39,8

39,8 i feber nu, pigg men gnällig.

hon äter och dricker

Aptiten är det i alla fall inget fel på. Hon har precis ätit pasta med basilikasås och kyckling, samma som jag själv åt till lunch idag fast det var inget salt i hennes mat. Vid första skeden började hon med att köra "brr" med munnen så att maten for ut, men jag tror att hon tyckte det var lite konstigt med smaken av färsk basilika, för efter första skeden fortsatte hon att äta med god aptit, och jag fick till och med värma lite till.

Innan maten blev det lite amning och efter maten fick hon färskpressad apelsinjuice - en sån tur att min pappa var förbi med lite apelsiner häromdan!

Nu har jag ett blöjbyte att ta hand om...
ska passa på att kolla tempen igen också.

39,7

Örontermometern verkar visa lite lägre temperatur för jag provade precis med en rumptermometer för att jämföra och den visade 39.7.

Jag funderar på om hon kan ha smittats av tredagarsfeber, för hon har fått lite utslag precis som det står att de kan få vid den sjukdomen. Dessutom står det att i stort sett ALLA barn drabbas av detta.

Feber

01:00 38.4
05:00 38.0
09:00 38.1
09.30 38.7
10:00 38.6
10:30 38.6
11:00 38.3
13:14 39.2

Liten uppdatering.

I torsdags var Anneli och Anton här och hälsade på.

Vi bjöd över grannarna mittöver i fredags för de hade inte heller andra planer för kvällen än att se på Idol, så vi såg det tillsammans. Jag var nog lite oartig när det var slut för när Bebis var jättetrött och jag skulle natta henne somnade jag också.

På lördan var vi på babysim på morgonen, sista gången för den här omgången. Men vi är anmälda till fortsättningskursen också och den börjar nästa vecka. Egentligen kommer det knappt märkas nån skillnad, för det verkar som de flesta tänker fortsätta på fortsättningskursen. Förrutom Maja och hennes föräldrar då, tyvärr.

I söndags hade Amanda namnsdags. Vi hade tänkt ha kalas den här dagen, men vi ställde in de planerna eftersom hon varit lite förkyld, jag var trött och diskmaskinen gått sönder. Istället övningskörde vi och åkte ut till farmor och farfar på kvällen och hjälpte dem med datorn och fick middag.

Lugnet råder när lillan sover

Lillans förkylning har gått över. Inte för hon varit jättesjuk, men hon snorade lite i några dagar. Dessutom har hon varit väldigt gnällig, jag vet inte om det hänger ihop eller om det bara råkade bli en sån period ändå.

Idag är det tisdag, och det var en evighet sen vi sist var på babycafét eftersom jag haft övningskörning två tisdagar i rad. Det kanske inte är nån jättespeciell aktivitet, men det är kul att träffa de andra mammorna, och se hur ungarna växer och Lillan blir i sitt esse när hon får riva runt bland alla nya leksaker hur mycket som helst. Nya grejer är alltid roligare än de hon redan utforskat!

Igår var jag hemma hela dan för jag var trött och ville bli av med förkylningen, och jag tänkte ta det lugnt. Jag lyckades nästan. Gjorde bara sex (små!) burkar jordgubbsylt med lime och två (små!) kladdkakor med nötter... Tog undan tvätt som torkat och körde en maskin 40 ljust. Och plockade iordning (fast det är redan lika stökigt).

Lillan är supersnabb på att riva fram grejer, jag är rätt långsam på att återställa för jag försöker få annat gjort också. Har jag förresten sagt att hon förflyttar sig hellre till fots än på knä om hon ska från ena sidan soffbordet till det andra? Hon håller sig i bordet och promenerar runt, men hon har fortfarande för dåligt tålamod för att gå. Om man är så snabb i rörelserna som hon är måste det var jättesvårt att hitta balansen. Det går inte om man inte tar det lite lugnt ibland, och det är inte riktigt hennes grej!

Ringde BVC igår för att höra om de hade några tips för hur vi skulle kunna få tandborstningen att fungera igen. Det har ju gått jättebra tills alldeles nyligen. Nu markerar hon tydligt att hon inte vill ha nån tandborste i munnen med att köra "brrrrrr" med läpparna och vrida bort huvudet hela tiden när tandborsten är i närheten av munnen. När jag berättade för BVC-sköterskan att vi testat rätt så många gånger, och det bara är samma sak hela tiden skrattade hon bara. "Låt henne leka med tandborsten!" .. Jaha, okej, vi ger väl upp då.

Förresten gör hon samma grej med munnen när hon inte vill ha mer mat. "Brrrr" - mat överallt! Det börjar nästan bli mer motiverat att ha skyddskläder på mig än på henne nu.

Hon ligger och sover nu, fridfullt i sängen. Än så länge råder lugn i huset. Men vänta bara tills hon vaknar....

