Äta själv = jättekladdigt

Till lunch idag testade jag med laxrätten återigen, men det var samma sak idag också. Jag hade bara tagit fram två ynka isbitar med laxen men hon tittade åt andra håll och jag fick hela tiden tjata "Amanda, öppna munnen! Amanda, aaaaaah! Kom igen, gapa lite... Aaaaaa!" och sen när hon väl öppnade den lite på glänt och fick lite mat behövde jag ge henne massvis med beröm efteråt. "Jaa!! Braa, braaa, hurra hurra!!" På nåt märkligt vis verkade det som om hälften av maten rann ut ur munnen dessutom så matningen tog ett tag trots att det var pyttelite.

Annat var det när jag tog fram den indiska kycklingrätten när det mesta av laxen gått åt. "moojoummm mjummm mummmm" lät hon medans hon mumsade, och så fort hon fått en sked som hon mumsat i sig så öppnade hon direkt munnen igen och satt och gapade för att få mer. Jo det var helt klart inte aptiten som var problemet förrut, utan laxen...

Efter ett tag när hon började bli mättare blev hon mer och mer intresserad av att fånga skeden, så jag lät henne få hålla på själv ett tag. Snacka om att det blir geggigt! Jag fick tappa upp ett bad efteråt för att sanera henne för det var verkligen mat överallt i ansiktet och på händerna.

Medans hon badade ringde det på dörren - det var grannarna mittemot som undrade om vi ville hänga med på promenad. Vad roligt att de frågade, och vilken perfekt timing - jag hade redan tänkt att jag skulle försöka mig ut på promenad i det fina vädret efter badningen så att hon fick sova lite. Hon sover ju så dåligt i sängen hemma.

Vi gick en hyfsad tur - först längs med kanalen via norröbron, och sen över kanalen, passera centrum och upp förbi sjukhuset och tog vägen hem via röllingby backar. Innan vi skiljdes åt bestämde jag och Ulrika att ses på tisdag kväll och laga mat ihop.

Just nu sover Amanda i vagnen precis utanför altandörren. Jag är förvånad att hon fortfarande sover, och jag tror hon kommer vakna precis när som helst för hon har sovit riktigt länge nu. Men det är bra, då blir hon inte lika grinig ikväll!