Härmas när vi läser

Amanda är inne i en intensiv period av lärande just nu. Eller det kanske hon varit hela tiden, men nu får vi se resultaten jättefort! Hon härmar allt möjligt man gör, och vilket minne hon har sen!
Här kommer några gulliga exempel.

Vi köpte en bok på bokrean som hette "En elefant balanserade" på bokrean i veckan. Det är barnvisan En elefant balanserade, fint illustrerad med roliga teckningar som visar vad som sker i visan. När jag sjöng för Amanda "en elefant balanserade, på en liten liten spindel-trå-åd" tittade hon upp mot mig med ett stort leende, och så började hon plötsligt att vifta på armarna från sida till sida. Vad gör hon, tänkte jag.. vad nu då? Sen kom jag på det! "spindel" ! Hon gjorde ju rörelserna till imse vimse spindel för att hon hörde ordet spindel. Vad coolt. Jag testade då att sjunga hela imse vimse spidel och göra rörelserna till, och då blev hon alldeles till sig av glädje. Och gjorde likadant med armarna hon också, precis som jag.

En annan nyligen införskaffad bok är "Roligt med Molly". På varje sida finns en flik, och texten man läser fortsätter med en mening innanför fliken, och där finns en bild som visar vad som händer. På första sidan kommer "Molly tycker det är roligt att..." med en bild på molly och hennes nalle när de sitter i sängen. Innanför fliken står det "att hoppa i sängen!" och så ser man hur Molly och nallen är högt upp i luften ovanför sängen. Jag har visat Amanda vad som menas med "hoppa i sängen" när jag läst detta, genom att gunga upp och ner. Nu studsar hon upp och ner varje gång vi läser den här sidan, och ser jätteglad ut.

På nästa sida har vi "Emil tycker det är roligt att" "bli kittlad på tårna!" När jag läst den har jag visat henne tårna och kittlat dem, precis som i boken för att hon ska förstå vad det innebär. Så fort man kommer till den här sidan sträcker hon nu fram sin hand till foten och tar i tårna med ett stort leende.

En annan sida visar hur någon av Mollys vänner tycker om att leka med vatten. Det har jag visat med att låtsas plaska med händerna i luften, och Amanda gör likadant. Och när vi kommer till krokodilen som tycker om såpbubblor försöker hon blåsa, precis som jag gör.

Men favoriten är ändå "Vad tycker Bella om?" Ankan Bella står framför spegeln, och när man lyfter på fliken ser man att hon räcker ut tungan åt sig själv i spegeln. Den sticker ut ur mungipan, och det här härmar Amanda väldigt gärna! Direkt går tungan ut och fram och tillbaka i munnen på Bellas sida.

Vi har några böcker till med Molly och hennes vänner. En av dem har massvis med flikar man kan lyfta på. På en av sidorna i boken är det en buss, och när man lyfter på flikarna ser man vilka som åker i bussen. Det är inte så mycket text i boken, men jag brukar prata mycket runt bilderna. Igår när vi tittade i den här boken och Amanda lyfte på en av flikarna sa jag "Vem är det bakom den fliken... ja titta, det är ju Bella!". Direkt såg jag hur Amandas började räcka ut tungan! Hon kom ihåg Bella, det är ju Bella som gör roliga miner. Det var ju festligt!

På väg till Ica för att hämta paket

Rum för barn i onsdags

Bokrea var det ja - det var några böcker jag ville köpa i stan och det är alltid trevligt med en utflykt. Ja nästan alltid, så länge man inte är för trött förstås men jag kände att jag orkade med det och så kunde jag ju gå till Rum för Barn med Amanda.

Jag hade pratat om mina planer med morfar dan innan så han följde med till stan och hängde med oss en stund i alla fall. Vi gick förbi Ekologiska barnmatsbutiken så då passade jag på att köpa ett gäng klämförpackningar med frukt, som hon är så förtjust i. Det är smidigt som sjutton med såna när hon sitter i vagnen. Hon kan nu suga på dem själv och få ut innehållet vilket gör att hon är lugn och sitter och pysslar med det istället för att gnälla om att få komma upp i famnen. Inte så att jag har nåt emot att bära på mitt barn, men visst sjutton är det skönt för kroppen om hon kan vara lite nöjd i vagnen ibland också.

