Usch vad jag är trött

Jag känner mig helt slut. Jag är så trött så jag knappt orkar vara positiv och det är väl ett tecken på att det är dags att vila. När Amanda gnäller och grinar brukar jag säga "Såja lilla hjärtat" och göra mig bästa för att få henne glad och nöjd igen, men nu när jag är så vansinnigt trött händer det att jag istället tänker "grinunge, sluta gnäll" och jag gillar inte när jag får så negativa tankebanor. Det är inte en sån mamma jag vill vara.

Därför har jag bokat av lunchen i stan som jag hade inplanerad imorgon. Det känns trist, för jag hade sett fram emot det, men jag inser att jag är alldeles för trött.

Att jag är så slut är nog en kombination av att jag var ensam med en väldigt intensiv Amanda i en dryg vecka när Jonas var i USA, att jag haft mina föräldrar här i helgen, och att jag haft körskolelektion idag.

Det är inte själva körningen som är det jobbigaste utan oron för hur det ska gå med Amanda när jag är borta. Ibland börjar hon ju gråta bara jag går ett steg ifrån henne och tänk om hon skulle bli sån när hon vaknar och märker att jag inte är där? Det är så stressande. Men jag är så rädd att hon ska känna sig otrygg, hon betyder ju allt för mig. Alla är så olika som föräldrar, och det brukar ju sägas att det egentligen inte finns något rätt eller fel. En del tycker väl det "är OK om ungen skriker lite" men jag klarar inte det. Jag vill alltid direkt försöka trösta henne och få henne på bra humör igen och finnas där för henne när hon behöver trygghet.

De senaste två gångerna har morfar fått ta hand om henne medans jag haft körning, men han har haft problem med ont i benet så vi har valt att han väntat med henne inne i vänthallen på Danderyds sjukhus där körskoleläraren hämtat upp mig.

Tyvärr gick körlektionen rätt så dåligt idag. Kanske är det ett resultat av att jag först är så nervös för att inte lyckas få henne somna i rätt tid. Jag börjar med att lägga all min energi på att få henne varva ner - amning, vagga på henne, gå med vagnen - provar desperat allt för hon ska somna innan körlektionen - så när det väl är dags att köra är jag helt utpumpad, mentalt. Sen ligger nog funderingarna på hur det går när jag är borta i mitt undermedvetna. Sover hon, har hon vaknat? Har jag laddat upp med de rätta sakerna (varm gröt i termos, bärbar dator med teletubbies, leksaker, majskrokar.. )?

Körskoleläraren sa att jag verkade stressad. Kanske inte så konstigt...

Klockan är bara tjugo i tio men eftersom Amanda somnat i min famn nu och jag är så trött tänker jag lägga mig riktigt tidigt idag. Det känns som jag behöver det!