Vi åkte till Junibacken den här torsdagen också. Det är verkligen ett suveränt ställe för små barn! Det är en perfekt lekmiljö, helt tänkt för barn, varvad med inslag av sånger och teater.
Torsdagarna har blivit vår "Junibacken-dag" för det är då de har rytmik för 1-3åringar. Vi sitter i en ring i Villa Villekulla och sjunger välbekanta sånger med rörelser till, till exempel imse vimse spindel, i ett hus vid skogens slut, var är magen/huvudet/fötterna osv, prästens lilla kråka med flera. När vi sjungit några bitar tar ledarna fram en tyget från en mångfärgad luftballong, barnen sätts i mitten och föräldrarna får i full fart snurra runt tyget över huvudet på de små. I en annan sång får alla barnen instrument, såsom maraccas eller så får de en trumpinne och slår på den stora trumman alldeles själva. Det blir ett himla oväsen men det är kul!
Min lilla tjej tycker både det är roligt att slå på trumman och tugga på sin trumpinne som är gjord av flirtkula så det får hon ju inte göra, för då går den sönder. Har hon ett maraccasägg i handen skakar hon på det eller slår det på trumman, för hon ser ju hur alla de andra barnen gör.
Jag måste berätta om en festlig grej jag lagt märke till nu i veckan!
I förra veckan köpte jag bok till Amanda som heter "Ellen och Olle sjunger... I ett hus". Det är en vackert illustrerad bok i hård papp (bläddrasjälvbok som vi kallar dem, alltså en bok hon inte kan riva sönder!). På varje sida har den fina teckningar till låten "I ett hus i skogens slut", eller om den heter "tomten och haren", jag vet inte riktigt vad den heter men det är en klassisk traditionell barnvisa hur som helst.
När jag sjungit den har jag pekat på de olika sakerna i boken och när jag kommit till "knackar på dess port" där haren knackar på dörren till tomten har jag visat hur man gör genom att knacka i boken. Nu har hon börjat härma det så när vi kommer till den sidan klappar hon direkt med handen i boken. På öppna förskolans sångstund i onsdags klappade hon handen i golvet helt självmant på just det stället när vi hörde den strofen, och det var samma sak igår på junibacken. Hon känner igen och kommer ihåg! Kul va?
På junibacken sjöng vi en visa som gick nåt i stil med "vaaaaar är magen?.... häääär är magen" och på "här är magen" klappade man sig på magen. Så fortsatte vi med händerna, huvudet och fler kroppsdelar. Men på slutet sa sångledarna att de skulle göra det lite svårare, och så sjöng de "Vaaaaar är hästen?", och i nästa mening sjöng de "Däääär är hästen" och pekade på Pippi Långstrumps häst Lilla gubben. Precis så gjorde de förra veckan också, men den här gången vände sig Amanda om direkt och tittade på hästen redan när de sjöng "Var är hästen?". Läckert ju.
Hon verkar gilla den där hästen, för hon skiner upp som en sol när jag lyfter upp henne och håller henne så hon får klappa den på nosen. Eller kanske heter det mulen på hästar. Hon klappar jättefint och ler. Dessutom vill hon gärna sitta på den men den är väldigt stor så det är lite bökigt.
Annars gillar hon också pepparkakspusslet på golvet inne i Villa Villekulla. Och det är spännande att öppna alla skåp och dörrar och undersöka vad hon hittar innanför, eller titta ut genom fönster. Allt är ju på rätt höjd för henne!
Torsdagarna har blivit vår "Junibacken-dag" för det är då de har rytmik för 1-3åringar. Vi sitter i en ring i Villa Villekulla och sjunger välbekanta sånger med rörelser till, till exempel imse vimse spindel, i ett hus vid skogens slut, var är magen/huvudet/fötterna osv, prästens lilla kråka med flera. När vi sjungit några bitar tar ledarna fram en tyget från en mångfärgad luftballong, barnen sätts i mitten och föräldrarna får i full fart snurra runt tyget över huvudet på de små. I en annan sång får alla barnen instrument, såsom maraccas eller så får de en trumpinne och slår på den stora trumman alldeles själva. Det blir ett himla oväsen men det är kul!
Min lilla tjej tycker både det är roligt att slå på trumman och tugga på sin trumpinne som är gjord av flirtkula så det får hon ju inte göra, för då går den sönder. Har hon ett maraccasägg i handen skakar hon på det eller slår det på trumman, för hon ser ju hur alla de andra barnen gör.
Jag måste berätta om en festlig grej jag lagt märke till nu i veckan!
I förra veckan köpte jag bok till Amanda som heter "Ellen och Olle sjunger... I ett hus". Det är en vackert illustrerad bok i hård papp (bläddrasjälvbok som vi kallar dem, alltså en bok hon inte kan riva sönder!). På varje sida har den fina teckningar till låten "I ett hus i skogens slut", eller om den heter "tomten och haren", jag vet inte riktigt vad den heter men det är en klassisk traditionell barnvisa hur som helst.
När jag sjungit den har jag pekat på de olika sakerna i boken och när jag kommit till "knackar på dess port" där haren knackar på dörren till tomten har jag visat hur man gör genom att knacka i boken. Nu har hon börjat härma det så när vi kommer till den sidan klappar hon direkt med handen i boken. På öppna förskolans sångstund i onsdags klappade hon handen i golvet helt självmant på just det stället när vi hörde den strofen, och det var samma sak igår på junibacken. Hon känner igen och kommer ihåg! Kul va?
På junibacken sjöng vi en visa som gick nåt i stil med "vaaaaar är magen?.... häääär är magen" och på "här är magen" klappade man sig på magen. Så fortsatte vi med händerna, huvudet och fler kroppsdelar. Men på slutet sa sångledarna att de skulle göra det lite svårare, och så sjöng de "Vaaaaar är hästen?", och i nästa mening sjöng de "Däääär är hästen" och pekade på Pippi Långstrumps häst Lilla gubben. Precis så gjorde de förra veckan också, men den här gången vände sig Amanda om direkt och tittade på hästen redan när de sjöng "Var är hästen?". Läckert ju.
Hon verkar gilla den där hästen, för hon skiner upp som en sol när jag lyfter upp henne och håller henne så hon får klappa den på nosen. Eller kanske heter det mulen på hästar. Hon klappar jättefint och ler. Dessutom vill hon gärna sitta på den men den är väldigt stor så det är lite bökigt.
Annars gillar hon också pepparkakspusslet på golvet inne i Villa Villekulla. Och det är spännande att öppna alla skåp och dörrar och undersöka vad hon hittar innanför, eller titta ut genom fönster. Allt är ju på rätt höjd för henne!
Posts
No comments:
Post a Comment