På bokrean blev det både böcker till mig och till Amanda. Till Amanda köpte jag en bok som hette "Pippi Piggelin" som jag kände igen från att jag var liten, men den fick hon faktiskt av mormor för den tog jag på hennes presentkort på Åhlens som vi fick i julklapp. I en annan bokaffär köpte jag även "barnens sångbok gröna samlingen" och en bok som heter "Ellens boll". Dessutom har jag köpt flera kok och bakböcker åt mig själv den här bokrean. Med tanke på att jag inte unnade mig något alls förra årets rea tycker jag det känns extra roligt nu.

Amanda vaknade i bokaffären, så då gick vi och åt en rätt sen lunch, sådär halv tre på eftermiddagen. Jag har fastnat för fiket Coffeehouse by George på varuhuset SOUK för de har så bra utrymme för barn och barnvagn. Maten är helt ok, och den här gången tog jag laxspetten eftersom vi äter på tok för lite fisk hemma. De kom på en bädd av bulgur och ris blandat med linser, grönsaker och kryddor och det var bra mat för den gick att dela med sig av till Amanda. Jag hade egentligen tagit med pasta med köttfärssås till henne men det här var ju bättre, så fick hon i sig lite fisk hon också.

När vi var färdiga med maten var det väldigt mycket spring i benen på henne. Eller det var det redan innan vi var färdiga egentligen... jag läste några böcker för henne, bland annat Kul med molly och det var här hon lärde sig att göra räcka ut tungan precis som Bella gör när man läser om att Bella gillar göra roliga miner. Hur som helst, jag satte på Amanda overallen och gick till Kulturhuset med henne och släppte loss henne på Rum för barn, småbarnsavdelningen. Hon sprang runt i full fart och var jätteglad. Det är ett jättebra ställe, det är bra att det finns men det är synd att de inte har längre öppettider, vi hade lätt kunnat stanna en stund till.

Men det blev ändå rätt lagom, för Pappan kom till stan och mötte upp oss. Han härdade ut rätt länge, ja tills affärerna stängde vid 19 fast han bara sovit 3 timmar i natt, stackarn. Eller han får väl skylla sig själv, det var ju rätt så frivilligt att festa och han hade ju kunnat åkt hem tidigare om han velat såklart. Själv klarar jag mig absolut inte på så lite sömn längre.

Jag blev väldigt mätt av min sena lunch och framåt kvällen nästan lite illamående, så jag blev faktiskt hemma dan därpå. Förrutom ett kort besök på Ica för att hämta ett överkast jag vunnit i en tävling.

babycafet i tisdags

I tisdags var vi på babycafét. Jag var nära att hoppa över att gå dit, eftersom Amanda sov länge, och medans jag pysslade hemma gick tiden. Men så tänkte jag att jag ändå skulle iväg, för jag var dessutom sugen att köpa en bok på bokrean som startade den här dan.

Det var bra att jag gick! Det var inte bara bokreadag utan även semmeldagen, och på Kyrkans babycafé blev vi bjudna på hembakta semlor. Det fanns en massa färdigurgröpta hemgjorda goa bullar och så fick vi själva fylla dem med vispgrädde och mandelmassa - massor av mandelmassa. Supergott! Tur för mig, otur för Amanda för jag hade egentligen bara tänkt gå in till fikarummet och betala och hämta mig en snabb kopp te, som jag till och med tänkte ta med till lekrummet för att hon skulle få leka så mycket som möjligt när vi ändå var rätt sena dit. Men så fanns det såna godsaker, då fick stackars lillan snällt roa sig i fikarummet istället medans jag mumsade godsaker.

Vi hann leka lite i alla fall innan sångstunden. Den här gången var det inte så mycket folk på sångstunden eller i lekrummen, kanske ca 15 föräldrar och det är lite mer lagom. Jag hörde av Catrin att det hade varit 30 föräldrar förr-förra gången, det är ju på tok för mycket. Det blir bara trångt och rörigt då.

Under sångstuden kämpade Amanda hela tiden för att komma utan bort till en hylla som stod i rummet vi sjunger i. Längst ner i hyllan fanns några väldigt lockande GB-glasslådor fyllda med pennor och kritor. Glass vet hon inte vad det är ännu, men hon är ju galen i småprylar. Hon sprattlade så fort jag tog bort henne från pennorna och jag fick mer än en gång bända upp hennes fingrar för att ta bort pennorna hon fått tag i. Victoria, som ledde sångstunden, sa att hon skulle prata med den ledare som förvarar sina grejer där och de ska nog möblera om lite...

