Hon klättrar

Vi var på öppna förskolan i fredags, men det var egentligen inte riktigt ett planerat besök utan jag passade på när vi ändå var i närheten, hos tandläkaren. Och det var Amanda som var hos tandläkaren! Första besöket är ju inte än på några år annars, så vad hade hänt..?

Jo, torsdags kväll tog hon ett dricksglas mot munnen, med en hastig rörelse och jag hörde hur det plingade till lite. När jag sen tittade efter såg jag att det blivit ett litet hack i en av hennes tänder! Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att jag skulle ta henne till tandläkaren för att de skulle undersöka så att det inte blivit en spricka i tanden. Tur nog fick jag tid direkt samma dag när jag ringde på fredag morgon. Tandläkaren tittade snabbt på det och det var skönt att höra att det inte var nån fara. Det var garanterat ingen spricka för det var så lite av emaljen som slagits av, och det skulle slipas ner av sig självt på ca ett halvår. Skönt!

När jag gick därifrån sken solen och Amanda var pigg och inte alls sugen på att sitta i vagnen. Det hade förstås varit skönast att gå ut och gå i det vackra vädret, för det var nästan vår i luften, men när hon inte vill så är det bäst att leka inomhus. Därför gick jag till öppna förskolan, och blev kvar där till strax innan de stängde.

Den här gången upptäckte hon hur hon själv kan klättra upp för trappan till rutschkanan för att åka ner. Gång på gång sprang hon fram till trappan och klättrade, och när hon skulle ner sen var det inte så noga att sitta ordentligt utan hon åkte gärna på mage också, så jag fick passa så hon inte gjorde sig illa.