Vilda bebisen

Amanda har varit rätt så vild de senaste dagarna, men allra mest igår. Jag tror hon har kommit på ett nytt ljud, för hela tiden, rätt vad det är kommer det jättehöga illvrål. I vanliga fall brukar hon ju bli tyst(are) när jag lyfter upp henne i famnen, och visst blev hon väl kanske lite tystare men jag fick ändå ett gäng såna där illtjut i örat igår.

Hon är ruskigt intensiv just nu. Far runt överallt, studsar upp och ner, river och sliter i allt - i mitt hår, i lådorna, i allt hon hittar och hon är på ständig jakt efter nya saker. Armarna är tre gånger längre än man tror, ingenting ligger säkert på borden längre. När hon vill vara i famnen sätter hon sig på golvet eller kryper efter mig och skriker och lyfter jag inte upp direkt eskalerar det och hon gråter tröstlöst.

Det ligger sönderriven persilja över golvet i köket och degrester från nån brödbit hon fick tag på igår, hon tuggar tills det blir gegga av brödet. Igår när jag tog ifrån henne saker hon fått tag på som inte var så lämpliga för henne kom illvrålen igen, i fall hon gjort en paus på dem.

Imorse sa jag till Pappan innan han åkte att det är hopplöst att få något gjort när hon är vaken nu för hon är så otroligt intensiv. Han tyckte jag skulle vila förstås. Men det är inte alltid så lätt att slappna av på kommando. Jag funderade på att sätta igång och göra nytta hemma direkt när jag ändå var vaken, för sen när hon vaknar är det kört. Vår diskmaskin har till exempel gått sönder, så det står disk på bänken sen igår kväll för då var alla för trötta. Men samtidigt så behöver jag vila för att ha ork med hennes tempo nu.

Jag försökte somna om, men det är ju typiskt - när man behöver sova så kan man inte det! Till slut gav jag upp, och insåg att det inte går. Men jag låg i alla fall och läste i sängen en stund. Det är nog vila det också.

Nu har jag gått upp och startat en tvättmaskin och funderar på vad jag ska försöka hinna med innan yrvädret vaknar. Diska? Frukost? Jag är hungrig... Undrar om jag kan dammsuga när hon vaknar idag. Ibland tycker hon det är kul med dammsugaren, kryper efter den och tjoar, jag kan ju hoppas det är en sån dag idag.

illvrål

Amanda har hittat ett nytt röstläge - illvrål ! Hon har skrikit hela dan idag, jag tror jag blir galen.

Hon vill inte sova heller. Nu är klockan snart halv tolv och hon är piggast i familjen. och skriker högst...

Lite snorig

Idag ska jag vara hemma, eller i Åkersberga i alla fall. Ska göra lite småtråkiga saker som att betala räkningar, ta hand om tvätt, plocka undan hemma och städa lite. Men jag går nog ut och går också nån gång idag, annars känner man sig så instängd. Amanda är visseligen lite snorig men frisk luft gör henne nog bara gott så länge som jag klär på henne ordentligt med kläder.

Hon är bara lite lätt snorig. Det började igår kväll så vi kommer ta det lugnt nu så hon blir bättre snabbt. Det märks inte så mycket mer än att det rinner lite ur näsan och hon snarkar lite när hon sover. Sjukare än så har hon än så länge aldrig varit, och det brukar gå över väldigt fort, på några dagar bara.

Hon har varit rätt gnällig nu på morgonen också, men det kan jag ju förstå om hon inte mår helt bra. Dessutom vaknade hon lite för tidigt mot vad hon brukar. Till slut somnade hon om, och hon ligger just nu och sover på ett täcke på golvet mitt i en jättehög med strumpor som jag började sortera medans jag sövde lillan. Där ligger hon ju rätt bra, ingen risk att ramla ur sängen om man redan ligger på golvet.

Solen skiner och det är fint väder ute, det blir ju perfekt att gå ut en sväng när hon vaknar.

I fredags

Konstigt nog har jag som minst tid att skriva när det är helg, när vi är två hemma. Men då är man igång på ett annat sätt också. Matlagningen får ta mer tid, och så hittar vi ju på saker tillsammans på dagarna.

Måndag och vardagen är här igen, så nu ska jag försöka sammanfatta vad vi gjort i helgen.

Fredagskvällen blev en lugn hemmakväll. Jag hade lagat en pastasås med rökt lax, pepparrot och dill som vi åt med den nyköpta pastan från Martinas. Amanda fick av samma mat som oss, fast lite mixad och hon gillade det.

Nu när jag tänker på det känns det nästan konstigt att hon ratade potatismoset med ångkokt lax som jag lagade specifikt för henne för ett tag sen. Kanske var det konsistensen, och hon ville ha mer bitar i maten eller var det kanske för mesigt kryddat?