Catrin dök förresten också upp på babycafét fast strax efter sångstuden. Hon hade varit på BVC på nån form av kontroll. Jag blev så förvånad när jag hörde hur de uppmanat hennes pojke att klappa händerna och vinka, för Amanda hade de inte kollat sånt på vad jag märkt i alla fall. Vår sköterska är väldigt positiv och säger att allt ser så bra ut och att hon verkar utvecklas jättefint, och gör inte nån grej av att detaljkontrollera. Det känns bra tycker jag. De hade sagt åt Linus att vinka, men det hade han inte alls haft nån lust att göra just då på beställning, och det kan jag slå vad om att Amanda inte heller gjort, om man verkligen velat att hon skulle göra det.

Catrin skulle hem efteråt så jag gick till bokrean själv. Morfar kom förbi och hälsade på framåt eftermiddagen/kvällen och det var ju extra trevligt med tanke på att Pappan hade en sen partykväll hos nåt it-bolag den här tisdagen.

Hon klättrar

Vi var på öppna förskolan i fredags, men det var egentligen inte riktigt ett planerat besök utan jag passade på när vi ändå var i närheten, hos tandläkaren. Och det var Amanda som var hos tandläkaren! Första besöket är ju inte än på några år annars, så vad hade hänt..?

Jo, torsdags kväll tog hon ett dricksglas mot munnen, med en hastig rörelse och jag hörde hur det plingade till lite. När jag sen tittade efter såg jag att det blivit ett litet hack i en av hennes tänder! Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att jag skulle ta henne till tandläkaren för att de skulle undersöka så att det inte blivit en spricka i tanden. Tur nog fick jag tid direkt samma dag när jag ringde på fredag morgon. Tandläkaren tittade snabbt på det och det var skönt att höra att det inte var nån fara. Det var garanterat ingen spricka för det var så lite av emaljen som slagits av, och det skulle slipas ner av sig självt på ca ett halvår. Skönt!

När jag gick därifrån sken solen och Amanda var pigg och inte alls sugen på att sitta i vagnen. Det hade förstås varit skönast att gå ut och gå i det vackra vädret, för det var nästan vår i luften, men när hon inte vill så är det bäst att leka inomhus. Därför gick jag till öppna förskolan, och blev kvar där till strax innan de stängde.

Den här gången upptäckte hon hur hon själv kan klättra upp för trappan till rutschkanan för att åka ner. Gång på gång sprang hon fram till trappan och klättrade, och när hon skulle ner sen var det inte så noga att sitta ordentligt utan hon åkte gärna på mage också, så jag fick passa så hon inte gjorde sig illa.

Junibacken med farmor

Det händer så mycket.. och jag skriver så lite! Tiden räcker inte till när man vill göra en massa annat också. Allra minst tid att skriva är det på helgerna, för då umgås ju hela familjen.

I torsdags var vi på Junibacken igen, tillsammans med farmor den här gången. Det var supertrevligt, men usch så mycket folk. Vi hade valt helt fel vecka, det är ju sportlov nu! Stockholm ska ha sportlov den här veckan så det kanske var Uppsala eller nåt annat närliggande område vi drabbades av, men hur som helst var det tyvärr på tok för mycket folk.

På rytmiken dök det upp minst dubbelt så många som förra veckan. Och då sa de ändå att det var ovanligt mycket folk där då. Men i torsdags var det alltså rekord, de hade aldrig kört för så många tidigare så de fick revidera programmet. Till exempel hoppade de över namnvisan, för hade de gjort den hade vi väl inte hunnit med något mer än att bara rabbla alla namn...

Det var lite synd att det skulle vara så första gången farmor följde med, men hon har också årskort så hon hänger nog gärna med fler gånger framöver.

Vi gick i vanlig ordning på teaterföreställningen "Solägget och höga C", och kanske blev jag påverkad av att det var så rörigt med allt folk, men jag tyckte ändå att det var den sämsta föreställningen hitills av de jag varit på. Det kändes inte som om en del av skådisarna var riktigt lika närvarande som vanligt, och en del skämt blev fel presenterade så de tappade poängen. Men det var ändå bra, för det är en bra föreställning och det är jätteduktigt folk.

