ser faktiskt förvånansvärt lite barn och barnvagnar i London. Det fanns dessutom inte amningströjor i några av alla de affärer vi var inne i, och då var vi ju ändå bland annat på Mothercare som är specialiserad på barnsaker. Man ska kanske inte vara ute bland folk om man är mamma i England och om man nu nödvändigtvis ska ut lämnar man väl babyn till nannyn.

Dagarna i London blev intensiva och jag blev helt slut. Jag tror det är lättare att ta med en bebis som antingen kan gå eller som är för liten för att krypa, för det var verkligen jättesvårt att hitta ställen i centrala London där lillan kunde få utlopp för sitt rörelsebehov.

En av dagarna när vi gick längs Regent Street började det att regna, och jag hade glömt regnskyddet hemma på hotellrummet. Då smet vi in i den legendariska leksaksaffären Hamleys och där lät jag henne få krypa lite på golvet bland alla leksakerna. Amanda alldeles exhalterad av alla saker. Hon började vifta med armarna och skratta när hon fick syn på de dansande Teletubbiesdockorna.

(skriver mer senare, nu är bebis vaken!)