Efter maten var hon var pigg och glad men somnade i min famn under tiden vi såg på Idol, så då förflyttade jag mig försiktigt till sovrummet och vi gick och la oss väldigt tidigt, hela familjen.

Amanda gungar högt i Tegnérlunden

En bild till

Glad på morgonen

God morgon!

Amanda och Maja

I lördags efter babysimmet följde Maja och hennes föräldrar med hem till oss på fika. Vi har pratat om det länge, och nu blev det äntligen av. Hennes föräldrar är jättetrevliga, och det finns en del gemensamma beröringspunkter för de bor i trakten av Pappans släktingar och på landet känner ju dessutom alla varandra mer eller mindre.

Maja är ca två och en halv månad yngre än Amanda. Hon är lite lugnare i sin personlighet än Amanda är, fast det är å andra sidan de flesta ungar. Våran är nog ganska vild!
Det gick rätt bra att ha dem på golvet tillsammans, Amanda attackerade inte Maja allt för mycket men man måste ju vara på sin vakt. För visst är det kul med leksaker, men andra bebisar är ännu roligare! Och hon är ju inte precis försiktig när hon undersöker saker...

Det är nu bara ett tillfälle kvar på babysimskolan, och vi har anmält Amanda till fortsättningskursen som börjar direkt därpå. Majas föräldrar tyckte de blev lite för uppbokade på lördagarna och det blir lite för stressigt så de ska tyvärr inte fortsätta den här terminen, men jag hoppas att vi ska lyckas ses ändå.

Babysim

Eftersom Amanda somnat i sina riktiga kläder åkte hon för en gångs skull inte till babysimmet i pyjamas. Hon vaknade vid åttatiden, ca en kvart innan jag hade tänkt dra upp henne ur sängen. Det kanske lät lite mer än vanligt hemma för vi höll på och pysslade lite på morgonen, för vi skulle få gäster efter att vi varit och badat.

På babysimmet den här gången var det dags för undervattensfotografering. Babysimmet kändes det väldigt rörigt, det var nästan så att gången blev helt bortkastad. Vi fick bara en ny övning, karusellen med dopp där man snurrade runt bebisen i en karusell och så gick man ner på vattenytan och upp igen. Det var bara sisådär kul, Amanda tyckte det var mer kul att titta på alla andra och verkade knappt märka att vi höll på med nånting. Nä, det blev inte mycket till övningar den här gången utan det mesta fokuset var runt fotograferingen istället.

När det var dags att fotograferas blev instruerade att först ge dykkommandot ("ett-två-tre-dyyyyk!") och sen föra bebisen rakt ner i vattnet, och inte föra barnet framåt den här gången som vi annars brukar göra vid den övningen. Fotografen hade en jättestor häftig undervattenskamera, och när det var Amandas tur sa han "det var en glad en!" och så innan han skulle dyka ner i vattnet gjorde han nåt litet lustigt ljud och en grimas för att locka fram ett litet extra leende från Amanda.

Det skulle han INTE ha gjort. "Buäwwwäääää!!!" Amanda blev jätteledsen, hon tyckte helt klart att han var lite läskig och hon protesterade så högt hon kunde! Jag blev rätt förvånad, för hon brukar ju inte bli rädd i första taget. Alla i bassängen vände sig om och tittade på vår lilla mistlur, och de flesta hade inte hunnit göra fotograferingen så de kanske blev lite nervösa. Men det var ju inte själva dyket eller fotograferingen som var det otäcka för vi hade ju inte kommit så långt ännu, utan det läskiga var att fotografen försökte vara rolig....

Vi försökte igen lite senare när Amanda lugnat ner sig igen. När det var dags började hon nästan bli ledsen igen när hon såg fotografen, så han sa att han kunde dyka ner med kameran först och om hon började gråta när det var dags att dyka kunde vi låta bli. Hon var först lite ledsen, och han försvann ner i vattnet och hon var lite gnällig så jag avvaktade att dyka. Men så blev hon som vanligt igen, kanske för att fotografen var borta. Han låg ju under vattenytan och höll andan så gott han kunde.

Jaja okej vi testar väl igen då, för nu är hon ju glad igen, så jag körde dykkommandot och Amanda fick dyka innan fotografen blev alldeles blå i ansiktet. Jag trodde inte jag tog ner henne tillräckligt djupt för att få bra bilder, men när vi tittade på bilderna sa den läskige fotografen att de blev jättebra. "Mjaa" svarade jag lite tveksamt.

"Jo, det blir inte bättre än så här!" svarade han som ville sälja bilderna. Och det lyckades han med, vi kom fram till att vi tar dem, det var ju rätt coola bilder ändå. Det var frivilligt om man ville köpa fotona men man fick titta på displayen bak på kameran och bestämma sig om man ville ha dem eller inte. Jag tror alla köpte fotografierna. Kanske blir det så, speciellt med första barnet. Det är ju ett kul minne och en sån bild kan man inte riktigt åstadkomma själv.