Amanda följer korgen med blicken när den åker i taket, och hon släpper inte scenen en sekund när det händer saker där. Undrar vad som rör sig i hennes huvud, och hur mycket hon förstår. Mer än jag tror, tror jag.

Vi går ju på rytmik och sångstunder lite då och då, och så sjunger jag och även pappan ibland, för henne hemma också. Favoriten är sånger med rörelser till, som "i ett hus" och jag berättade kanske förut att hon klappar i golvet när man kommer till "klappar på dess port". Nu lägger hon även händerna till ansiktet på "hjälp ack hjälp ack hjälp du mej" och ibland viftar hon med händerna till "haren skuttar fram så fort". Dessutom tar hon den som sjunger i handen på "räck mig handen din!".

I fredags var vi hos farmor och farfar på middag, och då satte vi på en cd med "imse vimse spindel". Åh vad hon blev glad när hon hörde den, och hon försökte för fullt att göra rörelserna till den. Händerna upp i luften och fingrarna rör sig på "klättrar uppför trå´n" och på ner faller regnet viftar hon med händerna för fullt! Men favoriten är ändå "upp stiger solen" , där sträcker hon upp armarna allt hon kan mot taket och ger oss världens solstråle-leende. Hon är ju bara för go.

Böcker, böcker, böcker...

Amanda har gått och blivit helt tokig i böcker!
Hon vill bläddra och vill att vi ska läsa hela tiden. I hennes lekrum finns en stor hylla för leksaker, och jag hade hennes böcker en bit upp ihyllan för för att hon inte skulle nå dem själv - för hon tuggar gärna på dem också. Men hon visste precis var de var, för hon kunde stå och peka på böckerna och hojta "däää! dääää!". Och hon gav sig inte förrän man tog ner dem. Jag har nu på prov flyttat ner de som har tjocka pappsidor till en hylla i hennes höjd, och det gör att hon drar fram alla böckerna hela tiden. Häromdan gick hon till hyllan och hämtade en massa böcker som hon ger oss även fast vi var i ett annat rum. Efter att hon lämnat över böckerna gick hon iväg och hämtade nya.

Det känns jätteroligt att hon blivit så förtjust i böcker. Det är ju bra för språkutvecklingen att läsa, och hon har tidigare mest varit intresserad av att tugga på dem.

Visst är det bra att låna på bibliotek, men det ena utesluter inte det andra och så länge hon gärna tuggar på ett hörn av boken känns det schysstare både mot biblioteket och rent hygieniskt för hennes själv att hon har egna böcker.

Det här relativt nya intresset sammanfaller ju väl med bokrean, så vi har skaffat en massa böcker på sista tiden.

fågelboll fixad

Fixat! Nu väntar vi bara på fåglarna! Och att lillan ska vakna och få se dem förstås.

fågelboll

Sitter hemma och det är så tyst att jag hör fåglarna kvittra ute. Vilket påminner mig om att jag borde hänga upp den där jättestora talgbollen vi köpte åt dem. Fast nu finns det rätt stor risk att Amanda vaknar, hon har sovit ganska länge och det vore ju typiskt om hon skulle vakna precis den minuten jag är i trädgården så jag borde kanske vänta. Å andra sidan vore det kanske kul för henne att titta på fåglarna genom fönstret, och att hänga upp den när hon är vaken är betydligt besvärligare! I så fall måste jag ta på henne ytterkläder och på något vis hålla henne nöjd samtidigt som jag kämpar med att hänga upp boll i buske.

Nä det kanske är värt att prova ändå, jag kan ju vara jättesnabb. Och vad spännande det blir för henne - och katterna! - att titta på fåglarna sen!

kommer strax!

Småförkyld Amanda sover så sött

Idag skulle vi egentligen gått på plask och lek på sörabadet, men jag ringde öppna förskolan i morse och sa att vi inte dyker upp.

Vi är istället hemma och tar det lugnt för lillpyret är lite sjuk. Hon hade feber i natt och idag är hon lite snorig och hostig. Det är säkert inte så farligt men det är ändå bäst att ta det lugnt så hon blir frisk snabbt.

