Junibacken med farmor

Det händer så mycket.. och jag skriver så lite! Tiden räcker inte till när man vill göra en massa annat också. Allra minst tid att skriva är det på helgerna, för då umgås ju hela familjen.

I torsdags var vi på Junibacken igen, tillsammans med farmor den här gången. Det var supertrevligt, men usch så mycket folk. Vi hade valt helt fel vecka, det är ju sportlov nu! Stockholm ska ha sportlov den här veckan så det kanske var Uppsala eller nåt annat närliggande område vi drabbades av, men hur som helst var det tyvärr på tok för mycket folk.

På rytmiken dök det upp minst dubbelt så många som förra veckan. Och då sa de ändå att det var ovanligt mycket folk där då. Men i torsdags var det alltså rekord, de hade aldrig kört för så många tidigare så de fick revidera programmet. Till exempel hoppade de över namnvisan, för hade de gjort den hade vi väl inte hunnit med något mer än att bara rabbla alla namn...

Det var lite synd att det skulle vara så första gången farmor följde med, men hon har också årskort så hon hänger nog gärna med fler gånger framöver.

Vi gick i vanlig ordning på teaterföreställningen "Solägget och höga C", och kanske blev jag påverkad av att det var så rörigt med allt folk, men jag tyckte ändå att det var den sämsta föreställningen hitills av de jag varit på. Det kändes inte som om en del av skådisarna var riktigt lika närvarande som vanligt, och en del skämt blev fel presenterade så de tappade poängen. Men det var ändå bra, för det är en bra föreställning och det är jätteduktigt folk.

Amanda följer korgen med blicken när den åker i taket, och hon släpper inte scenen en sekund när det händer saker där. Undrar vad som rör sig i hennes huvud, och hur mycket hon förstår. Mer än jag tror, tror jag.

Vi går ju på rytmik och sångstunder lite då och då, och så sjunger jag och även pappan ibland, för henne hemma också. Favoriten är sånger med rörelser till, som "i ett hus" och jag berättade kanske förut att hon klappar i golvet när man kommer till "klappar på dess port". Nu lägger hon även händerna till ansiktet på "hjälp ack hjälp ack hjälp du mej" och ibland viftar hon med händerna till "haren skuttar fram så fort". Dessutom tar hon den som sjunger i handen på "räck mig handen din!".

I fredags var vi hos farmor och farfar på middag, och då satte vi på en cd med "imse vimse spindel". Åh vad hon blev glad när hon hörde den, och hon försökte för fullt att göra rörelserna till den. Händerna upp i luften och fingrarna rör sig på "klättrar uppför trå´n" och på ner faller regnet viftar hon med händerna för fullt! Men favoriten är ändå "upp stiger solen" , där sträcker hon upp armarna allt hon kan mot taket och ger oss världens solstråle-leende. Hon är ju bara för go.