Liten promenad centrum tur o retur

Vi har precis kommit hem från en liten promenad (6,5 km). Vi tog en tur till centrum via Norröbron, längs med kanalen. I centrum handlade vi lite på Ica. De hade provsmak på pannkakor, jag tog en liten bit till Amanda innan de hällt på kladdig vaniljsås.

Vägen hem gick vi förbi en lekplats så att Amanda fick gunga igen. Jag tror nästan att jag blir tvungen till att gå och gunga med henne varje dag nu, för hon blir ju så jätteglad när hon får göra det! Dessutom fick hon provsitta lite andra gungdjur, och när jag gungade henne fram och tillbaks på dom skrattade hon också. Men de är hon egentligen för liten för - fötterna når ju inte ner till fotpinnarna och hon kan inte hålla sig i så bra ännu.

Vädret var rätt fint när jag gav mig ut, men när vi var på lekplatsen såg jag väldigt mörka moln på himlen så jag ville hem innan det vräker ner med regn på oss, speciellt som jag inte hade tagit med regnskyddet till vagnen. Amanda började störtgråta när jag satte ner henne i vagnen, så jag tog upp bärselen och satte henne där och då slutade hon gnälla.

Nu är det grått ute, men det har inte regnat ännu fast det ser ut som det kan komma nu i eftermiddag.
Jag ska snygga upp lite här hemma och fixa lite mat till mig och lillan.

Uppsala

Farfar kom hit på eftermiddagen och hämtade upp mig och Amanda och tillsammans åkte vi och mötte pappan utanför Arlanda och gav oss sen av på en liten utflykt till Uppsala.


Vi hade inte något speciellt mål med vår Uppsalautflykt mer än att köpa lite pasta Martina och fika. Vi började med ett besök i den italienska delikatessbutiken Martina i Boländerna, där vi köpte pasta, ost och lite annat. Sen åkte vi in till stan och fikade på Ofvandahls precis som förra gången vi var i Uppsala, när Amanda var knappt 2 månader gammal. Det var på skottdagen och det känns hur länge sen som helst nu.

Därefter strosade vi runt på stan lite, besökte barnaffären Skurk men där hittade vi inget intressant (som inte var på tok för dyrt). Däremot handlade vi lite barnkläder på rea på Lindex och på H&M.

Innan vi vi åkte hem åt vi på en pizzeria där Amanda fick smaka på mina pizzakanter. Servitören busade massvis med med Amanda, men när han gick iväg blev hon jätteledsen. Hon har gjort sådär några gånger, att hon blir väldigt ledsen om nån försvinner. Som på bussen häromdan, när några skulle gå av vid en busshållplats sa jag tyst till Amanda "Nu ska de gå av, hej då, hej då" medans de gick av. När dörrarna stängdes bakom dem började hon storgråta. "Men hallå gumman, det gör inget att de försvinner, vi känner ju inte dom!"

När vi kom hem visade det sig att pappan hade köpt med sig presenter från Sundsvall! Först två paket till Amanda med en massa fina kläder - en tröja, ett par lila tights, trepack strumpbyxor och ett par jeans i extra mjukt tyg. Dessutom ett par mockasiner! Och som om det inte räckte med allt detta fanns en present till mig också - ett Microplane-mandolin!

lite om igår

'Igår när jag skulle ut började jag med att först klä på Amanda ytterkläder, sen satte jag mig och ammade henne tills hon somnade i famnen på mig. Det är det enklaste sättet att få henne somna, och när hon är trött vill hon inte vara i vagnen utan bara i famnen, och ofta grinar hon tills hon får bröstet och får snutta sig till sömns. När hon somnat la jag försiktigt ner henne i vagnen i garaget, och klädde på mig själv.

Innan jag kom iväg passade jag på att fixa lite småsaker hemma när jag för en gångs skull hade armarna fria. Det skulle jag inte gjort - så fort jag gick ut och tog vagnen ut ur garaget vaknade lillan och inte ville hon somna om heller. Hon bara gnällde och skrek, så det blev till att bära henne ändå - då slutade hon skrika som vanligt. Min bebis gillar helt enkelt inte att åka vagn. En del bär på sina barn av nån sorts halvreligiösa skäl, jag bär på min för hon blir så ledsen annars. Men alltid med en vagn också för jag måste ju ha skötväskan nånstanns, och det är väldigt bra med varukorgen om man handlar nåt. Dessutom funkar det ibland att lägga ner henne när hon somnat i famnen.