Hon är faktiskt lättare att ta hand om när hon är lite sjuk än vanligt, för hon är mer lugn som andra barn nu. Gosig, lugn och lyssnar på mig, far inte runt nonstopp. Hon har kunnat sitta lugnt i min famn medans jag läst böcker för henne och så har hon kissat på pottan flera gånger idag, för nu ska hon inte upp direkt och dra i lådorna eller riva ner saker. Och visst är hon söt när hon sover... Men jag hoppas såklart att hon blir sitt vanliga spralliga jag så snart som möjligt!

Amanda och pottan

Imorse hände nåt häftigt. Innan vi åkte till babysimmet gick Amanda runt och gjorde ljud som lät ungefär som "ssss", dvs ljudet jag gör när hon gör eller ska göra på pottan. Jag lyssnade och tänkte att hon kanske behöver gå på toa, men jag satt vid datorn och var inte jättesnabb på att uppmärksamma henne. Och hennes pappa var ju ändå redan i badrummet. Då gick hon iväg och kom tillbaks till mig med sin potta i handen!

Jag tänkte "Undrar om det kan vara en signal?. Det kanske är så att hon vill gå på pottan..." så jag tog henne i handen och gick till badrummet med henne. Drog av henne byxor och blöja, satte henne på pottan och så gott som omedelbart började hon bajsa!

Häftigt, hon hade faktiskt verkligen sagt till att det var det som hon ville ha hjälp med! Jag känner mig helt klart lite stolt över min fantastiska dotter!

För övrigt idag har vi varit på babysim i morse. Det gick jättebra den här gången också, och hon var på väldigt gott humör. Vi har därför bestämt oss för att fortsätta med en kurs till nu när hon tycker det är så himla roligt. Sen får vi se därefter.
y gb
Efter babysim åkte vi till

Junibacken

Vi åkte till Junibacken den här torsdagen också. Det är verkligen ett suveränt ställe för små barn! Det är en perfekt lekmiljö, helt tänkt för barn, varvad med inslag av sånger och teater.

Torsdagarna har blivit vår "Junibacken-dag" för det är då de har rytmik för 1-3åringar. Vi sitter i en ring i Villa Villekulla och sjunger välbekanta sånger med rörelser till, till exempel imse vimse spindel, i ett hus vid skogens slut, var är magen/huvudet/fötterna osv, prästens lilla kråka med flera. När vi sjungit några bitar tar ledarna fram en tyget från en mångfärgad luftballong, barnen sätts i mitten och föräldrarna får i full fart snurra runt tyget över huvudet på de små. I en annan sång får alla barnen instrument, såsom maraccas eller så får de en trumpinne och slår på den stora trumman alldeles själva. Det blir ett himla oväsen men det är kul!

Min lilla tjej tycker både det är roligt att slå på trumman och tugga på sin trumpinne som är gjord av flirtkula så det får hon ju inte göra, för då går den sönder. Har hon ett maraccasägg i handen skakar hon på det eller slår det på trumman, för hon ser ju hur alla de andra barnen gör.

Jag måste berätta om en festlig grej jag lagt märke till nu i veckan!
I förra veckan köpte jag bok till Amanda som heter "Ellen och Olle sjunger... I ett hus". Det är en vackert illustrerad bok i hård papp (bläddrasjälvbok som vi kallar dem, alltså en bok hon inte kan riva sönder!). På varje sida har den fina teckningar till låten "I ett hus i skogens slut", eller om den heter "tomten och haren", jag vet inte riktigt vad den heter men det är en klassisk traditionell barnvisa hur som helst.

När jag sjungit den har jag pekat på de olika sakerna i boken och när jag kommit till "knackar på dess port" där haren knackar på dörren till tomten har jag visat hur man gör genom att knacka i boken. Nu har hon börjat härma det så när vi kommer till den sidan klappar hon direkt med handen i boken. På öppna förskolans sångstund i onsdags klappade hon handen i golvet helt självmant på just det stället när vi hörde den strofen, och det var samma sak igår på junibacken. Hon känner igen och kommer ihåg! Kul va?

På junibacken sjöng vi en visa som gick nåt i stil med "vaaaaar är magen?.... häääär är magen" och på "här är magen" klappade man sig på magen. Så fortsatte vi med händerna, huvudet och fler kroppsdelar. Men på slutet sa sångledarna att de skulle göra det lite svårare, och så sjöng de "Vaaaaar är hästen?", och i nästa mening sjöng de "Däääär är hästen" och pekade på Pippi Långstrumps häst Lilla gubben. Precis så gjorde de förra veckan också, men den här gången vände sig Amanda om direkt och tittade på hästen redan när de sjöng "Var är hästen?". Läckert ju.