Eftersom hon var vaken gick jag till lekparken och hon fick gunga - jag måste bara skaffa en gunga, hon tycker det är jättekul! När hon kom farande i gungan petade jag henne på näsan eller på magen sa "pip-pip-pip" då skrattade hon högt, mysungen.

När hon började tappa intresset vandrade vi vidare och jag gick med henne i bärsjalen i några kilometer tills hon till slut somnade, lagom tills jag kom fram till biblioteket.

Jag har förresten slagt alla hennes leksaker i en stor plastback för hon gillar ju att ta i och ur saker ur lådor. Det verkar som om mjukisdjuren inte är lika intressanta så nu på morgonen har jag sorterat ur dem till en separat kasse så de inte är ivägen för alla spännande hårda saker.

Min lilla sjusovare har nu äntligen vaknat, kvart över 10!

Barnsäkra mera

En liten minnesnotering till mig själv och pappan - detta behöver vi barnsäkra snarast:

• Igår kom jag på Amanda sitta och öppna och stänga grinden. Installera låsanordning, snarast! Nu brukar hon inte få vara i hallen utan uppsikt, men ändå - har man en grind ska den funka. Den behöver även förtätas. Jag förstår inte hur man göra en grind men ha den så gles att ett bebishuvud kan gå igenom.
• Fästa fast sängbordet i väggen för hon drar ut lådorna och hänger sig i dem. Ta bort lampan som står ovanpå och sätta fast de nya väggfasta så hon inte kan dra i en sladd och få ner lampan.
• sätta spärrar på köksskåpen. Tidigare har hon bara gett sig på lådorna eller skåpsdörrarna när de redan är öppna men häromdan såg jag henne pilla upp en av dem.
• Flytta alvedon o dyl från lådorna i badrummet till nåt svårtåtkomligt ställe. Sätta spärrar på badrumslådorna.
• Om möjligt, hitta en bättre lösning för kökslådorna än den vi har nu med en rundstav genom handtagen.
  
• Fästa bokhyllorna i väggen.
• Ta bort duken på köksbordet - har sett henne använda den som handtag när hon reser sig. (Fixat!)

trött bebis

Amanda ligger inte alls så lungt och stilla som på bilden (det var dessutom bara bråkdelen av en sekund hon låg sådär, sen studsade hon upp och ner, hit och dit som vanligt igen. ) utan hon är helt galen, så jag lägger ner skrivandet.... får berätta om idag nån annan gång. inte för nåt speciellt har hänt idag, men ändå.

Måste få henne lugna ner sig nu. hon spänner ut kroppen hit och dit, rycker, sliter, drar i sitt hår, mitt hår, mina kläder§1. Men släpper jag ner henne på golvet istället öfr att brottas med henne if amnen tokskriker hon istället. åh hjälp. hon verkar vara hur trött som helst just nu!

Som en ny människa

(Amanda leker med kuben hon fick i present av mormor i helgen. Tröjan är från POP och ärvd av L&L, byxorna är reafynd från Zara men på gränsen till för små och det är inte konstigt för det står 3-6 månader på lappen i dem.)

Igår kväll var jag hur trött som helst, men nu är jag jättepigg igen. Jag känner mig som en ny människa, tänk vad en natts sömn kan göra!

Nu ska jag bara komma ut och få lite frisk luft i det soliga vädret så är allt verkligen på topp igen. Lilltjejen har mycket energi just nu så vi får nog gå och gunga lite för att hon ska bli nöjd. Men först ska hon få lite mat, och ibland räcker det för att hon ska bli trött.

Usch vad jag är trött

Jag känner mig helt slut. Jag är så trött så jag knappt orkar vara positiv och det är väl ett tecken på att det är dags att vila. När Amanda gnäller och grinar brukar jag säga "Såja lilla hjärtat" och göra mig bästa för att få henne glad och nöjd igen, men nu när jag är så vansinnigt trött händer det att jag istället tänker "grinunge, sluta gnäll" och jag gillar inte när jag får så negativa tankebanor. Det är inte en sån mamma jag vill vara.

Därför har jag bokat av lunchen i stan som jag hade inplanerad imorgon. Det känns trist, för jag hade sett fram emot det, men jag inser att jag är alldeles för trött.

Att jag är så slut är nog en kombination av att jag var ensam med en väldigt intensiv Amanda i en dryg vecka när Jonas var i USA, att jag haft mina föräldrar här i helgen, och att jag haft körskolelektion idag.

Det är inte själva körningen som är det jobbigaste utan oron för hur det ska gå med Amanda när jag är borta. Ibland börjar hon ju gråta bara jag går ett steg ifrån henne och tänk om hon skulle bli sån när hon vaknar och märker att jag inte är där? Det är så stressande. Men jag är så rädd att hon ska känna sig otrygg, hon betyder ju allt för mig. Alla är så olika som föräldrar, och det brukar ju sägas att det egentligen inte finns något rätt eller fel. En del tycker väl det "är OK om ungen skriker lite" men jag klarar inte det. Jag vill alltid direkt försöka trösta henne och få henne på bra humör igen och finnas där för henne när hon behöver trygghet.