Hon verkar gilla den där hästen, för hon skiner upp som en sol när jag lyfter upp henne och håller henne så hon får klappa den på nosen. Eller kanske heter det mulen på hästar. Hon klappar jättefint och ler. Dessutom vill hon gärna sitta på den men den är väldigt stor så det är lite bökigt.

Annars gillar hon också pepparkakspusslet på golvet inne i Villa Villekulla. Och det är spännande att öppna alla skåp och dörrar och undersöka vad hon hittar innanför, eller titta ut genom fönster. Allt är ju på rätt höjd för henne!

till öppna förskolan

mata änderna

I tisdags var vi och matade änderna vid kanalen tillsammans med moster. Eller egentligen var det väl så att Amanda tittade nyfiket på fåglarna men matade mest sig själv.

Efteråt gick vi hem, åt raggmunkspannkaka och bakade semlor! Det blev sen middag i all hast innan vi åkte till Arlanda och lämnade av moster vid hennes flyg.

Måndag em dejt med Anton

På eftermiddagen i måndags träffade vi Anton och hans mamma Anneli. De kom hem till oss och vi började med en rätt så lång promenad i ett väldigt isigt Åkersberga. Men himlen var blå i alla fall. Amanda var ju helt slut efter förmiddagens öppna förskolan-aktivitet och sov länge. När vi sen gick in sov hon faktiskt vidare i garaget ett tag, tills jag till slut drog upp henne så att hon skulle hinna träffa Anton lite också.

Vi fikade lite mackor och kakor, de små åt mat och det var allmänt mysigt. Det är alltid lika trevligt att träffa Anneli! Hon suckade lite när hon såg hur Amanda for fram och sa att hon ser vad hon har framför sig, när Anton börjar gå. Fast det finns en chans att det inte blir fullt lika mycket fart på Anton, för han har ju hela tiden varit lugnare än Amanda.

På öppna förskolan i prästgården

I måndags var vi på öppna förskolan i prästgården, medans moster var i Stockholm och turistade. Amanda har sån energi och det är riktigt skönt att komma iväg så hon kan röja runt nån annanstans än hemma ibland! Hemma drar hon fram precis allt hon kan hela tiden. Hon är som en orkan som drar fram! En annan fördel med öppna förskolan och andra aktiviteter är att hon får utlopp för en hel del av sin otroliga energi där och sover gott en stund efteråt.

Ensamma hemma

Lilltjejen har hållt igång nu på morgonen, som hon alltid gör. Hon är väldigt intensiv när hon är vaken. Det är full fart hela tiden, inte en lugn stund. Tålamodet att sitta stilla är i stort sett obefintligt. Hon är full av liv hela tiden! Och helt underbar.

I veckan gick jag förbi en bokhandel och köpte "Den silvriga barnkammarboken" till Amanda. Den silvriga är full av sånger, och jag satt och sjöng en stund för Amanda tidigare idag, medans hon undersökte allt möjligt hon hittade i sängen. En lång stund satt hon och tuggade på ett paket pappersnäsdukar. Sen släppte hon den och gick loss på min mobiltelefon. Den gillar hon också att gnaga på, och visar tydligt att hon har fattat vad det är för nånting nu för hon tar den till örat hela tiden och ler.

Vi är ensamma hemma för pappan är i Idre och åker skidor, och moster Marika som egentligen är på besök var i Örebro under lördagen för att fira sin killes brors 30årsdag.

Igår kväll, efter att farmor och farfar hade åkt hem var lillan lite uppspelt och ville inte somna. Till slut sa jag "ska vi ringa och säga godnatt till pappa?", tog telefonen och slog numret. Direkt sken hon upp som en sol, studsade upp och ner och blev alldeles till sig av glädje. Men signalerna gick fram en efter en, men inget svar. Provade igen, men inget svar då heller. "Pappa svarar inte nu" sa jag till lillan, men hon förstod inte att det inte gick att prata, utan hon gav mig telefonen gång på gång och sa "dada! dada! dada!" som hon ofta uttalar pappa. Jag provade nån gång till, med samma resultat. Tur nog ringde pappa upp senare! Han hade glömt telefonen på rummet.

"Vad gör du vaken så här dags lillan, ska du inte sova? Pappa är onykter!" sa han till gullungen, och kanske hjälpte fyllan till lite för de pratade en lång stund med varandra. Efter de lagt på tog det ett tag till innan hon kunde somna, men sådär halv ett, kvart i ett på natten blev det äntligen lugn i huset och jag fick sova.

I Barkarby med farmor och farfar

Idag hängde farmor och farfar med till babysimmet. Farmor badade med oss och farfar satt på land. När Amanda satt på kanten för att dyka och fick syn på farfar ville hon inte hoppa ner i vattnet utan gå fram till honom istället så han fick gömma sig längre bort istället...

Faktiskt väckte jag henne tidigare den här gången också för hon skulle hinna bli ordentligt pigg innan det var dags att bada. Det verkar funka, för hon var på gott humör i vattnet och full med fart och liv.

Vi fick öva korgdyk eller dyka från kanten, hänga i flytkorvarna och bada med ärmringarna eller prova flytring om det inte gick så bra med ärmringar.

Vår lilla tjej var jätteduktig på att simma med simringar på armarna. Hon sprakade med benen och tog sig framåt och kämpade på riktigt länge. Ibland fick hon vatten i munnen men hon verkade själv ha kommit på att köra "brrr" med läpparna för att slippa det - smart ju.

Efteråt åkte vi hem, fikade och sen gav vi oss av till Barkarby för lite reashopping. Jag köpte en kjol och en ursöt klänning till Amanda som hon ska kunna ha lite senare. Den var i en större storlek men jag köpte den ändå för jag tyckte den var så hemskt söt. Farmor köpte något oss som vi länge tänkt köpa - en skål med sugpropp, och den hade en tillhörande mjuk sked. Hur bra som helst nu när hon ska börja äta mer själv. Vi provade den på kvällen, det gick väl sisådär. Det dröjde inte länge innan handen åkte ner i skålen och geggade runt och sen skulle den förstås upp i håret.

Jag satte på Amanda ett par skor hon fått ärva av Lovisa och hon promenerade själv ett tag i och utanför affärerna. Hon har faktiskt blivit riktigt duktig på att gå med skor nu. Fast hon är kanske inte en helt perfekt uppfostrad ettåring för inne i affärerna går hon fram till klädhögarna och river ner dem på golvet om man inte stoppar henne, så vi får fullt sjå att hålla reda på henne.

På kvällen såg vi melodifestivalen ihop med farmor och farfar. Det verkar som Amandas favorit var Caroline af Ugglas. Hon gillade i varje fall att dansa till hennes låt. Hon ställer sig nära tvn och gungar i takt till musiken, och snurrar runt lite ibland. Snurrandet har hon börjat med alldeles nyligen, fast dansat har hon gjort ett tag nu. Visst är hon jättesöt!

Amanda på Aquaria

Idag har vi varit på Aquaria vattenmuseet på Djurgårn ihop med moster. Hon vill ju passa på att besöka så mycket museer som möjligt och hade aldrig varit på Aquaria tidigare så det stod högt på önskelistan. Perfekt tyckte jag, eftersom jag kommer ihåg hur intresserad Amanda hade varit av fiskarna i våras, och det skulle bli kul att se hur hon reagerar nu när hon är lite äldre.

Det första som hände när vi kom in och hon såg vattnet med pirayorna var att hon rusade fram emot det och ropade "bada bada bada!". Hon ville springa fram till allt vatten hon såg och när jag lyfte upp henne sprattlade hon allt hon kunde och sparkade med benen för hon ville ju inte bli buren, hon ville springa runt. Så jag fick ha henne i bärselen en hel del...

Mot slutet gick vi in i regnsskogsrummet, och Amanda började bli trött då så hon ville snutta lite. Jag satte mig på bänken där inne med lillan i famnen, och det var jättemysigt. Men så såg jag något litet som kröp på räcket mittemot i full fart. Och en till likadan liten krabat. Kackelackor!
Jaja det får det väl finnas i en regnsskog. Men det gick inte alls att slappna av längre! Istället kände jag bara hur det kliade över hela kroppen och jag sneglade oroligt på min kasse och hoppades att ingen av de små krypen skulle få för sig att följa med hem. Gissa om mysstämningen försvann fort....