De senaste två gångerna har morfar fått ta hand om henne medans jag haft körning, men han har haft problem med ont i benet så vi har valt att han väntat med henne inne i vänthallen på Danderyds sjukhus där körskoleläraren hämtat upp mig.

Tyvärr gick körlektionen rätt så dåligt idag. Kanske är det ett resultat av att jag först är så nervös för att inte lyckas få henne somna i rätt tid. Jag börjar med att lägga all min energi på att få henne varva ner - amning, vagga på henne, gå med vagnen - provar desperat allt för hon ska somna innan körlektionen - så när det väl är dags att köra är jag helt utpumpad, mentalt. Sen ligger nog funderingarna på hur det går när jag är borta i mitt undermedvetna. Sover hon, har hon vaknat? Har jag laddat upp med de rätta sakerna (varm gröt i termos, bärbar dator med teletubbies, leksaker, majskrokar.. )?

Körskoleläraren sa att jag verkade stressad. Kanske inte så konstigt...

Klockan är bara tjugo i tio men eftersom Amanda somnat i min famn nu och jag är så trött tänker jag lägga mig riktigt tidigt idag. Det känns som jag behöver det!

Dags för övningskörning

Idag ska vi övningsköra med körskolan kvart i ett. Amanda ligger och sover just nu och jag hoppas att hon sover så länge som möjligt så att hon orkar hålla sig vaken tills det är dags för min övningskörning. Det vore verkligen perfekt om hon sov då, så hon inte märker att jag är borta. Morfar ska vara barnvakt och även om hon är van vid honom händer det ibland att hon blir alldeles tröstlös om hon inte vet var hon har mig så det lugnaste är att hon sover.

Förra gången laddade jag upp med gröt i termos, teletubbiesdvd och diverse leksaker och jag ska ta med de sakerna den här gången också och ett gäng såna där majskrokar. Allt för att distrahera henne utifall hon skulle vakna (eller inte somna!).

Amanda och morfar kommer nog att vänta på danderyds sjukhus medans jag och pappan är iväg och kör med körskolan. Sen ser vi inte pappan på några dagar, för han ska till Sundsvall och föreläsa på något som heter Sundsvall 42. Flyget går i eftermiddag och han kommer tillbaks på torsdag, så han sover alltså borta 2 nätter.

Helgen

Amandas mormor och morfar var här i helgen, och både i fredags och i söndags träffade hon dessutom även farmor och farfar. Amanda är allas enda barnbarn och hon är verkligen medelpunkten och har hon har givetvis fångat allas hjärtan.

Mormor kom upp i fredags kväll. Hon tog tåget hit direkt efter jobbet, stannade till söndag kväll. Sist hon såg Amanda var i somras och då kröp hon ju knappt. Hon ålade sig fram efter bästa förmåga men det var ju långt ifrån hur hon är nu.

Nu är hon ju överallt, när hon vill nånstanns tar hon sig dit. Kryp-kryp-kryp - framme! Öppna lådan, ta ut innehållet. Nästa låda, ut med innehållet på golvet. Titta, en sko. Tugga på den (tills mamma kommer och tar den. gnälla om att bli av med prylen..) Och sådär håller hon på! Nonstopp som en duracell-kanin.

Mormor hade med sig en söt rödrutig klänning till Amanda, och en leksak som var som en sorts mjuk klosslåda. Den gillar både vi och Amanda. Den är mjuk så den är bra att leka med i sängen innan hon somnar, för missar vi att ta ut den ur sängen är det inga hårda grejer man kan råka lägga sig på. Dessutom fick jag en trädgårdsbok och en bok med tips till småbarnsföräldrar.

På fredagskvällen åkte vi till Vira där vi blev bjudna på hederlig husman som är mormors favoritmat. Farmor hade lagat köttgryta med inlagd gurka och rårörda lingon och det var som vanligt när hon lagar hur gott som helst!

Lördagsmorgonen började som vanligt med babysim. När jag och pappan var borta fick mormor ta det lugnt hemma, och när vi kom hem igen åkte vi och hämtade upp morfar och så åkte vi tillsammans in till Stockholm. Amanda somnade på vägen, så då fick alla krångla sig ur bilen för så fort hon somnar måste vi tar chansen till mina övningskörningar.

När vi kom fram till stan åt vi lunch på Restaurang Örtagården ovanpå Östermalmshallen. Amanda och jag har varit där förrut med morfar, då fick hon vattenmelon men den här gången var det mest broccoligratängen som var god eftersom det inte fanns nån vattemelon.

Efteråt gick vi på stan en sväng, innan vi åkte hem. På kvällen däckade både pappan och mormor, så Amanda, jag och morfar dukade fram till kvällsfika tilsammans. När vi väntat sådär en och en halv timma på att de andra skulle vakna gav vi till slut upp och väckte dem, till ett dukat bord och en tänd öppen brasa. Mysigt.

På söndan var det fantastiskt fint väder. Solen lyste på träden som badade i färger. Vi tog en promenad tillsammasn med farmor och farfar till Hembygdsgården på Norrö precis som i förra veckan. Där shoppade mormor en hel del och jag fick ett par jättesköna snygga vantar av pappan. Tack älskling, de är perfekta när jag går med vagnen!

En lärdom jag drog av helgens äventyr var att oavsett hur mycket jag tycker jag har att göra hemma så måste jag ta mig i kragen och gå ut och gå med vagnen innan gästerna kommer eller innan vi ska iväg på middag eller nåt liknande. Amanda var verkligen supertrött på kvällen, och hon blir ju på så mycket bättre humör när hon är utvilad. Nu gick det visseligen bra, men hon får mer ut av att alla vill busa med henne om hon har lite mer ork för det också.

Igår gick jag på promenad tillsammans med Sofia med sina två små tjejer i vagnen. Vi gick och gungade och Sofias äldsta på ca 2 år lekte i sandlådan. Amanda däckade en stund efter att vi gått från lekparken, och sen var sov hon hur länge som helst. När vi kom hem sov hon vidare i garaget i säkert en och en halv timma. Jag tror hon var helt utslagen efter all aktivitet i helgen.

Utveckling

Utvecklingen går fort nu. Eller det kanske den gjort hela tiden, men nu märks det så konkret.
Hon förstår nog mer nu än vad vi tänker att hon gör och hon börjar kommunicera med oss med språket.

Här är några exempel från i helgen.

I lördags, när jag höll Amanda i min famn kom katten Henry vandrandes på golvet. "Var är Henry?" sa jag till Amanda. Hon började titta ner mot golvet, söka av med blicken och när hon såg honom pekade hon och gjorde ett ljud.

På söndagsmorgonen i sängen tog jag på hennes näsa, min näsa och pappans näsa och sa "Näsa". När jag sen frågade "Var är näsan?" tog hon antingen mig eller pappan på näsan. Samma sak upprepades med "Öra".

När jag pekar på blomman på tavlan i hallen och sa "blomma" var det som om hon tittade igenkännande på den, och så blev hon jätteglad. Kanske minns hon att jag sagt så förrut. Jag tror nästan det.

I förra veckan när jag gjorde te pratade jag med henne som vanligt. Jag brukar berätta vad jag gör för nåt för jag tänker att hon nog uppfattar orden och lär sig lite längs med. Dessutom tror jag det är trevligare för henne - och mig! - än om man bara gick runt under tystnad hemma.
Hur som helst, när jag fixade mig lite te sa jag till henne "Mamma ska ha lite te". Då svarade hon "t". Hon gjorde ljudet av bokstaven t. Det är rätt häftigt att hon härmar. Hon vet inte riktigt vad te är förnånting men hon försöker säga som jag.

Ja tro det eller ej men hon kan faktiskt säga sitt namn också. Det låter inte helt tydligt ännu, det är mera nåt i stil med "Aaaa-maaonda" men det kommer efter att vi sagt "Kan du säga Amanda?" så det är ingen tvekan om att det är Amanda hon försöker säga.

När vi säger "aaaa-aaah!" så svarar hon med samma ljud. Nån gång i helgen när jag trallade blinka lilla stjärna svarade hon med ett liknande ljud. Mycket av det jag gör helt omedvetet går nog in, jag kan nog börja lära mig om mig själv av henne.

Hon vet att jag tar upp henne i famnen när hon är ledsen om hon vill det, för när hon kryper fram till mig och låter gnällig ställer hon sig nu på knä och sträcker upp armarna - hon möter den rörelse jag gör när jag böjer mig fram och lyfter upp henne.

När hon kryper runt i hallen och jag går in i ett rum kryper hon fram till de olika rummen och aktivt letar efter vart jag tog vägen. Hon tittar in i rum efter rum. Visseligen har hon inte värst långt tålamod, det dröjer inte länge innan hon börjar gråta och gnälla om hon inte hittar mig men jag tycker ändå det är rätt coolt att hon börjar förstå att jag är i nåt av de andra rummen och hon själv kan ta reda på mig.

Babysim

I mormors knä

Längd och vikt 9 mån 1 vecka

Vi var på BVC igår för att väga och mäta eftersom det var ett tag sen sist.

Hon följer sin kurva perfekt och ligger exakt på mittlinjen, och det är det långt ifrån alla barn som gör sa sköterskan som hjälpte oss igår.