Junibacken

Idag har vi haft en heldag på Junibacken!

Först var det rytmik för 1-3åringar klockan 9:30. Under rytmiken var Amanda lite först lite seg men sen kom hon igång, och då ville hon hela tiden hamra på den stora trumman. Rytmiken var i samma rum som Villa Villekulla.
Klockan 11 var det dags för teaterföreställningen "Solägget och höga C. Vi satte oss längst ner på hörnet för att kunna smita undan om Amanda skulle börja grina men märkligt nog lyckades hon hålla sig från det under hela föreställningen. Hon följde väldigt intresserat det som hände på scenen med blicken.

Efter det tog slut var Amanda dödstrött, och det tror väl jag det med tanke på att jag dragit upp henne ur sängen på morgonen när hon sov som bäst.

Jag packade in henne i overallen och tog en promenad ute i snön medans moster blev kvar på Junibacken för hon var lite nyfiken på Pippiföreställningen. Senare mötte hon mig så tog vi en liten promenad på Djurgården tillsammans.

Vi återvände till Junibacken efter en stunds promenad, för vi ville ju inte missa sagotåget. Amanda fick thaigryta medans vi fikade, och så var det dags för sagotåget. Jag hade blivit varnad av en annan mamma vi mötte på bussen för att hennes 1.5-åring brukade bli rädd för råttan i Nils karlsson pyssling, men Amanda var inte rädd för nåt under hela färden. Inte den här gången i alla fall, det kommer väl senare när hon blir äldre och förstår mer.

Amanda på rum för barn

Amanda på hötorgshallen

Amanda på Toys R Us

I förrgår kväll kom moster Marika, och igår var vi på utflykt till Barkarby, med outlet och Ikea. Vi var först i outletbutikerna och när Amanda sen vaknade gick vi till Toys are us. Där bytte Marika ett spel hon fått i present och Amanda hade kul med alla leksakerna.

Plask och lek på Sörabadet

Idag har vi provat något nytt, Plask och lek på Sörabadet i Öppna förskolans regi. Det var inte precis som babysimmet, utan det var snarare att barnen (och deras föräldrar, mest mammor) satt i en pytteliten plaskdamm som mest påminde om en fontän i storlek. Ja, det var nog den minimalaste bassäng jag nånsin sett. Den var ungefär lika djup som en fontän också, och det var ca 31 grader i vattnet enligt uppgift. Med alla stora mammor och små bebisar blev det alldeles fullt!

Det var väl ganska socialt trevligt för föräldrarna, och speciellt bra för barnen som inte kommer i kontakt med vatten så mycket att få uppleva lite plaskande. Nån jag pratade med hade inte badkar hemma, så för dem måste det verkligen vara perfekt.

Måne som jobbar på öppna förskolan var med och pratade med föräldrarna och barnen medans vi badade, och hon sa att det märktes att Amanda redan har vattenvana. Det har hon fått främst tack vare babysimmet, och det är faktiskt väldigt skönt att veta att hon inte blir rädd för vatten. När hon halkade till lite och fick vatten över huvudet reagerade hon inte alls på det, utan reste sig bara upp direkt som om inget hade hänt.

Efter ett tag försvann Måne en stund och kom sen tillbaks och berättade att simskolorna var klara i barnbassängen och sa att om vi ville fick vi gärna gå dit och bada lite också. Vi var några stycken som gjorde det, och det var bra jag gick dit för Amanda hade mycket roligare i stora bassängen än i den lilla. Amanda fick prova flyta själv med hjälp av flytleksaker och hon hoppade i från kanten från sittande flera gånger till mig.

När vi skulle byta om efteråt rymde hon ifrån mig gång på gång, jag sprang säkert och hämtade tillbaks henne 10-12 gånger. Hon ville till duschrummet igen fast jag satt på henne kläder, och hårtorken på väggen var spännande när den blåste på henne.

Själva babyplaskbassängen var väl inte så mycket att längta tillbaks till, men det här kan ändå vara en rätt trevlig grej att göra ibland på måndagarna.

Maja skjusar Amanda

Maja var här och hälsade på med sina föräldrar idag. Maja gillade köra vagnen, Amanda gillade att åka - vilken bra kombination!