Vikt: 9460 g
Längd: 72,4 cm
Huvudomfång: 44,8 cm

Hon kan ännu ha alla plagg i strl 68 men vi använder mer och mer av kläderna i storlek 74 nu. Ibland tar vi av tröjorna i storlek 80 och rullar upp dem i ärmarna. Jag har inte riktigt fått grepp om vad hon har för skostorlek men det verkar som hon har lite större fötter än genomsnittet. Av skorna farmor hade med sig från Mallis passade bara ena paret, de andra var för trånga.

Ny klänning när mormor kommer

Idag när mormor kommer blir det premiär för en klänning Amanda fick av farmor i våras. Den är köpt samma dag som vi var på barnvagnsoperan och kommer från butiken Mamma Mia. När vi gick förbi deras butik innan föreställningen hade de 70% på alla kläder som fanns kvar, för de skulle stänga ner. Synd på en trevlig butik med ett ovanlit bra amningsrum men bra att Amanda fick så fina kläder. Förrutom klänningen på bilden i storlek 74 fick hon även en till liknande i röd sammet i storlek 80, och en liten ljusgrön långärmad tröja i strl 68 som hon använde en hel del i somras.

Amanda i gungan

Amanda och Henry

Amanda med gåvagnen

Amanda hjälper mamma att dammsuga

Kan inte sova...

Amanda har sovit rätt oroligt i natt och har väckt mig nonstopp känns det som. Hela natten har hon velat sova tvärs över mig, på mig. Jag har försökt att försiktigt lägga ner henne att sova på egen kudde, med mjuk säng som underlag istället för mina revben men varje gång har hon vaknat och skrikit. Men när jag lagt henne på mig hon somnat om igen. Jag tycker det verkar mycket skönare att sova på mjukare underlag men det var ingen tvekan om vilket hon föredrog.

Till slut har jag nu lyckats lägga ner henne men sen kunde jag inte somna om, så har jag gått upp i hopp om att jag ska bli lite tröttare.

Babycafé

Idag hade vi något rätt så tråkigt, men viktigt, nämnligen övningskörning inplanerat. Farmor och farfar skulle vara barnvakt och vi hade en tid för övningskörning vid halv elvatiden.

Pappan brukar ju vara med under övningskörningarna så att han ser vad vi behöver öva på, och få tips om hur körskolan tycker man ska göra. Men just idag har håller han i en kurs så han kunde tyvärr inte vara med.

Vi försökte därför flytta tiden till nån annan dag i veckan, men när det inte hade funnit nån tid att flytta till hade körskolan helt enkelt bara bokat av den tid jag hade. Och jag som hade sagt att vi skulle köra på den inplanerade tiden utan pappan, ifall det inte gick att hitta en annan tid.

Så tokigt det kan bli. De har haft väldigt stressigt på körskolan med nya lokaler och uppstart av ny verksamhet så när jag tänker på saken är det ju inte så konstigt att hon missade att jag sa att vi skulle köra ändå utan pappan.

Desto bättre för Amanda idag i alla fall. Hon fick komma till babycafét som vi brukar gå till på tisdagar, gå på sångstund och röja runt bland alla sakerna i lekrummen tillsammans med Felicia, Vincent, Manda och de andra. Hon blir så nöjd när hon kommer till ett sånt rum fullt med prylar. Hon ställer sig vid en leksaksback och så tar hon upp pryl efter pryl. Först tittar hon på dem, vrider och vänder på dem, stoppar dem i munnen och tuggar lite och sen släpper hon ner dem på golvet. Sno andra barns nappar är också hemskt kul just nu.

Efteråt gick jag på promenad med Ylva och Vincent i ko och fårhagar. Amanda brukar ju vara världens grinunge i vagnen men idag gick det förvånansvärt bra att ha henne i vagnen när jag inte knäppt fast henne, så jag funderar på om det inte kan vara så att hon inte vill sitta fastspänd. Jag har en liten separat sele som ger henne mer rörelsefrihet än den som är inbyggd i vagnen, så jag ska testa om det blir bättre med den. Det blir faktiskt lite tungt att bära på henne jämt så funkar det vore det ju skönt.

Vi gick förbi Ica på vägen hem för att shoppa till dagens middag. Amanda bara gnällde mer och mer, så jag testade köpa en påse majskrokar som så många ger sina små, för att se om det kunde hjälpa till att distrahera henne från att sitta och protestera. Det blev lugn och ro i nästan en kvart tack vare dem! Sen var det roligare att kasta dem på marken och då tyckte jag inte det var roligt att ge dem till henne längre.

Världens vackraste lilla tjej

Pappan är hemma igen

Nu har pappan kommit tillbaks från sin jobbresa i USA och han hade med sig jättefina kläder i present till Amanda! Alla i strl 80 (dvs ca 1 - 1½ år).